Min alldeles egna Molgan

Jag är inte van att anta saker. Jag är däremot oerhört van att ta saker för givet, men det är inte alls samma sak som att måsta anta.

I mitt huvud är jag rätt bra på att anta. Problemet blir bara att det oftast är fel antaganden som, efter tillräckligt många vändor inombords, blir högst verkliga för mig. Svåra att göra reversibla när de en gång fått fäste.

Så jag behöver oftast ord. Ord och handling. Sådant som jag kan se, konkreta grejer, och inte sånt jag bara måste ana, anta eller känna. Jag har nog varken fantasin eller självkänsla nog att bara bestämma att "Jomen såhär är det tills annat behövs antas" och så bara ställa in mig på det. Jag tycker för övrigt att det är en rätt konstig inställning överlag. Saker och ting förändras hela tiden, LIVET händer ständigt och jämt, och är man inte med i matchen kan obehagliga överraskningar helt plötsligt dimpa ned som ett elakt brev på posten.

Ibland känns det som att jag har en egen låtsasvän. Där bestämmer JAG hur JAG ska må, hur allt ska tolkas, vilka svar jag får eller inte får. Det spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom jag har bestämt att leken skall lekas så, och om jag redan i förväg har bestämt att leken slutar när jag bestämmer och på vilket sätt så är ju allt jävligt vattentätt. Right?

Allt är ju vattentätt när man leker eftersom det är just vad det är. Bara en lek. Jag är rätt osäker på hur det fungerar i det verkliga livet. Man styr sitt eget öde, men är det verkligen så till 100%? Mycket kan jag välja, absolut, men om man inte blir påverkad av andra runt omkring, ja då är man rätt död känslomässigt. Det är i alla fall min åsikt.

Jag kan ju inte göra er besvikna och sluta fundera bara för att jag är i Spanien. Där solen för övrigt lyser idag and I'm a quite happy chic!!

Men dä ä ju så fint hänan!

Jo jag tackar jag! Spöregn och rusk, det är melodin vi spelar hela dagen! Ska ge fan i att gnälla då det verkar spricka upp lagom till lunch imorgon :)

Slänger in lite bilder i valfri ordning då det verkar stört omöjligt att placera dem i någon slags ordning, än värre sätta någon slags text till dem som förklaring. Inte för att det kanske behövs. Det är ju inte direkt konstnärsbilder utan helt enkelt bilder på vad jag lyckats åstadkomma till middag, min och Pias studieupplägg på takterassen och ja, jag har täckjacka på mig haha, dagens skyfall (jag alltså) och ja, lite sånt! Glo på!

Inte bara solsken

Uppe med tuppen efter en halvtaskig nattsömn, kaffe och frukost i form av två stekta ägg och en halv avokado så ser jag inte bättre ut än såhär!
Känner ett ansvar att visa verkligheten också och inte bara en massa fina bilder på blå himmel och sol sol sol. För det är det faktiskt inte. Sol menar jag. Den har varit rätt taskig mot oss hittills. Tänker ta ett snack med den och be om lite upshapening!

Tomma gator strax före åttasnåret, tomma men vackra. För vackert är det här! Riktigt mysromantiskt vackert så grabbar, vill ni imponera på er dam, this is DA place to be!

Har hittat ett gym också, eller Jonas vår lärare, visade mig. Rätt fascinerad över deras maskinfetish här, inte ett funktionellt redskap så långt ögat mår. Ja lätt överdrivet men det var kanske 50 maskiner inklämda lite hipp som happ så det var bara att ta fram fantasin och börja jiddra:)

Back to school och sedan ska jag försöka laga lite kött på min eminenta spis!

Morgonstund....

....@ the beach för en skön joggingtur!
Jag har alltid önskat att någon gång få göra sådär som de gör på alla snygga reklamfilmer, ni vet när de springer längs stranden och allt bara ser så förbannat perfekt ut.

Well let me tell ya att ordet perfekt nog aldrig kommer att förknippas med mig och träning, jag kommer aldrig att se snygg ut när jag tränar! Imorse var dock det närmaste jag har kommit reklamen för imorse sprang jag längs beachen som värsta vattengasellen....nä precis det finns väl ingen sån kanske så okej, jag erkänner, vattenBUFFEL! :) (Ni ser, Spanien plockar fram min sköna ironi och suddar ut min melankoli iaf.)

Hade varit perfekt om jag inte sprungit i lite nedlut, det stormade som tusan och jag råkade stanna till och pusta ut lagom när vattnet vräkte in över mina skor. Men vem fan bryr sig om småsaker??!!

Nu ska jag spana in takpoolen innan skolan börjar med en mjukstart kl 15. Undrar bara om klockan verkligen är halv elva eller om den är halv 10?

Hola Espanola!

Idag har jag landat i Nerja, Spanien, för att utöka min oerhörda kunskapsbank. Kostrådgivare står på tur så passa på att okynnesäta för snart är jag hemma igen och styr upp er ;)

Var rätt trött och sliten efter resan så jag har inte hunnit utforska så mycket mer än hotelltaket. Bilder på det finner ni nedan! Hotellet ligger nära havet vid ett mysigt torg. Mindre mysigt är att det även ligger nära en kyrka där kyrkklockorna berättar vad klockan är VARJE timme, plus att sportbaren här under visar fotboll med högsta möjliga volym. Trodde bergis att det var auktion eller nåt annat på g :)

Anyway, jag tror det här kommer bli grymt bra på alla sätt och vis!!

Igen...igår när ni satt i soffan och halvsov....

....var jag på den HÄR mannens föreläsning!

 

 

 

Vem fan är det där????

Undrar förmodligen 98% av er nu, och sure thing, can´t blame you, för man ser oftast det man själv är intresserad av. Nu tycker ju jag dock att ALLA borde vara intresserade av sin egen hälsa, men det är fan inte att se som självklart. Ungefär som när jag stod och delade ut flyers och frågade folk om de var "intresserade av träning ,kost och hälsa", och alla, nja de flesta iaf, svarade "NÄÄÄÄ!" Ehhh....nää..hää? Okej, då ställer jag en motfråga!

 

"Är det alltså okej att jag ger dig hundmat de kommande fyra veckorna?"

 

Haha!

Men okej, jag förstår omständigheterna. Jag skulle nog också instinktivt säga nej till allt som störde mig i min framfart här i livet.

 

Åter till denne enastående snubbe. Jonas Colting.

Om ni har möjlighet så tycker jag absolut att ni bör spendera några timmar av era liv till att lyssna på honom. Nu är jag kanske rätt partisk då jag själv delar ungefär exakt alla tankar han själv verkar ha gällande mat, träningsfilosofi och hälsa. Han skiljer på hälsa och prestation, han delar inte ut några pekpinnar, han bara rätt och slätt upplyser människor om det faktum att vi blir mer och mer sjuka och roten till det är inte fett. Sen får ni tycka vad ni vill, tro på vad ni vill, äta vafan ni vill. Japp!

 

Så det var det jag gjorde igår, on my own.

Idag åker jag till El Stockholmo igen för ett pitstop innan jag drar vidare igen till varmare breddgrader. Har inte tid att dra den storyn nu så jag gör det imorgon istället!

Tjing tjing!

What I´ve been up to last night.....

Surfer giirrrrrrrrrl! :)

Tycker det är jävligt konstigt att jag inte ser ut som de där heta surfertjejerna på tv.......måste vara fotografen som tagit ur en taskig vinkel.....va?

Ja det var i alla fall vad jag och coolaste bruttan A.C donade med igår när ni andra slösov framför tv:n. Kunde inte ens ligga blockstill på brädan till en början, så hoppet om att STÅ och actually SURFA var groteskt långt bort. Men vafan, snabblärda som vi är lyckades vi med konststycket att stå efter en kvart sådär. Hur länge behöver vi inte snacka om, man vill ju inte skryta höhö, men jag kan i alla fall avslöja att Anna-Carin var ungefär hur grym som helst!!

Har prickat av lite fler goa vänner på min "to-do-list" (ja snälla läs det där rätt nu!) och kvällen avslutas med en, förhoppningsvis, grym föreläsning. Jag ska göra en aavläggning senare angående detta!

Morgonmys

Lång natt med kass sömn. Då är det mysigt med en lång, skön morgon i soffan. Hade jag varit sju år gammal och fått välja "min bästa stund på dagen" i en sån där kompisbok, hade jag skrivit "morgonen med frukost i soffan, tittandes på Disneydags". Det är fortfarande samma sak, fast Disneydags har bytts ut mot Nyhetsmorgon. Jösses så vuxet!

Träning står på tur. Vet dock inte riktigt vad jag ska träna idag då jag verkar ha överansträngt mina ljumskar på något vis. Kände det igår när jag skulle köra knäböj. Ingen skön känsla så idag får jag prova mig fram.

Det sociala livet blommar. Idag kommer jag att hinna med fyra goa, underbara människor innan jag klipper igen ögonen för dagen. Häng med, det kommer bli skoj! Bildbevis kan inte lovas, men jag ska definitivt försöka!

Det handlar om tolkningar

Jag är alltid väldigt noga med verkligen lyssna på vad folk säger. Att mina tolkningar blir mina egna är ibland rätt ödesdigert, mest för mig själv då jag oftast, när folk är lite luddiga i sina uttalanden, väljer att tolka saker negativt. Negativt för mig alltså.

Därför har jag väldigt svårt att se hur jag har kunnat missa att tolka detta på ett så fel sätt. Borde varit vattentätt men även solen har sina fläckar och läkare opererar fel saker på fel dagar. Det är väl det jag har gjort. Eller det kanske snarare är så att jag hört fel saker på rätt dag eller tvärtom.

Jag är ingen docka som behöver puttas framåt för att gå. Jag är inte heller 12 år gammal så jag tål faktiskt att höra att det inte finns någon tomte på Sydpolen. Jag bygger hellre ett sandslott under ebb än förlitar mig på ett luftslott som egentligen aldrig har existerat.

Så hur gör man då?
Går det att tänka intensivt på luftslottsbilden, så intensivt att den förvandlas till något riktigt? Letar man reda på en sandstrand och börjar bygga, snabbt innan vattnet tar sig in och äter upp det man så stolt faktiskt har åstadkommit? Eller står man kvar med spaden i ena handen och bilden i den andra?

Ni som har gjort det får gärna dela med er av erfarenheten. Ni andra får vackert vänta på svaret för nu ska den här grävar'n sova!

Work that shit!

Back in town, back in da gym. Dags för ett lite okontrollerat ryggpass. Min träning har varit väldigt ostrukturerad en längre tid men det börjar bli dags att styra upp den. Idag blev det viktade chins och maxstyrka. Ingen favorit då vilotiden är OOOLIDLIGT lång, men jag tänkte testa och se om jag kommer framåt i mitt chinsharvande :)

Dagen fortsätter med roliga saker, ja det ramlar på roliga saker eftersom tydligen. Imorgon ska jag visst vågsurfa haha!

Ha en lovely måndag vänner och fiender, fränder och fä!

Hej Norrland!

Snabba vindar blåser genom denna tös liv. Nu är jag på hemmaplan och spelar. Helgen ser varken offensiv eller defensiv ut, jag bara andas ren luft och är. Ja lite snö har jag också bekantat mig med :)

Nya planer skapas längs vägen. Jag ska strax berätta om dem men nu ska jag mysa ned mig i soffan hos bror och Puff!

Sometimes U gotta do wrong to know what's right

Jag har alltid varit en dömande människa. När andra gjort något outside the box, på gott och ont, har jag alltid haft en väldigt glasklar bild av hur och varför det har hänt. Oftast har jag haft den oerhört mogna åsikten att folk måste vara rent och slätt dumma i huvudet!

Now I know better....
Eller, jag vill tro och hoppas att jag gör det. Om man inte har varit med om något, om livet aldrig riktigt har haft några bumps in the road på grund av att man är rädd eller på något annat sätt oförmögen att hoppa, så kan man inte heller ha några referenser.

Jag vet att det finns folk som tycker att jag är modig, på samma sätt som att jag vet att det finns folk som skakar på huvudet och tycker synd om denna vilsna själ som ännu inte har förstått vad livet går ut på.
Den första kategorin beundrar jag. De har möjligheten att se över kanten på sin wellpappkartong. De har egna visioner och drömmar, men något kanske hindrar dem att själva genomföra det de drömmer om.

Den andra kategorin är lite svårare. Jag kan anse att de aldrig kommer i kontakt med sig själva, utan skjuter ifrån sina känslor bara för att "livet är inte mer än såhär". Jag måste även känna viss avund för denna grupp av människor, för vissa VILL verkligen att livet ska vara en karusell av 7-16, hämta barn, laga mat, lägga barn, somna i soffan och ägna helgerna till olika familjeaktiviteter. De är som de där små klumparna av mjöl i sockerkakssmeten. Ju mer man rör, desto mer fast beslutna blir de att hålla sig intakta och inte låta något få dem att falla isär. Solida.

Jag kan inte se något fel i det. Att hitta det där absoluta lugnet, att vara tillfreds med att livet rullar på utan några highs and lows måste vara fantastiskt....FÖR DE SOM VALT DET!

Jag undrar bara hur många av dem som ljuger för sig själva.....

Det är de som är rädda för att leva livet som dömer utan att blinka. Vad är det som ger andra rätt att sätta sig över en annan människa på det viset? Precis som att någon annan bättre vet hur just DU ska leva ditt liv?!

Jag väljer fel vägar hela tiden. Jag vet det, men genom att jag hela tiden rör mig åt något håll har jag större chans att hamna rätt.
Så jag går. Ibland springer jag. Det är inte alltid det mest optimala sättet att ta sig fram på, ofta missar jag något mycket väsentligt. Men man har alltid rätt att ändra sig, det är det mest värdefulla jag har lärt mig på senare tid!

Så visst, jag väljer fel, men skapar också fler möjligheter att också välja rätt!

Mer tips och trix för din löprunda

 

Det kan bli rätt monotont att springa ibland, speciellt om man är långdistanslöpare. Då kan det vara skönt att bryta mönstret och dela av passet lite. Att lägga in lite styrkeövningar är bra både för att få ett psykiskt avbrott men främst för att styrketräning är ett bortglömt inslag i en löpares liv. Inte för alla, men för många. Det räcker liksom inte med att "bara" springa, du har stort förbehåll i att ha starka muskler. Det kommer hålla dig frisk, stark, hel och du kommer kapa tider i och med en förbättrad hållning som i sin tur leder till att du lättare kan andas och transportera syre ut till musklerna.

 

Amyway, här har jag två snabba tips:

 

En form av utfall, fast här upp på en bänk. Tänk på att dra in naveln lätt mot ryggraden, hålla bak skuldrorna och behålla en neutral hållning.

 

Du kan välja själv hur djupt ned du vill gå. Variera!

Gör övningen mer explosiv genom att fokusera på att skjuta ifrån med det bakre benet på vägen upp.

 

Viktigt att tänka på här är att sträcka ut i höften.

Räckhäv.

Aktiverar rygg och biceps.

Samma sak här, tänk på hållningen så att du inte kröker ryggen och skadar svanken.

Spänn till mellan skulderbladen, håll bak axlarna.

Sikta på bröstet och vänd när du har 90 grader i armbågsleden.

Håll emot på vägen ned.

 





Great snack!

Om ni nödvändigtvis måste äta en proteinbar så this is the shit att stoppa i munnen! Dyra yes indeed men sure, halvera priset och halvera din hälsa! Dessa är fullproppade med naturliga nyttigheter och smakar INTE träflis utan snarare yummie mummie. Idag mumsar jag pepparkakesmaken på väg hem med tunnelbanan. Laga mat står på schemat och sedan hoppas jag på en lång mysig kväll. Har en massa nytt att berätta också men den snarran suger jag på en stund till! Håll ut vetja!!

When did we stop....

....to play??

Idag var det sista dagen på kursen för vidareutbildning i funktionell träning. Vi gjorde lite olika tester i form av flera löpintervaller med varierande intensitet. Det var GRISJOBBIGT med SVINSKOJ!! Jag sprang, garvade, sprang, slet, gjorde vändningar, sprang och garvade. Det var länge sedan det var så roligt att springa! Tävlingsinstinkten slog till och jag hade kunnat slita av mig mitt ena ben, dänga det i huvudet på mina medspringande och sedan kasta det över mållinjen. Allt för att komma först i mål. Fast det fina i kråksången var att alla kunde delta, oavsett vilken nivå man låg på, ingen kom egentligen sist, ja förutom att man tävlade mot den hårdaste motståndaren av alla.......en själv!!










Det som då slog mig var.....
När slutade vi att springa bara för att det var kul? När slutade vi att ta vara på alla tillfällen att inte tänka så mycket och bara vara? När slutade vi att tillåta oss själva att HA KUL? Och än viktigare, när slutade vi att leka??

En utav mina allra finaste och bästa vänner sa till mig idag att hon ibland önskade att vi var 17 igen, eftersom det var då "allt roligt hände." Nuförtiden händer ingenting, allt är bara trist och tråkigt och dagarna bara går och går utan att man ens reflekterar över det.
Nu måste jag väl ändå säga att det har hänt en hel del i mitt liv på bara några månader, och att vissa saker blir det man gör det till, men till viss del måste jag hålla med henne. Eller, jag förstår tänket. Vi är så upptagna av vardagens alla måsten att vi faktiskt glömmer bort att ta oss tid att skratta, ens le.
Jag är glad att jag nog aldrig riktigt kommer att förlora förmågan att skratta. Senast idag, när jag kom hem efter en lång dags utbildning, fick maten serverad och rumpan placerad långt ned i soffan. När jag kände mig som mest trist, trött och likgiltig. Dåååååå öppnar finaste finast sin mun och häver ur sig något så okristligt roligt att skrattet bara vräker sig fram, det liksom startar ända i tårna, bubblar upp genom benen till magen, fyller lungorna så fort att det enda jag kan göra är att flina och låta det välla ut. Då blir jag tacksam över att jag fortfarande har kvar förmågan att skratta.

Free turn....

...eller frivändning kanske borde vara den rätta benämningen, i alla fall på svenska. Idag fortsätter kursen ute på Alex gym i Bromma. Fantastisk gymkänsla, man vill liksom bara slita tag i första bästa redskap och köra skiten ut sig när man kommer in! Ljust, fräscht och sparsamt med maskiner vilket speglar hur man bäst tränar sin kropp. Enkelt, uttänkt och back to basic. Grymt imponerad!

Lite bilder på vad vi pysslar med: notera gärna den finfina discokulan i taket oxå :D

Tillbaka i skolbänken

I alla fall över helgen. Jag gillar att gå i skolan har jag märkt. Jag gillar den avspända lekfullheten, sammanhållningen och framför allt att få lära mig saker!

Denna helg är det funktionell vidareutbildning med inriktning olympiska lyft. Jag har verkligen en kass teknik, vilket kommer visa sig imorgon då vi ska öva på det hela dagen. Min filosofi är dock att som PT bör man kunna så mycket som möjligt. Det vore ju inte så skoj att få begränsa en klient på grund av att JAG inte kan utföra övningen!

Jag har ju inte sådär jättemånga tjejer som tränar runt mig. Idag har jag dock mött ett riktigt krutpaket! Karin som jobbar som kiropraktor här på Mf Hälsocenter är nästan omänskligt grundtränad! Idag brände hon av 1 RM (Repetition Max) i chins med 14 extra kilo som släp. Jag fixade två med 10 kg extra. 20 st till jul? Jo tjena!! :)
Lyfte 100 kg i marklyft också men sedan stannade jag. Har ju lyft 110 kg och skulle nog fixat det idag med men jag fegade lite. Vore som dumt att skada mig just nu.

Typ såhär såg det ut idag iaf: lite bilder på gruppen, Karin samt Niclas fina egentillverkade viktbälte :)

No wonder....

....att jag ibland undrar varför jag har svårt att uttrycka mig i konversationer när jag dagligen matas av sånt här snack:

Hört på tunnelbanan:

"Asså ge mig lite wins för faaaan!"
"Men åååhh du kommer aldrig få nåra wins, du ska ha lose!"
"Är din dator på?"
"Ja"
"Asså den som du har hemma?"
"Ja"
"Men ären på på eller bara på?"
"Den är på."
"Jaa men asså kommeru åt den nu?"
"Ja jag tror det."
"Nä det tror jag inte för den är väl inte på pååå, den är väl typ svart?"
"Nää asså den är på på knappen."
"Ja men asså då är den ju inte på, då är den ju på sömnläge."
"Nää asså den är på."
"Jamen okej den är på men på sömn, det måste den ju va."
"Nää den är på."
"Nä eller ja, eller kan du SE skärmen?"
"Ja eller inte nu."
"Nä men asså är skärmen svart?"
"Jag vet inte eller ja jag tror det."
"Men då kommeru ju inte åt den för då är den ju på sömn."
"Ja."


What can I say? Kommunikationen är grym här i Sverige haha!

Good enough

Jag är jävligt bra på att känna saker. Här inuti mig är det som om alla av världens racer- och Autobahn har kört ihop sig, mest hela tiden och jämt. Det enda jag har stora problem med är, att känna när jag duger.

Jag kan ha femhundra åsikter, tankar och förslag när det kommer till ANDRA, men när det gäller mig själv är jag way out there, lika lost som om ni skulle släppa av mig i Åkersberga och be mig lokalisera mig hem.

Hatar verkligen känslan av ovisshet. När det känns som att jag trampar vatten mitt ute i oceanen och det är lögn i helvete att hitta en livboj. Eller en båt. En båt vore såklart bättre! Nästan så att jag ibland hoppas på att det ska komma en haj för då ser jag i alla fall slutet!

Trygghet.
Att jag är i så stort behov av trygghet var för mig väldigt överraskande på ett sätt, säkert för er andra också. Ord som "stark" och "målmedveten" har varit ord som folk beskriver mig med, men jösses så långt ifrån sanningen det är!! Jag är som den där papperspåsen någon filmade en gång, jag flyger okontrollerat dit vinden för mig, och om jag har ett mål är det ändå inget som jag kommer att nå. Den filmen var vacker också, men jag är ruskigt säker på att det inte finns så mycket vackert i det här.

Sådär. Nu har jag gnällt klart för dagen. Eller för stunden åtminstone!

You live you learn

I bästa fall ja. Just nu undrar jag ifall det verkligen gäller i alla situationer? Lär man sig verkligen något av varje situation som uppstår, eller kan det helt enkelt vara så att vissa saker förblir det de är?

Jag skulle gärna vilja träffa den som har ett svar, för just nu är jag verkligen skitless på att känna såhär! Ena sekunden är det som om att allt fallit på plats och alla pusselbitar bara smälter ihop till en enda vacker bild utan skarvar, för att sedan i nästa förändras så att den vackra bilden snarare mer liknar ett pussel som en efterbliven schimpans med adhd försökt sätta ihop med en hammare. Katastrof! Är ordet vi söker!

Hur fan ska jag veta vilken bit som är fotad direkt ut verkligheten och vilken som är förvillande genom att vara endast en illusion någon så gärna vill ska passa in?
Just det, svara på det din allvetande skräphög!

Jag löser det, precis som jag löste 1500-bitarspusslet vi barn fick i julklapp. Eller vänta förresten, det ligger fortfarande kvar, mestadels i bitar, under en säng hemma hos mamma och pappa. Om det inte blivit nedpackat i kartongen igen. Olöst, precis som så mycket annat. Jag är bra på det har jag märkt, att välja att packa ned saker som inte passar in eller går att lösa, istället för att sprida ut det vind för våg och åtminstone ge det en chans att fixa sig.

Kanske blir det aldrig färdigt, mitt pussel. Kanske är det en del av själva lösningen, det finns helt enkelt ingen! Fast det vore ju fint ifall jag hittade nästa bit i samma stund som jag hittade en plats att lägga den bit som jag håller i handen....

Veckans tips!

Jag kommer härmed att starta en liten serie där jag, veckovis, kommer med lite tips och trix angående enkelheten i kost och träning. Jag tänker välja lite olika fokus, nu och en tid framåt kommer det att handla om att träna med kroppen som redskap.

Idag handlar det om armhävningar. Armhävningar kan se ut på lite olika sätt beroende på hur man väljer att göra dem naturligtvis. De flesta känner till den klassiska armhävningen, händer och fötter i marken, kroppen rörs upp och ned. Det finns dock lite olika varianter vilket jag tänker visa nedan i min oerhört estetiskt perfekta lilla bildserie. Håll till godo! :)

ATT TÄNKA PÅ INNAN:

Behåll en neutral hållning genom hela rörelsen genom att

• suga in naveln mot ryggraden
•  Spänn rumpan och behåll kontakten med magmuskulaturen 
• Håll blicken snett framåt/ nedåt i marken
• Gör övningen kontrollerat genom att sänka ned kroppen så att bröstet nuddar marken, vänd och pressa upp kroppen med raka armar.

 

Armhävningar är en tung och fysiskt krävande övning. De som känner att de behöver lite hjälp på traven kan ta hjälp av en bänk, lågt bord, räcke eller vad som finns tillgängligt.

 

 

Här gör vi det hela en aning tyngre. Denna övning kan även vara startskottet för de som vill klara av att göra en handstående armhävning. Man ökar bara avståndet mellan mark och fötter tills man i princip står upp och ned.

 

Armhävning med armarna i smal position. Denna övning tar väldigt bra på triceps!

 

 

 

 

Här breddar  vi avståndet mellan händerna. Denna övning tränar främst bröstmuskulaturen samt framsida axlar.

 

 

 

För de som har sett G.I Jane och wanna be just like her, this is it!

Det är faktiskt inte omöjligt att lära sig denna övning, även om det i början lätt kan kännas så.

Börja med att bara gå halva vägen, eller ta hjälp av en kompis som kan hjälpa dig upp genom att lyfta dig med händerna runt magen.

What`s not to like???

UT OCH KÖÖÖR I DET VACKRA VÄDRET!!!!!