lördag 31 mars 2012

Sportigt!

Har inte mycket att tillägga just nu så här kommer ett snabbt inlägg om vad som hänt under dagen!

Lyxade med gofrulle direkt från bageriet, det är fan som på film! Efter det blev det en sporadisk promenad. Hamnade av en händelse in på en jättemysig stig som tog oss till Norra berget, vilket i och för sig var vår destination men vägen dit blev överraskande mysig.

Sen var det premiärmatch för Giffarna och tro't eller ej: JAG VAR DÄR!! Solen värmde och jag hade mitt ullunderställ så det gick ingen nöd på mig. Synd bara att vi förlorade...

Japp det var lördagen i korthet. Lite bilder från dagen kommer nedan.

fredag 30 mars 2012

Uppvärmning för er som ska skriva högskoleprovet!

Jag vet att jag har varit borta några dagar, men jag har fastnat i ett räkneexempel som jag skulle behöva hjälp med att reda ut. I know, matte har aldrig varit min starka sida, tro´t eller ej, men nu har jag hittat en kokosnöt stor nog för Bigfoot att ta sig ann. För mig är den dock självklar......häääng med!

Det finns 365 dagar på ett år.
52 veckor alltså.
Av dessa 365 dagar har jag i runda slängar cirka 211 arbetsdagar, det svänger lite beroende på var i schemat jag är.
Vi kan räkna bort 25 semesterdagar, plus 54 h arbetstidsförkorting. Då har vi 186 dagar minus 6,75 till, vi säger sju då.....alltså 159 dagar totalt. Right?
Jag har fyra lediga helger varje skiftcykel, det ger oss ungefär 34 helger att spela på. Lediga helger alltså, på ett år.
Jag har åtta veckor om året då jag är helt ledig, heeeeeelt ledig!

159 dagar.
Som jag jobbar.
Då räknar jag in ALLA arbetsdagar, fm, em och natt.
Av dessa 159 dagar arbetar jag 45 eftermiddagar, vilket innebär att jag alltså är ledig 114 em och kvällar.
114 em/kvällar av 159......
I och för sig kan vi räkna bort en kväll i veckan till då jag dansar poledance. Det är ändå inte varje vecka men okej, vi säger så ändå. Nu blir det lite svårt eftersom jag har i snitt kanske två-tre klasser på en termin.....hmm.....äh vi drar bort 28 dagar till på ett år, det låter rätt rimligt.
Då är vi nere på 86 va?

86 em/kvällar då jag är LEDIG under ett år UNDER MIN SKIFTCYKEL!
Jag har alltså INTE räknat med de veckor/helger som jag är helledig och inte arbetar.
86 em/kvällar då jag befinner mig i denna stad, vare sig jag vill eller inte.
Jag fokuserar på just kvällar eftersom det är då vanligt folk är lediga och har tid att umgås.
Ska jag räkna med dagtid så tillkommer EN HEL DEL TID, men då gäller den ju bara de som är mamma/pappa-lediga, arbetslösa, studerande.
Så jag fokuserar på kvällstid för att vara realist.
Hänger ni med?
Förstår ni alls vilket håll jag är på väg och var jag vill hamna i och med detta?
Let me break it down to ya.

Jag vet att jag prioriterar min lediga tid tillsammans med den som har kommit att bli en oerhört stor del av mitt liv. Jag vet det, och det är väl ändå lite naturligt? Eller? Eftersom vi inte KAN ses under veckorna, åtminstone inte de veckor då vi arbetar vilket ändå är en hel del tid på ett år. Vi tillbringar alltså mer tid ifrån varandra än tillsammans....hmm, kändes ju sådär lagom kul att få ned på papper!

Det jag vill säga med detta är:
Är det jag, och verkligen bara jag, som "inte har tid"?

Sug på den ni vetenskapsmän!

tisdag 27 mars 2012

More than enough!

Jorusåatt jag kan berätta hur kvällen slutade! Först hängde jag, Bea och hennes dotter Viktoria på Waynes. Drack kaffe och surrade bort ett par timmar.

På vägen hem messade Olivera och bjöd på mat....IGEN!!! Tror fan jag äter henne ur huset snart! Så det var bara att ratta silverpilen mot matlukten och vips, var middagen serverad. Flygande Jakob med morotskaka och kaffe som avslut. Herregud vad bra jag har det!

Som ni kanske förstår har jag inte börjat min tilltänkta deff än. Väntar på att min fitnessguru ska tillfriskna och göra ett splended schema åt mig:) Få se hur det kommer att sluta!

Nu ligger jag framför tv:n och väntar på prinsens godnattsaga.....ibland är det mysigt att vänta!

Puss på er och sov gott!

Soffmys.....

.....om jag hade HAFT en soffa ja!! Har legat ihoprullad på den här hundbädden hela morgonen, till och med sovit en timme. Tur man är liten menar jag och behöver inte så stor plats!

Jag är inte a girl of material things, men en soffa är ändå något av ett måste. Det ser verkligen ut som en knarkarkvart i vardagsrummet, halleluja för köket och köksmöblerna dock så folk har nånstans att sitta.

Kärebror och pappa har varit förbi på en snabbvisit. Hade jag nu haft en soffa hade jag kidnappat bror, bäddat ned honom i den och behållit honom här tills Therese slutat jobbet. Han är ju sjuk igen, så jag tror inte att en stol, hur skön den än är, hade varit någon hit i längden.

Har lite att fundera på angående boende, och en hel del att berätta angående att bo i andra hand, men tills allt är klart vill jag inte yttra mig så speciellt mycket. Hold your horses så kommer slutet på storyn inom en snar framtid.

Är lite småkrasslig så träningen får vänta lite den här veckan. Känns som att jag har en hel del sömn att ta igen från jobbhelgen också. Igår somnade jag 21:20 och jösses vad skönt det var att tryna in!!

Nu ligger jag i min hundbädd och undrar hur kvällen kommer arta sig. Ska jag få hänga med coola Bea eller ej, det är frågan:)

Bjuppar på en bild på min fina "soffa", fiiiiin vaaa? Tss....

måndag 26 mars 2012

Kan motgångar vara Titanics livboj?

Jag har inte haft stora motgångar i mitt liv. Visst, jag har varit med om en del mindre trevliga saker, vissa som inte någon någonsin behöver vara med om, men på det stora hela har det flutit på bra utan de där riktigt stora bumps in the road.
Därför har jag väldigt svårt att hantera när det tar stopp. För mig finns det aldrig något stopp, det ska bara gå framåt, framåt hela tiden, så den ekvationen är väldigt svår för mig att få ihop. När det inte går som jag vill eller planerat, så kan jag inte få ihop mina ord till en vettig mening i skallen, mina ögon ser inte ett skit och mina ben vet inte vart de ska gå. Jag tiltar en aning helt enkelt. När jag tiltar vill jag gärna ha något som kan bromsa in och mjuka upp, något som jag kan hålla i för att inte ramla och något som kan peka ut en fungerande riktning så att jag inte springer vilse.

Det funkar inte så. Det jag får tag i, det jag håller i, vill nog inte riktigt ha den uppgiften. Vilket i och för sig är en sanning i sig, det är inte riktigt det som det är till för. Men ibland. Ibland vill jag bara sluta springa och försöka vara så jävla bra hela tiden. Ja jag är bra, men det finns en hel del damaged gods här också. Då behöver jag det där bordshörnet för att koordinera ihop benen så att jag kan resa mig igen.

I alla fall. När jag nu har börjat inse hur jag, eller hur jag inte, reagerar, så finns det hopp om liv. Jag kan liksom leka lite med mitt eget psyke. Jag kan välja att bara tänka hopplösa, ohälsosamma tankar och vips så har jag försatt mig i en rätt pissig situation. För mig egen del alltså. Är det något som jag har lärt mig det senaste året så är det att ju mer jag fokuserar på det negativa, desto mer negativt sprutar ut från mitt inre. Så varför ska jag då göra så mot mig själv?

Precis. Jag läser, begrundar, suddar ut och börjar om. Det är det jag gör just nu. Att tänka bakvänt, som min destruktiva sida gärna gör ibland, hjälper endast till att tjocka på och förstärka den negativa självbilden, och bidrar stort med att ge min positiva sida en rejäl släng av anorexia.

 Hey, that´s not the way I wanna see it!¨

Vem skulle någonsin vilja se det så?? Därför försöker jag kliva in och blockera mina egna tankar, (känn på den ni,) och göra om dem till något fint. Det är inte en 100% lösning, vissa gånger funkar det fan så dåligt. Men de gånger de slår på rätt sätt.....ooohhh sicken skön känsla!! Att ha kontroll över sitt eget välbefinnande, det är en rätt enorm kraft eller hur? Testa själva får ni se nästa gång ni står inför ett problem. Väljer ni att gräva ett hål och endast se det mörka i det, eller väljer ni att se vad ni kan ställa i hålet för att göra det fint igen?

Rewind, rewerse and rewrite.

lördag 24 mars 2012

Världens bästa sämsta lördag

Det där kan ju tolkas på flera sätt förstås, men i detta fall menas det att trots att jag jobbar nätter och sover dåligt, har jag haft en galet bra lördag!

Vaknade i och för sig åt helsike för tidigt, 11:20, men det var å andra sidan lite självvalt eftersom jag vill hinna umgås så mycket som möjligt och inte sova bort dagen. Yeeah right, som om jag skulle kunna det ändå haha!

Hockey eller fotboll stod på tapeten, valet föll på hockey så vi traskade bort till O'Learys för att spana in matchen och äta god mat. Glömde den lilla detaljen att BOKA BORD, för tydligen är sportevenemang något som
den här stan går igång på! Knökat överallt! Ska för övrigt tipsa alla singeldamer att om ni letar en flock med det motsatta könet, THIS IS THE PLACE TO BE!! Snackar vi kvantitet, nemas problemas, men om vi pratar KVALITÉT kan jag tyvärr inte yttra mig nämnvärt då min studie inte sträcker sig över någon större tidsperiod. Idag alltså, så det får duga, take it or leave it! Vet dock inte heller hur mottagliga de är för visat intresse då de förmodligen vill se matchen de kommit för att, just det, titta på. Kan hända att det vänder efter matchens slut, så alternativet är ju att stanna hemma och piffa till er för att smyga ut och slå till efter mörkrets inbrott. Vad vet jag, herregud lyssna inte på en som är på krogen i snitt....ja nästan aldrig!!

Tror vi lämnar det så och återgår till ämnet. Hockey. Jag kan det inte, jag ser det sällan och jag skulle aldrig bädda ned rumpan i soffan för att, på egen hand, följa en match. Däremot, i rätt sällskap är allt roligt, och jag vill ju gärna förstå och hänga med när det händer. Sen att det känns lite som första gångerna man övningskör, ni vet man sitter där och det enda man ser är punkten alldeles framför motorhuven. Lite så är det med mig och hockey, jag ser pucken och missar det runt om :)

Nästa helg är det Giffarna som ska få ett studiebesök. Det är faktiskt inte första gången men jag kan heller inte skryta om att det hänt fler gånger än jag kan räkna på mina fem fingrar.

Lite mat och sen var det dags att rulla till jobbet. Känns betydligt mer motiverande när jag vet att jag får krypa ned i en varm säng och lyssna på en sömntrött godis som snusar sött. Mmmmmys på hög nivå!!

Slipper ju dessutom en timme när vi övergår till sommartid. Ååh vilket vackert och efterlängtat ord!! Sommar....Glöm inte att ställa fram klockan nu!

Sleep tight honeys!


27 dips med sög ändå!


Åh herregud så bra det där stämmer!! Jag borde ha mängdrabatt, patent och ensamrätt på alla de där jävla pinsen!!
Ja vi tävlade ikväll på gymmet. Det gick riktigt dåligt på grund av flera olika saker, vissa som jag bara har mig själv att skylla, andra som beror på sådant jag omöjligt kunde påverka.

Jag har nog aldrig reflekterat över vilken överjävlig vinnarinstinkt jag har! Vad som ligger bakom det vet jag faktiskt inte, om det är min vilja att alltid vara LÄNGST FRAM, prestationsångesten som vräker sig in i tid och otid, ja nåt är det som slås på och drar över mig så fort det finns något som heter placering att ta.

Jag kan ta ifall jag förlorar på grunder som att jag helt enkelt inte lyfte tyngst, sprang snabbast eller vad det nu än kan tänkas vara. Då har jag i alla fall gjort mitt bästa och även ifall det inte räcker kan jag liksom inte göra så mycket. Men ikväll. Ikväll gjorde jag små onödiga missar som kändes så förbannat onödiga! Det gjorde att det blev inte bättre än såhär. Jag kom inte ens med bland top 5, och var jag egentligen hamnade vet jag inte ens. Så uselt är det. Okej, jag gjorde 27 dips så det var väl inte fy skam, men så är det det enda som är värt att nämna också.

Känner mig skitlöjlig som lackar ut, det är ju ändå bara en plojtävling och "bara på skoj", men ändå. Rätt ska vara rätt ändå, det står jag fast vid. Att jag ändå inte hade haft en chans gentemot pojkjävlarna som var med, är en annan story:)

Fredrik däremot, var hur grym som helst! Plockade bronsplatsen som ingenting. Han gjorde även femtio, FEMTIO, dips!! Men tjena! Grattis som fan, jag är lite stolt själv faktiskt hihi.

Det bästa med allt är att min finaste finaste älskling kom och tittade. Det spelar ingen roll att det inte var nån SM-tävling jag deltog i, det betyder jättemycket att han finns där och stöttar och peppar i allt tok jag gör. Den finaste delen av mitt hjärta!

fredag 23 mars 2012

Laddar med mat

Känns verkligen fantastiskt när man går och lägger sig 07:30 och vaknar 09:10, undrandes vad klockan är. Snurrade runt, slängde täcke och kuddar över ansiktet för att blockera vårvädret utanför men det är väl bara att konstatera att min kropp är gjord för att sova på natten! Lyckades dock med konststycket att somna, halleluja för det, och vaknade 14:50.

Så nu sitter jag och laddar inför kvällens tävling. Gjorde faktiskt GOD mat igår så jag tror jag slipper skämmas att bjuda en hungrig älskling ikväll :) Dinkelmjöls- och havregrynsfläskpannkaka....puh långt ord det blev då!! Lite nyttigare än vanligt mjöl men smakar exakt likadant. By the way, nu när det är våffeldags, ett hett tips är att göra smeten på just dinkelmjöl. Våfflorna blir frasigare, I promise!!

Återkommer med kvällens resultat...

torsdag 22 mars 2012

Stilikon-JAG?!

Idag blev jag stoppad på stan. Dagbladet ville ha med mig i deras stilrapport eller vad det heter, den delen där de tar bilder på folk och sen får de berätta om sin stil.

Jag höll på att skratta halvt ihjäl mig när de valde MIG! Herregud, jag som åker i samma kläder till och från jobbet i en hel vecka, de enda kläder jag egentligen behöver tvätta är mina träningskläder och de kläder som inte är arbets-eller träningskläder ska helst vara sköna och lätta att dra av och på. Okej jag skärper mig ibland. Jag HAR ju fina kläder OCKSÅ, det är bara det att det var så komiskt att de såg mig den enda dagen som jag inte hade jeans och sneakers.

Anyway, håll utkik så lär ni se resultatet:)

Imorgon är det dags för tävling på gymmet igen. Kl 19:00 smäller det, kom dit och heja på vetja!!

Annars händer inte så mycket. Nattjobb står på tur, trist, men min älskling kommer upp ändå så jag är superglad för det! Antar att det blir lite sömn men den här gången är det värt det :)

Relationsmonolog


Nu har jag tänkt igen. Jag har varit ute på en långpromenad och när jag promenerar så tänker jag. En massa!
Förra helgen hörde jag en kommentar som inte alls är ovanlig, tvärtom, men jag började liksom haka upp mig på den och nu är det dags för mina funderingar att släppa loss. Kommentaren lyder som följande:

"Nu får du skäll när du kommer hem."

Personen som fällde kommentaren är ingen idiot på något sätt, heller inte unik på det sätt att sådana kommentarer inte kommer från någon annan. Jag är väl inte bättre själv, hur många gånger slinter inte tungan och man säger sådana idiotiska saker som "Han får väl inte för tjejen". Det är fan nästan så jag vill spöa mig själv när jag kommer på mig med sådana snedsteppningar.

Det jag blir mer och mer förbannad på och upprörd över, är SÄTTET vi verkar se på förhållanden. Om det nu är så att vi tjejer är riktiga småjävliga häxor som utstuderat går all in för att göra livet så miserabelt och surt för de "stackars" grabbar som sitter fast i våra klor........VEM ÄR DET SOM ÄR DUMMAST DÅ LIKSOM??????!!!!! Är det så grabbar uppfattar sina flickvänner eller fruar kan man ju undra varför i helvete de fortfarande är ihop?!

Jag har för mig att ett förhållande ska berika ens liv, att man ska komplettera varann, stötta, peppa och när det blåser så hårt att man knappt kan hålla sig fast i båten för vågorna slår vilt, ska den andre kunna finnas där som en stöttepelare, en fyr i natten. Kind of. Fast å andra sidan, om man uppfattar sin partner på det sätt som vissa verkar göra, så kan det väl hjälpa om de är så kalla att de fryser vattnet till is.....då stormar det ju åtminstone inte.....

Så vad vet jag, en skogens tös från Kälen?
Kanske inte mycket men jag vet i alla fall vad jag vill och vad jag hoppas att jag är. Jag skulle bli jävligt ledsen ifall jag skulle anses som en bidragande orsak till att, när min finaste finaste åker bort ifrån mig, skulle bli så satans själaglad att bli fri mig för en helg att han totalt tiltar och inte vet hur han ska bära sig åt för att någonsin kunna ha sådär kul igen. Jag vet inte, så tänker jag i alla fall.....

onsdag 21 mars 2012

Snabb update

Nyss hemkommen från en kort löptur på drygt fem km. Håller på att tvätta samtidigt så jag ville inte vara borta så länge. Tog mig 24 min och 54 sek, ingen tid att skryta över. Än! Marklyften från i förrgår kändes när jag sprang, nästan så det krampade för varje steg. Jobbigt? Svar JA!

Nu ska jag försöka dra av lite snabbt med dammsugaren, tvätta klart och sen har jag förhoppningsvis tid att blada iväg till Macke och Xandra på en kopp java och lite surr. De har till och med en soffa att sitta i, halleluja för det! :)

Japp då vet ni vad jag sysslar med right now!

tisdag 20 mars 2012

Vårsnaggad

Ska gå och lägga mig efter en dag full med jobb, träning, fikahäng och, slutligen, äntligen lite vår i håret!

Har klippt lugg som ni ser på bilden. Känns konstigt och ovant, men det går nog till sig. Jag kan lugna er med att det går att kamma det åt sidan ifall jag bestämmer mig för att det blev katastrofalt. Nu är det INTE min frisörs fel ifall jag tycker så, nä hon är fenomenal, jag har endast mig själv att skylla ifall jag fegar ur!

Måste sova på saken så tjing på er!!

måndag 19 mars 2012

110 kg marklyft och eget kvällsmys

Gårdagens sista tanke var att jag skulle kliva upp 05:30 för att promenera till jobbet. Hur bra det gick? Tjena hej! Eftersom jag kom hem 24:00 och somnade en halvtimme senare så var jag inte direkt taggad för att kliva upp tidigare än nödvändigt. Alltså: Mission UNaccomplished! Höhö! Men inte har jag dåligt samvete för DET inte!

För idag tog jag...TADAAAAA....110 kg i marklyft!!!



Ungefär lika jävla omöjligt som det verkar på denna bild ovan, precis så jävla omöjligt kändes det också! Först gjorde jag åtta reps på 80 kg, tänkte att "äh jag testar väl 100 kg igen", det gick kalasfint och kändes lätt sååååå jag kaxade till mig och saftade till med 110 kg. Jag rubbade inte stångjäveln från golvet!! Två försök, sen tänkte jag ge upp. Då kom ena halvan i min fanclub hihi, Roger, och närapå skällde ut mig.

"Nu jävlar går du fram och lyfter upp stången! Sluta mesa på, det här kan du!"

Typ så gick han ann. Fredrik, som är lite rädd om min rygg, ville inte se spektaklet så han gick därifrån hihi. Jag stegade fram ooooooch.........LYFTE UPP SKITEN!!!!! Segt gick det men upp kom den och så jäkla glad jag blev för det!! Vore ju jävligt om jag bara kommit halvvägs! Waste of time liksom. Så nu är det bara att gå på och gå vidare, hej och hå! Här kan man se ett bevis på hur mycket som sitter i huvudet och hur mycket som sitter i musklerna!

Kaffekoppen är framme och jag sitter faktiskt och myser lite för mig själv. Tror det är första kvällen som jag över huvudtaget är ensam sen jag flyttade hit. Första kvällen på länge jag är ensam någonstans förresten, inte likt mig som oftast gillar mitt eget sällskap hur bra som helst, men det är svårt att finna ro när man inte hittar hem. Nu känns det dock som att det kommer ordna sig. Jag har fått till en bättre balans än på länge, havet har stillat sig och lugnet som infinner sig efter en storm är rätt jävla underbar!

Nu är det inte endast min egen förtjänst till att jag mår sådär galet, fantastiskt, oförskämt underbart! Fast den delen förtjänar ett helt eget inlägg så hav förtröstan kära vänner, när jag kan sätta ord på det och få ned det på pränt så kommer det, jag lovar!
Nu ska jag bara sitta här, plinka på min gura, dricka mitt kaffe, och tänka på hur bra allt känns!

Just i detta nu....

söndag 18 mars 2012

What U see is NOT what U get!

Helgen är slut, jag klev nyss av tåget för att vända och stiga på igen. Undrar som vanligt vafan som hände, men på nåt sätt får jag som alltid ihop verkligheten, biter ihop och blickar framåt mot nästa helg.

Denna helg har bjudit på en hel massa mysigheter plus att jag har fått lite nya intryck att begrunda och sortera.
Först har vi varit på hockey. Det hör ju, för er som hänger med, inte till vanligheterna för en sån som mig, men nu var det finastes hockeylag som spelade och då är man på plats. Basta!
Jag tyckte, och nu är jag ärlig, att det var riktigt kul att se! Okej, nu ser ju inte jag kanske det andra insatta gör, jag är nöjd bara det åks skridskor relativt fort, att det görs lite mål och att det är lite action. Det tekniska spelet lämnar jag åt de kunniga och hey, jag kan alltid fråga varför domaren blåser!

Vi har hunnit med lite promenader i skogarna samt träffat lite nytt folk jag aldrig har träffat förr. Det är något jag känner att jag måste lära om, att umgås med nya, okända människor. Jag har (via min arbetsplats) blivit så van att ingen lyssnar eller är intresserad av det jag har att säga, att jag liksom redan innan antar att det är samma scenario var än jag hamnar. Riktigt så är det ju inte, och det vet jag ju själv också innerst inne.

Det roliga är att jag hela tiden lär mig saker om andra människor. Jag lär mig att så länge man låter tvärsäker på sin sak spelar det ofta ingen roll vad man säger, folk går på det ändå. Såvida det är ett ämne man kan glida igenom, flumma sådär i utkanten eftersom ingen annan ändå kommer ha stenkoll. Idag hade jag faktiskt stenkoll på en grej, det kändes skönt. Både för att jag hade rätt och för att det jag nyss beskrev verkligen håller. I de flesta fall.

Sen har jag märkt att jag har blivit mer och mer försiktig vad jag säger om mig själv till folk. Förr babblade jag nog på mer än vad som kanske var bra för mitt eget bästa, men idag känner jag att det ibland kan skada mer än bidra med något positivt. Folk har så mycket åsikter om allt som är lite utanför ramarna, lite annorlunda, och jag vill faktiskt inte alltid ha råd eller någon som tycker till för att de tror att de ska hjälpa eller veta bäst eller vad nu orsaken kan vara. Om jag vill ha råd eller åsikter ber jag om det, vad som är bäst för dig kanske inte funkar för mig. Så enkelt är det.

Ofta hör man frasen "what you see is what you get", men jag hävdar snarare att det är tvärtom. Du tror det du ser, alltså måste det vara så, right? Jag säger att det inte alla hänger ihop. Vi väljer själva vad vi vill ska synas utåt eller inte, och de flesta har nog en hel del issues underneath. Så även jag, även om jag är jäkligt bra på att avslöja mina akilleshälar gång på gång här på bloggen. Jag uppfattas nog ofta som att jag går att läsa som en öppen bok, men där har ni fel. Det finns en hel del som gömts här inne, vissa grejer som jag aldrig berättat för en enda levande själ. Det kanske vore bra, jag kanske borde för mitt inre lugns skull. Det jag vet är att jag i alla fall vet vem den personen blir, och det ger mig ett lugn i sig. That's why, what U see is NOT what U get. Not always anyway...

fredag 16 mars 2012

Fredagsmys med SJ

Då är jag on the road igen, eller rullar på rälsen kanske jag ska säga. Provar rutten där jag inte har någon specificerad sittplats samt tågbyte i Gävle. Fullsmetat med folk, lyckades dock hitta en sittplats i en vagn som luktar ladugård och då inte på ett bra sätt!

Blev hungrig och plockade fram min fruktsallad. Lyckades väl på nåt jäkla vis skära mig i fingret, börja tokblöda så jag letade reda på en toalett för att försöka stoppa det. Gick inte så jag fick ett plåster av tågvärdinnan, problem's solved! När jag skulle gå tillbaka till min plats HITTADE JAG INTE IGEN DEN!!! Men allvarligt talat, hur slut kan man vara egentligen??! Lyckades lokalisera mig med hjälp av en hund som låg i gången och som jag visste att jag hade klivit över. Jaja, jag reder mig. Till slut!

Årets finaste dag och jag har spenderat den med att stirra på sopor. Haft en rätt härlig diskussion om bögar med en trångsynt men ändå mysig herre på jobbet. Ibland djupnar de till och då ska man passa på att smyga sig på och attackera haha!

Promenerade genom stan på väg till tåget och ååååh så mysigt det var att se alla solsugna rackare som krupit fram och satt sig som iglar längs husväggarna. Jag är en sommarmänniska från topp till tå! Kommer aldrig finna samma tjusning med mörker, kyla och snö snö snö!

Två timmar och tjugo minuter kvar. Hur sakta är det egentligen? Känns som bra nog mycket längre!! Men jag är på väg som sagt, och det räknas högt just nu!

Ha en lika magisk helg som jag tänker ha nu!!

torsdag 15 mars 2012

Packar upp, packar ned, packar om......

......and then we do it all over again!

Såhär ser det ut varenda gång jag packar min söta, lilla väska. Man kan tycka att jag borde få NÅN slags jävla rutin efter i runda slängar sex månaders pendling men.....NÄ! I helvete att det går att få in det i min skalle! Där är jag faktiskt så mycket tjej det bara går, trots att jag gärna vill påstå att jag har rätt mycket manligt tänk ibland.

Så jag kämpar på. Packar ned, packar upp, provar, blir nöjd eller missnjd, glömmer bort vad jag har lagt ned, ska vi vara inne eller ute, är det varmt eller kallt,  vilka ställen kommer vi att besöka, måste jag ha fina kläder (yeah right som om jag äger nåt slags "inneplagg"), ska vi vara ute i naturen........GHAAA!!!!! Ja sådär håller jag på. Basicgrejerna går däremot av sig själva vid det här laget. Det lilla smink jag äger ligger ständigt i min finfina necessär som ni ser på bilden, japp det är en Stadiumpåse, frågor på det?

Så ja, jag HATAR verkligen att packa!! Det här resandet, åtminstone när jag kan åka tåg, är egentligen inget strort problem. Det är ju alltid mysigt att resa TILL, däremot värdelöst att åka HEM. Men det här förbannade packandet, det gör mig galen!! Bara sist i helgen när jag åkte hem för att jobba på krogen, hade jag med mig fulla väskan med grejer. Ska jag kanske ut och springa? Eller ska jag bara gå? Olika kläder vid olika temperaturer, är det snö eller barmark?

Jag lär mig nog aldrig, det är bara att cave in, embrace och gilla läget!




Om ni undrar vad jag sysslat med på jobbet den här veckan......





.....har jag levt ut varje ung mans grävskopekåta drömmar :)

Japp, jag har extraknäckt på bränslesidan, kört kran och grejat. Det är nyttigt att hänga på lite olika ställen på jobbet, då ser man deras vardag, hur man kan tänka för att underlätta för dem osv osv. Så jag och min kumpan har haft sundsvallsborna i våra klor denna vecka haha! Så jävla kul att kliva upp klockan fem har det däremot inte varit. Jag är HELT SLUT i kropp och själ!!

Så nu ska jag häva i mig en tunna kaffe, bita ihop och knata in till poledancen. Kampen över packningen är klar, 1-0 till mig. Nu är det bara att vänta.........24 h och 20 min kvar........

onsdag 14 mars 2012

Let´s do it like they do on the Discovery channel??

Just nu sitter jag och googlar efter djur som "R doin´it".....vid närmare eftertanke kanske det är något som jag skulle låta bli! Vafan använder man för sökord liksom? "Djursex" känns som fel forum ändå haha! Nää jag är inte pervers av det slaget, God damn it, jag försöker bara återknyta till ett samtal jag hade tidigare idag.

För det är intressant, det här med relationer oss människor emellan. Intressant och tragiskt, jag börjar tappa tron på mänskligheten. Är det verkligen så, att de flesta lever ett liv de egentligen inte önskar, och att det enda sättet de kan få kickar någonstans ifrån är att söka bekräftelse hos det andra könet?

Jag har varit på alla sidor av realationsboken och nosat. Jag har blivit bedragen, jag har lurat, jag har sett och hört så mycket skit att det egentligen är ett under att jag fungerar såpass normalt som jag ändå gör. Att mina tankar och värderingar inte har grumlats till oigenkännlighet är kanske ändå det som gör att jag ser hoppets strimma.

Jag har nämligen en bild, det har jag alltid haft. En bild av hur JAG vill må, vad JAG vill få ut av en relation, hur JAG tycker att det ska vara för att finna balans, tillit och förståelse. Utan att kväva, utan att förebrå. Främst av allt vill jag..........

HA ROLIGT!!

Man måste kunna ha roligt tillsammans, det är en av grundbultarna som håller ihop skeppet.

Personen jag diskuterade med, menade att det är ju det vi är gjorda för, fortplantning! Wam bam kadaam, as simple as that. Jag vägrar liksom tro fullt och fast på det. Vi KAN inte bara vara djur, vi måste vara någonting mer. Okej, vi kanske är OLIKA typer av djur vi också. Det finns ju djurarter som håller ihop livet ut, sida vid sida tills den ena dör, precis som det finns de som endast skaffar en partner för att fortplanta sig eller som rent ut sagt skiter i VEM som gör vad as long as it´s happening.

Alla vill väl ha uppskattning. För den man är och det man gör. Herregud jag tänker inte sitta här som nån slags jävla moraltant och predika, men det finns ju olika vägar att gå. Det jag menar är, att jag jobbar trots allt på en mansdominerad arbetsplats och jag har några av världens bästa arbetskamrater, det ska ni veta. MEN! När livets hamsterhjul kuggar över och tenderar att fastna på samma ställe, finner jag rätt ofta samma beteende. Det är som en vild flock av vildhundar som släppts lös utan sin ledare. Förvirrade men dock målmedvetna och fullt på det klara med att "hey grabbar här kan vi fan göra som vi vill" så skenar de iväg, skyddade av nattens mörker.
Väl hemma fattar de inte varför deras partner "är zur med z". Men herregud jag tror att jag ska knäcka extra som relationsexpert, så jävla svårt verkar det ju inte vara!!

Med en sund relation menar jag en massa saker. Man är två som ska skapa trygghet, förståelse, balans och tillit. Däremellan ska man slänga in spontanitet, rymd och en sjujäkla massa sex och humor! Man ska INTE måsta tassa på tå och be om lov, eller försaka sådant som är viktigt för en, då har man tappat något av den där tryggheten, förståelsen, balansen eller tilliten. Däremot kan det vara svårt att ha den där lyxen av "ego", de som har barn till exempel måste ju försaka vissa saker för att över huvudtaget få det att gå ihop. Då förmodar jag naturligtvis att det de försaker rätt snabbt vägs upp av barnen och deras lycka. Cirkeln är sluten. Case is closed.

Något som förmodligen aldrig kommer att ta slut är detta eviga bekräftelsebehov vi människor trots allt besitter. Jag har alltid sagt att jag vägrar bli 75 bast och känna att det viktigaste i mitt liv är hur många rynkor jag har fått under åren, då skulle jag nog känna mig rätt misslyckad. Nej jag vill leva, må bra, njuta av varje stund som går, och jag vill känna att det liv jag valt att leva har valts av mig och ingen annan.

Just nu är det ju jäkligt enkelt att vara kaxig. Mitt bananskal som jag har halkat runt på har haft vett att välja rätt stigar trots att de inte har varit någon Autobahn direkt. Fast nej, jag tar tillbaka det där förresten och citerar en väldigt fin och klok Bea:

 "Jag har fan inte haft tur, jag har kämpat mig till det här!"

Kom förresten på vad jag skulle använda för sökord innan katastrofen inföll........

.....SVANAR såklart!!

tisdag 13 mars 2012

The line is busy at the moment-please hold?

Är jag en oerhört upptagen människa?
Svaret på denna fråga är, för mig, väldigt enkel. NEJ det är jag INTE!
Däremot verkar det som att resten av världen på fullaste allvar tror det. Jag har inte tänkt så mycket på det förut, men på senare tid, efter separationen i synnerhet, har jag sett tendenserna.

"Hör av dig när du har tid."
"Vill inte störa så ring när du kan."
" DU får säga till när DU kan."

Så börjar många sms nuförtiden, och jag undrar då vafan hände egentligen? Och NÄR? När i allsin dar har jag börjat uppträda som om att jag inte skulle ha tid för mina vänner??

I ärlighetens namn så tror jag faktiskt inte att det bara beror på mig, hur jag är och uppträder. Jag gillar att analysera mig själv till molekylnivå, I get that och det är sån jag är. Men ibland. Ibland måste jag även inse att ALLT inte kan vara mitt "fel". Det är inte enbart mitt ansvar att hålla kontakt, se till att vi ses och hörs. Det är liksom ingen oneway-connection där jag ska spela Fia med knuff alldeles själv.

Det kan verka som att mina dagar är fullsmetade och visst, det är för att jag själv ser till det, men det är inte så att jag bara vaknar varje måndag och så har det hänt av sig själv. Jag tycker att det är skittrist att vara hemma, vad nu hemma innebär, för då håller jag på att längta mig tokig. Därför försöker jag fylla tomrummet av saknad i hjärtat med något vettigt. Jag tränar och umgås med folk som ger mig energi.

Sen undrar jag ju ibland varför jag får höra att jag aldrig har tid, för när jag ger sju exempel på de sju kommande dagarna där jag är ledig, så får jag inget konkret tillbaka. Därför tänker inte jag ha dåligt samvete för varje tillfälle!
Okej, det går bort mycket tid då jag, rätt naturligt, i första hand planerar min lediga tid tillsammans med mitt hjärta, men å andra sidan är det desto mer tid då vi inte får ses så den ekvationen går sådär va?

Ja jag jobbar skift och ja jag har olika arbetstider, men uteslut ändå inte möjligheten att PROVA!! Som Eva sa häromdagen: "Jag tänkte att du jobbar säkert men jag testade ändå".
PRECIS så vill jag att ni ska tänka!!

The line may be busy sometimes men aldrig så länge att ledningen kapas, stängs ned eller får konstant avbrott!

måndag 12 mars 2012

Jag har gjort det igen!!

Och med det menar jag laga mat som till en början ser förbaskat bra ut....NÄR DEN LIGGER VAR FÖR SIG I DELAR OCH FORTFARANDE ÄR RÅVAROR, oförstörda av mig!!

Fotade misären också, men jag måste medge att det faktiskt ser gott och nyttigt ut. PÅ BILD!! I verkligheten är det bara föda. Nyttig sådan dock men vore det jävligt fel om det smakade gott också?! Nä tänkte väl det.

Något annat som jag har hakat upp mig på under de senaste dagarna, något som fötts som en tanke och sedan eskalerat tills jag eldat upp mig och blivit absolut skitförbannad är, att jag är åt helvete för snäll ibland!! För några dagar sedan hände en grej som jag då i det närmsta bara ryckte på axlarna åt och tänkte att det är väl inte hela världen. Idag känner jag mig riktigt jävla irriterad över situationen. Varför i helvete har jag så svårt att sätta ned foten, markera att det här är fanimej inte okej, när det gäller de jag har nära och runt omkring, när jag har så jäkla lätt att lätta på säkerhetsventilen så fort det kommer till offentliga sammanhang likt bilverkstäder, affärer osv? Det är väl viktigare att kunna ha en rak och ärlig kommunikation med de som jag har valt att ta in i mitt liv?!!

Ta in och ta in ja, vissa tar sig bara friheten att klampa på utan att ens fråga om lov. Och så jag då mitt arma nöt, säger först ingenting, där är minsann stubinen lika lång som till Kina. Fast nu har jag ändå lärt mig att ha vett att reagera, det gjorde jag inte förr. Jag kommer att återkomma om detta, hur jag gjorde och varför.

Just nu har jag fullt upp med att tvinga i mig detta!

söndag 11 mars 2012

Kort sammanfattning

Två kommentarer som jag tar med mig efter denna helg:

"Varför kan inte du vara normal, som alla andra?!"

"Du är såpass snygg att du får blanda vad du vill."

För att återknyta till den första....min motfråga blir då: I förhållande till vad?? Vilka referenser spelar vi med här?
Jag blir inte förvånad, mitt ögonbryn höjs inte i bestörtning. Jag bara noterar, plockar upp och lägger den i säcken med all annan skit jag samlat på mig.

Klockan är 22:30, jag ska kliva upp samma tid som jag gick och lade mig i morse. Känns sisådär måste jag säga. Därför blir det inte bättre än såhär ikväll. Återkommer med bättre breaking news imorgon istället.

Sleep tight!

lördag 10 mars 2012

Där tiden står stilla

Klockan är 04:50 och jag har just krupit ned i min gamla ungdomssäng hos mamma och pappa efter att ha återupplevt gamla minnen. Har nämligen jobbat i baren hos Amir, något jag gjorde nästan varje lördag förr men som avtog med tiden och upphörde helt när han sålde placet.

Nu var det nyinvigning då han köpt tillbaka stället och alla "gamla" som jobbade då det begav sig, fanns på plats. Jag saknar verkligen inte tiden i restaurang/servicebranschen med tanke på det horeri man tvingas utsätta sig själv för ständigt och jämt. Däremot saknar jag de jag jobbade med, jargongen, känslan av att känna att jag är kung i min egen bar, här är det jag som bestämmer, att lära känna nya band, att känna att man går på krogen fast man får betalt...allt det kan jag sakna.

Det som känns lite skrämmande och lite förbryllande är, att tiden verkligen har stått stilla! Det känns som att det var förra veckan jag stod där och krängde drinkar till exakt samma människor! Trots att det är fyra-fem år sen!!
Samma goa glada gubbar och damer, som jag älskar att slänga käft med. Samma idioter som gått en bartenderkurs för x antal år sen och som kommer ihåg namnet på EN drink och fast ingen annan kommer ihåg hur den görs, alltid envisas med att beställa den och sen idiotförklarar en för att man inte kan. Please, det är Bykrogen du är på, inte Spybar!!

Samma folk som bråkar, samma folk som beställer exakt samma som de alltid har gjort, samma folk som vill nedvärdera och samma folk som blir helt överlyckliga över att se mig stå där. Like back in the days, inget nytt vatten skall rinna under broarna nej det skapar obalans, bräckt vatten fara å färde!

Jag har dock saknat att jobba med Amir. Den enda som någonsin visat att det finns full tillit till mig som anställd och som visar att han är trygg när jag finns där. Då vill man gärna ställa upp liksom! Tänk om alla chefer tänkte så, herregud så effektiva företag de skulle få!

Nej nu ska jag sova och ladda om inför imorgonkväll då det kommer bli korsDRAG i baren!! Bjuder på en bild på en riktig frontmannabild från kvällens band!

torsdag 8 mars 2012

Grispass x multum!

Idag har det fanimej inte varit en enda lugn stund. Här är tjejen som kan konsten att klämma in hundra höjdare på inte så mycket tid!

Satte klockan på 07:00. But why undrar ni nu? Joosåatt jag skulle ju på karvning och göra cellprovskontroll, det görs ju var tredje år för töser över...ja 23 kanske? Anyway, fort var det gjort och snart pinnade jag hemåt igen.

Hem och vända alltså. Gymmet och Crossfitpass som såg ut som följande:

27 boxhopp
20 burpees
11thrusters

Fyra varv på tid och så sjukt jobbigt det var!! Kändes som om det var första gången jag tränade....EVER!!

Hem igen för att vända. Igen. Upp och städa lägenhet. Jösses vilken tidsoptimist jag är!! Det tog mig fem timmar, ett äpple, en swebar, en kycklingsallad och moraliskt stöd av Eva innan jag var klar! Hoppas det duger bara!! :D

Hem igen. Var så trött att jag bara ville sova, trött av att se eländet i vardagsrummet. Vi kokade lite te och jag slängde in lax i ugnen. Tog oss några minuter innan vi såg att de som bott här innan inte riktigt hade gjort sin läxa. Ugnen hade visserligen fått stifta bekantskap med ugnsrengöring, synd bara att de hade glömt den viktiga detaljen att torka ur den sen...
Goaste Eva torkade och gnodde och jag var mest i vägen haha!

Fick mat till slut och sen var det dags för poledance. Nu sitter jag på golvet, proteindrinken ligger på kylning och jag är helt slut!!

Sova?
Mhmmm!! G'natt!!

Kul välkomnande!

Igår när jag kom hem, möttes jag av två saker: först hade elen stängts av, förmodligen i måndags, på grund av ett missförstånd som kan ha varit mitt fel. Crap!
Sen låg tidningshögen nedan och flinade. För er som hängt med tidigare inlägg om köksbordsinköp hos en affär jag inte ger mycket för, antar jag att ni skrattar nu eller i alla fall drar på smilbanden lite. Tidigare inlägg är rätt rolig läsning så jag föreslår att ni lusläser bloggen här: http://rockabyelife.blogspot.com/2010/05/just-our-luck.html?m=0

Och slutet här: http://rockabyelife.blogspot.com/2010_06_01_archive.html?m=0

Principfast som jag faktiskt kan vara ibland, har jag inte varit in där igen heller. Nån gång kanske det är dags att ge dem en ny chans ;)

Idag ska Lottas lgh städas, jag ska träna, plocka i ordning på nya placet, umgås med Eva och dansa poledance. Det rullar på!

onsdag 7 mars 2012

Vemod

Sitter på tåget på väg hem. Tjejen bredvid mig luktar inpyrd rök och pratar så högt i telefon att det fan är omöjligt att inte höra henne, hur långt in i huvudet jag än trycker lurarna. Hon säger saker som "Asså jag åkte hem du vet såhärra typ två".....Varför i helvete och HUR i helvete får man en sån mening att gå ihop?!? Hon har dreads dock, vilket är coolt.

Egentligen är det jag.
Jag är grinig. Grinig för att jag måste åka hem, för att min lediga vecka inte blir ett dugg ledig, för att jag inte har någon soffa att sitta i. Ja grinig för en hel del skitsaker helt enkelt. Det kommer bli mycket bättre så fort jag kommer hem, det är det här med att lämna, säga hej då, som jag har så jävla svårt för!

Så har det alltid varit. Jag grät som det barn jag var, varenda gång min moster åkte hem till Stockholm efter att ha varit i Norrland på jul, påsk eller semester.
Jag grät ett helt dygn när Ram, min indiske vän och arbetskollega, åkte hem till Indien igen. Fast det var lite annorlunda, man känner liksom på sig när det är the last time. Final call.

Så är det ju inte nu. Jag är ju tillbaka här nästa helg. Det är ju inte något som försvinner, det är bara det att jag mår så bra. Tillsammans. Dä ä grejer dä!

Man skulle kunna likna livet vid bubblor i en gröt som kokar. Vissa bubblor är stora. De syns, tar plats och man kan både se och höra när de försvinner. Vissa bubblor lämnar knappt ett märke. De är nödvändiga för processen men när de fullgjort sin plikt är de förbrukade och inte ens saknade.

Precis så är det i livet. Händelser, människor, känslor och tankar bubblar ständigt upp till ytan för att sedan försvinna. Mer eller mindre märkbart.

Jag önskar att mitt liv, som det är och känns just nu, var en stor såpbubbla som bara steg, högre och högre, skimrande och klar, utan att någonsin spricka och försvinna.

Tjejen bredvid mig börjar bli rätt intressant. Häver ur sig sitt liv för någon i luren. Intressant, inte för att hennes liv verkar outstanding på något vis, utan mer därför att hon skiter i att alla hör. Eller är det bara jag som börjar bli uttråkad?

tisdag 6 mars 2012

Vilse igen men back on track

Lyxen att få äta frukost tillsammans är kanske något de allra flesta inte tänker på, men för mig är de morgnarna få räknade och också den tid jag uppskattar nästan mest. En hel dag ligger framför en, en hel dag av att få vara tillsammans. Tillsammans, gud vilket vackert ord, i alla fall när man har någon att vara tillsammans med!

Imorse var ett sånt där bonustillfälle när vi fick en extra frukost, fast inte hela dagen då finaste finast måste jobba.

Annat var det för den här lyxliraren! Vid halv elva drog jag ut på en löparrunda. Fick den sluga tanken att jag skulle testa förra gångens missöde, då jag sprang vilse, fast nu visste jag ju hur jag skulle ta mig hem så det här skulle bli en riktig kanonrunda. Men tjena, att jag aldrig lär mig!

Startade med att springa rätt åtminstone. Tog av där jag trodde att jag sprang fel sist, hamnade på en väg jag inte kände igen så smart som jag är vände jag om. Tänkte att jag tar det säkra före det osäkra, och springer där vi faktiskt gått fler än en gång. So far so good!

Hamnade TROTS DET alldeles snett för min smak. Stod och stirrade på en spårkarta med tre vägar i olika riktningar och Bagarmossen läskigt nära. Svor inombords eftersom jag inte ens kunde tyda kartan, visste ju för fan inte ens var jag kom ifrån men kunde i alla fall se vart jag skulle. I teorin alltså. Vände om, chansade in på väg hundrafemtioelfte i ordningen, sprang några hundra meter och dra mig baklänges på en pinne: JAG KÄNDE IGEN MIG!! Faran över för denna gång, därmed inte sagt att jag inte kommer tabba mig nästa gång, för det finurliga är ju att det inte är min förtjänst att jag hittar hem. Jag har bara en jävla tur! Jag skulle ju för fan gå vilse i en tändsticksask bara jag var så liten att jag fick plats!

Tiden var för övrigt inget att skryta om. Började bra, de första fem kilometrarna höll jag ett snittempo på 4:58/km, men det slutade väl med i runda slängar SEX min/km på grund utav min oerhörda brist på kartläsning, lite korttagning plus isgator större delen av sträckan. Jaja, ut kom jag ju!

Lite bilder från turen. Prisa skyltar som är STORA och TYDLIGA!! :D

måndag 5 mars 2012

Dagar i solen

Måndag och ledig dag på egen hand i Stockholm. Vad gör man då? JO!
Man drar till hotell Moster och har en alldeles underbar dag! :)

Vi har ätit gofrulle, tagit en nästan milslång promenad, ätit lunch och druckit kaffe på balkongen.

Nu väntar jag på min heta karl som ska plocka upp mig. Kvällsmys och middag står på schemat. Värre kan man ha't!

söndag 4 mars 2012

ÄNTLIGEN!!

Jag hade två nyårslöften att infria detta år: sova i min egen säng och äta vid mitt eget köksbord. IGÅR blev båda uppfyllda!

Jag är oerhört tacksam för att jag har fått husera i Lottas lägenhet och för alla underbara människor som har erbjudit mig tak över huvudet i tid och otid. Det har gjort att jag aldrig, egentligen, har behövt oroa mig för känslan av att det fixar sig har alltid funnits där.

Men ändå.
Det blir aldrig hemma förrän man omger sig av sina egna saker. Så är det för mig i alla fall. Trodde att det skulle kännas konstigt att stoppa in sånt som jag har haft i huset, att det skulle framkalla känslor som jag inte vill ha, men det var helt tvärtom. Jag har verkligen saknat mina möbler!

Så helgen har gått åt till att flytta mestadels. Flytta och handla grejer. Soffan är beställd och kommer....om ÅTTA VECKOR!! Schyrrans, det är ju för fan då jag inte ens ska vara hemma! Jahapp det blir pinnstolar om ni vill komma och se tv hos mig framöver:)

Nu är jag på väg med my honey till Stockholm. Onsdag kommer jag hem ifall någon händelsevis vill se min nuna :)

torsdag 1 mars 2012

That´s what friends are for!

Om jag skulle beskriva min situation ikväll med bilden nedan, skulle jag behöva rita dit en tös som satt längst upp på flyttlasset och bara glassade! För det är PRECIS så jag känner mig när jag tänker på vilka enastående människor jag har runt mig!!




Eftersom min hockeyhjälte fortfarande är lite sargad, så stal jag Fredrik som reservkraft ikväll när jag skulle flytta mina pinaler från Kälen till my new place :)
Utan att tveka en sekund ställer han upp med att köra kärran (SIN kärra eftersom min inte har någon dragkrok) samt släpa grejerna nedför trappor och uppför andra trappor. Bara sådär liksom, som om det vore den mest självklara sak i världen!

"Det är så man gör när man är kompisar"

Förvisso, men bara för det så är det ändå INGEN SJÄLVKLARHET!! Jag är sååååå glad, såååå tacksam och blir sååååå sååååå sååååå fantastiskt varm i hjärtat när jag tänker på att jag faktiskt får ha sådana overkliga människor i mitt liv! Om vänner är en spegling av hur man själv är och beter sig, så måste jag onekligen vara en fantastisk människa haha, för det är svårt att greppa hur jag har lyckats liksom!

TACK TACK och återigen TACK bästaste Fredrik för att du är en av dessa rötter i mina skogars träd!
OCH! ICKE ATT FÖRGLÖMMA JANNE som ställer upp med släpkärra och kaffe (inget kaffe idag då jag inte hade tid men alltid annars)! Du är guld.....trots att du vägrar ta emot mina sms haha!

Nu ska tösen sova. Imorgon ska jag vänta och längta för då kommer mitt hjärta att bli helt igen.