söndag 31 oktober 2010

Jag har blivit lite kär

Han är mörk och tuff, glider fram som en panter 
Luktar nytt och fräscht, inte alls som gamla tanter
Han får mig att vilja ha ha ha, det liksom killar i magen
Just en sån som man vill se, först av allt på dagen
Men vem är jag att tro, att det nånsin ska bli
något mer än var för sig, inte alls som jag vill, alltså vi
Nej jag ska bara sitta här, drömma och fantisera
Hur vi rusar fram över asfalt, genom lera
Känna kraften under min nu icke gnällande rumpa
Kanske kommer jag att sluta kallas för "liten stumpa"
Med honom bredvid kommer jag att ha känslan av makt
Lite som att ha en egen personlig och jävligt het vakt
Om jag sliter och gnetar, jobbar hårt av bara fan
Kanske han kan bli den som tar mig ut ur stan
Nej bäst att jag går ut på parkeringen och ser min egen verklighet
Det är häftigare att ha något lite oåtkomligt, som gör saker när jag inte vet
Kärleken är som mest intensiv när man inte är riktigt trygg och säker
När svetten glänser, hjärtat blöder och det känns som att det inte finns något som läker
Och om jag kisar i solens motljus så är du faktiskt riktigt snygg
Och jäklar i ditt sällskap känner jag mig allt annat än trygg
Jag älskar dig ditt helvete till bil
Bäst för dig att du tar mig många långa mil
För nu har jag försakat en riktig dyrgrip
Så bit ihop i vinter, jag vill inte se någon lip
Klappar dig lite kärleksfullt på baken
Med den rosten är det som att jag varje dag ser dig alldeles naken
Omkörd, påkörd eller bara helt körd
Du är alltid min pärla och jag är din Audi-nörd :)

lördag 30 oktober 2010

Middagstips och utekvällar

Idag har varit en helt fantastisk dag, det kassa vädret till trots!
Efter en halvdan utekväll igår där jag mer och mer började ifrågasätta den här stadens överlevnad, vaknade jag av små små tassar som trippade runt på mig före sju. Izzy hade tydligen bestämt sig för att nu jävlar ska ni vakna people, och vägrade take no for an answer! Kan ju i och för sig förstå hennes trots, vi har ju väckt henne före sex varenda dag hela veckan så det var väl payback time nu då.
Kunde inte somna om så jag hamnade ute i soffan, slötittandes tv. Till slut var jag så vansinnigt hungrig att jag var tvungen att fixa frulle och väcka Arne. Mysig frukost i soffan är den bästa starten på dagen!

Bestämde vilken mat vi skulle bjuda våra fina fina gäster på. Det blev ugnsstekt fläskfilé med potatiskaka och whiskysås. MYCKET gott faktiskt om jag får säga det själv. Har ingen bild tyvärr men det finns vittnen ifall ni inte tror mig :)

Känner mig riktigt laddad och taggad för denna träningssäsong. På torsdag är det nytt möte med min himmelssände coach då vi ska gå igenom lite kost. Jag är lite nyfiken på hur han kommer att lägga upp det hela. Jag vet i alla fall att vi kommer snacka lite om vikten av vilken mat vid vilken tid. Mängd och sådant vet jag ej om vi redan nu kommer lägga vikt vid eller om det kommer senare.
Det känns i alla fall riktigt bra! Idag sa han att det kommer att bli spännande att se om jag har psyket för att träna som han vill träna mig. MEEEN DUUU!!!! Jag ska i alla fall försöka till bristningsgränsen, sen kan jag inte lova att min kropp kommer svara upp till förväntningarna men IT BETTER! Tycker om att ha mål uppsatta, struktur för träning och kost och jösses så jag kommer att lära mig under tiden!

För att dra en liten återblick mot gårdagen. Jag och goaste Eva hade en mysig förfest hemma hos henne. Efter det begav vi oss genom regn och rusk ned till Primero för att hotta till oss lite med salsa. Det var första misstaget. Jag svär, jo jag SVÄR, på att jag INTE ska gå på en till salsafest INNAN jag antingen har lärt mig tillräckligt för att våga bjuda upp, eller att jag är så full så att jag inte bryr mig. För shit vad irriterande det är att stå där och bara vilja sway and shake men så bara sätter man upp en stor fet igenmurad dubbelsidig tredimentionell vägg som är OGENOMTRÄNGLIG!

Mardrömmen slutade klockan ett och vi tänkte att nu jäklar drar vi vidare så att vi kan boosta vårt danssjälvförtroende. Jaha, inte visste jag att folket i den här jävla stan var GJORDA AV SOCKER så fort det regnar lite! Det var ju INGEN ute!! På en LÖNINGSHELG??!! Stod och fluktade in genom fönstren på Oscar....stendött....vidare till Allstar. Där hade de ju i alla fall bemödat sig med en "fake-kö", som för att lura folk utanför att det verkligen var ASPACKAT innanför......smart tänkt men inte för två bruttor som varit med förr! Vi slutade på Kebabcity där jag kallt konstaterade att den här stan är på väg utför. Eller ingenstans, hade den varit på väg utför hade den kanske så småningom hamnat närmare Stockholm och då hade väl utelivet kanske stigit en smula. Eller inte, jag önskar inte att Sundsvall blir nya brat-town, det finns tillräckligt av sådana ändå.

Anyway, jag förstår verkligen varför jag lägger pengar på ett par nya löparpjucks än coola outfits för de få gånger jag tar mig ut kan jag använda samma trasa all over igen för ingen kotte kommer ändå att ha sett mig då det BARA är JAG som är UTE just DÅ!! GHAAA!!!!
Eva, vi kanske skulle provat den här kvällen också? Bara i studiesyfte sådär? :)

Nu blir det soffläge för resten av kvällen! Godnatt söta stad

torsdag 28 oktober 2010

Jag hatar verkligen att handla!

Iag har jag varit ledig. Tränade som vanligt och begav mig sedan mot Birsta city för att leta mig lite nya kläder. Har ju nästa INGA alls existerande långärmade tröjor, bara några få koftor.
Första affären jag kliver in på: Vero Moda. När jag PRECIIIIS satt foten innanför dörren kommer det fram en expedit och undrar:

"Kan jag hjälpa dig med något?"
"Nej jag bara kikar lite."
"Jaadå men säg till om du behöver hjälp."

Jag vandrar vidare. Hinner väl prova en sak och ta mig till andra sidan butiken när hon kommer fram IGEN!

"Kan jag hjälpa DIG med något?"
"Nää jag tittar FORTFARANDE" säger jag.
(För helvete har hon närminne som en guldfisk eller är jag väldigt svår att komma ihåg?!)
"Inget speciellt som du är ute efter? Kom med här ska du få se, väääärldens mysigaste långkofta."
"Mm den var fin."
"Eller vänta jag bara MÅÅÅÅSTE få visa den HÄÄÄÄR" säger hon och rycker fram någon slags skjortblus.
"Mjaa den var OCKSÅ fin."
"VINTERJACKA!!! Behöver du ingen sån??"
"NÄÄÄ jag bara TITTAR LITE."
"Men, säger hon och ser bekymrad ut, "jag vill ju så gärna hjälpa dig."

VAFAN?! Var hon bara säljstinn eller tyckte hon att jag såg ut att vara bortom all hjälp vad gäller kläder??
Jag smög mig bakom några klädställ och rörde mig sakta ut därifrån. Vad tusan, FATTAR man inte när man säger att man BARA TITTAR och inte ALLS behöver HJÄLP??!! Jag hade väl FRÅGAT i så fall.
Visst, det är jättesnällt att de frågar EN gång för ibland vill man ju faktiskt HA hjälp. Men när man säger klart och tydligt att näee tack, jag fixar det nog serru, och så är de som iglar ändå!

Hujeda mig!!
Handlade dock lite grejer, tre långärmade saker blev det till slut. Får väl prova om dem hemma och se vad slutresultatet blir.

Tycker dock att det är skitsvårt att hitta en partystass nuförtiden. Om man ska handla en grej så behöver man troligtvis ett antal grejer till för att göra outfiten fullständig. Det bara snurrar i min skalle och jag ORKAR inte ens fundera. Kläder FLYG till mig!
Vore det tre grejer jag fick välja som jag skulle få hjälp med vore det tveklöst:

1. Städning without a doubt!
2. Komma på vad vi ska äta, handla och laga till den.
3. Shoppa kläder och välja ut mina outfits

Förutom detta köpte jag också en ljuslykta som ska stå i hallen och göra det mysigt för våra gäster.

Har även hunnit med att skriva till Plus angående Volvo. Jag vet inte om just MITT ärende kommer att tas upp men det vore ju festligt :) PAYBACK TIME!!

söndag 24 oktober 2010

Vår nya bebis



Nu har jag försökt att göra ett litet collage av gårdagskvällen men nu ger jag fan upp! "Unknown server 503" står det bara. SATANS TEKNIK!
Så här kommer en liten bild på vårt nya tillskott. Det finns en VISS skillnad med att handla på olika ställen. Sist, på EM MATFORS MÖBLER, gick det ju jäkligt bra att beställa det vi ville ha, sen att det tog flera MÅNADER att komma fram till att "oh no shit vi HAR nog inte ens det ni har beställt och betalat för".

På MIO MÖBLER var tillvägagångssättet detta: Beställer grejerna på en söndag, på onsdag får jag ett sms att nu har de kommit, och igår var vi och hämtade dem. Snyggt jobbat Mio!

Nu väntar vi bara på att få veta om den "porr-orangea" mattan finns på lager så är köket fulländat!

Har varit en underbar ledig vecka med en underbar helg som avslut. Bäste bror och svägerska har varit här och hjälpt oss montera ihop allt samt umgås. ÄNTLIGEN!

Morgondagen känner jag lite ångest inför. Det är något stort på gång på jobbet, något som inte alls är bra, så stämningen lär inte vara den bästa är jag rädd. Dock är det ingen mening att grubbla i onödan innan vi får veta vad som händer så jag ska försöka skjuta det åt sida så länge.

Imorgon satsar jag på träning och sen ska jag åka till Härnösand och umgås med någon som jag inte sett på säkert fem år. Det ska bli HUR SKOJ SOM HELST!! BRA avslut på en misär-måndag!

Have a nice one cuties!

fredag 22 oktober 2010

Cliffhanger

Igår var jag och hjälpte pappa att hugga ved. Tro nu inte att det är något som händer var och varannan dag, no no, det har nog ALDRIG hänt tidigare. Detta innebär ju onekligen att jag har avancerat från att fälla spydiga kommentarer som grinig femåring bara för att jag inte fick vara med brorsan och hans coola kompisar, till att fälla träd med kroppstyngden. HOO-YA!!

Pappa var sitt vanliga stencoola jag. Han sprang som Rambo och vevade ned träd på löpande band med motorsågen. Måste säga att det är nog inte "barra" att hugga ved, man måste ha lite skills också. Jag nöjde mig med att köra lite funktionell träning genom att släpa, dra och kasta upp stockarna på vagnen.

Det jag vill säga med detta var att igår var jag vuxen. Jag var stor nog att göra "vuxensaker" eller ska jag säga "karlgöra"?

Idag blev jag genast liten igen. Bet you wonder WHY! Det ska jag genast berätta!

För er som följer denna blogg så har ni knappast missat misären med Bilbolaget och deras kidnappning av vår bil. Under tre månader har de inte ringt EN ENDA JÄVLA SKETEN GÅNG för att berätta vad i helvete det är som tar sådan förbannat lång tid! Jag SVÄR på att OM vi hade lämnat den till Bengt-Olles begagnade reparationer så hade vi fått tillbaka bilen efter en eller max två dagar, eftersom det INTE ÄR ett så FÖRBANNAT AVANCERAT FEL!! De är bara så satans tjuriga och snåla, men om de hade gjort rätt från början så hade det lätt blivit en hel del billigare för dem. Men skit detsamma, det är inte vårt problem.

Nej vårt problem är att vi inte är tillräckligt auktoritära. Tydligen måste man spela fet, rik, viktig och idiot för att få något serverat i det här landet. Hade vi varit DET så hade vi nog fått bilen efter de där två dagarna.

IDAG hände något alldeles haktappande (yes det är ett ord jag nyss kom på). BILBOLAGET RINGDE OSS!! Geee I wonder WHY! tänkte jag och MYCKET RIKTIGT, PAPPA HADE RINGT DEM!
What the fuck?!
Nu vill jag inte på NÅGOT sätt påskina att min pappa är ens i NÄRHETEN av den där beskrivningen, han är varken fet, rik eller idiot. Viktig är han i allra högsta grad dock.  Nu råkar det bara vara så att han har haft att göra med den där verkstadschefen ett antal gånger förut, och när han fick veta att JAG var PAPPAS DOTTER blev det annat ljud i skällan.

Ja det var väl jävligt bra att det HÄNDER nåt men TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET gör mig, om möjligt, än mer förbannad. Ska det vara på det viset? Att man ska skilja på folk och folk?
Det här ska karln få äta upp tills han blir fet, fettRIK, överVIKTIG....idiot är han redan!

Så tack vare att jag är min fars dotter, vilket jag uppskattar på fler än ett sätt, så kanske vi får ett slut på den här historien också. Tråkigt för er läsare, vilken cliffhanger ska ni då förfasa er över?!

tisdag 19 oktober 2010

Like a virgin

Ja det är ungefär så jag känner mig just nu :)

Har nämligen i helgen gjort två saker som jag aldrig någonsin förr har gjort.
Det första var ju kanske som bekant salsafesten. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva kvällen. Besviken är ju ett ord som känns bekant. Om jag ska göra en lång kväll kort så kan jag väl sammanfatta det som sådan att om jag hade varit bättre på att dansa salsa, om fler kunde vara som vissa enstaka som dansade med ALLA OAVSETT,  och de som arrangerade festen hade varit bättre på att ta hand om oss nya så hade det blivit klart mycket bättre!
Tycker att det borde ringa en klocka när det starar minst två nybörjargrupper per termin, och det har hållit på i RÄTT många år, men de enda som är på festen är den innersta kretsen som dansat i en massa år och som känner varandra utan och innan.

Däremot ska jag inte skylla allt på DET. JAG hade ju kunnat bjuda upp någon jag med och inte bara suttit stelfrusen och chockad, men det är INTE LÄTT när jag inte kan så bra och jag ser att de jag skulle vilja dansa med är riktiga ess! Nej jag tror jag måste bita ihop, lära mig mer och sen bara gå dit och skita fullständigt i allt och bara gå på som en massaker och dansa med varenda jävla kung på stället! That´s the spirit folks!

Det ANDRA som jag varit med om är OERHÖRT spännande, roligt, läskigt, förvånande....ja en hel massa olika känslor virvlar runt.


Efter att ha läst en artikel i BODY om denna tävling så har jag funderat lite hit och dit ifall detta kanske kunde vara något att testa på. Efter det har allt gått rätt fort. Fick kontakt med en helt underbar människa som ska hjälpa och coacha mig längs vägen. Så nu är det väl bestämt liksom, JAG KÖR!! :)

Tävlingen som sådan går till på följande sätt:

Man tävlar i fem olika moment:
bänkpress:  herrar på kroppsvikt, damer på 60% av kroppsvikt
bicepscurl:  herrar på 50% av kroppsvikt, damer på 30% av kroppsvikt
knäböj:       herrar på 150% av kroppsvikt, damer på¨kroppsvikt
chins:          egen kroppsvikt
dips:           egen kroppsvikt

 Alltså, ju lättare man är desto mindre behöver man lyfta. Varje moment ska utföras i så många korrekta antal reps som möjligt på 75 sek.
Det kommer bli en lång och jobbig väg att vandra men jag ska göra mitt bästa! Jag är som bäst när jag får något att sträva efter, då är jag tvärtjurig!
Det värsta momentet för mig är chins. Hittills klarar jag av att göra EN korrekt chins! Haha, det behövs kanske runt en 29 till minst för att kunna hänga på järngänget.

Det var väl det jag hade att berätta för dagen. Ledigvecka för övrigt. Träning, markservice och vedhuggning hos pappa står på schemat. Tjo!

lördag 16 oktober 2010

Begravning

Ja se då var det lördag igen och mycket skoj, spännande och lite skrämmande står på tapeten. Först måste jag bara berätta något tråkigt och det handlar om begravningar.

Igår begravdes Arnes farfar. Trodde inte att det skulle påverka mig på det sätt det gjorde i och med att jag inte hade träffat honom så speciellt många gånger. Jag trodde främst att det skulle bli jobbigt att se Arne ledsen och att jag främst skulle vara ett stöd för honom.
Alby kyrka är en väldigt mysig lite kyrka, perfekt för små, intima bröllop. För en begravning ingav den ett lugn, som om den talade om för oss att "Det är lugnt, nu tar jag över".

Tårarna började rinna så fort kantorn började spela "Öppna landskap" på orgeln. Det var så vackert och så ändlöst sorgset. Tårarna slutade rinna först när kistan hade burits ut av närmsta släkten. Däremellan var det en jättefin begravning, verkligen värdig Hugo. Barnen berättade om när de fått vara med i skogen och lantbruket, hur viktig vedhögen och potatislandet var för honom. Själv tänkte jag på hur välkomnande det alltid var att stiga in i huset. Det var som om de alltid hade känt mig på något sätt.

Begravningar får mig även att tänka på andra sorgsna tankar som lätt sammankopplas till detta. Jag tänkte givetvis på den förra begravningen jag och Arne var på, Arnes mammas. Det var det mest orättvisa som kunde ha hänt, en sådan UNDERBAR människa SKA bara inte dö förrän hon levt minst hundra år! Ändå sker det.
Sedan undrar jag hur det känns för Arnes farmor. Nu är det hon kvar, hon har förlorat sin livskamrat, det som stod henne närmare än någon annan. Dock förundras jag över hennes lugn. Hon tog det sakligt, sa att nu hade han det bra, han var där han hörde hemma och att han hade haft ett bra liv. Det var dags nu.

Efter begravningen hölls tal om hur olika personer fått ta del av hans liv på olika sätt. Alla hade de gemensamt att han var en man med stort och varmt hjärta och att han alltid gjorde det han kunde för de sina men även för andra.

När jag ska begravas vill jag inte att folk ska vara svartklädda. Jag vet, det hör till, men det är inte så jag vill ha det. Jag vill ha lite färg och fart, jag är ingen dyster människa till sinnet. Nej på med det var och en trivs med, minns mig med skratt och känn inte sorg att jag är borta utan gläds åt den fina tid jag haft på denna jord. För det ska ni veta att det kan jag redan säga att jag har/har haft, och jag är superglad över varje dag som kommer till mig.
Ofta ser man inte sånt, man grämer sig över sånt som man tycker är skit, men så länge man får ha hälsan och MÖJLIGHETEN att göra det man drömmer om.....Då ska man vara nöjd.

Ikväll till exempel. Då ska jag på salsafest och jag hoppas och tror att IT´S GONNA BE A BLAST!!!!

Återkommer med detaljer...

onsdag 13 oktober 2010

Barn och pussar

Barn gör mig sjuk. Nej inte barnen I SIG utan de BACILLER de får med sig från dagis. Uppenbarligen så klarar inte min kropp av det av någon underlig jävla anledning. "Om man tränar regelbundet och äter bra håller kroppen sig frisk och stark." Jo tjena!
Flera gånger har det hänt att jag varit runt barn som varit förkylda, magsjuka etc och NÄSTAN VARENDA GÅNG blir jag smittad! Så förbannat frustrerande det är!! Och ändå så har jag ju börjat tänka på det mer och mer, att jag inte ska vara så nära om de tenderar att inte vara på topp, tvätta händerna ofta osv, men det verkar inte spela någon roll.

Nu leder detta vidare till nästa fundering, det här med att man ska pussas hejdå. Satt och pratade med en kompis om var denna handling kommer ifrån. Ingen av oss har något minne att vi, som barn, pussade alla hejdå när man skildes åt. Är det bara just vi som inte varit med om detta eller är det något som blivit inne och kommit på senare år?
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta utan att det ska bli snedvridet men jag ska göra ett försök.

Vi har en katt. Henne pussar jag på så fort jag får tillfälle. Jag ger fullständigt fan i att hon kanske varit ute och smaskat på en råtta eller tvättat sig på väl valda ställen. Jag pussar henne ändå. Just för att jag inte kan låta bli då jag tycker att ett djurs ansikte är så förbannat sött och mysigt.
Det är likadant med hundar. Jag tycker att det är så mysigt att snosa på sidan av nosen....säger man kinden om djur så är det den delen jag menar. Så varmt, mysigt, lent och mjukt.
Dock har jag full förståelse för att andra tycker att detta beteende är fullkomligt vidrigt och äckligt just eftersom djur inte har samma toalettvanor som vi människor har. Feel free to go and throw up aaaanytime you like liksom!

Nu kan jag ju liksom inte ens komma i närheten av att göra en liknelse till djurpussar och barnpussar. Det känns inte sådär rättvist!
Det värmer ju ända in i hjärtat när ett barn sträcker upp sina händer och vill ha en kram och puss. Tillika blir jag livrädd för jag vill INTE BLI SJUK! Och även fast just DET barnet kanske inte i sig är sjuk så kan ni ge er på att han/hon bär på alla andra dagisbaciller som virvlar runt som besatta. Och vad händer DÅ? Johoorusåatt, två dagar senare sitter jag där med halsbank eller näsöversvämning och undrar hur faan det gick till?!

Ni får tycka att jag är löjlig och det kanske jag är. Men jag har inga egna barn och därför heller inte immun mot allt som gärna attackerar immunförsvaret. Så OM jag någon gång avböjer en lite trutande blötpuss, ta inte illa upp! Jag har ingen specialriktad avsky mot just ER familj.....det är bara bacilluskerna jag har något otalt med! :)

tisdag 12 oktober 2010

Nytt bakförsök

Never give up!
Det är något som jag borde anamma lite mer. Det här med att försöka göra goda nyttiga efterrätter, fikabröd och bröd i största allmänhet, är dock något som jag har svårt att släppa. Eftersom jag inte tror på att stoppa i en massa sötningsmedel i maten så blir resultaten därefter. OÄTLIGA! Jag har nu inhandlat agave sirap som kanske kan hjälpa mig på min väg. Det är ju fortfarande kalorier i den också men dock av bättre sort.

Agavesirap- Ett naturligt sötningsmedel från en kaktusväxt. Ger en minimal blodsockerhöjning och kan användas som sötning i bröd, bakverk, ringlas över pannkakor eller i en smoothie.

Isn´t that great or what?!
I alla fulla fall. För att baka detta bröd gör man på detta vis:
6 msk fiberhusk
4 msk krossade linfrön
3 tsk bakpulver
4 ägg
1 tsk brödkryddor (valfria)
salt
50 g smör eller om man vill ta något nyttigare, välj olivolja
Rör ihop de torra ingredienserna. Vispa ihop äggen och blanda sedan ihop allt till en smet. Låt smeten vila en stund så att den hinner absorbera vätskan och bli mer hanterbar. Gör sedan små bröd av dem och gräddas i ugnen på 200 grader i ca 15 min. Hur många det blir beror ju förstås på hur stora bröd man gör men jag fick ihop 12 st små söta kakor :)
Dessa ska avnjutas (?) till frukost imorgon. Frågetecknet är ett bevis på min egen skepsis haha!
Om ni undrar över den nyttiga sockerkakan jag gjorde så ska jag ärligt erkänna att jag misslyckades katastrofalt och att det hade varit bättre att ha den till hands för att slå ihjäl inbrottstjuvar med än att bjuda vänner på :)
Men som sagt NEVER GIVE UP!
Nu blir det träning och jobb!

måndag 11 oktober 2010

Sagan som blev en skräckfilm


Det var en tidig morgon. Malin hade en låååååång arbetsdag framför sig. Hon stapplade in på sin arbetsplats med trötta steg och siktet inställt på kaffemaskinen. Efter ett febrilt tryckande på knappen hade hon fått i sig tillräckliga mängder för att hjärnan skulle börja fungera.
Hon satte fart ut i anläggningen, fortfarande med något trötta steg men med en förhoppning om bättring. Cykeln stod utanför dörren. Finemang tänkte hon, jag cyklar!
Solen tittade fram och trots att det blåste kändes det ändå rätt behagligt. En fin höstdag helt enkelt.

På väg tillbaka ser hon att hon inte är ensam. Något lurar bakom en buske vid bergsväggen. VAFALLS?!
Är det något som berget har spottat ut? Är det en miljöaktivist på väg att anfalla? Eller är det rätt och slätt en spion från ett icke EU-land som fått i uppdrag att undersöka hur i helvete våra miljövärden kan vara så bra?

Nä.
Det är något mycket renare, vackrare och sötare. En hare! Eller rättare sagt, DERAS hare! Deras alldeles egna maskot som funnit där i alla fal så länge hennes små fötter trampat runt på asfalten.
Förtjust trampade hon sakta sakta för att inte skrämma den.

Resten av dagen värmdes Malins hjärta av tanken på den lilla varelsen som så sorglöst skuttade runt. Fri som fågeln.

Hemgången var nära. Malin sprang ut till sin gamle trotjänare Ådi som snällt stod och väntade. Omtänksam som hon är väntade hon några minuter tills automatchoken (som naturligtvis är felande) slutade mata onödig bensin, och rattade sedan mot grindarna.

Plötsligt ser hon något i ögonvrån och sedan smäller det till. Allt blir väldigt tyst men i backspegeln ser hon någon som hon ALDRIG MER vill se. Det är något som ligger på vägen. Något som sprattlar förtvivlat och kämpar för att komma på fötter. Eller tassar. Eller klövar.

HAREEEEEEENNNNN!!!!!!!!!!!!!!!
ÅDI VI HAR DÖDAT HAREN!!!!!!!!

Förtvivlat ringer hon kontrollrummet som lovar rycka ut för att barmhärtigt släcka dess liv.
En till bil kommer. Det är den vanligtvis mindre heroiske arbetskollegan som rullar fram.

"KÖR ÖVER HAREN!" skriker hon, "KÖR ÖVER DEEEEEN SÅ DEN SLUTAR SPRATTLA!!!"

Kabonk. Kabonk. Bara sådär har de släckt ett oskyldigt liv.
Hjälp-mördar-gruppen kommer på packmoppen med en slägga i högsta hugg. Men det är redan över. Nothing to do. Endast att skrapa upp kvarlevorna och kremera dem. Blodpölen på asfalten vittnar om att något fasansfullt just har skett.

Resterande timmar som är kvar av dygnet ägnas åt att klä däcken med bomull och karossen med skumgummi. Nyckeln borde egentligen ligga på havets botten.

fredag 8 oktober 2010

Fredag och jag har avverkat lite måsten

Idag lyckades jag med något som ALDRIG händer mig, nämligen att ta RÄTT KASSAKÖ!! I KNOW! Blev ni inte chockade så säg! JAG blev det i alla fall. Trodde knappt mina ögon när jag brände förbi kön bredvid, den jag först hade tänkt ta, och till och med hann packa klart innan platsen jag hade hamnat på ens lagt upp sina grejer på bandet.

En dag att minnas håhåjaja.

Jag vet inte riktigt om det är hösten eller vad det är men något gör allting väldigt jobbigt just nu. Den här veckan har varit en enda lång transportsträcka. Jag har inte kunnat träna på grund av halsontet. Inte kunnat göra något hemma för jag har jobbat nätter och varit jävligt trött. Inte velat göra något heller för den delen, det känns som om all kraft har gått ur mig och jag ser inte det roliga i nåt.

Idag har jag gjort en rejäl uppshapning dock.
Åkte in för att lämna in Arnes kostym på kemtvätt. De hade naturligtvis STÄNGT på fredagar så det var bara att vända om. Hann dra igenom Citygross, Blomsterlandet, ICA Maxi, Mekonomen och Willys på vägen hem. Handlade ljung som jag i eftermiddag tänkte försöka få ned i lite krukor och grejer ute. Ser ju liksom så mycket finare ut än de vissna blomster som hälsar folk välkomna just nu.

Ådi ska få ÄNNU FLER nya delar nu! Ska byta ut tändspolen och tändkabeln så att han nu ska slippa bli grinig och stanna bara för att han har lite fel grejer under huven. Eventuellt har jag hittat en ny framskärm också. Kruxet är bara att den är röd och jag KAN BARA INTE låta honom vara delvis vit.....blir lite som en mulattbil och jag har hört att mulatter har svårt att veta var de hör hemma och var de kommer ifrån. Nu borde han ju däremot ha djupt rotade rötter och veta WHO`S YOUR MAMA men jag har ändå inte hjärta att göra det. Dessutom kan jag ju uppfattas som en riktig TIK:are och det vore ju att ljuga rejält. Har inget emot dem men är ju för tusan ingen sportfantast!!
Jag vill lacka skärmen men Arne tycker att jag är galen så nu lutar det åt att vi lappar ihop skärmen med någon slags pasta. I don´t know hur länge det funkar men blir Ådi glad blir jag glad!

Kvällen ska tillbringas hos min extrafamilj i Bällsta :) De har förbarmat sig över mig så att jag slipper vara ensam ikväll. Helgen kommer gå sakta som fan då jag ska jobba tolvtimmars pass. It sucks!

Puss och kram på er därute. Hoppas ni har en kärleksfull fredag!

onsdag 6 oktober 2010

En ärlig reflektion

Alla kan inte dansa.
Alla KAN INTE dansa.
A.L.L.A  K.A.N  I.N.T.E  D.A.N.S.A

Så är det bara, precis som att alla inte kan sjunga, spela teater eller vad det nu än kan tänkas vara. Vissa kan LÄRA sig bli mer eller mindre bra eller rent av vansinnigt duktiga men when it all comes down to it så....ALLA kan inte!

Salsakursen jag går just nu ångrar jag inte en sekund. Det är sjukt kul och jag känner mig levande och euforisk.......i ungefär fem minuter. Dessa fem minuter uppstår vanligtvis efter halva tiden då vi har PAUS från allt "uno dos tres.....stå i ring.....göra allt så sjukt sakta tills man bryter ihop och vill vråla MEN VAD I HELVETE ÄR DET NI INTE FÖRSTÅÅÅÅÅÅRRRRR" osv. Då brukar jag få dansa, verkligen DANSA, med någon av de grabbar som är ruskigt duktiga och way out of my league när det kommer till salsa. Men det är verkligen just då jag känner att mjoo men det här funkar nog bra för mig, jag kan jag kan jag kaaan!
Eller så är jag en av de stackars satar som kanske inte inser sina begränsningar who knows?

Det är ju det som är så synd. Visst, jag låter som en riktig bitch när jag uttrycker mig på detta sätt för alla måste ju få CHANSEN att dansa om det verkligen är det de vill! Herregud jag är dödsimpad av Ragnar 69 bast som står och svänger sina höfter så långt lårbenshalsen tillåter! Tycker att det är riktigt coolt att det är en sådan blandad ålder på folket, att de vill och törs. Jag tänker inte sålla ut folk för en SÅN sak!

DÄREMOT!
Är det ju bara så att de flesta, ja jag riktar mig till männen i första hand då det är dem jag dansar med, har noll taktkänsla eller motorik att föra samtidigt som de trampar upp och ned med fötterna.
Detta resulterar i att det är en ständig kamp för att manipulera mig fram till de få som är där för att hjälpdansa. Dessa underbara gossar ter sig som en oas med vatten mitt i hetaste Sahara. Jag och Eva rör oss likt hyenor kring bytet, vi smyger, sceamar och scannar av tills vi har haffat oss the real thing!

Har råkat ut för en riktig slemmig rackare också. Naturligtvis. Han började förra gången med att öppna upp med:
"You are very beautiful madame."
Ja det var väl inget ont i det, problemen började när HAN skulle tala om för MIG hur JAG skulle dansa! Hade god lust att tala om för honom att han borde manövrera sina fötter i eget kölvatten innan han styrde kosan mot MITT!

Nu måste jag tillägga att jag har INGA problem att ta till mig tips och råd från någon som verkligen KAN, det uppskattar jag verkligen. Däremot känns det ju väldigt konstigt att jag ska lyssna på någon som har väldigt svårt för att ta sig i en rak linje över golvet!

Anyway.
Igår var jag så less på att stå i den där ringen och trampa samma samma sammaaaaaa tur i en timme. Dessutom fick inte min favvodansare dansa då det fanns jämna par så det gjorde mig lite lack också. Till råga på allt så kommer den här snubben valsandes.
Han var väldigt snäll att upplysa mig om att det var spanska som Julio pratade, samt instruera mig i att nu ska vi dansa den här turen.......JA som vi har gjort den SENASTE TIMMEN! GHAAAA!!!!
Sen säger han:

"You look so sad. What has happened?"

Ja....DU kanske hade jag god lust att säga!

Jaja, jag har gnällt av mig nu. Nästa lördag är det salsafest så då är det väl JAG som kommer känna mig som en kalv på grönbete samtidigt som jag gestaltar Bambi på hal is. SHIT! MEEEN KUUL!! :)

tisdag 5 oktober 2010

En bacillusk i min hals


Mjaa riktigt sådär kanske den inte ser ut men man undrar ju vad TUSAN det är som bor i min hals!!
Vet inte om jag blev smittad av Rocky i fredags eller om det är något latent som flyttat in. Jag har inga andra men, är inte snorig, har inte feber, ingen värk i kroppen. Det är BARA BARA halsen som jävlas! Törs inte träna som det känns nu och det gör mig FRUSTRERAD!!!!!
Har gurglat med husmorstipset saltvatten så vi får väl se om det blir bättre. Nog för att det mesta antingen drog raka vägen igenom och ned till magen, rann nedför halsen eller kröp upp i min näsa så jag vet faktiskt inte egentligen hur mycket som jag faktiskt gurglade!
Är det det här som kallas att bli vuxen? Utsätta sig för nåt djävulskt bara för att bli bättre?

Ådi ska få sig en liten uppfräschning ikväll. Det är tyvärr inget som kommer synas men det kommer helt klart kännas bättre både för mig som förare och för honom som karavanvärd :) Tar mig ju inte ut genom förardörren såvida jag inte vevar ned rutan och öppnar utifrån. Känner ju att det där inte kommer funka i vinter då jag förmodligen antingen får NED rutan men inte UPP eller så får jag klättra ut genom passagerarsidan. Ingen vacker syn!
Så tonight is the night. Ny vajer it is!

Nu blir det en dusch och en fundering på vad jag ska äta till middag. Sen SALSAAAAA!!!!

måndag 4 oktober 2010

Höst ute höst inne


Vackra höst...


Bilden är stulen från internet, inte MIN alltså!

Ja det är verkligen en vacker höst som vi har/har haft hitttills. Varm, solig och just nu exploderar naturen i en massa vackra färger. Såhär var det länge sen jag upplevde en höst. Oftast brukar ju inte färgerna hinna framträda innan WAMBAMKADAM snön kommer som en osalig ande och förstör allt.

Känner mig inte riktigt kry i halsen. Vet inte om det är en förkylning eller vad det är men efter en rejäl natts sömn så känns det i alla fall bättre. Synd bara att det kommer bli dåligt med sömn nu när nattpassen startar igen.
Så det blir ingen träning för mig ikväll. Tog en timmes promenad istället. Skönt att lufta skallen och luftrören lite. Jag tänker så bra när jag promenerar. Eller, tänker BRA, jag TÄNKER i alla fall, på en massa saker som jag inte hinner reflektera över annars.

Till exempel det här med korsdrag. Varför är det så farligt att ha korsdrag i ett hus, ett rum etc? Är det bara något man har med sig sen barnsben, visste man inte bättre "förr"? Har försökt googla på det av ren frustration men icke. Det verkar inte som att det finns klara belägg för det. Eller? Är det någon som vet?

Kom hem med ett kreativt sinne och drog igång ett bak som förhoppningsvis ska resultera i en nyttigare form av sockerkaka. Återkommer under dagen med bildbevis och recept, vare sig det blev bra eller inte :) Tänker nog ta och baka lite bröd också men jag vet inte om jag har bra ingredienser för att lyckas.

Håller tummen för att jag imorgon vaknar pigg, fräsch och träningssugen för jag HATAR när jag inte kan träna!!

söndag 3 oktober 2010

Lat dag i soffan



Ja det tyckte både Izzy, jag och husse att vi var värda. Såhär skön stil hade inte vi dock :)

Helgen har rasat iväg som en snölavin och jag har inte hunnit med att det REDAN är söndag!!
Igår blev det frukost i soffan och sedan vidare till Mio för att kolla på köksbord. NÄÄÄ vi har FORTFARANDE ingen ordentlig köksmöbel! Har på känn att det där kommer lösa sig inom en snar framtid, vi har nog bestämt oss nu veliga som vi är.

Sen hem för lite vedkörning (jag) och skolplugg (Arne). Därefter blev det middagsdags och till det lite röd bubblig dryck. Mer film i soffan och då och då kastade jag ett nyfiket öga på de nya grannarna som håller på att flytta in. De får rena lyxen direkt med utespa, pool och grejer. DESSUTOM har de TVÅ golden retrivers......am I avis or what??! Kanske ska kila in sig som hundvakt nån gång ibland? Se hur det går med min allergi. Måste i alla fall ta och gå och hälsa på dem och välkomna dem till gräddhyllan :)

Jag är tråkig idag, jag vet. Har inget att berätta, inget som hänt mig. Känner mig lite småseg efter en lugn och mysig helg. Dags att kicka igång en ny vecka med nya salsatakter, träning och naturligtvis ett nödvändigt ont: jobb. Att vinna några miljoner känns inte helt fel en dag som denna!