NU har jag bestämt mig!

Härmed lovar jag, om inget oförutsett kommer att hända, att ni kommer få se mig on stage lördagen den 7:e juli. Tammerpokalen ska bli min! :D Weeeeell I'm sure as hell gonna give it a try åtminstone, sen hur långt det räcker är en annan story.

Idag var jag och spanade in tyg till tävlingsbikinin. Evan gogumman min har ju kollat upp var man kan få en uppsydd för inte såååå många pengar. Så imorgon ska jag införskaffa tyg och en bikiniöverdel som måste skickas iväg snarast. Hur den kommer se ut vet inte ens jag hihi så det blir spännande!

Nu börjar det kännas roligt det här. Ska bara få till poseringen också så är jag good to go. Och skor!! Herregud det blir till att sluta såsa runt barfota eller i adidaspjucksen nu.

Nu ska jag iaf ta med mig mat, stoppa fötterna i just gympapjucksen och ta mig till Erica och Rocky. Kommer bli en bra kväll!

Morgonpromenad och filter som läcker

Vaknade av någon onödig anledning strax efter sju. Var väl i och för sig lika bra eftersom jag har tvättid. Så det var lika bra att stiga upp och göra en och annan fluga på smällen. Drog iväg på en morgonpromenad, fast hoppa inte högt av avund "hur jag ooooorkar", jag kan lätt erkänna att mina morgonpromenader har varit ovanligt sällsynta för att vara under deff, samt att kroppen egentligen vill något annat. Den vill vila. Hela tiden.

Så det var ingen "åh-vilka-fina-blommor-och-oj-så-det-luktar-gott-och-vad-mysigt-det-är-att-det-snart-är-sommar"-promenad idag. Det var mer en "fan-ta-den-som-är-i-vägen-idag-för-jag-vill-varken-se-eller-höra-er"-walkabout längs ån haha!

Kroppen vill vila. Den tar varje chans den får att bara sitta ned och göra absolut ingenting. Standby-läge är mitt optimala läge just nu. Eller inte min, men min kropp. Jag har inga problem att hitta energin till att göra saker, som till exempel igår när jag var igång mest hela dagen med vedkapning och forsränning. Det är när jag gör just ingenting som jag känner hur min kropp överöser mig med själsliga kommentarer om hur jävla bra det är att vila!

Något annat som behöver vila är min hjärna. Jag har hållit den rätt sysslolös den sista tiden. Medvetet, eftersom jag vet hur dumt och onödigt jobbigt vissa saker blir när jag låter mina tankar löpa fritt. Tänk er en......tjaa ska vi säga Ferrari, Porsche kanske......skit samma, någon bil med en massa hästkrafter under huven. Så är det i min skalle också, när föraren inte kan kontrollera och bemästra alla hätkrafter blir det katastrof och krasch.

Krasch är lite väl överdrivet att säga om mitt inre tillstånd, jag har inte kraschat ett dugg. Däremot, igår blev jag återigen medveten över hur jag känner och reagerar för vissa saker, nästan förvånad faktiskt. När människor säger saker borde man ju utgå ifrån att de menar det de säger. Annars är det ju ingen mening med någonting, om man inte kan tro på att det är sanning och att det är så personen i fråga tänker, tycker och känner.

Jag har däremot lärt mig att lyssna med ett filter. Jag noterar, tar in, sorterar det och lägger det i någon form av "okej, det här kan bli bra men just nu får den ligga i kanske-högen". När jag förlitar mig för mycket på andra, missar jag mig själv lite väl mycket och slutresultatet blir oftast inte så bra. Ibland läcker mitt filter dock igenom. Det blir trasigt och helt plötsligt har jag alldeles för mycket inuti igen. Dock blir jag glatt överraskad när jag själv tar fram verktygslådan och lagar det där hålet. Just like that. Handygirl liksom. Kan i och för sig bli tröttsamt att måsta göra så ibland också.

Så snälla, säg hellre ingenting än så ett frö som ändå inte är meningen att växa och bli någonting.



Min dag i 180 knyck!

Började morgonen på vedbacken med pappa.



Sämre arbetsutsikt kan man ju ha!





Den berömda vedkap/klyven

Lession one i att imponera på min far: Flytta vedkapen! :)
Pappa sprang runt på byn för att hitta någon som kunde hjälpa honom att flytta detta vidunder, detta helvetes as till maskin som jag aaaaaaabsoluuuuuuuut aldrig skulle kunna rubba!! Snick snack tänkte jag! Så vi gick helt sonika ut och....flyttade skiten! Rätt skönt att se att han knappt trodde sina egna ögon fast han stod mitt i smeten och upplevde det haha! Malin-vedkap plus 30 års hårt arbete för att bevisa att jag visst duger till annat än pepparkaksbak ETT-JÄVLANOLL!! :D



Efter några intensiva timmar på vedbacken packade jag min väska och skyndade hem för ett benpass på gymmet med Fredrik. Vi skulle hinna träna och äta för på kvällen var det dags för nya strapatser. Forsränning med coolaste bruttan Anna-Carin som förste styrpaddel :)


Fredrik och Malin (inte jag då som ni kanske också ser) paddlar på

Mysigt vid brasan när solen går ned

Hightech-Fredrik och friluftswannabe-Malin

Testpiloterna

Har haft en kanonkväll. Älskar verkligen sådana här spontangrejer. "Skaru med? Klart som fan-kind of thing!" STORT TACK till Anna-Carin för att jag fick följa med!! Hur sweet som helst!! 

Efter ca tio timmar utomhus var det ändå rätt jävla skönt att ta en varm dusch och sjunka ned i soffan.

Hungrig som en varg så, även om jag egentligen har fyllt mitt ursprungliga energiintag för dagen, tycker jag ändå att jag hade gjort rätt för lite mer än en proteindrink. Keso, kanel och nötter har alldeles för snabbt passerat min strupe. Ååååååh skulle kunna äta en halv gris nu!! Men det ska jag inte. Så nu går jag snällt och lägger mig istället.

Imorgon är en ny dag, fullsmetad intill sista timmen. Puh, det rullar på!



Promenad i paradiset

Efter att ha tränat axlar/biceps på gymmet, packade jag matpåsen och drog till mitt paradis på jorden.

Vedkapning med pappa blev nästa anhalt, och efter det tog jag en skön eftermiddagspromenad runt berget. Jag kommer aldrig att bli hemmablind, Kälen är alltid mitt paradis på jorden och jag kommer alltid att känna den där hisnande känslan i magen när jag vandrar runt i byn. Så vackert, så rofyllt, så underbart skönt att inte möta en enda bil eller människa. Bara jag, himlen och naturens ljud. Underbart!!

Lite pics från promenaden:

3 kg fett till salu!

Har nyss varit och gjort min andra BIA-mätning sedan jag startade min deff. För er som inte vet är BIA-mätning ett sätt att mäta sammansättningen av fett, muskelmassa och vattenmängd i kroppen. Visas både i kilon och i procent.
Hade väl inga stora förhoppningar då helgens sviter fortfarande sitter i. Jag har fortfarande vätska kvar och känner mig rätt plufsig, något som också visade sig på mätningen. Jag hade mer vätska utanför cellerna än förra gången, rätt markant faktiskt, vilket förmodligen är en biverkning av just helgens ostrukturerade mat och dryckintag.

DÄREMOT!
Har jag tappat drygt TRE KILO i rent FETT! Jag har inga egna referenser om det är bra eller bättre, men enligt Anna som gjorde mätningen är det grymt bra jobbat. Så jag litar på henne hihi. Nu är det bara resten kvar, jag tänker liksom inte slappna av. Tre kilo är tre kilo, det är bra gjort, men om jag har mer kvar så är det ju ändå inte bra. Om ni förstår hur jag tänker.

Så nu är det bara i med gröten och kaffet och sen bege mig tillbaka till gymmet för ett hårt benpass. Hatpass för det är så förbannat jobbigt!
Efter det ska jag till pappa och kapa ved. Glammig värld för en glozzy girl haha!
Ska försöka peta in lite promenader och kanske någon löptur så jag slipper känna som nedan :)

 

6 veckor kvar....

.....Sex veckor till tävling....om jag ska tävla....om....om..om.....
Var då väl själva fan om jag kunde bestämma mig någon gång!! Jag är mest lat. Lat och snål. På minussidan väger just de två grejerna över rätt mycket. Jag vet inte var jag ska få tag i en tävlings...dräkt, bikini....jag vet inte ens vad det heter haha!  Dyra ska de tydligen vara också. Har ingen aning om hur jag ska posera, eller hur jag ska få hjälp med det. Ja ni hör gnället va?

Helgen som var bidrog tyvärr inte positivt med tanke på diet och träning. Ätit fel, för lite, för sällan, för mycket, osv osv. Det känns i kroppen och syntes till och med på vågen i morse. Jag klev av redan innan siffrorna hann stabilisera sig haha! Antar (läs hoppas som FAN!) att det är mest vätska för sån där markant förändring kan inte ske på några få dagar tycker jag, oavsett om jag suttit stilla eller inte!

Känner mig som en riktig fitnesswannabe som tar det här med en klackspark. Egentligen gör jag inte det, det är bara det att jag inte fokuserar tillräckligt mycket. För fokusera behöver man en sån här gång. Nyttiga saker blir till och med onyttiga i och med att jag inte ska äta mer än jag ska. Från och med idag ska det mesta som gör maten god bort. Det spelar ingen roll att keso är ett bra alternativ till creme fraiche när jag ändå inte ska äta det.

Så från och med idag kära vänner, får ni ha tålamod med mig. Extra mycket alltså :) Jag kommer att gå över till att äta som jag borde ha gjort redan från start. Jävligt enformigt, trist och tråkigt alltså, bara för att göra det enkelt för mig. Vill poängtera att det inte alls behöver vara på det sättet, men det är lättare att lägga energin på träningen istället för att planera matintaget.
Så det är så jag kommer leva från och med nu tills slutet. Hur det än är, om jag tävlar eller ej, tänker jag åtminstone fullfölja min plan. It´s the least I can do!

Will this be me?? Den som lever får se.......

Göööööötebooooorg!!!

Sitter på tåget (igen och igen och igen) på väg till Sundsvall efter en helg som spenderats i Göteborg. Hade planerat allt så fantastiskt bra, att jag skulle vara ledig på måndagen så att vi skulle slippa stressa hem på söndagen, men nån ville tydligen annat. Så nu sitter jag här för att kunna gå på bolagsmöte med jobbet imorgon. Kändes jävligt avlägset när vi vaknade till stålande sol och klarblå himmel imorse.

Sådär. Nu har jag gnällt klart!
I övrigt har det varit en mysig helg. Jag gillar Göteborg. Har alltid gjort det, har alltid kunnat tänka mig att bo där trots att jag inte varit där speciellt många gånger (två haha). Men det är något med folket, omgivningen, vattnet och solen som gör kombon väldigt mysig. Kan också vara att båda gångerna jag varit där har det varit sommar och kanonväder också haha!

Vi har ätit gott, lyxig räkfrossa på flott place. Druckit gott i goda vänners lag. Fick äntligen träffa Annis och Johan med familj, var på tiden kan jag säga!! Kändes som igår ändå på nåt sätt :) Vi kommer tillbaka och river av Liseberg och en massa annat!!
Vi har åkt båt och känt på havslukten. Hälsat på Gunnars syster med familj utanför Varberg. Hunnit med att stanna till för bryggmys i Ulricehamn. Ja som ni ser har vi hunnit med en hel del på 48 timmar cirkus!

Nu är allvaret tillbaka igen. Detta var sista helgen som jag fuskade med kosten. No more crap förrän den 7:e juli....om det nu blir nån tävling. Har ju varken tävlingsbikini eller lärt mig nån slags posering över huvudtaget, så det ser mörkt ut på fler ställen än Kameruns avbytarbänk!! Får se vad som händer till veckan. Jag är ledig i alla fall så förslag på aktivitet mottages gärna!

Lite, med stor betoning på lite, bilder från helgen. Blev dålig dokumentation tyvärr!

Roadtrip!

Har just landat på hotellet efter en heldag i bilen. Blir en soft, tidig kväll känns det som. Imorgon väntar nya äventyr så häng med vetja! Det blir inte mycket mer än såhär idag, felåt för det men jag är gristrött! Over and out, men först en bild från lunchutsikten idag. Sämre har man haft det :)

Highlights

Jag ger er, inte en, utan FYRA highlights of the day!! I rakt nedstigande leeeeeeed:

1. Idag går jag på en 10-dagars ledighet. Dessutom small sommaren till som en välkomnande fläskläpp och människorna tinar upp och fram.

2. BRYAN GOD DAMN IT ADAMS kommer till stan. Nu menar jag inte stan som i Stockholm, utan vår lilla stora stad Sundsvall!! Har tappat räkningen på hur många gånger jag sett honom live, lite lustigt då jag faktiskt sällan och aldrig lyssnar på honom övrig tid, men kan det bli mer sommar än så? Jag kommer, om biljetterna inte tagit slut redan vill säga, stå längst fram och smälta som en piggelinglass i sommarhettan. Ohoj!

3. Imorgon drar vi till västkustens solmecka Göööööteborg!! Ska träffa människor jag aldrig träffat förr samt människor jag saknat och inte sett på länge. Sen ska vi mysa på egen hand också. Äta räkor ska jag banne mig också göra! :)

4. Ikväll ska jag pussas!! Hmm jag skrev "i rakt nedstigande led" men jag tror att denna punkt både hamnar längst upp, emellan och under...ja överallt!!!! KÄRLEK!!

Här ska vi bo!

Min kropp.....

....är mitt tempel!

Yes indeed, så är det tamejtusan!

När jag tränar.....

....mår jag som allra bäst. Jag känner mig hemma, bekväm och säker. Jag vet vad jag gör och varför. Jag bryr mig inte om vilken som tittar eller vad de tycker och tror, jag vet att jag gör det här för MIN skull och inte för någon annan.

Jag tycker om....

....när min kropp är stark och följsam. När den orkar fungera utan att protestera, såvida det inte handlar om ren träningsvärk. När jag inte kan känna att jag kan identifiera mig med problem såsom ont i ryggen, axlar, nacke på grund av dåliga muskler eller att jag inte kan ha vilka skor jag vill på grund av att mina knän har ballat ur. Nu finns det naturligtvis en miljard olika orsaker till varför folk har ont på olika ställen, men min kropp kommer inte ha/få den åkomman på grund av brist på underhåll.

Jag blir lugn...

...i psyket av att veta att jag har något som jag brinner för och som jag uppenbarligen verkar ha anlag för. Anlag eller vilja, jag vet inte vilket som ligger först, men för mig är det sak samma. Jag har tiden, visst har jag det, till skillnad från många andra som har familj, men det är ändå ingen orsak eller ursäkt. Vi människor har helt enkelt olika intressen och olika prioriteringar, så enkelt är det. Vissa bakar cupcakes, vissa målar tavlor. Andra planterar i trädgården, några bygger båtar. Jag tränar.

Jag är stolt....

....över min karaktär. Jävligt osvenskt att säga så men det är faktiskt sant. Det är så jag känner. Det är få saker som jag är stolt över när det kommer till mig själv, men det är nog min bästa egenskap gentemot mig själv. Bestämmer jag mig för något så genomför jag det, vad det än är. Det är egentligen rätt skitenkelt, i alla fall för mig. Hittar jag något som ger mig något tillbaka så är det helt klart mycket enklare att hålla fast vid det. Det svåra är kanske att hålla fast vid något tillräckligt länge och mycket för att det ska få chansen att bli en del av en.

Det känns bra....

...när jag känner att jag kan ha vilka kläder jag vill. Eller inte. Visst finns det issues så det räcker! Jag kommer alltid tycka att jag har världens stubbigaste fotbollsben, och att det är svårt att hitta en kjol som passar till dem. Men på det stora hela har jag inga problem att hitta storlekar, att det smiter åt på "fel" ställen osv. Jag börjar tycka om min kropp. Inte för hur den ser ut i första hand, utan mer hur den rör sig, fungerar, vad den utstrålar och sänder ut till andra.

Jag blir glad...

...när min träning ger resultat även för min mentala hälsa. Jag tänker mer klart och konsekvent efter ett träningspass. Jag känner mig psykiskt stärkt, vilket hjälper mig oerhört i min vardag, speciellt då jag har en tendens att få tankarna att skena vilt. Men då jag tränar tröttar jag liksom ut mig själv mentalt också. Jag orkar liksom inte lägga energin på skitsaker, utan skapar ett mer "whatever"-kind of mind, vilket kan vara otroligt skönt ibland. Rätt ofta.

Så jag tackar....

....mig själv för att jag har härdat ut. Jag har, fylld med skräck, pallrat mig till gymmet, tagit hjälp av en galen PT som kan skrämma skiten ur vem som helst. Vågat ta plats bredvid den där asbreda ryggtavlan med biceps lika feta som traktordäck och som lyfter lika mycket som vad en mindre by väger. Känt mig vilsen och bortkommen, osäker och rädd. Sakta men säkert lärt mig hur maskinerna fungerar och vilka övningar som är bra för vad. Fattat att man kan göra saker på olika sätt och inget behöver vara fel. Jag har utsatt mig för en obekväm situation, gång på gång, och fått det att vända så att det istället känns som mitt andra hem. Jag har lärt känna massa nya människor. Människor som påverkar mitt liv på olika sätt men som alla berikar det, i stort och i smått.

Så nu vill jag...

...hjälpa andra att göra en resa. En resa som kan förändra deras liv, bara jag har kunskapen att lyssna. Lyssna och höra varje individs behov, vad som triggar dem och hur de helst skulle vilja att det ser ut. Jag vill hjälpa dem att hitta ett mål, samt vilka verktyg som behövs för att lyckas. För lyckas kan alla göra, that´s for sure!!

Så jag tillägnar detta inlägg till me, myself and I och säger TACK SOM FAAAN!!! :)



"Hej Malin....

....välkommen till Mf Hälsoutbildningar och kursen som Lic Personlig tränare"

Aldrig någonsin har jag väl blivit så glad för en faktura!! Nu är det nära....bara några veckor kvar :)

Man hinner med mycket när man kliver upp på morgonen. Nej, det här är inte ett "se så jävla duktig, käck och kvick jag är"- inlägg. Det är bara ett konstaterande för en som egentligen är ofantligt vardagslat!

Klev upp 06:30. Åt frukost, tvättade, tränade mina stackars ben och min rumpa på gymmet, tog en promenad med Sara, gjorde lunchlådor för veckan samt en efterrätt till grabbarna på skiftet, slappade lite i solen och tog en promenad till jobbet där jag landade vid sisådär en kvart i tre.

Men jag är trött. Jag är så sjukt trött så ögonen går i kors, linserna fastnar på insidan ögonlocken, tålamodet är noll och jag kan nog somna stående bara jag får tid att stå still en längre stund. Så nej, jag är ingen superwoman, not at all. Just a girl tryin' to get somewhere. Men imorgon är det jag som skiter i att ställa klockan. Då ska jag lyssna på kroppen och sova, sova sova tills jag vaknar av mig själv. Antar att Izzy kommer göra mig det nöjet att hinna före dock.

Imorgon väntas träning, kurs på jobbet och efter det är det dags att köra hem lillgrisen till husse. Tomt och trist kommer det att bli. Även fast hon leker kamikazepilot i soffan och har vissa damptendenser är hon ändå jävligt lik min personlighet på många sätt. Hmm kanske just på grund av tecknen jag nyss räknat upp haha! Jaja, jag kommer sakna hjärtat ur kroppen efter henne i alla fall!

Dagens promenadbild och med denna säger jag hörs hej!

Wishing I was still asleep!

Efter värsta veckan är gjord, är kropp och knopp sliten, trött och i stort behov av sömn. Så blir det inte än tyvärr. Somnade vid elva, väcktes en timme senare av telefonen, och när man väcks den tiden är det sällan bra nyheter. Inget annorlunda denna gång heller tyvärr, så natten blev lång och otrevlig.

Det är bara Izzy som verkar repa sig som hon ska. Bilden ni ser nedan är från igår. Just nu spöar hon soffan och tar kuddarna en efter en.

Själv ska jag åka med Ådi 2 till dr Selin och se om jag måste ta cykeln framöver. Tankarna är dock på annat håll, och jag önskar att jag kunde göra något, vad som helst, för att underlätta och göra saker bättre!

When the clouds are rolling in

Så var rubriken tänkt att bli redan innan i morse, innan jag fick veta en jävligt tråkig sak, men nu känns den mer aktuell än nånsin. Livet är förbannat oschysst ibland. Oschysst och orättvist, och för den som kan lösa den matimatiska formeln för hur vissa, speciellt de som förtjänar det allra minst, tycks drabbas av elände och jävelskap då andra seglar fram utan en skråma........den personen skulle jag vilja ta ett snack med!

Nej det har inte hänt mig något, inte mig personligen. Men när det händer någon närstående, när det händer gång på gång, då känns det på många sätt värre än om det hade drabbat mig själv. När jag dessutom varit en bidragande orsak, när jag själv svept in med sorg, krossat drömmar, släckt hopp.....ja då känns det inte mindre bra på något sätt och vis.

Men nu handlar det här faktiskt inte om mig. Jag vill bara berätta hur jag känner. Det handlar om en alldeles fantastisk person som jag faktiskt tycker är värd lite medgång nu. Så hey God, if you can hear me among the fuzz up there......Kan du ta och vända på den här steken nu? Jag vet att receptet lyder att man ska grilla sakta, sakta på varje sida och inte vända för många gånger. Men vet du, jag tycker att det börjar bli dags att vända nu. Evil vs Good. Hate vs Love. War vs Peace. Tippa över vågskålen, nu på den vackra sida, och kasta lite änglaguld över någon som verkligen förtjänar och behöver det just nu. Will ya? Please?

Tänkte skriva något om hur glad jag är att den här veckan snart är över, att jag snart ska ta en kvällspromenad hemåt i finaste sällskap, koka lite kaffe och sänka ned kroppen i viloläge i soffan. Men jag vet inte. Jag tycker liksom inte att det är viktigt just nu.....

Some days were just not meant to be

Som idag till exempel. Började dagen med ett galant skutt ur sängen, (läs lätt hasning med svår skolios så fattar ni verkligheten). Lite regn ute men jag blundade för det och valde att följa min ursprungsplan att använda benen istället för bilen till jobbet. Kvällen innan hade jag kaxigt tänkt att äh jag packar väskan imorgonbitti, enklast det. Kan ju säga att det finns ett uttryck som heter "kolhydratshjärna", alltså att vid brist på kolhydrater när man ej är van, eller vid lågt energiintag, är hjärnan slö och segtänkt vilket gör att man glömmer saker eller fattar jävligt trögt. Däremot har jag aldrig hört talas om att samma sak skulle hända vid FÖR HÖGT kolhydratsintag, då det snarare var den linjen jag körde på igår med middag på Big Boy och godis hela kvällen. Japp, en av mina sista slösardagar alltså!

Anyway. Jag gick hemifrån och glömde både frukosten och lunchen hemma. Way to go asshole!! Fint det när man har en planering att följa och så raseras den redan innan dagen har börjat! Lyckligtvis fanns det havregryn på jobbet, tack tack till den jag stal det av! Återbäring skall komma, bara jag får reda på vems gryn det var! Lunchen får helt enkelt bli makrill och sallad. Funkar ju nästan lika bra som laxen jag hade tänkt äta, fast inte lika bra och gott förstås.

Men en bra tjej reder sig själv så att säga! Som tur är, så är det mycket att göra på jobbet så jag slipper tänka på att jag är hungrig.

Med hatten käckt på svaj....

Hej fredag!

Ledig fredag startades med en promenad till Ica för att inhandla frukost. Om ni tror att brödbilen dumpar nybakat bröd i samma sekund som affären öppnar, så går ni på en riktig nit. Typ som jag gjorde idag. Tänkte att jag skulle få en skön morgonpromenad plus rykande färskt bröd till frukost, men istället fick jag vackert hålla till godo med nytinad russinfralla snodd direkt från brödvagnen. Var ju gott ändå, men jag hade en annan bild i skallen.

Efter gofrullen, en av de sista innan eventuell tävling, drog jag till gymmet för ett Crossfit-pass. Såg ut såhär:

400 m löpning
20 kettlebellsvingar
10 dips
30 knäböj

Fem varv på tid!

Skönt pass som producerade lite svett på kroppen:)

Izzy är här och vilar upp sig lite. Dels för att husse är rockstjärna och ska spela in en rockvideo i helgen, men även för att hon varit till veterinären och tagit bort dränaget. Såret blev ju värre, började vara, svälla upp mm, så hon fick ett dränage plus medicin. Idag fick hon ta bort det så nu hoppas vi på att det ska läka så att hon blir den lilla fighter hon egentligen är.
Just nu ligger hon inbäddad i täcket och kikar slött.

Här är det rätt slött också idag. Soffhäng, matlagning och godisätande har vi att se fram emot. Helgen fortsätter med jobb, men det får man ta när det snart är ledigvecka :)

Holy crap va gott!!

Håll i hatten, läs med andakt för idag är nämligen dagen då jag lyckades göra en NYTTIG kladdkaka som var SNORGOD!! Eller jag å jag, jag var initiativtagaren men det var finaste som snickrade ihop kalaset:) Pass upp alla cupcakesmarodörer, snart är vi ifatt er haha!!

Receptet har jag snott från en grymt bra blogg där det vimlar av nyttiga och otroligt mumsiga recept! Bloggar från mobilen och har inte fattat hur jag ska länka med den så jag får återkomma om denna finemangsblogg.

Såhär enkelt var det iaf:

Mixa mandlar, torkade dadlar, kakao, vaniljpulver, mandelsmör och lite salt. Tryck ut den i en form, låt stelna i frysen en stund. Servera med varm hallonsås. Jag tinade bara hallonen och sötade med lite agavesirap. Voila!!

Så jävla nyvaken!

Here we go, dagen har vaknat och det är bara att hoppa på tåget. Ja inte bildligt talat alltså, I'm still in town!
Solen strålar, enda gången väderleksrapporten felar när den sist visade att det skulle regna hela veckan, är när jag jobbar natt och ändå inte kan njuta av det haha!

Kaffe och gröt, sen till gymmet! Att man förresten kan bli glad av att dricka kaffe ur en fin och mysig kopp?! Well well, är det nåt som gör en glad ska man inte fundera så mycket över det utan njuta istället!

Utmaning!

Har fått en rolig, ja utmaning vet jag inte om jag ska kalla det för direkt, men kanske en livets frågesport, av en ruskigt cool tös. Brukar egentligen inte vara min starka sida att ens engagera mig att svara, dels då jag är väldigt vardagslat, men även för att jag oftast finner det meningslöst. MEN!! I detta fall tycker jag att det är högst intressant och roligt, då frågorna kommer från en tjej som ofta verkar leva i samma värld som jag när det kommer till tankar, själsliga funderingar samt skrivandet i sig. Ni finner hennes, i mina ögon, fantastiska blogg HÄR:


Så det är med hedersfullt ansvar jag tänker svara på dessa frågor ska ni veta!


1) Vart är du på väg i livet och vill du dit?

Jag har alltid känt att jag är på väg någonstans, var det här "någonstans" är har aldrig varit riktigt klart. Min kompass har liksom aldrig stillat sig och mina steg har aldrig saktat ned. Inte förrän nu. Nu börjar jag känna ett lugn, en fast punkt att rikta blicken mot. Det är dags att samla ihop all missriktad energi och lägga den på det som är viktigt. Mig alltså, och det/de som finns närmast mitt hjärta. Jag har hittat mitt mål, mitt kall, och jag tänker utforska om det kan bli så som jag tror och hoppas. Så ja, jag vet vart jag är på väg och jag kan inte vara mer rätt än så:)


2) Om du vore ett land, vilket vore du och varför?

Om jag vore ett land skulle jag nog vara det stora landet i väst, på gott och ont. Jag har aldrig varit där, trots det har jag ändå en stark dragningskraft och en önskan om att få åka dit. Landet som är fullt av dubbelmoral och där allt verkar vara möjligt. Precis som jag helt enkelt. Landet som gapar stort men som inte vill offra. Som slår sig för bröstet både en och femton gånger utan att fatta att det inte ens har en aning. Totally clueless. Ja, det skulle kunna vara jag, åtminstone ibland.

3) Finns det något tillfälle då du tappar ord och talförmåga – när & varför?

Ja flera gånger faktiskt. När jag står i ett folkhav, ljumma sommarvindar virvlar i mitt hår och jag hör musiken skölja över mig. Små, perfekta toner och stavelser som rullar som små vågor, gång på gång på gång och det känns som om man aldrig kommer dö. Men om så vore, är detta ett perfekt tillfälle att göra det på.
Eller när jag kan kasta en blick på den som betyder mest av allt och jag slås av förundran över hur totalt förlorad man kan bli i en annan människa. Utan krav, utan någon som helst baktanke. Bara ren kärlek.

4) Hur ser man på dig att du mår fantastiskt bra kontra väldigt dåligt?

När jag är på min absoluta topp tror jag att de jag möter verkligen känner det. Jag sjunger och dansar in min omgivning, och vill gärna att alla andra ska få chansen att känna det jag känner precis då. Så jag försöker dela med mig. Jag lyser upp, bereder väg och ger bort små små delar av mig själv tills det inte finns något kvar och batteriet måste laddas igen.
Det är nog då jag mår som sämst. Jag blir liten och svag, tyst och dämpad och hur mycket jag än ruskar så vill inte den där lampan tändas. Inte förrän den har laddat klart.

5) Vad är din absolut starkaste egenskap och i vilket sammanhang visar det sig?

Min karaktär och vilja. Har jag väl bestämt mig för någonting så finns det liksom ingen annan väg runt det, jag måste bara gå. Så är det nog för mig personligen. För andra är det nog min förmåga att få min omgivning att känna sig sedd och må bra. Jag lyssnar, känner av, blandar och ger sedan därefter.

6) Vilken kroppsdel tycker du är underskattad. dvs. får alldeles för lite praise i världen?

Händer är nog det som slår mig först. Händer är oerhört fascinerande. De lever ett eget liv, talar ett eget språk och förmedlar så otroligt mycket genom att bara känna. De kan vara starka, mjuka, hårda, varma. De kan retas, locka, ta och ge. Så händer är helt klart den mest underskattade kroppsdelen och fler än Robert Wells borde ha dem försäkrade!

7) Vad förväntar du dig av sommaren 2012?

Att den kommer vara spännande, het, ljus, krävande och försvinna alldeles för fort. I korta drag. I den längre versionen ska jag utbilda mig till pt, lära mig hitta själv i den stora huvudstaden, leka sambo stundtals, hinna med att älska, sjunga, dansa och leva så mycket och intensivt det bara går! Det som säkert är, är i alla fall att det kommer bli den mest spännande sommaren i mannaminne!

Det var mina svar och jag hoppas att ni finner dem givande:)

En alldeles vanlig tisdagsmorgon

Det kunde varit såhär....

Vaknade helt utsövd av att solen letade sig in mellan persiennerna. Ååååh så skönt och vilken lyx att få sova ut efter ett nattpass, jag måste ha sovit minst åtta timmar i sträck! Sträckte mig efter telefonen och oboj oboj vilket galet, magiskt, fantastiskt, alla-ord-ni-kan-hitta-som-slutar-på-iskt, sms jag hade fått av min älskling. En fågel på fönsterbläcket kvittrade glatt mot mig och blinkade lite lurigt. Kaffebryggarens sköna dofter lockade mig att stiga upp för ja, min kaffebryggare tänker och agerar på egen hand. Så också min fiffiga spis som hade kokat gröt och blandat i hallon, äggvita och kanel i en alldeles perfekt blandning. Hallonen hade inte ens gått sönder och smetats ihop sådär som när jag gör gröten, utan var helt intakta i form av små söta runda skapelser. Tv:n hade slutat att visa reklam så jag fick avnjuta en skön frukost i soffan, glatt ackompanjerandes av alla bra program som någonsin gjorts i en salig kavalkad. Med mina favoritskådisar/programledare naturligtvis.

Men egentligen var det såhär!:

Vaknade åt helvete för tidigt, typ redan innan jag actually somnat! Trodde först att jag kunde lura mig till att klockan måste vara minst ett eller så. Jo tjena! 10.34 visade telefonsatan och min mage sa att nu får du fan pallra dig upp och äta nåt innan jag begår självmord genom naveln! Upp och hoppa, med slutna ögon för att försöka bibehålla någon slags dvala, grävde jag fram fyra valnötter ur skåpet. I med dem och ett glas vatten. Sweet! Nu kan jag sova en stund till!! Med täcket virat runt skallen för att stänga ute det förbannade ljuset försökte jag meditera mig själv till sömns. Gick sådär kan jag säga! Som skit rent ut sagt! 11:40 gav jag upp. Tittade på telefon och till min stora glädje hade jag fått ett sms värt att vakna till. NOT! Ett vajjert plitat kravbrev från min älskling, telling me how to pay för tapeterna han fiffigt lyckats mygla till sig för en skamligt låg summa pengar. My honey knows what I need so to speak ;)
Tänkte svara på det men tummen fattade inte hur den skulle dansa över skärmen, plus att jag var så satans utmattat förbannad över att jag inte kunde sova, så jag struntade klarsynt och smart nog i det.
Klev upp, stapplade till köket där jag själv fick röra ihop en grötgegga som jag, ståendes vid diskbänken, slevade i mig på tre röda.

Tänk så det KAN vara ibland! :)

På spåret

Sitter på t-centralen och väntar på tåget. Börjar vänja mig vid det här med distansen nu, det blir liksom normalt på något sätt. Det funkar, trots att det inte är optimalt förstås, men jag börjar fatta och förstå, bitarna trillar dit och ett lugn som inte funnits tidigare smyger sig sakta på. Vet inte vad, hur eller varför just nu men varför gräva i något bra?! :)

Har haft en riktig avslappningshelg full med skön vila och lite mer och godare mat. Mindre bra är förstås att min älskling har opererat knät och följderna blev inte alls som vi först trodde, alltså benet i högläge någon dag och lite lugn och ro, utan kryckor i sex veckor och en stålskena runt benet i fem månader. Jag skulle ha blivit galen efter fem minuter, men jag är ärligt talat grymt imponerad över hur han hanterar det. Klart det inte är tiptop chillevippen, det fattar man ju, men på det stora hela och överlag. Makalöst!

Igår blev det lite mys i solen och årets första grillning. Mumma!! Nu ska jag tillbaka till min strikta diet, svintråkigt men har jag bestämt mig så har jag. Jag kanske verkar lite asocial just nu, men det är mest för att det är så satans tråkigt att dieta! Sitter och funderar på varför inte cafeerna i stan kan erbjuda typ keso med frukt eller liknande som ett alternativ när man ska fika. Det enda jag kan ta är ju en slät kopp kaffe och hur kul känns det? Någon dag ska jag pallra mig in för ett besök hos Body in motion, DÄR finns det minsann alternativ samt utförlig beskrivning på det man får i sig. I salute you for that!!

Nä kom igen nu måndag, hit me in the face!
Ja just, lite bilder från gårdagen. Frulle, lunchfika plus att min skyltfetisch fick äta sig mätt haha!

Fusklördag

Idag är det lördag och idag tänker jag fuska. Började med gofrulle bestående av, i och för sig, ett nyttigt bröd men med smör och ost dras nyttigheten lätt ned :) Ägg, blåbär/hallon-yoghurt, müsli och kaffe....mätt och glad blev magen och jag med den!

Igår rörde jag mig knappt en meter så tanken var att jag skulle börja morgonen med en lätt löptur. Vädret ville annorlunda så jag skippade det och myste i soffan istället. Efter frukosten blev kroppen ändå sugen på att röra sig så jag drog iväg på en snabbtur till utegymmet. Körde ett 15-min pass med chins, boxhopp och armhävningar innan regnet började igen och jag fick jogga hem.

Nu har vi varit och shoppat lite samt mumsat morotskaka och kaffe. Middagen blir lite nyttigare i form av fisk och ris, men ikväll ska jag mula naturgodis tills jag mår illa.
Imorgon är det som vanligt igen, gröt och proteindrinkar för hela slanten :)

Jävligt intressant information om min dag va haha?!

En jävla bild på min mage

Så vill ni inte se, skynda er att klicka vidare till en annan sida bums!!

Sitter på tåget som så många gånger förr. Blev helt slut av att gå till tågststion, somnade första timmen på resan. Vet inte om det är veckans sömnbrist eller deffen som bidrar mest. Har i alla fall konstaterat att jag bara vilat från gymmet EN dag sen förra måndagen så det ska bli skönt med en lugn helg.

Har varit en tuff vecka mentalt också. Varje gång jag åker ut till Arne och huset slås jag av en känsla som jag inte riktigt kan beskriva i ord. Det gör ont, fruktansvärt ont, och jag har svårt att hantera den. Egentligen känner jag att jag inte har "rätt" att känna så, det är ju jag som valt, jag som avslutat, jag som gått vidare. Men ändå känns det, det kanske är det som gör en mänsklig?

Izzy verkar bättra på sig i alla fall, hon var åtminstone självläkande till skillnad från min kära kärra!
Imorse började motorlampan att lysa. Men sweet!! Finns väl ungefär 7000 möjliga fel och förmodligen lika många sätt att lösa dem på! Älskar dock när man bara kan plugga in en dosa och släcka lampan. Bra skit Mekonomrn!! Tror ändå att det är något fel då jag HÖR att det är något konstigt, men tills vidare blundar jag och kör vidare. Eller tar cykeln....

Ja här kommer bilden, tycker det tar sig lite i alla fall. Motivera mera så kanske det kan bli nåt!

Trött och tärd får vad hon är värd

Och idag var jag tydligen värd en massa beröm! :)

Först fick jag en objektiv kroppsbedömning där jag fick veta att jag ligger bra till inför en eventuell tävling. Kändes bra och peppande när jag själv tycker det går alldeles för långsamt! Det är åtta veckor kvar och mycket kan hända på den tiden. Om två veckor är det nog dags att känna efter "på riktigt", och om jag bestämmer mig för att tävla är det bara att glömma fuskdagarna och fokusera stenhårt. Låter jävligt upplyftande inte sant?! Haha!

Sen fick jag lära mig att det lönar sig att vara socialt begåvad. Jag, som ofta känner mig oallmänbildad och upplever att jag har noll koll, fick idag bekräftat att den jag är, är någonting jävligt bra! Så att sprida lite ljus i andras tillvaro är alltså icke att förkasta. Minsann!!

Så idag är mitt hjärta varmt inbäddat i en skön filt av glädje. Jag är trött och sliten, men vad gör väl det när man får lite credit här i världen? Det händer inte varje dag så det är bäst att ha vett att suga i mig när tillfälle ges!

Imorgon lämnar jag stan igen för en helg full med mys, sköna frukostar i soffan, bara vara, pyssla om och ladda batterierna. Kärlek!

And the colour is.....

..........PINK!!!!!

Idag har lite nya medlemmar anlänt till casa de la Malin. Skulle egentligen ha haft en skön dag/kväll ute i Bällsta hos goa vänner meeeeeen när tiden inte räcker lika bra som mitt huvud planerar får man helt enkelt bita ihop och omprioritera.

Which I did...

Började med att jag fick åka med Izzy till djurkliniken. Hon är ju en sån här ultimate fighter-katt (hon vill iaf gärna tro det) så hon slåss som en hel hop kobror. I helgen fick hon ett elakt sår som blödde och var alldeles svart/lila. Arne fick tid imorse, jag var ledig så jag tog över beredskapen och rattade dit henne. Nu känner jag att det är läge att meddela att om ni är rädda om era pengar och ni är säkra på att era djur INTE kommer att stendö ifall ni tittar bort en sekund........värdera då era tankar på att besöka denna pengaslukande anstalt. OKEJ!!!! Det är såklart underbart bra att de finns, men kom igen, FEMHUNDRANITTIOJÄVLASPÄNN för att BARA TITTA utan att göra nånting ALLS!!!! Är det rimligt det?? Men lillgrisen är frisk och kry, det är ju huvudsaken det.

Sådär nu har jag fått det sagt också.

Efter lite stök och bök med jobb och träning drog jag iväg på mission "complete my livingroom".

Så nu har en rosa matta, en tv-bänk, lite nya koppar, en mörkläggningsgardin, galgar, en spegel, en tandborstmugg, badrumshanddukar......ja vad har jag glömt tro.......fått flytta in.

Började skruva ihop tv-möbeln men jaha, jag skulle behövt en 10 mm borr och borrmaskin för att slutföra arbetet. Skit också! Kanske kan låna imorgon, ser ju lite trist ut att ingenting blir riktigt klart nån gång! Svor mig svettig när jag lyckades med konststycket att pilla in FEL låsskruv i ett hål som kändes lika djupt som om man försökt gräva ned till Kina. En tång, lite knytnävar och lite jävlaranamma så ordnade det upp sig. Tur det är på insidan säger jag!

Dagens benträning gick kalasbra! Får jag inte träningsvärk imorgon vet jag inte vad jag har gjort för fel!

Imorgon ja. Ska jag upp i ottan och ta en promenad eller sova ut och försöka komma ikapp min förlorade dygnsrytm? Vi får välan se!

Att hålla en stege

Vaknade idag av en riktig aha-upplevelse. Jag vet inte ens hur eller varför, kanske var det något som jag drömt och inte kommer ihåg, det spelar i och för sig ingen roll, men ibland kommer sådana här små "breakthroughs" och då är det bara att tacka och ta emot.

Det handlar om att hålla en stege. Inte bildligt talat utan mentalt. Känslan av att aldrig behöva vara orolig för att falla. Det borde ju vara en himla BRA känsla, något som alla egentligen borde ha rätt att känna.....såvida det är av rätt orsak och att man själv har sett till så att stegen man står på står stadigt, oberoende av någon eller något annat.

När jag och Arne var tillsammans var det rätt klart vem som höll i stegen och vem som stod på den. Jag närde min fladdriga själ, mitt osäkra inre, genom hans kärlek och osäkerhet . En osäkerhet som jag var med och bidrog till rätt skarpt. På så sätt behövde jag aldrig någonsin ta itu med mig själv, för så länge han stod där och höll så kunde jag vara säker. Jag skapade en falsk trygghet för mig själv. Han å andra sidan kunde ju aldrig fokusera på något annat, på sig själv till exempel, hans uppgift var ju att hålla mig högt över marken och inget annat.

Fy fan, tänker ni förmodligen nu och med all rätt. Jag älskade det, fast hatade det på samma gång. Jag älskade känslan av att vara "the only girl in the world" men hatade det på grund av att jag visste att om han klev bort från nedersta stegpinnen så skulle jag ramla. And we all fall down like toysoldiers.
Jag föraktade mig själv för det. Mig själv, honom, andra, hela världen. Jag var så rädd att någon skulle se igenom bluffen och fatta att jag egentligen hölls ihop av ett lim som någon annan hade lagat mig med.

Alltid någon annan, aldrig jag själv.
Nu har jag ingen som håller i stegen. Eller jo, jag ljuger så jag nästan tror mig själv. Jag har en hel drös med steghållare, som gladeligen skulle hålla tills knogarna blir blåa, men det är inte det jag vill. Man kan inte leva livet ståendes längst upp på en stege, tryckt intill väggen och oroa sig för att den som håller stegen ska bli distraherad, om än så för en kort stund, och släppa taget så att man faller. Man kan inte vara beroende av ett litet ögonblick. Jag kan inte det i alla fall.

Det senaste året har jag verkligen fått vända blicken och ta en grundlig titt på mig själv. Jag har burit ut stegen, rest den mot väggen, tagit några kliv upp på den, känt hur den glider lite till höger, lite till vänster. Klättrat ned, plattat till marken, börjat om, stabiliserat, känt efter och börjat klättra igen. Jag är inget fullblodsproffs på det här med att resa stegar, men jag blir i alla fall bättre och bättre.

Egentligen vill jag inte ha en stege. Jag vill ha en ställning. En ställning som jag, tillsammans med den som jag delar mitt liv med, har byggt i samförståelse, på lika grunder och av samma orsak. Lyckas jag med det kommer uppdraget vara fulländat och ni kommer se den bästa rock solid ställning som någonsin rests på denna jord. Men för att komma dit måste jag nog kämpa på med min egen stege först.

Skippa träning...jo tjena!

Vårmässan är lite som melodifestivalen, man tittar men konstaterar alltid i efterhand att man lätt kunnat lägga ned sin tid på något annat. Fick i alla fall komma ut lite och se lite folk.

Var hemma vid tre så jag insåg att jag lätt skulle hinna på gymmet och köra ett pass. Sagt och gjort, drog av mitt monsterhatarfastälskarändåpass:

400 m löpning
29 knäböj med vikt

Sju varv på tid. GO!

Kände mig lite stolt när jag ökade vikten lite på stången när jag körde knäböj, fast vid närmare eftertanke undrar jag om det verkligen blev rätt. Lade på ynka 2,5 kg men jag har ju gått ned tre kg så vafan blev slutsatsen då fröken Einstein? :) Well, well det var lite psykiskt kanske iaf.
Min tid blev 26 min blankt, men egentligen går det fortare då jag tappar en massa tid på att löpbandet måste startas om varenda gång med rätt hastighet. Finns det en inställning som bibehåller tempot även då jag inte står på det?

Gomiddag på det, kyckling, grönsaker och keso med ajvar. Mmmmums!
Snart jobb igen, lika trött som vanligt ska jag tuta iväg.

Tröttmössan gör Vårmässan

Såhär jävla fräsch är jag efter två nattpass och åt helvete för lite sömn! Känns som jag konstant blir överkörd av en....ja inte vet jag....skördetröska? De känns lagom stora, tunga och långsamma.

Idag hoppar jag nog träningen och drar på vårmässa med Eva istället. Känner att jag måste pigga upp mig och göra nåt skoj, fast vi hade det rätt skönt på jobbet inatt också så egentligen ska jag inte klaga :)

Min fråga är nu....snöar det?!

Fredagskalas

Summering av dagen:

Sovit som en kratta, tränat bra, och tack vare att jag sov så kasst hann jag med en tur hem till mamma och pappa för att gratulera födelsedagsbarnet (mamma).

Slapp inte undan utan fick vackert mula i mig en tårtbit. Inget rum för diskussion här kände jag :)

Nu är jag på jobbet och funderar på hur i hela helvete jag ska orka pina mig fram till klockan noll sju femton...Jaja det har ju gått förr och jag är inte förvånad.

Lite bilder slänger jag med på dagsformen INNAN tårtan, själva tårtan och blommor. Lite vår inomhus iaf när snön/regnet piskar utanför.

Morgonpromenad som heter duga!

Fick vakna precis som jag trivs med: utan väckarklocka och en frukost i soffan framför tv:n.

Solen sken så jag, Eva och Nova tog en långprommis, med betoning på lååång:) Testade en ny väg, runt selångerssjön, och det var inte sista gången mina små fossingar spatserat runt där inte!! Jättemysig väg, vacker omgivning och härligt sällskap. Vad mer kan man begära att starta dagen med liksom?!

11 km senare är jag hemma. Nu lite lunch innan jag ska plocka upp lite varor, dricka kaffe i solen, träna, laga mat och avsluta kvällen med Bea. Ja jävlar, jag ska ju jobba NATT också!! Det hade jag förträngt hehe.