måndag 28 februari 2011

Fuckin perfect

Pretty, pretty please
Don't you ever, ever feel
Like your less than
Fuckin' perfect
Pretty, pretty please
If you ever, ever feel
Like your nothing
You're fuckin' perfect to me

De är klipska de rackarna som skriver Pinks låtar må jag säga. Ibland träffar de mitt i prick! Jag lyssnar, nickar ivrigt igenkännande, lyssnar igen för att jag tror att jag ska lära mig något and then.......NOTHING!
Jag står fortfarande och stampar på samma förbannade mentala nivå. Hur fan ändrar man på något som inrotats sen barnsben? Snart 30 år av hinder, framgångar, lycka och sorg har ju gjort mig till den jag är, men om jag bara kunde utveckla min insida på samma sätt som jag försöker träna min utsida....Ja om jag bara lyckades till 10% skulle jag ju se stora framsteg.

Istället tycker jag att ju mer jag funderar på hur jag reagerar och är, så gräver jag min grav djupare och djupare och verkligen sätter käppar i hjulet för mig själv. BUT WHY?? VARFÖR är det så FÖRBANNAT SVÅRT att inse att jag, ibland åtminstone, är rätt FUCKIN PERFECT?! Jag är ju fan inte DÖV, jag  HÖR ju vad folk säger, men jag verkar inte lyssna.

Jag är rätt less på att låta andra styra hur jag ska känna ibland. Less på hur jag TILLÅTER det gång på gång. Det var någon smart människa som en gång sa, jag kommer inte ihåg ordagrant, men det var något i stil med att det är ingen annan än en själv som tillåter andra att gå rakt över en. MEN HUR JÄVLA SANT ÄR INTE DET DÅ??

Intressant det där ändå, hur människor fungerar tillsammans i olika situatuioner. Har verkligen tänkt på det sedan jag började jobba på mitt nuvarande jobb. Hur man är mot vissa, hur vissa påverkar en både negativt och positivt, hur en del bara passerar obemärkt, hur man medvetet undviker vissa som man helt enkelt inte vill ägna en sekund åt. Hur några får en att stanna kvar en stund längre bara för att man mår så sjukt bra i deras sällskap och man vill bara slänga sig på den där CLICK-knappen och PAUSA PAUSA PAUSA!
Hur man i vissa situationer är helt i underläge och i andra totalt överlägsen.......SAMMA människor! Tror jag måste studera ämnet lite mer. Jag är intresserad av folk har jag märkt :)

'Ibland är jag som en stridsvagn, ibland som en gammal hund. Jag kan gå på som en besatt i krig när det är något jag verkligen tror på eller brinner för. För att i samma sekund vika ned som en gammal hund, sucka uppgivet och bara go with the flow.

Inget mellanting, men det är väl en del av hur jag är. Jag antar att det bara är att forsätta utmana mig själv, men även tillåta mig förlora ibland. Det är verkligen något jag måste lära mig. Babysteps, här är det okej men i träningen är det inget alternativ. Där vill jag ha STORA KLIV.......men jag måste nog inse att det måste ta tid även där.

Ja ja, små och stora funderingar en vacker måndagskväll. Träningen är avklarad, maten är uppäten. Nu blir det en promenad och sen kaffe i soffan. Peace out!

söndag 27 februari 2011

Ångestsöndag

Fy vad jag INTE GILLAR de här söndagarna. Nu menar jag inte ALLA söndagar, utan just den här, sista dagen av friveckan och verkligheten och ansvaret inför morgondagen knackar på dörren. Oftast är det alltid värre än det låter, det brukar vara rätt trevligt att se lite folk på jobbet igen. Men just nu känns det rätt segt.

Seg kommer jag vara i mina axlar imorgon. Fick lite lyxig egentid i gymmet med min guru ikväll. Jag gnäller ju att jag inte tycker att det händer någonting. Alla framsteg är som myrsteg och jag har svärt att tänka att "Jaja för tre månader sen gjorde jag bara EN chins, nu gör jag SJU, bra jobbat Malin". Jag ser bara HUR JÄVLA MÅNGA TILL JAG MÅSTE GREJA för att vara nöjd.
Nu var han så snäll att påpeka att "Ja men JAG har tränat i 17 år, du typ två. Då kanske det inte är så konstigt att du måste vänja kroppen vid de här övningarna." Mjo, med det perspektivet kanske jag ska hålla käften och lägga energin på att träna istället för att gnälla hehe.
Känner mig lite lugnare när jag såg hans lugn i alla fall, så än kanske det finns hopp kära vänner! Är SJUKT GLAD att jag har honom att bolla idéer med, få tips och trix av och främst, att han faktiskt lägger ned tid (som han egentligen inte har) på att hjälpa mig. Not much to say other than TACK SOM FAN!! :)

Däremot är jag lite osäker på var själva tävlingen kommer hållas. Om det inte blir här i stan så blir det ju helt klart svårare att dra ihop min dreamteam-hejarklack. Får väl visualisera den om inte annat, för jag LÄR JU INTE vinna en större summa pengar så att jag kan flyga in dem på plats haha!

Jag har så många tankar flygandes i skallen men eftersom Arne ligger i soffan bredvid och nyss har gått loss på mitt knappande på datorn, sparar jag det till en annan dag :)

Imorgon är en ny dag. Bara den kommit igång så känns det nog bättre. Karusellen är igång. Jobba, träna, äta. Let´s face it people!

lördag 26 februari 2011

Say it without words

 Fredags-EGO!

Getting dressed





Påklädd som alla intelligenta kan se.
Bry er inte om massakern bakom haha, de slängde jag dit för
att få mig själv att se bättre ut


Ser redan misstänkt sliten ut!
GLAD men sliten haha!


Pre-AW-fest


Stort glas, liten tjej. Precis som det ska vara!


Konsten att dricka en sambuca


Tjusar med jetsetar´n!


Efter femtioelva försök hamnade vi till slut mitt i bild!


Som vanligt vet jag inte riktigt hur jag ska uttrycka mig i ord när jag ska försöka beskriva sådana här kvällar.
It´s better left unsaid!
Happy Saturday folks! Idag väntas mys med goa vänner. Mat och bastu-mys!

fredag 25 februari 2011

Resa nr 1

Hoj hoj alla glada! Idag är det fredag och inte vilken sketen, sliten fredag som helst utan

MAAAAAALINS SUPERFREDAG!!!!


Just nu är jag påväg in to town för en spontanlunch med en gammal klasskompis som jag har saknat MASSVIS! Ska bli mysigt att snacka lite skit nån timme, äta god mat och bara finnas till.

Efter det drar det igång! Hem för en snabb dusch, klädombyte och up and GO GO GOOO!!! Night on town med de bästa av alla bästa. Kameran kommer vara med så ni får en liten sneakpeak på vad som händer haha. Kanske hinner jag med en salsatur också om jag har tur och det vill sig väl. Vore jäkligt skoj att testa ifall mina torsdagar ger några resultat.

Until then......för jag kommer tillbaka senare......

Ha en SUPERFREDAG ni med!!!!


torsdag 24 februari 2011

Torsdag and all alone

Att kliva upp tidigt är bland det skönaste jag vet, ju tidigare desto bättre. LEDIGA dagar that is alltså, i annat fall är det bara rena döden. Att ensam få se dagen vakna, känna kaffedoften sprida sig i huset......aaaah I love it! Ingen stress, utan bara jag med en kopp kaffe, god frulle och tv:n som sällskap.
Satt som en säck potatis hela förmiddagen i väntan på att temperaturen skulle stiga såpass att det inte fanns risk för ihjälfrysning ifall jag ville ta mig ut. Och det ville jag ju såklart!
Tänkte förena nytta med nöje och bege mig till ICA för att inhandla senaste numret av BODY.



Tror ni att den fanns IN STORE? Nää just! Efter att ha vandrat en mil i täckbyxor, snålblåst och på hemvägen kånkandes en matkasse tycker jag ju att jag borde få NÅN lön för mödan men icke! Jo i och för sig, jag fick ju en schysst promenad :)

Så nu sitter jag här igen. Jag vägrar läsa den på internet, är heeelt värdelös på den fronten! Så sjukt gammaldags att jag i sinnet borde vara kring 80 pannor. Jag vill ha en BEFINTLIG tidning med papper som jag kan bläddra i, inte en platt skärm där jag måste klicka mig än hit än dit för att navigera.

Igår skulle vi, jag och Arne, titta på tapeter. Hur fan gör man DET på internet?? Jag tycker det är minst lika värdelöst, jag vill känna, vrida och vända. Satt i godan ro i soffan när han helt plötsligt började rensa inne i ena rummet.

"Vafan gör du?"
"Nää jag tänkte tömma det här rummet, vi ska väl börja renovera snart."

Oh shit! Har ju inte ens valt tapet eller nåt än! Kallsvetten och ångesten börja krypa på. Jag med min beslutsångest!! Kommer aldrig att gå bra det här. Till råga på allt säger karln att "Båda smårummen plus vardagsrumet ska vara klart INNAN sommaren." Men hur fan ska DET gå till? Jag får panik! Dessutom börjar det snart bli vår (jo jag är nog optimist ändå) och då HATAR jag att vara inomhus! Jag vill se snön dö, smälta för varje vaken sekund, och sommaren väckas till liv. Det vill jag se, med solen i fejjan och kaffekoppen på knäet. Jag vill helst inte uppleva det genom ett fönster med slipdamm fulla näsan.

Men det är å andra sidan lite vad som är tjusningen med Arne. Har han bestämt sig så ska det bli så, no matter what! Jag beundrar den ådran trots att jag kämpar emot som en envis kärring ibland :)

Vi får väl se hur detta slutar. Ikväll ska jag på salsa, no matter what!

onsdag 23 februari 2011

Mördad på gymmet


Typ SÅHÄR känns det efter att ha blivit piskad av Gunnar 60 bast och Roger 50+ :)
Jag är HEEEELT SLUT!!!!
 Kunde fan inte ens lyfta armarna för att ge dem en kram efter detta mördarpass. För er som inte hängt med ska jag förklara kortfattat:
Gunnar och Roger är två sköna snubbar som tränar på samma gym som jag. Nu ville de testa att köra ett styrka/konditionspass med mig för att pressa mig lite. De tycker väl jag kör lite mesigt haha!
Och herregud vad jag fick slita!! Att en timme kan gå så snabbt och en minut sååå långsamt!! Men sjukt kul var det och jag hoppas vi kan göra det igen!

Fick beröm för min tjurighet, tydligen har jag bra psyke för sånt här. Jag vet inte jag men det är i alla fall lättare att göra det någon säger åt mig än att harva på på egen hand.

Imorgon och fredag blir vilodagar. Sen i helgen ska jag köra med bästa gurun. Känns som att jag har fått ett litet uppvaknande nu. Jag måste lägga i en högre växel. Problemet är att jag inte riktigt vet HUR, men det ska jag nog få bukt med också. Jag ger fan inte upp i onödan inte! Sen tänker jag också att jag inte ställer upp för att göra något halvdant och sen gå hem. No no no! That´s NOT me!
Jag tänker kämpa och jag vet att ni är med mig!
GO GO GO!

tisdag 22 februari 2011

I sportens tecken

Igår fick jag vara barn på nytt. Detta med hjälp av denna underbara människa ni ser nedan bredvid mig:



Hon har hängt med ända sedan jag var minimini och gjorde ett första besök på lekis. Tyckte hon var rätt hemsk när hon gick runt och drog sin tyghund i öronen, de LOSSNADE ju GOD FORBIDDEN!! Själv var jag vääääldigt rädd om mina mjukisdjur, de fick appselut inte ta skada på något vis!
Ändå blev det en rätt bra ekvation till slut. Herregud vilka äventyr vi har varit med om! Inte så att vi flugit helikopter och räddat en mindre afrikansk by, nej nej, men ja jag vet inte hur jag ska förklara det så att ni ska förstå :) Det har bara vara jävligt roligt, speciellt och annorlunda när vi varit ute på strapatser!

Som den gången hon fick vansinnigt ont i magen och vi var mitt ute i de jämtländska skogarna med hennes familj. Vi packade ihop där, mitt i natten, och jag fick spela Barbados på högsta volym i bergsprängaren och PRATA med henne hela vägen hem så att hon inte skulle somna eftersom vi inte visste vad som var fel.

Eller när vi fick bensinstopp mitt på E14. Vi höll på att skratta ihjäl oss men det fanns andra som var lite mindre glad :)

När hon träffade min morfar för första gången och fick ett sånt där underbart skrattanfall att hon sprutade kaksmulor och saft över hela bordet. Min morfar var inte den enkla typen kan jag tillägga.

She´s one of a kind in ALL THE GOOD WAYS!!

Igår skulle vi åka skidor. Jag hade sett framför mig oss skidandes längs elljusspåret i sakta mak. Vad hände?
Det första Linda säger är, när hon ser mig påklädd:

"Ska du ha SÅDÄR mycket kläder på dig?? Då svettas jag IHJÄL!"

Det slutar med att hon drar på sig mjukisbyxor, snörar ihop sina pjäxor, mular in byxorna I strumporna och går ut.

"Ska vi ta på oss skidorna HÄR?" säger jag.

"Ja kan vi inte åka rakt ut här då bara?"

Sagt och gjort. Hon skidar rakt ut i DJUPSNÖN och jag undrar fortfarande hur fan hon lyckades med att INTE frysa fotlederna av sig då de var KONSTANT täckta av SNÖ! Rena Stig-Helmerfasonerna haha and I LOVE IT!

Det är väldigt svårt att inte smittas av hennes skratt. Så vi skrattade. Konstant. Jag var fan svettig redan INNAN vi hade tagit oss över första snövallen!

Det var min förmiddag det!

Vidare hem till stan och in till gymmet för ett ryggpass. Insåg att det här kommer inte gå, inte om det ska fortsätta på det här viset. DET GÅR FÖÖÖÖÖR LÅNGSAMT!! Kände mig riktigt jävla grinig på mig själv och dessutom hann jag inte träna klart för Arne stod ute och väntade på mig.Slängde mig in i duschen och när jag höll på att klä på mig säger en dam som sitter på bänken bredvid:

"Det är så fascinerande att se dig träna!"
"MIG??" säger jag.
"Jaa, jag satt där i benmaskinen och kunde inte sluta stirra när du lyfte den där stången. Det såg bara så jävla braaa ut!"

Right there. Precis när man behövde höra det! :) Allt är ju relativt så att säga. Andra är imponerade över hur jag orkar träna som jag gör och själv är jag besviken för att det inte går som jag skulle önska. Ibland är livet rätt lustigt. Det var i alla fall riktigt skönt att höra och det mildrade min egen besvikelse radikalt. Dock inte så radikalt för senare på kvällen tiggde jag åt mig lite träningstid i helgen med min fina fina vän. Jag ger fan inte upp!! Not until I´m dead.

Efter DET så drog jag och Arne på.......BASKET!!




Tur att Arne var med mig, annars hade ni ADLRIG trott på det haha! Jag undrade innan hur fan detta skulle gå. Vad skulle jag fokusera på för att få tiden att gå? Har varit på två Timrå-matcher i mitt liv och det enda jag kommer ihåg är att det var svinkallt i hallen samt att det spelades schysst musik. Jag har sjukt svårt att fokusera på själva spelet, utan blir mest irriterad när de stänger av musiken haha!
Igår dock. Jag hann bara konstatera att en snubbe hette typ Salam eller nåt och jag tänkte "Aha jag kanske kan göra om deras namn till maträtter eller nåt sånt".....och sen glömde jag den tanken rätt snabbt!
Det var JÄVLIGT ROLIGT!!! HÖRDE NI??? JAG hade JÄVLIGT ROLIGT på ett SPORTEVENT!!
Inte för att det var gratis ens utan bara för att!

Nu var det ju en allstar-match så jag hade gärna sett lite mer lek och showoffs men på det hela är jag nöjd. Det var bra drag, lagom långa perioder ( eller vafan man nu kallar det i basket haha) och bra musik. Adam Tensta var där och drog av en låt, det är nog inget jag kommer att komma ihåg dock.

En dag i sportens tecken helt enkelt. NU sitter jag och väntar på sweet sweet Camilla! LÖVVELII!!

måndag 21 februari 2011

Piff och Puff spelar spel


Hört från helgens spelkväll......Piff & Puff in action:

"Inte Kina"
"Aha...Japan!"

"Jag vet inte vem det här ääääärrrr....ghaaa....."
TIden går ut.
"Vem var det då?"
"John Lennon, vad gör han?"
"Ja han är DÖD!"

"Det här är en stad.....hmm.....ett land dit många åker på semester."
"Thailand"
"Ja fast bara början."
"Thai"
"Japp....om man är döv så säger man.....?"
"Va?"
"Precis....sätt ihop det, vad blir det?"
"Tai...wa.......Taiwan!"
"YES"
(Nu är väl ändå Taiwan ett LAND och ingen STAD!)

"Heter oftast Mohammed"
"Ali?"
"Ja....vafan jag vet inte vem det här äääär!"
"Alibaba?"
"JAAAA!"

"Stad i Ungern."
"Hmm Bukarest"
"Japp"
(Ligger i RUMÄNIEN!!!)

"Jesus på engelska"
"Jeeeeeesus?"
"Hmm joo fast ändå inte."

"Det min chef pratade om i veckan."
"Aaah Istanbul!"

Ja sådär höll vi på. Lika jävla ovetande om att vi NÄSTAN JÄMT var helt ute och cyklade, men rätt, det hade vi ändå most of the time haha! Eller som brorsan sa:

"Det är ju för fan LIVSFARLIGT att tuta i tutan för även om man gissar rätt på era ledtrådar så kan det vara helt jävla FEL ändå för ingen av er har nån koll!"

Hahah ja men FY FAN va roligt vi hade!!!!

söndag 20 februari 2011

Mitt paradis

 Välkommen till MITT paradis på jorden.....

Huset där jag växte upp och där jag alltid kan hämta energi



Lite bilder från min promenad....









För att göra en reset på mitt sinne gjorde jag det enda rätta: Jag packade väskan och drog till mitt paradis på jorden, KÄLEN! Platsen där allt började, där allt fortfarande står helt stilla men ändå ger sånt hopp och tro om en ljus framtid.

Det första jag gjorde var att ta med kameran och bege mig på en långpromenad. Ren frisk luft, total tystnad och bara mina egna steg och tankar som sällskap. Här växer mitt självförtroende och min självkänsla. Här är jag on top of the world och ingen eller inget kan någonsin komma åt mig. Det är som att kliva in i en helt ny men ändå så välkänd värld där allt är möjligt och ingen dröm någonsin har krossats.

Här har jag gått så många gånger, trampat i ur och skur. Jag kan känna mina olika sinnesstämningar. Här har jag gått när jag varit ledsen, när jag varit glad. När jag har funderat och när allt har varit solklart. Här sprang jag fram och tillbaka mellan badstrand och mormor med eller utan min vapendragare Linda. Här åkte jag lådbil utför backen med min Birk Borkason, min allra bästa barndomsvän Peter. Här sköt vi luftgevär, här klättrade vi i berg, här har jag gjort allt och lite till. Här har många drömmar fötts, här har jag samlat mod till att genomföra vissa.

Det finns ingen plats på jorden som jag känner mig så komplett som här. För er är det bara bilder och en plats. För mig är det en stor del av vad som gjort mig till den jag är.
Håll till godo! :)

fredag 18 februari 2011

Lost that feeling!

Nu när jag har planerat en grymt bra ledigvecka kan det kännas konstigt att jag skriver det jag nu kommer att skriva. Men jag känner att jag vill och måste för att själv försöka räta ut vad fan som är FEL!

Det är så jävla svårt att känna det där riktiga lyckoruset nuförtiden. Förr kunde jag, t ex inför en frivecka, redan på måndagen börja bygga upp känslan av frihet. Jag gick runt och småmyste, kände mig rätt bekymmersfri och full av livsglädje, liksom söööööög ut det gottaste av att snart få vara L.E.D.I.G!
Nu känner jag......mig bara trött, less och jävligt grinig! Eller, jag ÄR ju en rätt bekymmerslös person i sig, jag är liksom inte den som är långsint, ser saker i svart hur länge som helst eller som får ångestladdade tankar titt som tätt. No that´s not me!

Därför är det ÄNNU svårare att försöka få bukt med och fatta varför i helvete jag inte kan känna den där känslan ända längst in i märg och ben. Känns som att den tagit en U-turn, åkt vilse och har ett helvete att ta sig tillbaka. GPS-en is OUT OF ORDER. Typ.
Jag VET att när jag är in the moment så känner jag den i hela kroppen, men innan. Jag har så svårt att glädjas över något som SKA KOMMA.......Som att jag inte riktigt tror på att det kommer att komma, varken själva händelsen eller känslan.

Är det verkligen vintern som förgör och förstör??
Är det bristen på sol, värme och bekymmersfria fluffiga moln som tynger och drar ned? Kanske, annars vet jag då rakt inte vad det ska vara. Varför är det så svårt att tänka "Jaja, det är snart över, vädret är inget man kan rå på så glöm det, bit ihop och gå vidare"??

Ska försöka vända på den här skiten. Lapa lite energi under min lediga vecka, luta mig tillbaka och bara göra sånt som JAG vill. Då kanske....solen skiner i alla fall NÅGONSTANS på jorden :)

Over and out!

Nu börjar det....

....min LEDIGA VECKA that is!!

Har redan huniit planera in större delen av tiden på DET HÄR viset:

Lördag:
Bowling, tacos och spelkväll. Piff & Puff is in da house och sidekicks blir Arne, kärebror och Puffs F.

Söndag:
Osäkert men har genom Arnes jobb fått biljetter till nåt jippo som Sundsvall Dragons ska ha. Förmodligen vet hela stan vad det handlar om, alla förutom VI, men det blir säkert kul. Ifall vi går, kan bli måndag också men då spricker mina måndagsplaner. Well well vi får se!

Måndag:
Träning såklart och efter det raka spåret till mitt paradis på jorden, Kälen, för att nostalgihänga med min älskade barndomsvän Linda!
Tänker göra ett stopp hos mamma och pappa också för övernattning, plus ett besök hos mommen. Kanhända att bror och The får en påhälsning också, starkt misstänkt tanke :)

Tisdag:
Ska träffa Camilla för att smida planer om framtidens jippon, både kortsiktiga och långsiktiga. Till det lägger jag till en mysig dag full med skratt, knasigheter och kanske en god lunch?

Onsdag:
Ska bli piskad av några kära gympolare som gärna vill vara med och bidra till en bra prestation på Fitness Five. Misstänker att jag på torsdag kommer ligga i vagga med GRYM träningsvärk!!

Torsdag:
Träning, om det vill sig väl och jag tar mig ur sängen!
Salsa OF COURSE, står på tapeten.

Fredag:
Dagen D, he shit is going down, I will receive my happiness and loose my sense.........Afterwork med bästaste arbetskompisarna!! Känner mig smått euforisk redan NU!! :)

Lördag:
Middag hos fina, underbara vänner. Ska bli såååå skoj att äntligen ses!!

Söndag:
Vilar jag eller tränar jag? Det är frågan! Förmodligen har jag GRYM ångest över måndagen som kommer!!

Tjaa.....däremellan är det FRITT FRAM att boka in en tid ;)

torsdag 17 februari 2011

Ett jävla BRA avslut på en pissig torsdag

Dagen började jävligt pissigt med att jag klev upp klockan fem för att elda och upptäcka att nä, snöjävlen öser FORTFARANDE ned. Eller vräker kanske man säger när det gäller snö.
Dörren hade frusit på Ådi så jag fick kliva in på passagerarsidan. Tur att jag är VIG och har korta ben som är lätt ihopvikbara.

Eftermiddagen startade som sagt i uppförsbacke för att ljusna redan när jag ska parkera på Helex. Men dra mig baklänges, det FINNS en parkering där jag får PLATS och slipper parkera halvt om halvt i en snödriva.
Coolt!
Förr hatade jag verkligen att träna på eftermiddagarna. Lite energi, trött,hungrig och irriterade mig mest på folket som tycktes vara ÖVERALLT! Men NU!
Nu älskar jag det!! Har världens mysigaste människor runt mig som jag kan surra skit med, fråga om tips och trix, slänga käft med......reeeallly nice!

Fick en fin kommentar om min blogg idag också som VÄRMDE NÅ DJÄÄÄVULSKT!! Tack tack TACK! Känns kul att det finns de som faktiskt LÄSER mina vridna tankar. Att ord faktiskt har en betydelse och att inte ALLA vill höra om Kissie´s eller Pissie´s, eller vad fan de nu heter, senaste hatobjekt, hur mycket de bara MÅSTE suga gratischampagne ur öronen på prins Philip för att känna sig hippa eller....ja ni vet.

Vidare för ett spontanbesök hos moster. Jag gillar verkligen spontangrejer och att hälsa på henne hör tyvärr inte till vanligheterna men desto roligare när det väl blir av!

Salsan var........ja jag hittar inte superlativ som passar in just nu men ni fattar att den var SJUKT ROLIG!
Vi var inte så många idag, kanske beroende på vädret, men jävlar vilket tempo!!
Jag lever verkligen när jag dansar. Fattar inte att jag inte lyssnat på min själ och kropp för länge sen när jag har VETAT ungefär hela livet att jag mår bra av att dansa!! Anything! Give me a beat and I´ll rape it! Eh...typ :) Hoppas på många salsasommarkvällar där jag kan svänga runt som en besatt i en schysst klänning som svänger som en torped runt mig. Come along come along wih me!! Ge mig en snödriva DÅ and I´ll blow it!

Blev ett snabbt inlägg ikväll, bara för att säga hej liksom. Imorgon är det fredag and then...
NINE DAYS OFF!!

onsdag 16 februari 2011

Dead leg

Att soffan kan vara en sån grymt skön plats ibland!!
Skuttade upp tidigt för att ta emot världens bästa röris SÖREN. I swear, if you ever need en grym, nej DEN GRYMMASTE rörkrökaren, he´s THE MAN! Vansinnigt effektiv, uppfinningsrik och supertrevlig som kaffesällskap. Ja jag säljer honom men jag säljer honom DYRT! :)

Efter det slängde jag mig i bilen för att dra på gymmet. Är så satans less på snön och kylan nu så jag vet inte ens om jag ska kommentera. Jo. Det ska jag nog ändå vid närmare eftertanke hehe.
Hur fan man än vänder och vrider på det så kan man ge sig FAN på att det ANTINGEN SNÖAR eller är SVINKALLT eller så BÅDE OCH!! Det funkar inte, den ekvationen får jag ej ihop. Är det ens möjligt? Mjaa tydligen!

HATAR att behöva parkera halva Ådi i en snödriva för att sen klättra ut på motsatt sida, allt detta enbart för att vi ska få plats med bilarna bredvid varann EFTERSOM vi båda behöver motorvärmare. Lång mening puh!

Benpasset var grymt jobbigt som vanligt. Kommer nog aldrig att känna mig riktigt peppad inför det eftersom jag VET att hur fan än jag gör så kommer det att bli SJUKT JOBBIGT!! Vilket är klart att det SKA vara men ändå. Kör högreps nu igen och jag vet inte vad jag ska säga.....Är SMÅTT oroad inför kommande bravader. Jaja ingen mening att grubbla utan på´t ba´ och KÖR KÖR KÖÖÖÖR!

Trodde att jag skulle kunna få göra ett långt utlägg om skivstångens uppbyggnad ikväll men jag har fan googlat i en timme nu och inte hittat det jag vill ha svar på. Which is: Hur är den uppbyggd, med mått och vikt, så att den ska kunna ligga kvar TROTS att man har vikter kvar på ENA sidan men plockar av alla på den ANDRA.
Call me a fool men jag har i alla fall funderat vilket innebär att jag idag varit vetgirig, så vet ni svaret: BERÄTTA DÅ FÖR HELVETE!

Tror jag måste bli lite bättre att dokumentera mina dagar i bilder och inte bara i ord. Svårt då jag inte har en telefon som motsvarar dagens krav i bildkvalitét.......Ska jag MÅSTA köpa en NY ve och fasa?? Probably....sen :)

Två dagar till och sen har jag en galet rolig helg att se fram emot. Piff och Puff på nya äventyr.

 HÄÄÄÄNG MEEEEED!! :)

tisdag 15 februari 2011

Once a year

Igår var det Alla hjärtans dag and did I make a big thing out of it? Nä faktiskt inte. Jag är ärligt talat inte så mycket för det där kommersiella, att det JUST PÅ DENNA DAG ska köpas blommor, hjärtan och choklad för att uppmärksamma nära och kära. Jag behöver ingen blomma EN gång om året för att veta om jag är uppskattad, jag blir tusen gånger gladare om Arne har fyllt på vedförrådet så jag slipper. DET är omtanke varje dag det! Och kanske är jag bortskämd med sådana saker, det är väl därför jag inte saknar uppvaktningen just denna dag. Han fixar maten när jag sitter som ett såll i soffan och inte klarar av att få ihop en riktig tanke efter att ha jobbat natt. Han funderar, grejar och pysslar nästan MER här hemma än vad jag gör!

Still though. Kanske behövs en speciell dag för oss människor, en dag som gör att man måste stanna upp och tänka till. Vi lever i ett rätt känslokallt samhälle. Alla har fullt upp med sitt så vi behöver en spark i arslet som säger "Hey there, stanna upp lite och TÄNK TÄNK TÄNK! Vad är VIKTIGT i livet för DIG?"
Man kan ju uppmärksamma människor utan att behöva KÖPA en massa krimskrams. Ett sms för att berätta att personen betyder något speciellt, en oväntad kram från något håll, en klapp på axeln för att säga att det där gjorde du för jäkla bra.

Kom att tänka på det efter Melodifestivalen. Kan fortfarande inte släppa att Christian Walz INTE väckte några som helst varma känslor i detta satans vinterkalla land! MEN! Jag kanske har FÖRKLARINGEN! THEEE ANSWER!! Vi KÄNNER ingenting längre! Vi är så avtrubbade av allt som vi matas med att vi bara följer strömmen. Vi läser Aftonbladet där det står att Sanna är favvotippad och vips så har vi mekaniskt GJORT så att det BLIR SÅ!! Det är skrämmande vad påverkbara vi är!

 Jag har ju länge nu tjatat om att jag KÄNNER en massa och det gör jag tamejfan, mer än många andra verkar det som. Jag är sjukt mottaglig ibland och jag vet aldrig riktigt när det kommer. Till största del kanske jag inte lägger ned så stor vikt vid vad som rör sig runt mig, jag lever 80% på "whatever". Men de där sista 20%.......när de kommer, kickar in och verkar DÅ LEVER JAG!! Då finns det ingen som kan säga till mig att "nähääee du lilla vän sådär ska det inte vara". Det är de gångerna jag flyttar mitt liv i den riktning jag vill och det är en jävligt skön känsla. Att vara så tvärsäker på något att det inte finns en chans till att jag kommer ha någon ångest, hjärnbry eller ånger till att jag gjorde som jag gjorde. That´s what keeps me going!

söndag 13 februari 2011

Tjejer och grejer

Behövde bara titta på dagens Solsidan för att förstå varför min vänskapskrets till största delen består av...GRABBAR! Jag är rent jävla allergisk mot det där "kind-puss-kram-gullegull-kul-att-ses-fast-NÄ-inte-egentligen-hur-eeeeeee-deeeet-du-ser-FANTASTISK-ut-fast-NÄ-inte-egentligen-fast-OM-så-ska-jag-hata-dig-sönder-och-samman".....ja ni hajart va?:)
Har skrivit om det förr och jag kommer säkert göra det igen men jag blir alldeles trött. Tar fan hellre en omväg om jag ser någon sådan person närma sig, än att jag står där och trampar vatten i kvicksand. It´s impossible!

Grabbar å andra sidan. Raka, enkla puckar som i perfekt timing passerar blålinjen, rundar min sargkant och gliiiider in i mååååål. Enkelt är bäst. Jag gillar enkelhet. Ja vem fan kunde tro att JAG skulle göra ett sportreferat i MIN BLOGG?? Ja nu är det hänt i alla fall!
Anyway. Back to the top.

Tjejer. Att ha en riktig, sann tjejkompis är rätt oslagbart. En som tar en för den man är, som aldrig ifrågasätter utan står bakom en i vått och torrt, som peppar, lockar och drar när things get tough, som följer och låter en följa. Jag har en sådan människa i mitt liv. Hon är ÖVERLÄGSET den finaste människa jag vet, och det är på ALLA sätt och vis och mot ALLA människor hon möter. Det är inte bara för att hon är min svägerska eller för att hon är DEN personen för mig, utan I wish U all could ha en sådan Puff i era liv :)
Tack älskade ÄLSKADE vän för att du finns och för att du ALLTID får mig att le TROTS att du kanske har en skitdag själv!

Nedan ser ni Piff och Puff in action ;)




Så. Nu har jag sagt det from DA BOTTOM of my heart!

Det hände en grej häromdagen som fick mig att reflektera över detta. Varför tänker jag ALLTID, när någon ifrågasätter saker som jag säger eller gör, att det är MITT fel och att det är JAG som måste ändra mig? Vad är det som säger att det är JAG och inte DE som har fel?
Jag är som jag är och vanligtvis så trivs jag rätt bra med det och uppenbarligen finns det folk som tycker OM MIG PRECIS som jag ÄR. Därför orkar jag ibland inte förklara mig själv, det tar stopp helt enkelt.
Jag har underbara människor runt mig, BÅDE tjejer och killar, som fyller min vardag proppfull med varma, ljusa, fluffiga känslor. DET TACKARRRR JAG FÖR!!

lördag 12 februari 2011

MY suiside!!

Jaja jag SKAAAA väl kommentera kvällens näst största musiktävling ;)
Kort och koncist, plain and simple.

Det räcker inte med att BARA vara snygg, man bör ha en låt som håller också. Det räcker inte heller med att köra krogbuskis och spela ut likt en tonårsångande ångestbrud.....man bör......ja jag vet ju för helvete inte ens vad Babsan GJORDE DÄR FROM THE VERY FIRST FUCKIN` BEGINNING!!!! Allvarligt talat, vem FAN är det som VÄLJER UT låtarna som ska få vara med?? Borde vara skottpengar på dem. Seriöst!

DOCK!
Är jag GLAD, rent ut sagt ÖVERJORDISKT EUFORISK, över att svenska folket har fått uppleva en ren, sann, genialisk och heeeelt UNDERBAR musikstund i form aaaaaaaavvv:

CHRISTIAN WALS

OH MY SWEET SWEET LORD vilken fantastisk människa!! Han bara ÄR, as simple as that. Inga konstigheter, det man ser är det man får och jag skulle ljuga om jag sa att it ain´t NO good! It´s fucking GREEEEAT!! Så rått men samtidigt så sprött. Så jävla vackert att man blir tårögd och ryser så läpparna, ALLA läppar that is, krullar sig. Så genuint och avskalat....why not, det behövs ju inget annat när det är ren och skär TALANG rakt igenom som står på scen!
 Hoppas bara att resten av svenska folket inser det men just nu vette fan.......Sanna har vecklat ut och trasslat upp hela sin kroppshydda for the moment. Men har vi inte fått NOG av sådana där själalösa discodängor??
Nä svenska folket is lacking IQ.....åtminstone det musikaliska IQ vi tillsammans BORDE besitta!

Loreen var en överraskning. Shit vilken brud! Vilken inlevelse, sånginsats och ja hon knäckte rätt rejält trots det där garnnystanet som skapade en puckel på ryggen likt Quasimodo.

Walz.....MY suicide!

fredag 11 februari 2011

Fuckin´faaan!

Ja ni som känner mig behöver väl knappast  fundera över vad detta inlägg kommer handla om.
SNÖÖÖÖEEEEEUUÄÄÖÖÖ!!!! HELVETES SNÖ!!!!!

Igår gjorde jag en GROV missberäkning vad gäller vädret. Drog in mot gymmet vid halv tre-tiden. Arne ringde och undrade om jag hade skottat.
"Skottat?? Det har ju för fan bara snöat några sketna centimetrar."
"Ööhh det VRÄKER ju ned"

Mjaaha det var som fan. Tränade och efter det snackade jag lite med mina gymkumpaner. Sa att jag skulle in på stan och äta middag.
"Ska du ut i snökaoset?"
"Kaos? Är det kaos?" undrade jag brydd.

Ja fan det blåste rätt mycket och drev men vafan, det funkade!
Middagsmys med Sara och efter det salsamys på Kårhuset. SHIT va SKOJ det var!!
Anyway. Salsan drog ut på tiden och innan jag gick ut till bilen ringde Arne.

"Asså du får nog ringa mig så jag får dra upp dig med fyrhjulingen för det är ingen som har skottat vägen."
Men satan så OTIPPAT!! Var fortfarande jävligt skeptisk till det här "kaoset" som alla pratade om. Tills jag KOM UT! MEN HELL vilken satans förbannade SKIT! Snö överallt och ingen traktor i sikte. Körde fast MITT PÅ VÄGEN mitt i stan. Jaha, what to do? Lyckades komma loss och börja hemresan. Såg inte ett skit för all snörök. Körde 40 km/h på E14. SWEET!

Väl hemma fick Arne mycket väl dra upp mig med hjulingen för det fanns inte en chans i helvete att jag skulle ta mig en meter utan hjälp!

This morning:
Såg fram emot SOVMORGON eftersom jag fortfarande var helt slut efter sömnbristen under nattpassen.
MÖÖÖP!! WRONG WRONG WROONG!
Blir väckt av Arne som har kört fast med Ådi redan INNAN han tagit sig från gårdsplan. Mhmm.....
Ut och puttar på. Lyckas räta upp honom i rätt riktning. Glad i hågen ser jag honom glida nedför backen. Nä men en kopp kaffe innan man börjar skotta? MÖÖÖP! IGEN!

Arne kommer tillbaka. Gåendes. Har kört fast. Hugger skyffeln och börjar pulsa. Skottar bakom, skottar framför, skottar under. Sådär ja. Arne gasar, jag puttar. Tar sig kanske 10 m. Same procedure again. And again. And again. AMEN FÖR HELVETE!!!! Grannen kommer med snöslungan. Tillsammans får vi upp en kostig lagom bred för en bil att ta sig fram längs. 200 m har vi handplogat tillsammans med Ådi. Fan va bra!

Hem och in i värmen. Kokar gröt och dricker kaffe. Känner mig helt slut kroppsligt men inser att jag måste nog ut och skotta anyway för annars tar jag mig ingenstans.
Hämnden driver mig framåt. Skottar ut ALL JÄVLA SNÖ RÄTT UT I VÄGEN. Tur att inte grannarna är hemma och behöver ta sig fram. Bygger ett smärre berg av snö, högre och högre. Blir nästan tveksam till att traktorjäveln, när han nu behagas komma, kommer klara av att ta undan skiten mitt i backen. Who cares!? Går det inte så går det inte, det är fan hans problem. Idiotjävel som fööööörmodligen igår tänkte att "Nä men det snöar fortfarande, bättre att låta det snöa klart innan jag masar mig ut."
JO TJENA!

Ingen traktor kommer. Ska in till stan för lunchdate och vill hinna träna innan. Aha, jag tar bussen! Mitt smarta arsle. Klär på mig och pulsar iväg. Står i 20 min och väntar innan jag inser att nä bussen kommer inte HELLER! Går hem igen. Sitter och svär när jag ALL OF A SUDDEN like in a oas ser TRAKTORN komma!! Inte för att den fan ska ha några hurrarrop eller så men det var fan på TIDEN!
Tar bilen in till stan. Malin lite mer nöjd. Men bara lite.

torsdag 10 februari 2011

Flytta fokus.....

...har jag väldigt lätt för att göra verkar det som. Jag ställs inför en grej, satsar min kropp och själ just där och då, men när det inte funkar längre så är det dags att face the facts och dra vidare. Sure thing att det ska ältas lite först, varför blev det såhär, kunde jag gjort något på något annat sätt, finns det möjlighet att det ändå kan ordna upp sig osv osv, men när jag väl är klar med det så är jag i slutändan jävligt bra på att just FLYTTA FOKUS!

Då känns det som att födas på nytt. Som om jag färdats en lång lång väg genom en tunnel, MED tunnelseende, och helt plötsligt kommer jag ut på andra sidan, full med nya intryck och ny energi. Feels kind of good in one way men kan också kännas lite sorgligt beroende på vad som startade färden.

Jaja nog om detta. Hur gick det på salsan kanske ni undrar? Ikväll är det ju dags för den avancerade klassen och jag var ju på ett "uppvärmningsheat" i tisdags för att friska upp minnet lite. OH MY GOD så besviken jag blev att se att det var SAMMA FÖRBANNADE vänsterfotade människor där som sist!! Inte en enda ny som verkar ha moves som inte liknar en björk i svår storm! Alltså allvarligt talat, folk har fan ingen självbevarelsedrift! Önskar jag hade samma tanke om mig själv, FETT med självförtroende alltså!!

 Hamnar alltid i samma dilemma när jag ska skriva om detta. Ena sidan av mig tycker ju självklart att det är skitcoolt och fränt att de VÅGAR och VILL, den andra sidan, den som actually får DANSA med trästyckena, anser att de borde ha en EGEN klass där de kan harva på med SAMMA steg HELA TIDEN!

Ikväll antar jag att det kommer bli lite tuffare även för mig. Misstänker att tempot stiger ett snäpp, att de som är där är far beyond mina kunskaper. Det är däremot SKITBRA för då kanske jag får DANSA och LÄRA mig något!

Innan dess är det dags för lite gym och efter det middag på stan med en fin fin vän!
Have a nice one folks!

onsdag 9 februari 2011

Ibland måste man göra plats

Kan man vara totalt osentimental när det gäller vissa saker men vansinnigt sentimental när det kommer till andra?
Jag verkar i alla fall kunna vara det! Jävligt otippat att jag ska vara extrem both ways va?!

När det gäller saker är jag iskall. Jag kan spara och stoppa undan grejer, mest för att jag är för lat för att slänga dem för tillfället, men så en dag får jag nog. Då ryker ALLT! Sånt som jag inte använt eller brytt mig om det senaste året hivas. Rakt av bara! Har inga direkta känsloband till saker, ja om vi inte pratar Ådi då för HONOM vaktar jag som Kevin Costner vaktar Whitney i Bodyguard. Det har nog i och för sig mest att göra med alla minnen jag har med honom. Varför och när jag köpte honom, vart han har tagit mig, all hjälp jag fått av underbara människor på grund av honom.......Han är en Pandoras box full med godsaker när det kommer till minnen och den dag jag måste släppa honom kommer kännas som att ge upp en del av mig. Insane? Maybe men det är så jag känner.

Så. Att städa upp saker som jag kan TA på är inga problem. Det är när människor blir inblandade som det blir klart svårare att dammsuga. Alla har väl, mer eller mindre, folk som hänger runt en som man undrar hur i helvete de kom DIT som? De som tar energi utan att ge ett uns tillbaka. De som man bläddrar förbi femtielva gånger i telefonboken för att slippa ringa trots att man känner sig som den mest ensamma människan i världen.
DE har jag naturligtvis inte svårt att släppa men det är förbannat svårt att ta steget till att klippa bandet ändå. Man vill gärna ta den enkla vägen och sopa skiten i hörnen där den kanske kanske inte syns.

Som ni vet hatar jag att städa. Och när det kommer till människor som jag OFRIVILLIGT måste släppa taget om, då verkar den där städkäppen som gjord av bly. Men ibland måste man learn to let go, veta när det i slutändan blir bäst att wrap up the memories i en fin kartong och låta den hamna på en hylla i garderoben.. Från början tas den säkert fram så fort tillfälle ges, för att suga upp den där ljusa, fina känslan man så gärna vill åt igen och igen och igen. Sedan mattas det av och den står där dammig och halvt bortglömd.

Men ändå. Vissa människor glömmer jag ALDRIG. Jag kan lära mig att leva utan dem, visst, men varje gång de dyker upp så kommer den där kartongen självmant ned från hyllan och slår mig i hårt i skallen. Sådana gånger undrar jag varför i helvete jag är som jag är för. Varför har jag så lätt att släppa in vissa när jag borde veta hur det slutar?!
Men så tänker jag som så, när jag sitter där och samlar upp allt i kartongen igen. Vilken TUR jag har ändå som får UPPLEVA det och ha MINNEN!

tisdag 8 februari 2011

Så jävla mycket svensk sommar man kan bli!

Första natten avklarad. Kan inte sova. Som vanligt bör jag väl tillägga för de gånger jag faktiskt KAN sova börjar bli få räknade nu. FÅ räknade eller fåräknade.......det är ju ingen annan som bryr sig om hur fan man stavar så why should I?!

Det är i alla fall JÄVLIGT svårt att vara förbannad en dag som denna. Solen bara ÖSER ned kärlek, himlen nästan nuddar fontanellen och snön rinner bort med vattnet.

Tog en promenad för att väcka kropp och själ till liv. Då slog det mig. Jag är fan så mycket svensk sommar det går att bli! Finns INGENTING som får mig att må så bra som en solig sommardag med rätt rekvisita. Ge mig Blå blå vindar och vatten, Tomas Ledin på maxvolym och jag är där. I EUFORIN! Ge mig en uteservering när solen juuuust håller på att gå ned och man känner små rysningar av havets vindar leta sig in. Ge mig en kall cider i ett öltält, låt mig dansa på borden och bara njuuuuuuta av alla somriga små varelser som vajar i takt till musiken. Ge mig en brygga, varm av solen, där jag riktigt kan KÄNNA hur träet berättar sin historia för mig. Ge mig ge mig geeeee mig!!! Inte sill men allt som hör till!
Jag ger mig FAN på att om de skulle röntga mig är jag hälften blå, hälften gul. Hälften himmel, hälften sol. NOTHING. INBETWEEN!

Ikväll är det dags att väcka salsamoves till liv igen. Jag har siktet inställt på AVANCERAD och det tänker jag fortfarande hålla på. Läste dock att man BÖR ha gått MINST tre andra kurser och ha dansat VÄÄLDIGT mycket ute för att gå den kursen. Men what da fuck! Jag tyckte ju medel var a piece of cake så let´s GO GO GOOO!!!! Ikväll är det dock tänkt att jag ska gå på medel för att friska upp sinnena lite innan torsdag.

Men innan dess, lite mat och träning!
Träning ja, hur fan gååååår det undrar ni väl? What a cliffhanger det måste vara, förstår att det är svårt att sova without knowing haha! Jorå, jag kämpar på. Alone I stand. Igår gjorde jag sju chins. Wow...eller nä men det är åtminstone bättre än den enda, ynka sketna jag gjorde för ett tag sen. VILL DOCK ATT DET SKA GÅ FORTARE FORTARE OCH BÄTTRE BÄTTRE!!!! Tålamod? Not me!

måndag 7 februari 2011

Insikt

Jag tror att jag har kommit till insikt om, kanske inte HELA mig för det verkar då fan vara komplext så jag själv går vilse, men i alla fall en del av mig. Det handlar om....ja vi får se vart det slutar när detta inlägg är slut!

Jag trivs oerhört bra med att vara själv. Detta har ingenting med mig och Arne att göra så OBS OBS OBS få inga idéer om det!
I alla fall. I hela mitt liv har jag anpassat mig efter vad andra tycker och tänker, hur andra vill ha det osv osv. När jag var liten anpassade jag mig efter vad de sa på skolan eller i övrigt. Jag var "duktig" när jag gjorde matteuppgifterna snabbt, jag var duktig när jag hjälpte min dagmamma städa. Det var inte fint att utmärka sig utanför normerna utan man skulle vara "normal" och "vanlig".
Jag kommer ihåg vissa saker, när jag t ex såg en tjej uppträda på ett tv-program och jag sa att jag någon gång också skulle vilja stå där, så sa en släkting till mig: "Määh inte törs DU DET, det går inte!"
En sådan kommentar hade kanske kunnat SPORRA en till att "johoru jävlar ATT jag ska" men det funkade visst inte på mig tyvärr. Istället blir jag en sån som tänker att "Nänä det är nog sant".

Det är väl ingenting direkt jag har LIDIT av. Min barndom var bra och jag har inga direkta men efter den på något vis. Jag försöker bara urskilja vad som har färgat mig till att bli den jag är idag.

Anyway. På jobbet är det en massa diskussioner just nu kring vår omorganisation. Jag har inte en enda åsikt snart för jag hör en säga si och en annan säga så. Till slut vet jag fan inte alls vad jag själv ska tänka!
Jag hör olika skiftlag prata om hur man ska arbeta. Jag lyssnar och tänker "Jaha tycker de SÅ, kanske bäst att jag börjar göra så då". BUT WHY?? VARFÖR måste jag HELA TIDEN göra som ANDRA vill??

Därför tror jag, att det är just på grund av detta jag tycker att det är så satans skönt att vara HELT SJÄLV ibland. Då gäller MINA beslut, MINA tankar, MIN tid och MIN lycka. Ingen annan kan påverka mig att göra något som jag för stunden inte kanske vill.

Ibland är det ju inte saker som jag INTE vill göra. Det kan ju bara vara en enkel sak som att "Ska vi gå dit eller dit och fika" och jag kan fan inte ta ett beslut för jag vill inte ta "fel" beslut. MEN GOD DAMN IT WOMAN!!
Okej jag kaaaanske överdriver en smula, jag kan VISST ha starka åsikter om vissa saker men då är det saker som VERKLIGEN betyder något för mig. 90% av allt som händer har jag kanske inte någon direkt åsikt om men de där resterande 10% kan vara avgörande ifall jag måste gå på glödande kol för att försvara eller ej.

Vissa kan kommentera min träning ibland, eller reta mig för att jag är lite "coverbands-groupie". Då blir jag skitförbannad men varför egentligen? Det är ju inte det att jag blir förbannad på personerna, utan mig själv som blir "påkommen" med något som sticker ut. Jaha? Det är väl för fan bara att säga "Ja det är sån jag är så deal with it". Ibland brukar jag faktiskt det och SHIT vad det känns SKÖNT efteråt!

Ja det var min måndagsfundering det! Nu ska jag åka och träna ur den här känslan jag har IDAG.

söndag 6 februari 2011

Nothing more than feelings

Jag känner jävligt mycket just nu. Vet inte om det är värmen som kom helt plötsligt, solen som skiner liiite lite längre eller kanske den tryckande stämningen på jobbet? Något är det i alla fall som triggar igång min kropp och mina sinnen. Jag känner mig som en 100 m hög mast som bara tar emot en massa signaler, analyserar och bearbetar. For what? Ja om jag det visste!

Startade dagen med en löptur. Solen värmde och himlen strålade blå blå energi. Stegen knastrade ensamma i den tysta söndagsmorgonen. Sådana dagar känner jag mig oövervinnerlig. Önskar att jag kunde pausa den känslan och ta med mig den för evigt.

Lite gröt med äpple och kanel till frukost och sen iväg igen för ett litet uppdrag och skönt eftermiddagshäng.
En del gör en bara så jävla glad! Just like that.

Hem med lite mat och Arne-vård. Han var ut på galej med sotargrabbarna igår och, tja han mår väl som han förtjänar idag hihi, men värt det var det tydligen så NÅT bra har ju kommit av det :)

Borde väl kaske göra något slags referat till Melodifestivalen igår men jag är för trött så jag tror att jag skiter i det idag. Maybe tomorrow eller inte alls.

Bye bye 

lördag 5 februari 2011

Da proooooof!

STOLT jag presenteeeraaaaaarrrrrrrrr......för att ni inte ska tro att jag ljuger:





Alltså Ådi och jag gjorde succé! Vi bara gled in genom portarna, nej vi SPANN, mjuka som två kattdjur på jakt. He didn´t see it coming, besiktningsmannen, han var TOTALT bländad av Ådi. Den vita glänsande lacken, skarpa ögon som naglade fast honom i golvet, det sexiga silverfärgade strumpebandet jag så taktfullt hade placerat vid vänster framskärm, precis LAAAGOM synligt. Ojoj, vi var en besiktningsmans DRÖM igår.!!

Okej, det FANNS små små saker som slängde lite grus i maskineriet men jag tar på mig det. Igår var ingenting Ådi´s fel!

"Det är ett litet läckage på stötdämparna, du bör nog kanske byta dem snart."

Så lät det. FÖRST. Jag förklarade att jag HADE GÄRNA BYTT DEM INNAN besiktningen men min käre bilmekare hade så fin påpekat att det var bäst att vänta och se om Ådi skulle överleva eller ej.

Så en titt på framskärmen och min finfina omsorgsfulla tejpning.

"Jaaa sådär kan man ju också göra hehe."

Mjaaaa men jag HAR en skärm, en RÖD skärm så jag tycker inte riktigt att den är värdig Ådi. Förklarade jag.

Ut för bromstest which he gjorde preciiiiiis det han skulle min käre vapendragare, han TVÄRNITADE sig fast i backen. KÖÖNG!

"Men du, säger snubben, de här stötdämparna är heeeelt slut de."
Jooooo :)
"Byt dem så är det bara att tuta och köra."

WHAT??? DID WE????? OH YES WE DIIIIID!!!!!! WE MADE IT!!!!!

Kommentarer jag fick efteråt:

"Men det är då väl för fan inte SANT, var du NAKEN ÄLLÄ???"

"JAAAAA nu blir det tårta på jobbet!!!"

"Grattis, besiktningsmannen måste ha varit ett fan av low rider hopping"

"Nää lägg av!!"

Jaa..typ så var det haha! Känns really nice faktiskt, nu är det bara att göra vägarna osäkra igen och igen och igen. Jag och Ådi. Just like always. Det är KÄRLEK det!

fredag 4 februari 2011

Dead or alive

Ja det är frågan med DA BIGGEST F today för Ådi. Besiktning står på programmet, 9.30 rullar vi in till farbror petig. Ger mig FAN på att de kommer slakta honom UTAN någon som helst tanke på hans känsliga tillstånd. JAG vet ju att det måste liksom gullas lite, killa lite bakom stänkskärmen, ja han har ju bara en nu, den andra RÅKADE jag köra bort av någon outgrundlig anledning. Det går inte att bara gå på som en bulldozer med ord som riktigt sticker i lacken. Vet ju inte hur många bilar med en själ och hjärta som de får besök av varje dag ;)

SÅ!
Nu blir det till att dra ut med trasa, T-Röd och silvertejp. TEJPA TEJPA TEJPA så skiten håller. Varför IIIII HELVETE gör man sånt här I SISTA SEKUND JÄMT?? Vet inte ens om det kommer fungera då allt bara är blött blött och ingenting fastnar. Kan man svetsa dit silvertejp? NÄÄÄ ni BEHÖVER INTE svara på den frågan, jag KAN svaret!!

På jobbet väntar de på tårta idag. OM han går igenom! Jag kan, utan att vara elak, nog påstå att IT AIN`T GONNA HAPPEN! Fast, om det blir på något annat vis så kommer jag ju bli så mycket gladare!

There´s something in the way you move little darling.......so....MOVE ÅDI MOOVE!

torsdag 3 februari 2011

Still running for low

Jag vet inte vad det är som är fel på mig men jag verkar ha drabbats av något slags midnattssoltillstånd eller nåt. Ni vet, folk kan ha svårt att sova på grund av midnattssolen. I det tillståndet är jag just nu.
Somnar, vaknar en timme senare och tror att klockan är nästa dag, ligger vaken i en timme, försöker somna om, går inte, kliver upp, tittar på tv tills ögonen går i kors och DÅÅÅ...sweet sweet insomnia!

Det enda positiva är att jag verkar bli produktiv under den tid jag är vaken. I natt gjorde jag en låt, en riktig rockrökare som handlar om en viss känsla! Synd bara att jag måste ta lite hänsyn till Arne som faktiskt kan sova, annars hade jag pluggat i och kört ba! Det är också synd att jag inte har ett band som jag kan spela den med, men det kanske ändras nån gång, who knows?! Sådana här gånger, när man gjort något som man tror på och som ger en feelgood-känsla, då vill jag bara trycka in några nummer i telefon och sen GO GO GO to da replokal. Vore magiskt om det gick.

Låg i soffan i natt och läste Body. Önskar att min insida var lika tuff och hård som de som är med i tidningen är on the outside. Jag vet hur jag ska lyfta en hantel men hur fan tränar man insidan av kroppen? Hjärnan och hjärtat skulle behöva en stärkande omgång för att orka hantera och pumpa bort all skit som man samlar på sig dagligen.

Dagen blev inte som jag hade planerat. Camilla fick stanna hemma med sjukt barn så nu sitter jag här i soffan och förbannar mig för att jag inte orkade släpa ut mig på en promenad i morse. Men hur fan ska man motivera sig till DET när man sovit like crap? Nä då blir det soffan, kaffe och lite surfning istället i väntan på att klockan ska bli GYMTIME!
Efter det, jobb. Känns tungt på den fronten just nu, vi får väl se hur det slutar.

onsdag 2 februari 2011

Idag saknar jag

Har ni känt känslan av att vakna upp och känna att vissa saker aldrig blir som de var förut?
En sån känsla har jag idag. För min del orsakas den oftast av separationsångest eller saknad av någon eller något. Exakt så är det.
Vissa tider i ens liv är speciella, något som man BARA minns som rakt igenom BRA och när man blickar bakåt ser man endast havet glittra i solens sken. Ja något ditåt i alla fall.

Skoltiden kan vara en sån tid. För många kan den förvisso vara rent helvetisk och actually, mina tonår var väl inte de mest glassiga. Däremot tiden jag hade när jag gick KY-utbildningen och omgavs av kanske några av världens mysigaste människor. Människor som jag faktiskt har nära hjärtat fortfarande och som jag kan lita på i ur och skur trots att vi kanske inte ses varje dag. De finns där och det räcker långt ibland. Fast ändå. Ändå saknar jag den tiden. Jag saknar enkelheten, att inte behöva kämpa och fundera så mycket utan bara göra. Jag saknar att sitta helt nollställd i fikarummet efter en helt sjuk lektion och dricka kaffe medans vi diskuterar allt och inget. Jag saknar gemenskapen och kämparglöden vi hade tillsammans. Tillsammans, vilket vackert ord.

I´m a people-person. Det är inte många som tar sig in och får lära känna mig annat än den glada, spralliga tjejen som alltid har en rapp replik tillbaka och som alltid dansar runt och ler. Det ÄR jag, most of the time. MEN! Det finns så mycket mer. Därför häpnar jag varje gång det bara glider in någon som lekande lätt bara springer genom fortet och plockar de där satans nycklarna som ingenting.
Men, precis som på fortet, människor kommer och går och när man vaknar och inser att helikoptern redan har lyft eller båten lämnat hamn så känns det.

Det är väl så det är att vara jag. Jag lever rätt mycket här och nu och tänker inte så mycket på vad som komma skall. Då blir livet till en enda stor åktur på Balder, mycket ups and downs. Jag kastar mig in i saker med världens största engagemang, iklädd skygglappar av modell ENORMA. När jag sedan ser tillbaka och undrar "Hur tänkte jag DÄR egentligen" så vll jag gärna tro att jag har lärt mig något. Förmodligen, men jag vet ju att det händer igen och igen:)

Djupa funderingar denna vackra onsdag!
Har tagit årets första mil med mina småpinnar. Gick förvånansvärt bra men det är klart att det inte blev några strålande resultat, tror det tog 55 min ca. Glömde kolla klockan när jag drog iväg så jag får ta det mellan tummen och stortån.

Dags att dra över lite golv med dammsugaren. Imorgon ska jag ha VÄRLDENS bästa förmiddag med en av mina "people" hihi. Goaste Camilla ain´t goin´nowhere i alla fall om JAG får bestämma! Vi ska ha mysfrukost, träna på gymmet och sen myslunch där vi ska smida planer för framtiden. AJJ LAJJK!!

tisdag 1 februari 2011

Wanna be somebody else

Har småläst lite i min blogg, sådär skönt ego som man kan vara ibland. Då slog det mig att jag OFTA skriver att jag vill vara som någon annan. Jag vill vara lika anspråkslöst frispråkig som Plura, vill ha en kropp och självsäkerhet som Pink, ha modersinstinkter som Moder Theresa, kunna sjunga och lira gura som en kvinnlig Shawn Mullins.....ja ni hajar nu va?!

Vad fan vill jag DET jämt för? Vad är det, EGENTLIGEN, som är så förbannat FEL på MIG?
Let´s face it, om vi nu ska rada upp mina exceptionellt fina egenskaper.

Jag verkar vara en sån som gör andra människor glada. Jag ger lite av min energi helt enkelt.
Då tänker jag naturligtvis att "jamen det är väl självklart att det är SÅ, därför att de som får den uppfattningen av MIG är ju såna som SJÄLVA ger MIG den känslan." Win-win-system med andra ord.
Ni ser, redan här har jag lagt den egenskapen på andra, att det är ANDRA och inte JAG som framkallar den.Idiot.

Jag är tjurig och målmedveten när det kommer till något som jag tycker är viktigt och intressant.
Min träning till exempel. Jag gör det bästa jag kan utifrån de egenskaper jag har och har jag bara ett mål och syfte så finns det inget som kan stoppa mig att försöka nå det målet. ÄR det bra för mitt mål att stiga upp klockan fem för att hinna ta en promenad så gör jag det. ÄR det bra för mitt mål att strunta i den där godispåsen fast jag är SVINHUNGRIG och den står mitt framför mig, så ger jag fan. Helt enkelt!
Då tänker jag igen, att, "jaaamen om jag INTE FÅR ALLS, så är det mycket lättare att ge fan, det är värre om jag helst inte ska, då blir det svårare att låta bli."
MEN VAFAN människa, det ÄR STARKT att GE FAN HELA TIDEN OCKSÅ!!

Give myself a break!
Borde vara MITT nyårslöfte!

Samma sak på jobbet.
Jag ÄR jävligt BRA på att HA KOLL! Jag ser vad som händer, hänger med på vad som sägs och vad som ska göras, jag förhindrar mindre katastrofer mm mm. MEN! Vad är det JAG kommer ihåg?!
JO! Att jag kanske inte har hundra koll när det väl kommer en RIKTIG katastrof. Då känner jag mig osäker och vet inte riktigt hur jag ska tackla problemet. Jag har en jävligt svag tro till mig själv och litar då hellre på andra såvida jag inte är hundra miljoner gånger säker på att JAG HAR RÄTT!

Fy fan. Jag blir så trött!
Det är väl naturligt i och för sig, att man ser sina egna svagheter och har viljan att försöka förändra dem. Däremot är det inte samma sak som att trycka ned sig själv vilket det snarare är vad JAG gör. Ja ni ser, en till grej jag måste jobba på. Haha om jag ska fortsätta så kommer jag väl på femtioelva grejer till!

Nä nu skiter jag i det här, drar på mig lite träningskläder och BEGER MIG to da gym!
Scream and shout. Over and out!