måndag 30 april 2012

Lördag för vissa-mycket måndag för mig

Fast det är ingen vanlig måndag då jag får komma hem till en soffa, en nytapetserad vägg OCH det finaste jag vet!! :) Så jag är rätt nöjd ändå för tillfället.

Slänger in lite bilder från helgen som visar vad vi haft för oss. Lördagen var en riktigt skön dag då både nytta och nöje hanns med. En promenad in på stan, satt i solen och smaskade på årets första mjukglass. Japp U heard me, JAG åt glass! Och godis, och god mat på Chao Praya River, om det nu stavas så hehe. Chaw kanske....

Anyway, gott var det, mysigt var det och inte tänker jag ha dåligt samvete för det! Deffen fortsätter som vanligt nu och jag får följa upp, slipa till, kanske strama åt och förbättra ju längre tiden går. Det är svårt dock att tänka hårt och hardcore när jag velar fram och tillbaka angående tävlingen. Men jag kör på och så får jag se hur det artar sig.

Ut och njut nu av denna lediga dag ni som kan! Här var man uppe 05:30, promenerade till jobbet och ja, nu är jag här. Gröten och kaffet är i magen så nu finns det inget att skylla på. Jag rullar upp ärmarna och kör på!

lördag 28 april 2012

Goooomorron!!!

Sällan jag börjar mina inlägg med gomorron så jag tänkte göra det idag:)
Har bakat fruktscones till frukost, lördagslyx....om de går att äta vill säga haha! Jag är inte den som kan briljera på fejjan med sjutusen olika bilder på cupcakes, så det här är vad jag sträcker mig till.

Jag har haft en liten hemlis sedan i förrgår. Soffan ÄR nu i mina ägor, live and direct, standing in my livingroom. Jag säger herregud så snyggt det kommer bli sen vi har tapetserat och slängt in lite mys och pys!!

Igår var vi ute på aw med några från jobbet. Kände mig grymt karaktärsfull när jag knaprade sallad och drack cola light när de andra mumsade pommes och drack godrinkar. Men men, vad är en bal på slottet? ;)

Tapetsering står på schemat idag så nu ska jag väcka den utarbetade sjusovar'n och sen är dagen igång. En väldigt bra dag för övrigt!

fredag 27 april 2012

Full i gröt!

Magen är full med gröt. Nu blir det gym,dusch,matlagning, mamma och pappa-besök och sen in på stan för eftermiddagsmys med fina vänner. Blir en bra dag det här!! :)

torsdag 26 april 2012

Aldrig 20 igen!!

Det är så många som säger att de önskar att de vore 20 år igen. Ha hela livet framför sig och bla bla bla. JAG däremot önskar verkligen INTE det! Jag skulle aldrig någonsin vilja gå tillbaka och återuppliva min tid som osnyten 20-åring. Inte för att jag tycker att jag vet sådär skitmycket nu heller, men jag börjar sakta men säkert knåpa ihop pusslet som ska bli den bästa delen av mitt liv.

Tänkte på det idag nämligen, när jag vandrade hem från ett skönt crossfitpass med en av de coolaste töser jag träffat. Anna-Carin is the shit liksom!! Kommer på att hon vill bli skotercrossförare, drar ihop sponsorer, fixar och trixar, kör kors och tvärs genom landet på tävlingar.....allt på eget bevåg trots att andra skakat på huvudet och undrat vafan som tagit åt henne.
Vad som tagit åt henne, joooru det ska jag berätta! Hon följer sin dröm och det är tamejfan det mest beundransvärda en människa kan göra!! Det finns så många som bara tänker, och aldrig gör, så sådana här grejer är sånt som imponerar och inspirerar mig nåt så grymt mycket!!

Blev lite carried away här känner jag haha, men det jag ville komma fram till är vilka störtsköna människor jag lärt känna närmre det senaste året. Riktiga feelgood-människor som hela tiden ger energi, utan att de ens försöker.
Jag håller på att skapa det liv jag vill ha, med de människor jag vill ha i det, och det är egentligen inget som jag har fokuserat på. Det har liksom bara "hänt". Eller inte, men ni kanske förstår hur jag menar ändå.

Om jag ändå skulle gå tillbaka och bli 20 bast igen, så skulle jag önskat att jag hade sinnet och tankarna som min kusin Linda har. Hon är helt outstanding i sitt sätt att vara! Hon följer sina drömmar, låter ingen säga att det inte går, hon får saker att hända, saker som hon vill ska hända. Hon väljer smarta vägar, har bra värderingar och är omtänksam och intresserad. Ja, om jag vore 20 igen så önskar jag att jag hade tänkt på det sättet då.

Jag har mest lallat runt och saker har bara hänt mig också, utan att jag direkt har funderat över det eller jobbat för det. Jag har mest insett i efterhand att "tjaa det blev ju rätt bra det här", men det är verkligen inte så att jag har haft en utstakad plan. Åh herregud, jag har varit lika vilse i huvudet som jag är när jag ska hitta rent fysiskt runt i världen!

Just nu känns det som att jag är på väg dit jag vill. Jag har fortfarande ingen glasklar plan, men jag trevar och känner, letar rätt väg, hittar fel, vänder om och väljer rätt. Hittills tycker jag att det har gått jävligt bra så om det är min plan, that´s the way it is!


onsdag 25 april 2012

Empty streets....



.....that´s where I´ve been walking.....




På något sätt är det ändå en stor del av det jag gillar med den här stan. Lika jävla trist som jag tycker att det är att så fort butikerna stänger blir det SOPRENT på stan, lika mysigt tycker jag att det är att folket verkar vara väldans morgontrötta.
Såhär ser det faktiskt ut 05:45 en onsdagsmorgon som denna. Inte en enda människa som rör sig, knappt ett ljud ens en gång. Jag tycker om att, ibland, få känna mig som den enda människan på jorden, jag känner mig fri på något sätt. Ett med naturen :) Fram med höftskynke och bongotrumman!


Var och handlade mat häromdagen. Ni som säger att grönsaker och nyttig mat skulle vara billig......SKIT PÅ ER!! Fyrahundrajävlasjuttiofyra spänn för lite grönfoder, keso och 2 påsar kyckling. Men å andra sidan, pengarna går ju till något bra så jag klagar inte. Hade kunnat handla potatiskroketter och köttbullar som inte ens är köttbullar för en billligare peng så.....Man gör sina val här i livet.




Idag ska jag på "heta arbeten"-kurs. Det största bekymret jag har är: Vafan ska vi äta där? Haha! Jag vet inte ens om vi blir bjudna och om vi blir det är jag tveksam till att det ändå är något jag kan äta. Får väl plocka med mig en liten påse med diverse nödproviant. Japp så får det bli!

Have a nice one out there!

tisdag 24 april 2012

Inga bilder men det går bra ändå!

Jag har lite mycket på gång just nu, därför hinner jag varken blogga eller reflektera över sånt som händer i min omgivning. Det enda konkreta jag vet just nu är att jag är på väg mot något jävligt bra, att saker och ting ser ljusa ut och ATT JAG SNART HAR EN SOFFA ATT SITTA I!!!!!

Deffen går oförskämt bra. Till skillnad från förra gången jag försökte mig på något liknande, har jag nu större koll på varför jag väljer det ena framför det andra, och det hjälper mycket mentalt. Blir liksom inte lika svårt att motivera mig att inte äta en fet, fläskig ostmacka med smör, när jag vet skillnaden på det och exempelvis kvarg.

Jag är inte alls slut när jag tränar, vilket tydligen borde ha kommit som ett brev på posten för länge sen. Jag är däremot trött och seg i övrigt, energin liksom rinner av lite lättare och jag blir lätt vardagslat. Men när jag tränar, då är jag fokuserad som få och vägrar att känna mig svag och trött. Kanske är det på grund av all peppning jag fått denna vecka på gymmet. Underbara människor som engagerar sig, tycker till och sockrar!!

Vardagsrummet är spacklat, slipat och målat. Nu väntar bara den sista väggen på att få klä på sig en schysst tapet, vilket kommer ske i helgen. Det är nästan löjligt vad glad jag känner mig över detta!! Men har man inte haft något riktigt hem på länge så är det kanske inte så konstigt.

Snabb uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna, i alla fall till det yttre. Det inre händer det grejer med hela tiden. Som vanligt ska jag väl tillägga haha!
Igår fick jag umgås med finestuff people. För en stund kändes det som förut, och det var en skön känsla. Tills jag kom tillbaka till nutid och insåg att det inte alls är som förut, varken nu eller sen, och då var det inte lika roligt längre.
Det är svårt. Det är svårt att börja om på något som en gång har varit så självklart och annorlunda. Svårt att försöka låtsas som att dåtiden aldrig har funnits, och på något vis vrida nutiden till något bra. Jag vet inte om jag kan göra det. Eller, jag kan bevisligen inte göra det hela tiden, det är därför jag ibland smyger runt i cirklar och försöker vara något annat. Någon annan. För uppenbarligen var den jag var inte något bra, och då är det svårt att anpassa mig. Jag är ledsen för det men det är så jag dealar med situationen.

söndag 22 april 2012

Snackade ju om fejk.....

....men ikväll har jag fått vara med om något riktigt magiskt. Något så vackert att nackhåren reste sig och ögonen tårfylldes.

Kommer ni ihåg Stefan Andersson? Inte? Kommer ni ihåg den svenske Bryan Adams, den hesa rösten och "Catch the moon"? Är ni inte med nu får ni både skylla er själva OCH skämmas!!

Varför?
Därför att han är, by far, Sveriges absolut bästa sångare!! Dessutom en grym entertainer, historieberättare och allmän underhållare. Med en nerv som gör så att alla sinnen bara vrider sig av förväntan och längtan efter nästa ton, fras, andetag, går tiden alldeles för fort. Det är som att bli frontad av tåget och inte fatta vad fan som hände förrän det är för sent! Fast på ett BRA sätt! På ALLA bra sätt!!

Ja jag vet. Jag är dramatisk. Men det är så jag känner. Jag är en riktig sucker för akustisk, avskalad musik. Musik med texter som har djup, betydelse, känsla och närhet. En röst, en ton, allt med precis rätt timing. Antingen ska det höras eller inte höras alls.

Jag var fullkomligt blown away. Det finns inte många tillfällen då jag blir det, men den här kvällen ska jag minnas. Jag ska plocka fram den ibland, när själen behöver värme och mina sinnen söker ro.

På väg med tåget hem just i detta nu. Imorgon börjar jobb, träning och operation vardagsrum rulla igen. Tills dess ska jag luta mig tillbaka, plugga in herr Andersson och bara suuuuga ut det gottaste av karamellen. Bästa söndagen på väldigt länge!!

fredag 20 april 2012

Heading home

Efter en veckas ledighet är det time to go home and deal with the real life. Känns på olika sätt. På ett sätt är det skönt att komma hem, återfå rutiner, träffa de jag saknar när jag är borta, känna att jag är "nyttig". Ja jag hittar inget bättre ord för tillfället :)

Å andra sidan känns det trist, tomt och vemodigt. På en vecka hinner jag vänja mig vid att vara två "på riktigt". Att kunna sitta i soffan och bara sträcka ut handen och känna värmen från en hand. Jag får se, inte bara höra, hur dagen har varit, och skratta åt små saker som sker i nuet. Att kunna krypa tätt intill och somna tryggt. Det är lyx mina vänner! Vardagslyx som alla som har det borde vara bättre på att se och värna om.

Nu åker jag ju inte ensam. Min älskling åker med, eller jag med honom, för här ska spacklas och slipas vardagsrum :) Ska bli så oerhört skönt att ha ett eget place med mina egna saker!! Ni som har känt känslan av att vara rotlös, vad än orsaken har varit, vet vad jag snackar om. Okej, det kanske är en petitess och ja jag kanske gnäller. Men jag tål väl inte mer än så då, då that's the way it is!

Fan jag tycker att alla inlägg blir så dystra! Det är inte alls min mening! Jag är glad, tro inget annat, glad och lycklig ända in i tösasjälen. Att ha någon att sakna är ett privilegium, och även fast det är pissigt ibland är det ändå oerhört vackert.

Jag är tacksam för det senaste året. Jag har lärt mig, OCH LÄR mig,otroligt mycket om mig själv. Det är nyttigt och gör mig till en starkare människa. Vissa gånger är jag så otroligt liten inombords. Någonstans, på något sätt, lyckas jag ändå alltid hitta ut ur den där lilla lådan jag skapat. Jag liksom vecklar ut mig som om jag vore en fallskärm. Det är väl det egentligen det går ut på, att känna tryggheten i sig själv. Till viss del har jag det, på många sätt inte. Men jag knåpar ihop den där fallskärmen dag för dag. Jag klipper ännu ett tygstycke och tråcklar dit. Det är inte alltid det blir så jävla snyggt men det håller, och det är huvudsaken :)

Ha en underbar fredag trots att Gud pissar på oss!

torsdag 19 april 2012

Allt är fejk!

Alright nu har jag tänkt igen så håll i er!

Igår såg jag en snutt ur ett program där Fredrik Lindström åkte runt och, ja jag vet inte vad syftet var riktigt, men han lyssnade i alla fall på olika dialekter.
Det jag såg var honom i en stuga tillsammans med några äldre karlar varav en av dem berättade schyssta anekdoter från förr.

Jag vet inte vad det är, men det har alltid varit något hos den äldre generationen som tilltalat mig. Den här sakliga, rättframma ärligheten. Förmågan att bara lugnt kunna konstatera något utan att lägga ner någon större vikt vid det, att varken förstora eller förvanska. Enkelheten i att se det stora i det lilla. Det skapar en trygghet.

Varför?
Därför att det är äkta vara, the real deal och inget fejk what so EVER!
Vi lever i en värld där i stort sett allting är fejk. Tuttar, läppar, rynkor, hur vi ser ut att leva jämfört med hur vi egentligen lever, hur vi verkar må kontra hur vi verkligen känner oss inuti, våra tankar är inte ett dugg i närheten av det som faktiskt kommer ut ur våra munnar. Vi är så rädda för att någon ska se sanningen att vi fejkar oss rakt igenom livet. Förhållanden som till synes verkar fläckfria för andra, gömmer så mycket skit att ingen soptipp i världen skulle rymma det ifall det var riktiga sopor. Våra arbeten, med i vissa fall så fina titlar att de blir svåra att uttala, skapar sådan ångest av pressen och rädslan att inte räcka till. Utåt sett är vi förstås rena supermen and women, "ingen fara det här löser jag serru!"

Hur gör vi då för att överleva?
Jo vi fejkar! Såklart, what Else can we do? Hela världen är på låtsas, mestadels i alla fall, så när vi väl finner den där lilla biten av äkthet, när den bryter sig loss bakom molnen och tränger fram likt en solstråle, det är då man verkligen kan tala om "en strimma av hopp".

Ni kanske tycker att jag är nattsvart som en stare i ett afrikanskt land och mja kanske det, men jag tror i alla fall att jag är något på spåren här. Inte ens JAG är äkta, det ni ser är det ni får men inte det jag är. Inte rakt igenom alltså.

Så hur ska vi då värna om det som ännu är äkta här i världen? Hur ska JAG känna igen det när alla gamlingar är borta och rösterna har tystnat? Kanske kommer jag att hitta en annan röst, en annan trygghet som kan ge mig exakt samma känsla. Kanske finns det fler som ser det på samma sätt, eller jag vet ju förstås att vår historia bevaras och förvaras. Men hur kommer det att se ut i framtiden? Jag är rädd att vi kommer fejka så mycket att våra framtida barn inte längre kommer kunna skilja på det som är på riktigt och inte. Vi kanske har skapat oss en tvspels-värld, där allt går att rätta till. Tryck bara ctrl+alt+delete aaaaand problem's solved!
Riiiight? :)

onsdag 18 april 2012

Onsdagsträning och mosterbesök

Sov som en klubbad säl, vaknade innan klockan ringde, halv åtta alltså. Upp och hoppa, koka gröt och kaffe och sen ner på gymmet för att köra ett benpass. Märkte då att det inte finns några lårcurlmaskiner, eller några benmaskiner över huvudtaget för den delen. I "tjejgymmet" finns dock några varianter. Är det måhända strandraggare som byggt detta gym? :D

Körde iaf knäböj, bulgarian split, raka marklyft och vanliga marklyft. Svettigt blev det men jag tror att det mest berodde på värmen på gymmet, inte min prestation.

Nu är jag på väg till moster för lite golunch och affärstrosning. Blir alltid lika förvånad över hur otroligt smidigt det ändå är att ta sig runt i den här stan, jag som hatar att åka kommunalt och hellre går överallt. Det fina i kråksången är ju att man faktiskt slipper passa en tid, det kommer ju nya tåg hela tiden!! :)

Fan nu kom det en tiggare och lämnade fram en lapp på en supersöt unge. Skuldkänslorna skriker och NU vill jag GÅ!!



tisdag 17 april 2012

Vem fan bryr sig?

Jag har en grej jag måste träna på. Haha EN grej, om det bara vore så futtigt, jag har en massa grejer att träna på, men en av de grejerna är att NJUTA.

Jag kör lite med dubbelmoral här. Har ju inga som helst problem att njuta över små små saker som bara fötter på en solvarm terass, en kopp kaffe tillsammans med en god vän, en molntuss på en annars så klarblå himmel. Sådana saker har jag inga som helst problem med att stanna upp, notera och vältra mitt inre i nuets njutning.

När det kommer till större saker dock. Sådana saker som är så stora och viktiga att det nästan är svårt att fatta att man är med om dem. DÅ har jag svårt att wrap my head around it. Jag skapar möjliga skräckscenarion för vad som skulle kunna hända, just in case liksom, för att "lura" faran och förutse en katastrof.

Men ghaaaa!!! Vilken fara och vilken katastrof???? Varför kan jag inte bara luta mig tillbaka, titta på allt underbart jag har framför mig, summera allt vackert och bara tillåta mig att glittra i glansen?
Nä! Istället måste jag verkligen hitta sånt som förmodligen inte ens finns. Jag gräver och gräver ända längst in för kanske, kaasanske finns det något jag missat. Något som kan tvärvända och göra en thaiboxningskick rakt i mellangärdet and I neeeeeever saw it comin'.

Sure thing, jag har rätt. Det KAN hända. Men så kan man ju inte leva! Jag kan ju inte vara så fullt upptagen med att rusta för en katastrof, att jag helt enkelt glömmer att leva i nuet och bara njuta! Då är det tamejfan lika bra att jag börjar gräva ett skyddsrum och samla på konserver lika väl. I fall att liksom....;)

Det handlar i grund och botten om kontroll. Jag mår bra när jag har kontroll. Har jag det inte vill jag genast fixa och trixa för att skapa balans i mina system igen. Ska man leva ensam i ett hål funkar den taktiken skitbra, men ska man leva i stora vida världen funkar det inget vidare.

Det som är bra med detta är att jag tränar. Hela tiden tränar jag mina sinnen till att se saker på andra sätt. Större sätt än den lilla bubbla jag gärna tränger in allt i. Jag är inte 14 längre och kan inte fortsätta tänka att allt som händer kretsar runt mig. Ni vet, känslan man får om man snubblar mitt på torget och tror att alla sett det och skrattar. New update: Det gör de......INTE! Ingen jävel bryr sig om någon annan eftersom alla har så förbannat fullt upp med sig själv! As simple as that!

Med dessa tankar ska jag dra på mig mina sneakers och vandra en stilla promenad till Globen där jag ska lösa världsproblem med en riktig människa. Ska bli sweet!

måndag 16 april 2012

Tjejgym vänligen stig åt vänster

Idag har jag vidgat mina vyer inom gymmens värld. Ska jag nu vara här större delen av mina friveckor är det ju lika bra att jag har någonstans att träna också. Lite dumt nu kanske då jag ändå kommer att få träna gratis på skolan i sommar, men det är ju ett tag kvar ändå.

För 99 spänn i månaden ska man inte vänta sig sådär extremt mycket. Å andra sidan ger kanske hemsidan ett annat sken vilket kan kännas som att snuvas lite på konfekten. För mig spelar det inte så stor roll då jag inte kommer hänga där dagligen.

Blev i alla fall hänvisad till "tjejgymmet" utan att passera gå. Då ska jag berätta för er att tjejGYMMET är lite fasta maskiner, en pilatesboll och en 15-kgsstång. Plus två tjejer som stod på löpbanden.

Jag utnyttjade förvisso området. Jag låste in min väska och gick ut i det "riktiga" gymmet. Där fanns det typ 27 karlar, lite halvdant med vikter. Och så jag. Lilla jag. Det fanns inte så mycket vikter att välja på, det var 10 eller 20 kg som gällde. På det stora hela är jag nöjd över att jag har något att pyssla med och slipper missa en hel veckas träning när jag är här. Det funkar och man kan inte vara kräsen jämt!

Har pluggat träningslära också. Tragglar ord som "os sacrum", "lords" och "claviculae", ryggraden hit och fria extremiteter dit. Suckar, tappar tråden och börjar om. Har högläsning och håller i taktpinnen med en jävla fart. Hjälper det? Vi får väl se om några dagar om något har fastnat.

Nu är middagen intagen, ännu ett svårt ord: "cevapcici". Beat it and eat it! Dags för veckans storhandling för denna tös har ingen matsedel som rymmer vad som helst. Kräsen är ordet men jag har TUR som har en älskling som, när jag kommer hit, har köpt BÅDE dinkelgröt och fullkornsgröt. Behöver jag säga att jag har TUR??!

söndag 15 april 2012

Söndagsmys och kvällsnöje

Vilken jäkla chock det var att komma från ett soligt Norrland till ett Stockholm nedlusat i snö!! Och jag som bara hade tagit med mig nyaste löpardojorna och vitaste sneakers!! Grattis Malin, jag-vintern noll-jävlahundra!! Haha!

Gårdagen blev en slappardag. Släpade med mig finaste på tapetjakt, fick svälja min beslutsångest och alla "om" och "men", så nu har jag bestämt mig. Få se när allt kommer på plats på väggarna men soffan har kommit (yippie yeahj) så jag vill självklart ha dit dem helst i förrgår höhö!

Idag strålade dock solen och vi med den. Unnade mig en lyxfrukost med macka, havssaltat smör och ost till kaffet och mmmm så gott det var!! Tyckte att jag var värd det efter två veckors dietande. Hur det går? Mjaaa tror det går rätt bra so far. Det känns helt ok än så länge och jag har inte haft någon frossardag än. Tror jag ska försöka vara lite sparsam med sånt tills jag ser att det händer något. På vågen har det hänt grejer men det är nog mest lyckosiffror i form av vatten.

Tog en promenad till Tantolunden. Meningen var att vi skulle promenera bort till dit jag ska gå i skolan i sommar, men vi fastnade vid ett mysigt café nere vid vattnet istället:) Satt i solen och myste tills det kom ett jättemoln och kylde ned stan. Bara att vandra hemåt och göra middag.

Nu sitter jag i en tom hockeyhall, med kaffetermosen i näven, redo att se på när älskling is going to do some magic :) Tänkte att det var min tur nu när han varit och tittat på allt tok jag hittat på!

fredag 13 april 2012

Morning glory

Karaktär kallas det när man vaknar (av klockan givetvis) 05:30, med ögonen igenklibbade på grund av att man glömt ta ur linserna föregående kväll, svintrött eftersom man somnat alldeles för sent och alldeles för hungrig, OCH KLIVER UPP för att hinna ta en morgonpromenad till jobbet TROTS att man kunnat sova nästan en timme till!!

Puh längsta meningen EVER men nu är den dragen och här är tjejen med KARAKTÄR! Sådär ja, nu fick ni det smetat i ansiktet också!

Otur har jag, eller förbannat klantig är jag, då jag, när jag ska ta en bild på den fina soluppgången, lyckas kliva på en gren med ena foten, fippla upp den med andra och får den att sätta spetsen ovanför mitt knä. But what are the odds liksom??!! Rätt höga när det gäller mig haha!

Nu är jag på väg igen, Stockholm here I come!! Tänker stanna hela veckan så om någon som är i stan läser detta, feel free to invite me for a date! Dagtid that is, kvällstid ska jag pussas;)

Känns skönt att få en ledig helg nu. Skönt, mysigt, behövligt och högst välkomnande!!

Hoppas ni får detsamma happy Peppe out there!! Tjing på er så länge!!

P.S Kan för övrigt inte bedöma om det luktar tåsvett eller sourcreme and onionchips på tåget. Hmm så länge jag inte VET med säkerhet får jag väl vara nöjd?! D.S

onsdag 11 april 2012

Fuck you I won´t do what you tell me to! :)

Idag har varit en ytterst slitsam dag. Har jag jobbat? Nä! Har jag varit ledig? JA!
Varför så jobbig kanske ni undrar. Eller så ger ni blanka fan i det men det är min blogg, därför tänker jag berätta haha!

Klev upp klockan 06:45. Nej jag klev inte upp, jag ljuger. Jag hade ställt klockan för att kliva upp och tvätta men hade tösen något tvättmedel då? Näää just! Ställde om klockan till 07:30 istället, för klockan åtta skulle jag ut och morgonpromenixa med Wiktoria.

Efter det rullade dagen liksom bara på i en hiskelig takt. Hem, ta bilen till ICA, handla tvättmedel, tvätta, äta frukost, tvätta mer, tillbaka på gymmet för att köra ett ryggpass, hem, äta lunch, tvätta klart, duscha.......puh!

Sötaste Eva hade lovat hänga med på tapetjakt så vi drog kaxigt iväg med silverpilen för att spana in läckra våder på Beckers i Birsta. Nu är ju min fråga: När i helvete STÄNGDE de den butiken egentligen?? Fanns ju liksom bara ett hål i väggen där den butiken hållit hus. Snopet! Så vi fick googla oss fram, tog hjälp av bästaste Kerstin på Resia.
Hamnade till slut på....eeh...ja var det Flugger Färg kanske?......där en ytterst förvirrad målarpojk skulle ta sig ann en ännu mer förvirrad tapetwannahave-tös.Snacket lät ungefär som sådant:

"Kan jag hjälpa er med något?"
"Jaa om du ändå det kunde haha, jag ska ha en tapet. Kanske lite turkos. Turkos och metallisk."

Han börjar plocka fram lite olika alternativ, inga turkosa dock men lite olika mönster. Stackarn hade väl inte en aning om vad JAG ville ha när jag var så långt ifrån som möjligt att veta det själv! Efter femton tapettestarböcker eller vad det nu heter, hade jag bladat fram till en tapet som var så långt ifrån turkos man kan komma. Den var metallisk förvisso, men med rosaaktiga körsbärsblommor på......låter ju jävligt snyggt när jag förklarar det här märker jag....eeh.....

Anyway, om jag ska tapetsera med den tapeten kostar kalaset 2500 spänn, så jag ändrade mig kvickt och lämnade placet. Hittade en annan tapet på Colorama (kanske det var haha?) och den är jag lite sugen på faktiskt. Tänker kanske kaaaanske locka med mig min älskling på det ofantligt fantastiska helgnöjet att söka en tapet. Herregud, jag kommer vara återbetalningsskyldig i en halv evighet känner jag!! :)

Fyndade en tavelram på Dollarstore så nu har jag mig och bror på hedersplats på väggen ovanför köksbordet. Jag har även långfingret inpacketerat i hushållspapper och tejp då jag, inte helt jävla ovanligt, var så klantig att jag liksom tappade glaset mellan ramen och fingret och skar loss en bit av långfingret. Ja huden alltså, om jag nu ska tona ner det ytterst dramatiska! Varför i helvete lär jag mig aldrig att jag måste köpa plåster???? Borde ju säljas i automater på gatan, typ som tamponger och kådisar görs i Amerikatt! Har jag HÖRT alltså, är det någon som kan bekräfta?







tisdag 10 april 2012

BIA-resultat

Har nyss varit och gjort en BIA-mätning på gymmet. Med det menas att man, genom att fästa elektroder på kroppen och skicka elektriska signaler genom kroppen, mäter kroppens sammansättning av fett, vatten och muskler. Och nej, det gör INTE ont, det känns faktiskt inte alls.

Mitt resultat kan ni se nedan.
Den första stapeln är hur mycket vatten jag har i kroppen. Varken mycket eller lite alltså, jag ligger bra till.

Den andra beskriver min fettprocent. Ligger på en normal nivå just nu, men det är den här stapeln som kommer bli mest intressant ju längre in i deffen jag kommer. Målet är ju att den ska sjunka.

Den tredje står för, jag kommer inte riktigt ihåg hur det är exakt, men det är nåt med hur bra min kropp mår och hur cellerna har det. Diffust även för mig haha, men jag får Googla på det! Nu ser det ut som att jag ska må lite sämre än genomsnitt men det stämmer inte riktigt. Det här är en riktlinje till nästa gång jag gör en mätning.

Den fjärde är min muskelmassa i procent. Den visar att jag har grymt mycket mer muskler än en genomsnittlig kvinna :D Way to go girl!

Kort och gott är jag "ubertränad" som Anna så fint uttryckte det hihi!
Ska bli skoj att se hur det förändras under tiden.
För en relativt liten tjej som jag, som inte är överviktig, är det svårt att bedöma något genom att stirra på vågen. Jag väger 57,6 kg och kommer inte att gå ner sådär jättemycket mer i kilon. Därför är det kul att kunna mäta förändringar på annat sätt, och det är därför jag gjorde det här.

Snart blir det ett Crossfit-pass på gymmet med Malin. Efter det ska jag luncha hos Anna-Karin. Jag har verkligen världens bästa vänner!! När hon undrade om jag ville äta lunch där och jag sa att det berodde på vad hon skulle äta eftersom jag deffar, så svarar hon:
"Vad äter du? Lägg in en beställning"

Men herregud så underbart!! Hur jävla ego och dryg får man va, tänker ni förmodligen nu om mig. Ja tydligen hur mycket som helst när man har fantastiska människor i sin närhet!! :)

måndag 9 april 2012

It is oh so quiet....

....when my baby's gone.
Att jag aldrig lär mig! Tycker att jag borde vara van nu, att jag ska acceptera det faktum att ja, vi kan inte vara tillsammans under veckorna. Ändå. Ändå är det som att riva av ett plåster vääääääldigt sakta. Söndagen är som ett enda långt rivande och slitande, man kollar klockan hela tiden. Hur länge är det kvar? När måste jag/han åka?

Sen när jag är ensam blir det så tyst. Tyst, trist och tråkigt. Det är som om någon har öppnat ett jättestort hål, en bermudatriangel av saknad, och jag kan inte annat göra än att sugas in.

Så rullar veckan på. På torsdagen känns inte det där plåstret längre. Då har huden läkt och allt är rosa moln och fluffiga elefanter igen. Eller tvärtom haha! Då är jag redan på väg igen. Nästan. Fredagen är nästan allra bäst för då har jag allt mysigt framför mig. Då längtar jag fast bara på alla bra sätt som finns.

När fredagen är förbi är det dags att börja nalla på det där plåstret igen. Det liksom fastnar i kläderna, pockar på uppmärksamhet. Det går bra att distrahera sig en stund, låtsas att det inte finns. Fast det funkar ju inte så, livet är ingen struts liksom.

Nu lät ju det här inlägget jävligt dystert och nattsvart, det var inte riktigt meningen. Jag ville bara ge uttryck för hur mycket en annan människa kan betyda för en. Det är rätt häftigt! Därför. Är jag inte ledsen alls. Jag tar hellre en rollercoasterride än att inte få åka något alls!! :)

Idag sprang jag till jobbet. Tyckte att min tid på 33:33 min var grymt imponerande jämfört med andra gånger jag sprungit hit. Tills jag kom på den enkla orsaken varför! Jag har ju lite närmare nu än tidigare!! Pyttsan ja, där fick man för att man var mallig! Medeltempot var 4:57 min/km iaf, det säger väl åtminstone nåt.

Utvilad som få, sov till 10:20! Välbehövligt och skönt. Kanske blir det svårare att somna ikväll, men det var det värt!
Imorgon ska jag göra en BIA-mätning på gymmet. Återkommer om resultatet. Spännande!

söndag 8 april 2012

Idag längtar jag.....

....efter att få komma hem till en varm famn och lite mat på bordet. Så mycket mysigare än att rulla ihop mig i min hundbädd med händerna runt en kopp te för att få känna lite värme.

....efter att få trycka ned ansiktet i det där satans påskägget, nej förlåt äggeN, som har stått på jobbet hela helgen och flinat åt mig! Till råga på allt ska de äta glass! OCKSÅ!! Hmpf!

....efter att klockan ska bli sju och jag ska få gå och ställa mig i en varm dusch.

....hell, efter att klockan ska bli fyra och jag får ta mig en kopp kaffe!

....efter att jag ska få ett fint vardagsrum med en skön soffa så att jag ska SLIPPA sitta på golvet som en jävla uteliggare och våga ta hem folk utan att måsta börja med meningar som "välkommen till knarkarkvarten" eller "soffan kommer nästa sekel, men jag har jättesköna stolar!!" (Vilket jag förvisso har men ändå.)

....efter våren för allvarligt, den euforiska bild jag hade av mig, morgonpromenerandes i solens värmande strålar, har kraftigt mattats av något.

....efter semester! Jag och finaste finast på tu man hand, utan tider att passa och skit som håller oss isär. Fifan så bra!!

....efter att kunna gå ut genom dörren och slippa undra om det var rätt val med långkalsonger idag....också!

Ja det är väl sånt jag längtar efter just nu....It's those little things som sagt...

lördag 7 april 2012

Långfredagen i bilder

Am I the luckiest girl or what?! Enda dagen jag är ledig under påsk och var får jag tillbringa dagen? På bastuflotten med några av de bästa jag vet!! :)

Hade lite i- och urstigningsproblem, eller på- och av kanske man säger. Either way så var det mer vatten och mindre is närmast land och på vissa delar ute på sjön också. Tur att vi hade i åtanke att solen skulle smälta isen ytterligare, tur att man är lätt (otur för de som var mindre lätta hihi) mjaa tur att vi tog oss iland såpass helskinnade som vi gjorde!

Men det var det helt klart värt!
Jag låter bilderna tala för sig själva...

onsdag 4 april 2012

Jävligt snygg!

Ja det är fan inte ofta, inte ens sällan faktiskt, som jag känner mig jävligt snygg men idag gör jag det! Snygg men förbannat HUNGRIG dock!! Satt på gymmet och kände mig jävligt nöjd haha. Tyckte att jag såg väldans vältränad och hälsosam ut, jojo jag tackar jag! Bäst att hålla i det när det händer, för snart är ögonblicket förbi! :D




Sitter just nu och väntar på Anna. Vi är några brudar på jobbet som ska ned och testa på det här musikquizz på Ågläntan. Ska bli skoj, har aldrig varit där så det kommer bli trevligt tror jag. Sen att jag ska jobba natt igen är inget jag vill fokusera på just nu.

Jobba natt, deffa, vara hungrig, träna.....det är ingenting som man borde göra på samma gång, det ska ni ha klart för er! I alla fall inte jag! Att ligga på minus i energiintag gör en ju slut bara det, och att sen sova dåligt och försöka hålla någon slags nivå på jobbet rimmar illa till och med för en som är dyslektiker. Nu har jag ju själv valt det så jag ska absolut inte gnälla, jag gör bara ett konstaterande.

Sista natten på ett tag nu i alla fall så det känns riktigt skönt!

Helgen kommer med rasande fart. När man ska jobba är Facebook inget bra forum att hänga på SER JAG MINSANN!! Lyckligtvis kommer jag ändå att ha en fin påsk föööör my honey är snart, snart på väg.....mjaaa imorgon ja men man ska ju se det positivt!

Nä nu ska jag tugga på fingrarna och invänta kvällen! Tjing på er!

tisdag 3 april 2012

Do you miss me now that I´m gone?

Eller kanske ska jag säga would you miss me when I´m gone.
Den här världen kan vara rysligt kall, hård och ensam emellanåt. Eller förmodligen rätt jävla ofta för vissa, det är bara det att jag aldrig har kommit i kontakt med den sidan. Förut. Nu är jag ju inte ensam på något vis egentligen, men stora delar av min tid så lever jag trots allt ensam. Fysiskt sett alltså, jag är ju ensam i den här lägenheten rätt ofta när inte min finaste finaste är här.

Därför får jag ju känna av baksidan med det här att vara ensam-grejen. Är man inte alltid två så räknas man inte, det är den krassa verkligheten jag har kommit fram till. Eftersom jag reagerar över det så måste det ju vara rent överjävligt för de som är ensamma dag ut och dag in, konstant och hela tiden?!
Erica sa till mig igår att "man umgås ju i par" och resten blir lite åsidosatt. Kanhända. Men varför egentligen?

Är det skrämmande det här med att vara ensam? Skrämmande för omgivningen menar jag. Att de inte vet hur de ska hantera saker i singularus? Lite läskigt, lite konstigt och obekvämt? Som att gå på bio ensam eller äta på restaurang utan någon mittemot. Typ.

Jag har aldrig reagerat över det förut. Kanske för att vi är i den fasen av livet nu. Man måste ha någon och något att luta sig emot, annars finns man liksom inte. Man glöms bort och sopas undan helt enkelt.
Det är svårt att ge någon rättvis sida av det här märker jag, eftersom jag förmodligen alltid setts som en del i ett par. Sen blev det lite knepigt att placera mig tydligen. Jag är ju en del i ett par nu också, en helhet, men jag gissar att det är svårare för vissa andra att hantera den biten eftersom det inte är "som förut".

Äh det var en nonchalant analys som blev till ingenting märker jag haha! Vi går vidare!

Natten som var var rent överjävlig på alla sätt och vis. Jag var vansinnigt hungrig, trött och frusen. Vid femtiden, när man är som allra piggast yeeeaah right, fick jag göra en manöver and bring some heat to the people. Inatt blir det nog bättre, i alla fall matmässigt sett då jag hamnat mer i balans med hur jag sover och är vaken.

Träningen har hunnits med, både prommis och ben/mag-träning på gymmet. Hujeda mig vad det kommer kännas imorgon!!

Nu ska jag se om jag kan slumra en stund på golvet framför tv:n. Sov gott ni som kan inatt!

måndag 2 april 2012

Day 1

This is when the shit begun......
Det var en något förvirrad tös som klev upp i morse för att ta sin första morgonpromenad av.....ja låt oss säga MÅNGA så låter det inte alltför jävligt i alla fall. Traskade runt Norra berget, vilket gjorde mig lite besviken då sträckan bara blev futtiga dryga fem kilometer. Trodde det skulle vara längre men icke. Får väl hitta en längre variant vad det lider, jag har ju lite alternativ så att säga.

Dagen har i alla fall flutit på bra. Tack vare att jag klev upp halv tio så blev det inte frukost förrän vid elva. Inte helt optimalt en vanlig dag men nu är det här ingen vanlig dag. På grund av att jag ska jobba natt så måste jag dryga ut timmarna mellan mattiderna så att jag har något att snaska på inatt också. Snaska och snaska, nån sketen proteindrink och en frukt perhaps, mer vet jag inte om jag kan sträcka mig till. Haha, visst låter jag entusiastisk?!

Faktum är att det är jag faktiskt. Att vara hungrig är en psykiskt jobbig fas, men att veta att det jag stoppar i mig är ren mat som jag åtminstone vet vad som händer med när den kommer i mina händer, känns riktigt bra. Inget färdigproducerat alltså, ja inget KRAV-märkt heller men nu är jag inte ekonomiskt oberoende så please forgive me if I´m doin´it all wrong for a while!! Kroppen känns lätt, ren och arbetsvillig. So far så good. Jag vet med erfarenhet att det verkligen inte kommer att vara så här lätt alla dagar, men det underlättar faktiskt att jag äter ensam såpass mycket som jag gör nu. Jag slipper laga en sjujäkla massa mat, jag bara slänger fram en hög med grönsaker och korkar upp tonfiskburken så har jag en smarrig måltid att dinera på. Hehe, det är inget ont som inte har nåt gott med sig som man brukar säga :D

Snart ska jag åka och jobba första natten av tre. IGEN??!!! Jag har ju nyss avslutat en nattperiod! Ja man kan tycka det, men nu är det dags igen. Den här veckan är egentligen den värsta av dem alla. Tre nätter då jag förmodligen kommer sova så dåligt att jag inte har ork att hitta på något vettigt på kvällarna, samt två grispass i helgen då timmarna sniglar sig fram. Well well, så jäkla illa är det ändå inte, det brukar kunna vara rätt mysigt att jobba storhelger ändå. Om man raderar bilder såsom bastuflotte i solens sken, mysigt umgänge med nära och kära, från hårddisken....ja DÅ är det heeeelt OK ;)

Nepp nu blir det till att fylla nappflaskan och ge sig av. På nya äventyr!


söndag 1 april 2012

Till sista slicken

This is it! Detta är det sista skräp jag kommer att äta på väääääldigt länge! Imorgon startar min deff, så säkert som amen i kyrkan! Det kommer bli hårt, det kommer bli tufft. Jag kommer gråta blod, svett och tårar, karva med naglarna efter allt onyttigt jag bara kan komma på. MEN! Jag har något som kommer hjälpa mig längs vägen! Jag har KARAKTÄR!

Så nu sitter jag och trycker i mig från skålen nedan. Har grundat med kladdkaka, grädde och jordiskt goda cookies hos Janne och Anna-Carin tidgare idag. Varför i helvete då? Undrar ni kanske. Varför mular jag som besatt? Jo jag vill komma ihåg känslan av att vara sockerstinn, känna hur hjärtat slår onaturligt fort på grund av allt socker min kropp måste ta hand om, må illa för att jag är så mätt men inte kan sluta äta ändå. Just av dessa anledningar :)

Jävligt smart drag att köra igång påskveckan, mjoo jag vet! Men nu har jag väntat länge nog. Jag är taggad och längtar efter att ha ett riktigt mål. Jag kommer att se fram emot mina promenader, jag ska knata backe upp och backe ned, allt ifrån Norra till Södra berget. Jag ska lyfta skrot, målmedvetet och tjurigt. Jag ska löpa i backe tills det smakar blod i truten.

Så this is it folks! Dags att haka på mig fram till.....ja först och främst fram till den 18 juni när skolan börjar. Om jag ska tävla blir det några veckor till förstås men jag har ju inte bestämt mig än.

NU KÖR VI!!