Det är därför jag inte skriver sådär superfrekvent här just nu. Jag har liksom lite annat för mig. Företag ska dras igång, jag har börjat krypa ur min koma och "My people", dessa underbara fantastiska människorna på Raw Fitness som lockar fram the best of the best inside of me....ja det händer grejer med andra ord. Bra grejer. Bra skit helt enkelt!
Jag ska visst vara med och tävla också....I Kiruna! Har ingen aning om vad det innebär, vad som krävs eller vad jag kan förvänta mig, men skit detsamma. Det kommer bli en rolig resa, både tiden fram tills det är dags, roadtripen upp och själva tävlingen i sig. Det är i alla fall en Crossfit-tävling och man tävlar parvis. Jag har en grym fighter vid min sida, hon kör tills hon stupar och har en vilja av stål. Vad jag har att komma med, det ska vi nog ta reda på också!
Tvära kast igen som ni kanske märker. Jag försöker dock att vara uppmärksam på det och komma ihåg att leva HÄR OCH NU också! Annars är jag nog rätt bra på att leva i fel tid, antingen i dåtid eller långt där framme i framtiden. Hur ska jag då på bästa sätt kunna fokusera på det som händer just här och nu?
Jag har haft en mörk vinter. Jag har varit utan ork, utan lust, utan ljus, utan tro, utan hopp, utan....ja utan det mesta faktiskt. Det jag däremot har haft väldigt mycket av är ett stort jävla hål! Ett hål som bara växt och växt, och ju mer jag har grävt för att ta mig ur det, desto större avstånd har jag fått till himlen och solen, och istället hamnat längre och längre ned i mitt okontrollerade växande hål.
Nu har jag slutat gräva. För stunden i alla fall.
Jag har på något sätt lyckats karva mig över kanten, känt gräset killa under fötterna och solen värma min kind. Jag vill inte tillbaka till hålet. Aldrig någonsin. Jag vill bara kunna stå där på kanten, titta ned och minnas känslan av hur det var att vara där nere, vad som tog mig dit och det jag upplevde under tiden jag tillbringade där.
Jag tror att många befinner sig i egna hål lite nu som då. Då vill jag säga att det är OKEJ! Det ÄR OKEJ att INTE orka, att inte vara den där till synes perfekta människan som alltid fixar precis allt. Man är inte hard as a rock all the time, det är inte sunt och ingen orkar vara så varenda sekund i livet.
Därför vill jag att ni, kära vänner, aldrig behöver be om ursäkt för att ni inte vill, orkar eller kan göra saker. Det är okej att säga "Nej jag orkar inte träffas idag" eller "Nej jag väljer MIG SJÄLV idag, för jag har inte mer energi än så just nu". Det är helt okej och jag om någon kommer aldrig att döma någon för det. Jag har ju själv befunnit mig just där och har full förståelse för hur det känns.
Nej nu är det dags att lägga den här tösen. Imorgon är en ny dag, en ledig dag men full med sånt som händer ändå. En bra dag tror jag!
måndag 29 april 2013
onsdag 24 april 2013
My people
Okej, ni ser inga människor här ovan, I get that. Det är mest för att jag är osäker på hur många som vill reklameras här på min blogg. Inte för att jag tror att någon skulle ha något emot det direkt, för de människor som tränar här är verkligen den allra finaste skara som jag mött på samma gång. Kanske någonsin. Top notch so to speak!
Jag har verkligen funnit MY PEOPLE!! Efter år av eget harvande i gymmet har jag äntligen kommit HEM! Min väg har inte direkt varit spikrak. Från att aldrig ha hållit i en hantel kommer jag ihåg den där skrämmande gången när Friskis och Svettis tog min oskuld (å GYMMETS vägnar alltså damn it!!) och min resa hade startat. Från att ha blivit visad maskinrummet där nere i källaren och med orden "Maskiner är säkrare", till att envist stå med ena foten inne i THE REAL SHIT!! Rummet där bara de stora grabbarna härskade, där svetten slängdes runt väggarna och stön värre än i den djupaste fängelsehåla skallade.
Jag var livrädd.
Jag var rent ut sagt livrädd de första gångerna jag smög in i det rummet för att köra någon mer motiverande övning än benspark med kroppen skönt förpackad i en ställning, för att "inte göra illa mig". Jojo minsann....Det där med maskinerna rimmade illa i mina öron, och stämmer för övrigt för varje levande skapelse som har sin kropp i full funktion. Svara mig annars på denna fråga: Om du går ut på gatan och halkar till eller någon puttar dig......sätter du dig då i en maskin för att klara fallet? Nä...tänkte väl det......
Jag fattar inte ens varför jag fortsatte. Jag hatar ju att göra sådant som jag inte kan eller som gör mig obekväm, men på något sätt fann jag det givande. Det var min grej helt enkelt, en grej som jag verkade vara rätt bra på. Fast det fattade jag ju inte förrän i efterhand, jag bara liksom lyfte ju eller drog för det gjorde ju alla andra......SNUBBAR runt omkring...Något som var oerhört bra för min egen utveckling då jag alltid vill vara bäst och om jag inte är det blir det helt plötsligt inte lika roligt längre. Här var jag ju alltid sämst. Vem fan kan tävla i bänkpress med en kille liksom? Om man är tjej och inte har tränat speciellt länge och killarna i fråga har tränat längre än vad man själv har levt. Nä. Precis!
Så jag har harvat på. Mest på egen hand, men ibland med Fredrik förstås, en av få människor jag faktiskt har klarat av att träna MED. Jag är egentligen skitdålig på att träna tillsammans med någon då jag ofta upplever att jag blir störd i min egen träning. Antingen pratar de för mycket, är för långsamma, för ointresserade, för ofokuserade osv osv....ja ni hajar ju själva!
Så har det varit hela tiden.....ända tills idag.......
(klicka på länken så kommer ni dit)
Detta UNDERBARA, FANTASTISKA (japp superlativen kan hagla, I´m a real sucker for it) gäng som har trillat in i mitt liv. Eller jag in i deras. Eller vi i varandras. Skit detsamma, I DO NOT CARE!! As long as you love me som Backstreet Boyzone Kids On The Block Whatever sjöng en gång för länge sen....
I´m in love och det fina i kråksången är, att varenda normal, onormal (vad nu det är), tränad, otränad, rätt, fel, konstig eller felfri människa som gör sig själv en tjänst och sätter sina tår över den tröskeln.....weeeell U gonna feel the same!!!! Genuint, ödmjuka Crossfit-atleter som helt enkelt bara älskar det de gör, vilket smittar av sig på alla som kommer i kontakt, typ som svininfluensan fast på alla bra sätt som är möjliga alltså! Ingen stång är för lätt eller för tung, alla tävlar mot sig själva men tränar tillsammans med andra. Kan det bli mer vackert när det kommer till att använda sin kropp till det den är byggd för? Allt detta tillsammans i en egenkomponerad underbar sammansättning av toner...det blir magiskt!
Vad jag gärna vill poängtera med detta är, att det ÄR inte bara folk som skrubbar sig med rivjärn i duschen, äter små vikter till frukost och opererar på sig själva då träningspasset gått lite snett. Det är träning FÖR ALLA, och det fina är att man börjar på den plattform man är och jobbar sedan framåt. OCH! Det bästa av allt är att det känns för jävligt första, andra, tredje....kanske tionde passet också..MEN!! Kroppen vänjer sig snabbt och du kommer känna ett välmående du aldrig uppnått förr.
Så snälla......klicka in er och TESTA!!!!! Det kan faktiskt förändra era liv!
torsdag 18 april 2013
HSPU!!
HANDSTAND MOTHERFUCKING PUSHUPS!!
Ja sådär kanske det inte riktigt såg ut idag, det var mer skitiga handflator, svettig sport-BH och tungan rätt i mun. Instoppad alltså så att jag inte skulle bita av den haha!
Jag är faktiskt nöjd med dagens pass. Skitnöjd om jag ska vara ärlig! Har väl aldrig lyckats göra mer än en eller två HSPU men idag, tack vare gudabenådade grymma Crossfitatleter som lär en att skala övningarna på rätt sätt, så gjorde jag en, tre, fem, nio, elva.....ja jäklar vad det gick!!
Att skala en övning innebär att man förenklar den så att man, förhoppningsvis till slut, ska kunna göra den komplett som den SKA vara. Jag förenklade den på så sätt att jag fick lägga vikter under huvudet, vilket gjorde att jag inte behövde gå ända ned i golvet med huvudet. Det är ju så förbannat långt dit med mina aparmar haha! Så jag fick kortare sträcka, fusk jag vet, men nu är det bara att jobba sig nedåt så att säga:)
Har inte så mycket att säga för tillfället. Är helt slutkörd efter tre nätters jobb, lite sömn och en torsdag fullsmetad med grejer. Så nu tänker jag lägga mig i sängen och sova tills jag vaknar! Ledig dag imorgon, mycket efterlängtad sådan!
Happy Friday folks!!
tisdag 16 april 2013
Crawl back into the light
Kanske är det det detta inlägg ska handla om?
Att envist kämpa sig tillbaka, no matter what, med blicken tjurigt riktad hårt mot ljusets vackta bländande skimmer, så hårt så det nästan känns som att man ska bli blind. Det spelar ingen roll. Det är dit jag ska ändå. Inte till vilket pris som helst, men med alla strider som krävs och med alla medel jag tillåts och tillåter.
Jag har inte vetat vad jag ska skriva riktigt.
Under en lång tid har jag varit väldigt sparsam med orden. De ord som väcks och föds, långsamt och långt. Här inuti. Jag har inte vetat riktigt vilken fot jag ska stå på. Saker och känslor, sådant som jag varit så bra på att uttrycka och berätta om, skriva ned, har blivit lite av ett vapen. Mot mig, inte med eller för mig. Jag har känt det lite som att jag grävt min egen grop för varje stavelse jag har yttrat, och till slut har orden tystnat till och med för mig. Känslorna däremot, de har härjat fritt som en tsunami. De har jag inte kunnat göra ett skit åt, de bara finns och är, hela tiden en del av mig. Ofta en del som jag inte gärna befattar mig med.
Igår var jag ensam hela dagen.
Det har aldrig varit likt mig egentligen, bara de senaste månaderna. Jag har alltid varit van vid att ha liv och rörelse runt mig, aldrig i stillhet, aldrig i tysthet. Det har nog varit bra ändå, att ha den där stunden för mig själv. Nu känner jag att den kanske mer skadar än är till nytta. Det här skadeskjutna djuret är liksom lite klar med det, och vill krypa ur sin kokong. Ut i ljuset igen. Jag är inte färdigläkt och jag har många skyttegravar kvar att passera, men skillnaden är att jag känner mig redo för det nu. Jag vill inte fastna i hålen jag ibland ramlar ned i. Jag vill upp, upp, fortsätta framåt tills jag inte längre behöver kämpa så förbannat mycket för att hålla mig mer över topparna och mer glida igenom dalarna. Riding on the waves of happiness.
Yeah I´d like that!
Och faktum är, att det behöver inte vara så satans komplicerat. Jag är medveten nu. På ett sätt jag aldrig varit medveten förut. Jag kanske inte är jättebra på det än, men jag är mer medveten om när jag är här och nu och när jag lever alldeles för långt ifrån.
Så jag lever!
Kanske kommer ni sakta men säkert att få se mer av den Malin ni är vana vid. Jag kommer ändå att försöka kämpa för MIG, och jobba för att vara noga med att inte ge bort för mycket av det som jag har kämpat så hårt med att skrapa ihop och bygga upp igen.
Så idag när jag går och lägger mig är det med en sådan här bild på näthinnan. Där kroppen får ro och själen sakta vaggas in...
Att envist kämpa sig tillbaka, no matter what, med blicken tjurigt riktad hårt mot ljusets vackta bländande skimmer, så hårt så det nästan känns som att man ska bli blind. Det spelar ingen roll. Det är dit jag ska ändå. Inte till vilket pris som helst, men med alla strider som krävs och med alla medel jag tillåts och tillåter.
Jag har inte vetat vad jag ska skriva riktigt.
Under en lång tid har jag varit väldigt sparsam med orden. De ord som väcks och föds, långsamt och långt. Här inuti. Jag har inte vetat riktigt vilken fot jag ska stå på. Saker och känslor, sådant som jag varit så bra på att uttrycka och berätta om, skriva ned, har blivit lite av ett vapen. Mot mig, inte med eller för mig. Jag har känt det lite som att jag grävt min egen grop för varje stavelse jag har yttrat, och till slut har orden tystnat till och med för mig. Känslorna däremot, de har härjat fritt som en tsunami. De har jag inte kunnat göra ett skit åt, de bara finns och är, hela tiden en del av mig. Ofta en del som jag inte gärna befattar mig med.
Igår var jag ensam hela dagen.
Det har aldrig varit likt mig egentligen, bara de senaste månaderna. Jag har alltid varit van vid att ha liv och rörelse runt mig, aldrig i stillhet, aldrig i tysthet. Det har nog varit bra ändå, att ha den där stunden för mig själv. Nu känner jag att den kanske mer skadar än är till nytta. Det här skadeskjutna djuret är liksom lite klar med det, och vill krypa ur sin kokong. Ut i ljuset igen. Jag är inte färdigläkt och jag har många skyttegravar kvar att passera, men skillnaden är att jag känner mig redo för det nu. Jag vill inte fastna i hålen jag ibland ramlar ned i. Jag vill upp, upp, fortsätta framåt tills jag inte längre behöver kämpa så förbannat mycket för att hålla mig mer över topparna och mer glida igenom dalarna. Riding on the waves of happiness.
Yeah I´d like that!
Och faktum är, att det behöver inte vara så satans komplicerat. Jag är medveten nu. På ett sätt jag aldrig varit medveten förut. Jag kanske inte är jättebra på det än, men jag är mer medveten om när jag är här och nu och när jag lever alldeles för långt ifrån.
Så jag lever!
Kanske kommer ni sakta men säkert att få se mer av den Malin ni är vana vid. Jag kommer ändå att försöka kämpa för MIG, och jobba för att vara noga med att inte ge bort för mycket av det som jag har kämpat så hårt med att skrapa ihop och bygga upp igen.
Så idag när jag går och lägger mig är det med en sådan här bild på näthinnan. Där kroppen får ro och själen sakta vaggas in...
torsdag 11 april 2013
Raw chokladtårta och rått träningspass
Jag är så jävla nöjd!!
Idag har jag ÄNTLIGEN lyckats med att göra en god, nyttig tårta. Fylld med godsaker av endast rena produkter, och till råga på allt så verkade den gillas på jobbet också. Svårflirtade rackare där!
Botten är gjord på:
3 dl mandel
3 dl kokos
1,5 dl ekologiska dadlar
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
Lite vatten
Lite havssalt
Fyllning:
Mosade bananer och päron
Överdrag:
0,5 st banan
1 dl kokosolja
1 dl hasselnötschokladsmör
2 msk honung
Lite ekologiska dadlar ca 0,5 dl
Lite ekologiskt vaniljpulver
1-2 dl vatten
Do it like this:
Mixa ingredienserna till bottnarna, tryck ut dem till två lika stora bottnar.
Lägg fyllningen på den ena botten och lägg den andra botten över. Smält kokosolja med smöret, mixa det med resten av ingredienserna till överdraget. Smeta över chokladöverdraget och ställ in i kylen så att glasyren stelnar. ÄT OCH NJUUUT!!!!
Mitt hatkärlekspass såg ut som följande:
400 m löpning
29 knäböj med 25 kg vikt
5 varv! GO GO GOOO!!
STEN!! DÖD!! Men skönt som tusan efteråt:)
Idag har jag ÄNTLIGEN lyckats med att göra en god, nyttig tårta. Fylld med godsaker av endast rena produkter, och till råga på allt så verkade den gillas på jobbet också. Svårflirtade rackare där!
Botten är gjord på:
3 dl mandel
3 dl kokos
1,5 dl ekologiska dadlar
1 tsk ekologiskt vaniljpulver
Lite vatten
Lite havssalt
Fyllning:
Mosade bananer och päron
Överdrag:
0,5 st banan
1 dl kokosolja
1 dl hasselnötschokladsmör
2 msk honung
Lite ekologiska dadlar ca 0,5 dl
Lite ekologiskt vaniljpulver
1-2 dl vatten
Do it like this:
Mixa ingredienserna till bottnarna, tryck ut dem till två lika stora bottnar.
Lägg fyllningen på den ena botten och lägg den andra botten över. Smält kokosolja med smöret, mixa det med resten av ingredienserna till överdraget. Smeta över chokladöverdraget och ställ in i kylen så att glasyren stelnar. ÄT OCH NJUUUT!!!!
Mitt hatkärlekspass såg ut som följande:
400 m löpning
29 knäböj med 25 kg vikt
5 varv! GO GO GOOO!!
STEN!! DÖD!! Men skönt som tusan efteråt:)
onsdag 10 april 2013
When lights go down....
...you can only wish for the sun to come.
Och nu ser det faktiskt ut som att det ska börja vända, både rent vädermässigt och inombords. Jag vet inte, mitt inre har alldeles för länge varit som aprilvädret, ostabilt och åt helvete för opålitligt, men någonstans känner jag att det får vara nog nu. Jag håller på att lära mig att det är helt okej att ha tankar, jag behöver bara inte detaljanalysera varenda en helt sönder och samman.
Det är svårt. Gudarna ska veta att det inte är lätt att ändra ett enspårigt sinne! Jag gör dock mitt bästa och det får räcka. Det måste helt enkelt räcka. JAG räcker! Fatta vad det tog emot att skriva det där! Och nej, jag tror fortfarande inte på det till punkt och pricka, it's a long way to Tipperary and I just started walking!
Har även kommit på att jag konstant motarbetar mig själv. Jag hatar att planera in saker cause it cramps my style, men samtidigt måste jag göra det för att få någonting gjort över huvudtaget. Det är ju det här "efteråt" som gör det så skönt. Jag känner mig nöjd och tillfreds och det är en magnifik känsla.
Förra veckan gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Eller, jag gjorde flera saker faktiskt, sånt som jag är stolt över. Jag satte lillhälen i backen och sa till grannarna att det faktiskt inte är så jävla läckert att låta hunden pissa precis utanför dörren (1-0 till mig haha). Vad de svarade? Weell let's just say att det finns en del att jobba på!
Det jag egentligen skulle säga var, att jag var och och hyrde film HELT SJÄLV! Fem riktigt sorgliga filmer där det blev bra i slutet....tyckte att det skulle passa min sinnesstämning. Då i alla fall. En ny erfarenhet rikare alltså!
Har även gjort eget hamburgerbröd, börjat träna crossfit (äntligen) och läst en bok som handlar om relationer. Helt bakom flötet har jag inte varit även om jag har varit osynlig!
Och nu ser det faktiskt ut som att det ska börja vända, både rent vädermässigt och inombords. Jag vet inte, mitt inre har alldeles för länge varit som aprilvädret, ostabilt och åt helvete för opålitligt, men någonstans känner jag att det får vara nog nu. Jag håller på att lära mig att det är helt okej att ha tankar, jag behöver bara inte detaljanalysera varenda en helt sönder och samman.
Det är svårt. Gudarna ska veta att det inte är lätt att ändra ett enspårigt sinne! Jag gör dock mitt bästa och det får räcka. Det måste helt enkelt räcka. JAG räcker! Fatta vad det tog emot att skriva det där! Och nej, jag tror fortfarande inte på det till punkt och pricka, it's a long way to Tipperary and I just started walking!
Har även kommit på att jag konstant motarbetar mig själv. Jag hatar att planera in saker cause it cramps my style, men samtidigt måste jag göra det för att få någonting gjort över huvudtaget. Det är ju det här "efteråt" som gör det så skönt. Jag känner mig nöjd och tillfreds och det är en magnifik känsla.
Förra veckan gjorde jag något som jag aldrig gjort förr. Eller, jag gjorde flera saker faktiskt, sånt som jag är stolt över. Jag satte lillhälen i backen och sa till grannarna att det faktiskt inte är så jävla läckert att låta hunden pissa precis utanför dörren (1-0 till mig haha). Vad de svarade? Weell let's just say att det finns en del att jobba på!
Det jag egentligen skulle säga var, att jag var och och hyrde film HELT SJÄLV! Fem riktigt sorgliga filmer där det blev bra i slutet....tyckte att det skulle passa min sinnesstämning. Då i alla fall. En ny erfarenhet rikare alltså!
Har även gjort eget hamburgerbröd, börjat träna crossfit (äntligen) och läst en bok som handlar om relationer. Helt bakom flötet har jag inte varit även om jag har varit osynlig!
torsdag 4 april 2013
MITT påskägg
Där fick jag för att jag satt ensam ful i soffan klockan kvart i sex på långfredagsmorgonen, med en mage som värkte och krampade, och skrev ett "tycker-synd-om-mig-själv"-inlägg......
JAG HAR nämligen, av min ÄLSKADE, UNDERBARA ÄLSKLING, fått ett påskägg fyllt med ett presentkort för att prova på Crossfit EN MÅNAD!!!!!
Detta hamnar direkt i kategorin personliga presenter som det finns en tanke bakom.
Kanske inte säger de flesta ett skit men för er som känner mig och för min egen del, så tror jag att ni i alla fall får en hint om hur det känns allra längst in i mitt hjärta.
KÄRLEK!!!!!!
Påskafton och påskdagen i bilder
Vissa kan inte hålla sig på benen, nya skidor jojo, skyll på det! ;)
Alldeles strax efter denna bild drog vi rakt ut på skaren ned till sjön. MAGISKT! Sådan här skare har jag inte upplevt sedan jag var barn!
Stockholmsskate och Kälenglid
Hittade visst minsta brickorna....
Grymt nöjd över det nya fina grilljärnet. ÄNTLIGEN!
Love on the ice
Nytt och gammalt möts
Såhär går det när man förlitar sig på halvgamla grejer...
...så nästa dag fick jag helt enkelt ta till "gammal är äldst"
Funkade klockrent hela vägen och inte gick de sönder heller!
Långfredagen i bilder
Den kära bastuflotten i all sin kyliga prakt
Hardcore-hålet som vi svalkade oss i när bastun blev för varm
ÄLSKLING!!!!!
Färdmedelshaveri :)
KRABBAAAANNN!!!!!!!!!!
Syskonkärlek!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)