Can I get back to you?
Jag har ju köpt en ny fin dator. Brorsan följde med mig när jag köpte den, sen följde han med hem för att äta våfflor. Jag ställde ned kartongen med datorn i hallen, fixade käk och sen slappade vi med kaffe i soffan. Therese kom från jobbet, det gick några timmar och till slut säger bror:
"Men hur kan man KÖPA en teknisk pryl och sen bara ställa den i HALLEN!! JAG BRYTER IHOOOP!"
Jag säger då:
"Men kan jag göra det då? Den ska ju lämnas bort och fixas."
"Men herregud SLÅ PÅ DEN!"
Jaha :) Så började sagan om min fina nya leksak, vår fina nya leksak.
Nu ploppar det upp nya rutor hela tiden. "Vill du aktivera verktygsfältet?" "Registrera dig för Norton. Du kan få betala för vissa anslutningar" osv osv. Ehhhh, can I get back to you on that? Jag har ingen aning om vad jag bör och inte bör trycka ja på så jag ignorerar allt som ploppar upp i hopp om att inget hemskt händer innan jag har lämnat den till min personliga datafixare :)
Idag har jag varit på roadtrip med Camilla och hennes TOKSÖTA dotter till Hudik. Vi shoppade grejer till hennes 30-årsfest samt att jag gjorde ett snabbesök på Proteinbutiken. Butik och butik, ett gym som hade lite grejer på en hylla hehe. Jag skulle köpa en viss proteinbar som jag hört ska vara mest nyttig av alla bars med minst socker och mest protein. Gled in där och bad om en låda. Jag fick en låda, snabb som vinden, och virvlade ut ur butiken. Bjöd Camilla och båda kunde konstatera att de var SVINGODA!
"Det bästa är att det är jävligt lite socker jämfört med andra, säger jag, det är bara.......men vafan........Jag börjar läsa på förpackningen och har väl KÖPT FEL SORT!!!! Det är ju för fan lika mycket socker i de här som i godis! Nästan iaf!! Och nu har jag en hel låda hahaaaaa!!!! Jaja, bättre lycka nästa gång!
Nu sitter jag nyduschad i soffan efter en kvällslöptur. Vi ska se Paranormal activity......om vi törs :)
onsdag 30 mars 2011
tisdag 29 mars 2011
Tänka i nuet....
...och se positivt på framtiden!
Det är några saker som jag har lärt mig, eller som jag ska försöka lära mig, idag. Jag har nämligen varit på föreläsning med Paal Evjenth. Ni kan läsa om honom HÄR!
På de flesta arbetsplatser finns det förmodligen en liten dos av alla karaktärer. Vi har visionspionjärerna som ser framåt och detta på ett optimistiskt sätt, men så har vi även bakåtsträvarna, de som arbetat på samma ställe i 20 år och som vägrar se det positiva i en förändring.
På min arbetsplats är det nog rätt många av den senare sorten.
"Varför ska vi på det hääär för, vad tjänar det till det kostar ju bara pengar!"
"Vem fan är han/hon som ska säga åt MIG vad JAG ska göra, jag har ju jobbat här i tre decennier längre!"
"Sådär har vi aldrig gjort, det kommer aaaaaldrig att gå vägen!"
Osv osv osv.....
Den här Paal sa väldigt många bra saker. De flesta är helt logiska och bygda på sunt förnuft. Jag blir nästan frustrerad av tanken att han står där och säger dessa självklara saker samtidigt som han förmodligen på denna dag tjänar lika mycket som jag gör på en månad, kanske mer därtill! Nu är jag inte bitter för den delen, förstå mig rätt, det är bara synd att det ska behövas sådana här föreläsningar. Mycket av detta kunde vi förändra helt på egen hand.
Några saker kommer jag att tänka på. En av dessa var "Kopiera någon som gör det du vill bli bra på, bra och gör det sedan bättre". Sure thing! Jag borde kopiera allt som den här megamasterfitnessdonnan Jenny gör och sen göra det bättre. Problemet är bara att jag inte har en aning om hur hon gör haha!
En annan grej var att det finns tre människor i oss. En förälder, en vuxen och ett barn. När någon försöker sätta sig på en, alltså agerar förälder och ser en som ett barn, ska man alltid försöka ta konversationen tillbaka till vuxen-vuxen. Jag kan inte riktigt släppa det där riktigt. På mitt jobb är det ofta så, jag ses som barnet och andra har övertaget. Detta mycket på grund av att JAG tillåter detta! Om jag kunde plocka upp samtalet och föra det tillbaka till vuxen-vuxennivå så skulle jag kunna undvika detta.
Undrar bara HUR man gör när man tar över samtalet och puttar det i rätt riktning?
Vad börjar man med liksom? Det är ju enkelt ifall det är någon jämlik, då kan man ju lättare plocka upp något gemensamt. Men för min del är det oftast rätt stor åldersskillnad och mina intressen är rätt olika de andras. Fast det är förmodligen inte det som är "problemet", det borde ju gå ändå! Tror jag måste maila honom och fråga. Jävligt intressant i alla fall!
Veckan har börjat bra. Funderar på att testa min kropp genom att ta en lättare löptur lite senare ikväll, liksom känna mig för och se hur det känns efter förkylningen. Har även varit och botaniserat till mig lite mer proteinpulver och vitaminer som ska hindra bacillerna från att ta fäste. Hoppas verkligen att det hjälper för jag vägrar bli sjuk såfort jag tar i lite extra! Det går inte!
Imorgon ska jag ut på en liten roadtrip med Camilla. Efter det blir det nog träning, eller innan, och sen rep med bandet. Ska bli mycket intressant att höra hur det låter!
Det är några saker som jag har lärt mig, eller som jag ska försöka lära mig, idag. Jag har nämligen varit på föreläsning med Paal Evjenth. Ni kan läsa om honom HÄR!
På de flesta arbetsplatser finns det förmodligen en liten dos av alla karaktärer. Vi har visionspionjärerna som ser framåt och detta på ett optimistiskt sätt, men så har vi även bakåtsträvarna, de som arbetat på samma ställe i 20 år och som vägrar se det positiva i en förändring.
På min arbetsplats är det nog rätt många av den senare sorten.
"Varför ska vi på det hääär för, vad tjänar det till det kostar ju bara pengar!"
"Vem fan är han/hon som ska säga åt MIG vad JAG ska göra, jag har ju jobbat här i tre decennier längre!"
"Sådär har vi aldrig gjort, det kommer aaaaaldrig att gå vägen!"
Osv osv osv.....
Den här Paal sa väldigt många bra saker. De flesta är helt logiska och bygda på sunt förnuft. Jag blir nästan frustrerad av tanken att han står där och säger dessa självklara saker samtidigt som han förmodligen på denna dag tjänar lika mycket som jag gör på en månad, kanske mer därtill! Nu är jag inte bitter för den delen, förstå mig rätt, det är bara synd att det ska behövas sådana här föreläsningar. Mycket av detta kunde vi förändra helt på egen hand.
Några saker kommer jag att tänka på. En av dessa var "Kopiera någon som gör det du vill bli bra på, bra och gör det sedan bättre". Sure thing! Jag borde kopiera allt som den här megamasterfitnessdonnan Jenny gör och sen göra det bättre. Problemet är bara att jag inte har en aning om hur hon gör haha!
En annan grej var att det finns tre människor i oss. En förälder, en vuxen och ett barn. När någon försöker sätta sig på en, alltså agerar förälder och ser en som ett barn, ska man alltid försöka ta konversationen tillbaka till vuxen-vuxen. Jag kan inte riktigt släppa det där riktigt. På mitt jobb är det ofta så, jag ses som barnet och andra har övertaget. Detta mycket på grund av att JAG tillåter detta! Om jag kunde plocka upp samtalet och föra det tillbaka till vuxen-vuxennivå så skulle jag kunna undvika detta.
Undrar bara HUR man gör när man tar över samtalet och puttar det i rätt riktning?
Vad börjar man med liksom? Det är ju enkelt ifall det är någon jämlik, då kan man ju lättare plocka upp något gemensamt. Men för min del är det oftast rätt stor åldersskillnad och mina intressen är rätt olika de andras. Fast det är förmodligen inte det som är "problemet", det borde ju gå ändå! Tror jag måste maila honom och fråga. Jävligt intressant i alla fall!
Veckan har börjat bra. Funderar på att testa min kropp genom att ta en lättare löptur lite senare ikväll, liksom känna mig för och se hur det känns efter förkylningen. Har även varit och botaniserat till mig lite mer proteinpulver och vitaminer som ska hindra bacillerna från att ta fäste. Hoppas verkligen att det hjälper för jag vägrar bli sjuk såfort jag tar i lite extra! Det går inte!
Imorgon ska jag ut på en liten roadtrip med Camilla. Efter det blir det nog träning, eller innan, och sen rep med bandet. Ska bli mycket intressant att höra hur det låter!
måndag 28 mars 2011
Jag borde fanimej.....
....skämmas!
Och inte bara jag utan förmodligen de flesta!
Satt och läste om Tindras kamp imorse. För er som inte vet så har hon en aggressiv tumör i levern och behöver en levertransplantation. Tindra är tre år, då ska man inte ligga på sjukhus och kämpa för att överleva.När man är tre år ska man i värsta fall oroa sig över var man sist lade sitt mjukisdjur. På sin höjd!
Varför bör jag då skämmas kanske ni undrar?
Jo, här sitter jag, 29 år gammal. Har aldrig legat på sjukhus, har aldrig haft en livshotande sjukdom eller råkat ut för en allvarlig olycka. Jag har alla kroppsfunktioner i ordning, har inte mist något ben eller någon arm.
Vad gör jag då tro?
Jo, jag ser mig själv i spegeln och hittar ungefär femtusen fel!
Ända sedan jag var barn har det här med utseende varit på tapeten. Hela tiden har jag, från olika håll, hört att man ska vara smal för då är det bra. Det var jag inte kan jag tillägga, när jag var liten. Jag var som en boll, ja ni vet ju vad brorsan sa: "Vik in tårna så rullar du" haha!
NU är jag smal fast ni ska veta att det är jävligt svårt att säga det even now! Jag ser ju liksom mina klädstorlekar, XS typ, men i mitt eget huvud så är det snarare XL jag tänker. BUT WHY?????
Jag tycker inte att jag kan ha vilka kläder som helst för allt jag ser är mina fotbollsben som sticker fram som trästockar under mig. Det tog mig halva min livstid innan jag kände mig bekväm i klänning eftersom någon sagt: "Du passar inte i klänning, du är för grabbig." Varför brydde jag mig för?
Jag tycker att jag har för bred rygg, för tjocka armar. Det tar för lång tid för det lilla fett jag har på magen att försvinna så magmusklerna kommer aldrig att synas. Förut hade jag för stora tuttar eftersom jag hade mer fett på kroppen, nu tycker jag att de håller på att försvinna.
Ja NI SER JU!!
Bevisligen finns det ju människor som tycker ungefär raka motsatsen om mig, fel att lyssna på DEM nån gång?! När jag hör kommentarer som "Jamen du VET ju att du ser bra ut", precis som om det vore jordens mest naturliga sak, blir jag lika förbluffad varje gång. Ööhh NÄÄ det vet jag INTE! PÅ RIKTIGT VET JAG INTE!! Det är inget jag säger för att jag vill höra det igen och igen, klart det är för jävla nice, men jag är helt allvarlig när jag säger att jag har väldigt svårt att begripa det.
Såhär verkar ju i och för sig de flesta fungera, både tjejer och killar, men det verkar ju minst tabubelagt att vi tjejer ständigt funderar i dessa banor.
Jag vet en kille som för ett tag sa till mig att det var lite halvskämmigt att stå på gymmet och lyfta vikter bredvid de här belgian blue-typerna. Jag höll på att tappa hakan att HAN tyckte så för i mina ögon är han ungefär rätt jävla perfekt! Men det är ju tyvärr så att man ser sig själv genom den egna, nålsvassa, kritiska, blicken, och sällan utifrån det positiva andra ser!
Hur vore det istället om vi tog och SLUTADE GNÄLLA och nedvärdera våra egna kroppar? Vi duger faktiskt jävligt bra som vi är! Och actually, det är inte alla som får den gåvan att ens kunna klä på sig själva eller äta själva. Det är en grym present vi öppnar varje morgon vi kan kliva upp, göra vår egen frukost, motionera och känna hur kroppen arbetar, dansa dansa dansa tills solen går upp och vi känner endorfinet rusa......för att inte tala om ha sex! Har ni tänkt på det?
Om tio år kommer jag ge min högra arm för att se ut som jag gör nu, det är så jävla ironsikt så man kan skratta halvt ihjäl sig! Då kommer jag nog vara jävligt nöjd ifall det finns EN del på min kropp som inte ser ut som min ålder!
Jag får alltid sådana här tankeställare när jag läser om tragiska livsöden. Tyvärr brukar tankarna aldrig stanna kvar särskilt länge och snart sitter jag där och suckar och gnäller på min egen, rätt fantastiska, kropp.
It´s a struggle, every day, men jag jobbar på´t!
Nu glider jag in i en nedförsbacke. En vecka till, sen ledigvecka! SMAKA PÅ`T!!!!
Och inte bara jag utan förmodligen de flesta!
Satt och läste om Tindras kamp imorse. För er som inte vet så har hon en aggressiv tumör i levern och behöver en levertransplantation. Tindra är tre år, då ska man inte ligga på sjukhus och kämpa för att överleva.När man är tre år ska man i värsta fall oroa sig över var man sist lade sitt mjukisdjur. På sin höjd!
Varför bör jag då skämmas kanske ni undrar?
Jo, här sitter jag, 29 år gammal. Har aldrig legat på sjukhus, har aldrig haft en livshotande sjukdom eller råkat ut för en allvarlig olycka. Jag har alla kroppsfunktioner i ordning, har inte mist något ben eller någon arm.
Vad gör jag då tro?
Jo, jag ser mig själv i spegeln och hittar ungefär femtusen fel!
Ända sedan jag var barn har det här med utseende varit på tapeten. Hela tiden har jag, från olika håll, hört att man ska vara smal för då är det bra. Det var jag inte kan jag tillägga, när jag var liten. Jag var som en boll, ja ni vet ju vad brorsan sa: "Vik in tårna så rullar du" haha!
NU är jag smal fast ni ska veta att det är jävligt svårt att säga det even now! Jag ser ju liksom mina klädstorlekar, XS typ, men i mitt eget huvud så är det snarare XL jag tänker. BUT WHY?????
Jag tycker inte att jag kan ha vilka kläder som helst för allt jag ser är mina fotbollsben som sticker fram som trästockar under mig. Det tog mig halva min livstid innan jag kände mig bekväm i klänning eftersom någon sagt: "Du passar inte i klänning, du är för grabbig." Varför brydde jag mig för?
Jag tycker att jag har för bred rygg, för tjocka armar. Det tar för lång tid för det lilla fett jag har på magen att försvinna så magmusklerna kommer aldrig att synas. Förut hade jag för stora tuttar eftersom jag hade mer fett på kroppen, nu tycker jag att de håller på att försvinna.
Ja NI SER JU!!
Bevisligen finns det ju människor som tycker ungefär raka motsatsen om mig, fel att lyssna på DEM nån gång?! När jag hör kommentarer som "Jamen du VET ju att du ser bra ut", precis som om det vore jordens mest naturliga sak, blir jag lika förbluffad varje gång. Ööhh NÄÄ det vet jag INTE! PÅ RIKTIGT VET JAG INTE!! Det är inget jag säger för att jag vill höra det igen och igen, klart det är för jävla nice, men jag är helt allvarlig när jag säger att jag har väldigt svårt att begripa det.
Såhär verkar ju i och för sig de flesta fungera, både tjejer och killar, men det verkar ju minst tabubelagt att vi tjejer ständigt funderar i dessa banor.
Jag vet en kille som för ett tag sa till mig att det var lite halvskämmigt att stå på gymmet och lyfta vikter bredvid de här belgian blue-typerna. Jag höll på att tappa hakan att HAN tyckte så för i mina ögon är han ungefär rätt jävla perfekt! Men det är ju tyvärr så att man ser sig själv genom den egna, nålsvassa, kritiska, blicken, och sällan utifrån det positiva andra ser!
Hur vore det istället om vi tog och SLUTADE GNÄLLA och nedvärdera våra egna kroppar? Vi duger faktiskt jävligt bra som vi är! Och actually, det är inte alla som får den gåvan att ens kunna klä på sig själva eller äta själva. Det är en grym present vi öppnar varje morgon vi kan kliva upp, göra vår egen frukost, motionera och känna hur kroppen arbetar, dansa dansa dansa tills solen går upp och vi känner endorfinet rusa......för att inte tala om ha sex! Har ni tänkt på det?
Om tio år kommer jag ge min högra arm för att se ut som jag gör nu, det är så jävla ironsikt så man kan skratta halvt ihjäl sig! Då kommer jag nog vara jävligt nöjd ifall det finns EN del på min kropp som inte ser ut som min ålder!
Jag får alltid sådana här tankeställare när jag läser om tragiska livsöden. Tyvärr brukar tankarna aldrig stanna kvar särskilt länge och snart sitter jag där och suckar och gnäller på min egen, rätt fantastiska, kropp.
It´s a struggle, every day, men jag jobbar på´t!
Nu glider jag in i en nedförsbacke. En vecka till, sen ledigvecka! SMAKA PÅ`T!!!!
söndag 27 mars 2011
Man blir så jävla glad!
När man kliver upp på lördagsmorgonen, är svinförkyld, trött och hungrig. Det är minus åtta grader ute och jag måste skrapa rutorna på Ådi. Vart fan tog våren vägen??
Kommer till jobbet där jag på mindre än fem minuter hört alldeles för mycket av en speciell person. Kom nu ihåg att "speciell" inte alltid betyder något bra!! På mindre än fem minuter har jag, som en avkomma i detta djävulska släkte kallat "kvinnor", blivit totalt utdömd, bortselekterad och allmänt idiotförklarad. Allt detta innan jag ens hunnit ta kaffe! Men för faaan!
Då är det underbart att komma till jobbet. Verkligen! Fick dock perspektiv på vissa saker. Av flera onda ting finns det faktiskt NÅT som är mindre ont!
Helgen har, som ni kanske förstår, varit alldeles för lång och jobbig. Förkylningen tog om och slog ned mig ordentligt igår. Huvudet fullt med snor så det nästan kom i självsvängning när jag rörde för snabbt på huvudet, antar att snoret inte hann byta plats smidigt och säkert.
Antar att det inte var så smart av mig att dra igång en stenhård träningsvecka när jag skulle jobba nätter. Löpning, styrketräning och nattjobb all in one resulterade bara i en förstörd och nedbruten kropp. Så jävla typiskt!
Har ett schysst inlägg angående min egen fåfänga men det tar vi imorgon. Nu är jag för trött för att tänka men jag lever, be aware of it!
Ser fram emot en mycket bättre vecka, den sista innan ledigheten tar emot med öppna armar. Sol ska det bli också har de lovat, aaaahhhhh!
Kommer till jobbet där jag på mindre än fem minuter hört alldeles för mycket av en speciell person. Kom nu ihåg att "speciell" inte alltid betyder något bra!! På mindre än fem minuter har jag, som en avkomma i detta djävulska släkte kallat "kvinnor", blivit totalt utdömd, bortselekterad och allmänt idiotförklarad. Allt detta innan jag ens hunnit ta kaffe! Men för faaan!
Då är det underbart att komma till jobbet. Verkligen! Fick dock perspektiv på vissa saker. Av flera onda ting finns det faktiskt NÅT som är mindre ont!
Helgen har, som ni kanske förstår, varit alldeles för lång och jobbig. Förkylningen tog om och slog ned mig ordentligt igår. Huvudet fullt med snor så det nästan kom i självsvängning när jag rörde för snabbt på huvudet, antar att snoret inte hann byta plats smidigt och säkert.
Antar att det inte var så smart av mig att dra igång en stenhård träningsvecka när jag skulle jobba nätter. Löpning, styrketräning och nattjobb all in one resulterade bara i en förstörd och nedbruten kropp. Så jävla typiskt!
Har ett schysst inlägg angående min egen fåfänga men det tar vi imorgon. Nu är jag för trött för att tänka men jag lever, be aware of it!
Ser fram emot en mycket bättre vecka, den sista innan ledigheten tar emot med öppna armar. Sol ska det bli också har de lovat, aaaahhhhh!
fredag 25 mars 2011
Ibland skulle man behöva....
..en protabel mamma!
Och då menar jag inte en mamma som mammor ibland brukar vara, dvs nyfiken, frågvis,krävande och tjatig. Nej jag menar en sån mamma som, när man är sjuk vilket jag nu har varit, baddar ens febriga panna, hämtar kall cola med is, sjunger små sånger så att man tryggt somnar, slår på Astrid Lindgren-sagoband så att man inte ska uttråkas till döds, ja såna saker.
Jag har haft många kontroverser med min mamma under min tid här på jorden men säga vad man vill, ta hand om mig när jag var sjuk det var hon outstanding på.
Okej, jag kanske inte var hennes största fan när jag hade 42 graders feber och hon slängde iskalla handdukar på mig för att få ned febern. Inte heller var hon speciellt omtyckt när jag hade ögoninflammation och pappa höll fast mig i ett järngrepp medans hon grävde ur vax ur ögonen med en sked för att kunna peta dit salvan.
Men aldrig, aldrig har jag hört henne klaga! Hon har alltid satt oss först och det är för mig, som kan vara rätt jävla ego ibland höhö, en enorm bedrift.
Så jag har varit sjuk som ni kanske förstår. Kände det i onsdags att nää jag ska nog inte jobba. Hade 39 graders feber vilket tog beslutet åt mig: Jag stannar hemma inatt!
Sov mig igenom gårdagen i soffan. Får alltid så förbannat ont i skallen, ovanför vänstra ögat, när jag är sjuk och blodådern jag har där är alldeles spänd och jag kan nästan nästan spela Calle Schewens vals på den. Jaja ha lite fantasi and bare with me ok?
Soffan blev till slut obekväm, jag kunde inte titta på tv, inte surfa och än mindre gå omkring. Höll på att börja tugga på tv-dosan av tristess!
Googlade faktiskt mig fram till hur i helvete vindarna kommer till. Det beror på skillnaderna i atmosfärstrycket kan jag meddela den del av befolkningen som inte hade koll på det! Däremot blåste det tydligen mest i nov-dec i Sverige......IS THAT SO?? Vad fan är det för månad NU då??
Måste googla mig fram till en annan sak också. När man är sjuk stiger ju pulsen, min måste ha varit på 180 konstant i ett dygn. Är det då någon skillnad motför om jag skulle ha motionerat mig fram till denna puls? Påverkas kroppen negativt, alltså känner den av att den här typen av pulshöjning INTE är av en bra sak utan att något inte står rätt till i kroppen? I don´t know men jag ska ta reda på det.
Idag är det fredag och jag känner mig som en nyfödd. Ja inte skrynklig, förvirrad och hungrig kanske vilket jag antar att man känner sig som nykläckt. Nej jag känner mig pigg, fräsch (snart i alla fall när jag har duschat haha) och redo att ta tag i saker på nytt.
Väntar på världens bästa bror som ska komma och sällskapa mig idag. Jag tänkte eventuellt, om han orkar, dra med honom på laptop-spaning. Efter det tänkte jag handla lite mat så att jag kan bjuda på våfflor vilket har varit min plan hela veckan.
Ser inte fram emot helgen at all måste jag säga. Borde varit ledig så att jag kunde vila upp mig men istället sak det saftas till med två 12h-pass och eventuellt en salsafest däremellan. Får se hur det blir med den senare biten men jag är ju sugen såklart!
Nu ska jag ta mig en välkomnande dusch, om vi har varmvatten vill säga vilket jag verkligen hoppas på!
Ha en mysig våffeldagsfredag!
Och då menar jag inte en mamma som mammor ibland brukar vara, dvs nyfiken, frågvis,krävande och tjatig. Nej jag menar en sån mamma som, när man är sjuk vilket jag nu har varit, baddar ens febriga panna, hämtar kall cola med is, sjunger små sånger så att man tryggt somnar, slår på Astrid Lindgren-sagoband så att man inte ska uttråkas till döds, ja såna saker.
Jag har haft många kontroverser med min mamma under min tid här på jorden men säga vad man vill, ta hand om mig när jag var sjuk det var hon outstanding på.
Okej, jag kanske inte var hennes största fan när jag hade 42 graders feber och hon slängde iskalla handdukar på mig för att få ned febern. Inte heller var hon speciellt omtyckt när jag hade ögoninflammation och pappa höll fast mig i ett järngrepp medans hon grävde ur vax ur ögonen med en sked för att kunna peta dit salvan.
Men aldrig, aldrig har jag hört henne klaga! Hon har alltid satt oss först och det är för mig, som kan vara rätt jävla ego ibland höhö, en enorm bedrift.
Så jag har varit sjuk som ni kanske förstår. Kände det i onsdags att nää jag ska nog inte jobba. Hade 39 graders feber vilket tog beslutet åt mig: Jag stannar hemma inatt!
Sov mig igenom gårdagen i soffan. Får alltid så förbannat ont i skallen, ovanför vänstra ögat, när jag är sjuk och blodådern jag har där är alldeles spänd och jag kan nästan nästan spela Calle Schewens vals på den. Jaja ha lite fantasi and bare with me ok?
Soffan blev till slut obekväm, jag kunde inte titta på tv, inte surfa och än mindre gå omkring. Höll på att börja tugga på tv-dosan av tristess!
Googlade faktiskt mig fram till hur i helvete vindarna kommer till. Det beror på skillnaderna i atmosfärstrycket kan jag meddela den del av befolkningen som inte hade koll på det! Däremot blåste det tydligen mest i nov-dec i Sverige......IS THAT SO?? Vad fan är det för månad NU då??
Måste googla mig fram till en annan sak också. När man är sjuk stiger ju pulsen, min måste ha varit på 180 konstant i ett dygn. Är det då någon skillnad motför om jag skulle ha motionerat mig fram till denna puls? Påverkas kroppen negativt, alltså känner den av att den här typen av pulshöjning INTE är av en bra sak utan att något inte står rätt till i kroppen? I don´t know men jag ska ta reda på det.
Idag är det fredag och jag känner mig som en nyfödd. Ja inte skrynklig, förvirrad och hungrig kanske vilket jag antar att man känner sig som nykläckt. Nej jag känner mig pigg, fräsch (snart i alla fall när jag har duschat haha) och redo att ta tag i saker på nytt.
Väntar på världens bästa bror som ska komma och sällskapa mig idag. Jag tänkte eventuellt, om han orkar, dra med honom på laptop-spaning. Efter det tänkte jag handla lite mat så att jag kan bjuda på våfflor vilket har varit min plan hela veckan.
Ser inte fram emot helgen at all måste jag säga. Borde varit ledig så att jag kunde vila upp mig men istället sak det saftas till med två 12h-pass och eventuellt en salsafest däremellan. Får se hur det blir med den senare biten men jag är ju sugen såklart!
Nu ska jag ta mig en välkomnande dusch, om vi har varmvatten vill säga vilket jag verkligen hoppas på!
Ha en mysig våffeldagsfredag!
onsdag 23 mars 2011
Feels like I´m having a.....
...hangover!
Sista natten för den här perioden står och väntar. Man kan ju tycka att jag borde SOVA fortfarande med tanke på att jag borde vänt dygnet rätt men fel, men icke! Vaknade halv tolv, försökte somna om men en timme senare insåg jag att det är ingen mening. Can´t do it captain! I just can´t!
Så nu sitter jag här och känner mig som om jag har väldens fetaste baksmälla. Huvudet dunkar, jag mår illa, hjärtat rusar i 360 och det känns som om jag har en grym ångest. Panikångest, hur känns det?
Så det blir ingen träning för mig idag. At all! Tänker bara ligga här i soffan och tycka lite lagom synd om mig, försöka sova lite till hur det nu ska gå.
Det märks att folk börjar vakna till liv, krypa ur sina vinterpälsar och sakta men säkert resa sig efter den här grymma vintern. Det märks på så sätt att Malins "feelgood-linje" inte är lika trafikerad för tillfället. Det känns ofta som att jag är lite Ceasar, ni vet "Mannen som kan tala med hundar". Jag fixar de här herrelösa hundarna och skapar en balans i deras liv. For the moment. Tills de inte behöver fixas längre och klarar sig själva.
På ett sätt har jag ett grymt problem med detta då jag vet att nothing last forever och när jag vet det före alla andra så tar det liksom udden av det roliga.
Å andra sidan gillar jag det. Jag tycker om att göra de jag tycker om glada, och om jag kan vara den som suddar bort gråzonen och slänger dit lite färg så why not? Även om det bara är för stunden.
Haha jag skapar en balans åt andra men själv har jag väldigt svårt att hitta den för min egen del. Eftersom jag är en känslomänniska och ofta gör innan jag tänker så kastas jag runt som en studsboll, ligger aldrig stilla utan är i rörelse konstant.
Förvisso gäller ju regeln "utnyttja och bli utnyttjad", if you see what I mean. Det är ju även så att de människor jag lyckas få att le en stund, det är ju även de som får MIG att le every day of the week. Och jag gör det så gärna, igen och igen och igen och igen för det ger såååååå mycket tillbaka! Mitt "problem" är väl bara att få det att hålla ihop i längden. Jag hatar att förlora något som får en att må bra. Så ni där ute som får mig att må bra.......
....don´t leave!
Sista natten för den här perioden står och väntar. Man kan ju tycka att jag borde SOVA fortfarande med tanke på att jag borde vänt dygnet rätt men fel, men icke! Vaknade halv tolv, försökte somna om men en timme senare insåg jag att det är ingen mening. Can´t do it captain! I just can´t!
Så nu sitter jag här och känner mig som om jag har väldens fetaste baksmälla. Huvudet dunkar, jag mår illa, hjärtat rusar i 360 och det känns som om jag har en grym ångest. Panikångest, hur känns det?
Så det blir ingen träning för mig idag. At all! Tänker bara ligga här i soffan och tycka lite lagom synd om mig, försöka sova lite till hur det nu ska gå.
Det märks att folk börjar vakna till liv, krypa ur sina vinterpälsar och sakta men säkert resa sig efter den här grymma vintern. Det märks på så sätt att Malins "feelgood-linje" inte är lika trafikerad för tillfället. Det känns ofta som att jag är lite Ceasar, ni vet "Mannen som kan tala med hundar". Jag fixar de här herrelösa hundarna och skapar en balans i deras liv. For the moment. Tills de inte behöver fixas längre och klarar sig själva.
På ett sätt har jag ett grymt problem med detta då jag vet att nothing last forever och när jag vet det före alla andra så tar det liksom udden av det roliga.
Å andra sidan gillar jag det. Jag tycker om att göra de jag tycker om glada, och om jag kan vara den som suddar bort gråzonen och slänger dit lite färg så why not? Även om det bara är för stunden.
Haha jag skapar en balans åt andra men själv har jag väldigt svårt att hitta den för min egen del. Eftersom jag är en känslomänniska och ofta gör innan jag tänker så kastas jag runt som en studsboll, ligger aldrig stilla utan är i rörelse konstant.
Förvisso gäller ju regeln "utnyttja och bli utnyttjad", if you see what I mean. Det är ju även så att de människor jag lyckas få att le en stund, det är ju även de som får MIG att le every day of the week. Och jag gör det så gärna, igen och igen och igen och igen för det ger såååååå mycket tillbaka! Mitt "problem" är väl bara att få det att hålla ihop i längden. Jag hatar att förlora något som får en att må bra. Så ni där ute som får mig att må bra.......
....don´t leave!
tisdag 22 mars 2011
Att fråga om hjälp
Never been an issue!
Men jag börjar lessna på det faktiskt. I hela mitt liv har jag alltid haft den tryggheten att det finns folk runt mig som kan fixa saker. Det enda de inte riktigt fixar är att laga sånt som är trasigt i min kropp och själ men det är mitt eget lilla livstidsprojekt. "You build it up and tear it down" som en låt börjar, tror det är Roxette.
Anyway, back to the subject!
När jag var liten var det min dagmamma Helena som fixade saker åt mig. När brorsan, som är fem år äldre, inte ville ha mig med kunde de ibland hitta på små bus som slutade med att jag grinade, sprang till Helena, fick tuggummi och så blev allt bra igen.
När jag inte hade körkort och inte kunde ta mig någonstans så fixade jag en allierad som mer än gärna kuskade runt mig till diverse happenings. Sweet, jag skulle aldrig behöva ta körkort! Tänkte jag då haha!
När jag flyttade hemifrån och skulle fixa min första lya.....ring ring så hade jag folk som hjälpte till att fixa elkontakter så att jag kunde ha dimmer istället för en vanlig tråkig sketen lysknapp.
När Ådi behövdes en yttre renovering i form av polering och vaxning tog jag upp telefonen och slog ett välkänt fixar-nummer.
När Ådi behöver annan assistans,vilket han gör all the time, har jag två akutnummer som jag ringer. Visserligen har jag lärt mig lite mer om hur han funkar, eller INTE funkar, men ändå. Still can´t fix the problem on my own!
Do you see where this is going?
Jag har aldrig egentligen behövt lita på endast mig själv. Jag har alltid haft människor som backat upp, tagit smällarna med mig och som sen haft en skitbra lösning på saker och ting,
Är det här verkligen något att gnälla över kanske ni undrar nu? Nä det hade det inte varit om jag hade förvaltat det bättre, lyssnat och lärt och inte lutat mig tillbaka och låtit andra ta över rodret all the time. Det gör mig frustrerad att jag hela tiden hamnar där och inte gör något åt det heller. Det är så enkelt att bara falla in i ledet igen, inte tänka efter själv utan bara göra och sen veta att det alltid finns någon som kan fixa ifall det blir fel.
Som nu till exempel. Jag behöver en laptop, kan liksom inte snylta på den här lånade något mer nu. Måste ta mig i kragen och införskaffa en sprillans ny, fin och alldeles egen. Tar upp reklambladen som kom med posten. Det finns ungefär trettiofem olika val och siffrorna bara flimrar förbi. Tänker att nu jävlar ska jag sätta mig in i det här, åtminstone lite, och börjar studera undertexterna.
Jag läser: "Intel Pentium Dual Core P6100 processor, 500 GB hårddisk. 4 GB internminne och ett ATI Radeon HD5470M 512 dedikerat grafikminne".......AND I WAS LIKE WHAAAAAAAT????
Redan där har mitt tålamod failat, jag börjar titta på prislappen istället för den begriper jag åtminstone. Sen gör jag som jag alltid har gjort. Jag plockar upp telefonen och ringer en livlina.
Isn´t that ironic?
Men jag börjar lessna på det faktiskt. I hela mitt liv har jag alltid haft den tryggheten att det finns folk runt mig som kan fixa saker. Det enda de inte riktigt fixar är att laga sånt som är trasigt i min kropp och själ men det är mitt eget lilla livstidsprojekt. "You build it up and tear it down" som en låt börjar, tror det är Roxette.
Anyway, back to the subject!
När jag var liten var det min dagmamma Helena som fixade saker åt mig. När brorsan, som är fem år äldre, inte ville ha mig med kunde de ibland hitta på små bus som slutade med att jag grinade, sprang till Helena, fick tuggummi och så blev allt bra igen.
När jag inte hade körkort och inte kunde ta mig någonstans så fixade jag en allierad som mer än gärna kuskade runt mig till diverse happenings. Sweet, jag skulle aldrig behöva ta körkort! Tänkte jag då haha!
När jag flyttade hemifrån och skulle fixa min första lya.....ring ring så hade jag folk som hjälpte till att fixa elkontakter så att jag kunde ha dimmer istället för en vanlig tråkig sketen lysknapp.
När Ådi behövdes en yttre renovering i form av polering och vaxning tog jag upp telefonen och slog ett välkänt fixar-nummer.
När Ådi behöver annan assistans,vilket han gör all the time, har jag två akutnummer som jag ringer. Visserligen har jag lärt mig lite mer om hur han funkar, eller INTE funkar, men ändå. Still can´t fix the problem on my own!
Do you see where this is going?
Jag har aldrig egentligen behövt lita på endast mig själv. Jag har alltid haft människor som backat upp, tagit smällarna med mig och som sen haft en skitbra lösning på saker och ting,
Är det här verkligen något att gnälla över kanske ni undrar nu? Nä det hade det inte varit om jag hade förvaltat det bättre, lyssnat och lärt och inte lutat mig tillbaka och låtit andra ta över rodret all the time. Det gör mig frustrerad att jag hela tiden hamnar där och inte gör något åt det heller. Det är så enkelt att bara falla in i ledet igen, inte tänka efter själv utan bara göra och sen veta att det alltid finns någon som kan fixa ifall det blir fel.
Som nu till exempel. Jag behöver en laptop, kan liksom inte snylta på den här lånade något mer nu. Måste ta mig i kragen och införskaffa en sprillans ny, fin och alldeles egen. Tar upp reklambladen som kom med posten. Det finns ungefär trettiofem olika val och siffrorna bara flimrar förbi. Tänker att nu jävlar ska jag sätta mig in i det här, åtminstone lite, och börjar studera undertexterna.
Jag läser: "Intel Pentium Dual Core P6100 processor, 500 GB hårddisk. 4 GB internminne och ett ATI Radeon HD5470M 512 dedikerat grafikminne".......AND I WAS LIKE WHAAAAAAAT????
Redan där har mitt tålamod failat, jag börjar titta på prislappen istället för den begriper jag åtminstone. Sen gör jag som jag alltid har gjort. Jag plockar upp telefonen och ringer en livlina.
Isn´t that ironic?
måndag 21 mars 2011
For old times sake
Let the music flow!
Det var en gång för länge sen ett gäng människor som trivdes jäkligt bra ihop. De slog ihop sina musikaliska ådror och skapade ett band. Namnet var "The Dice". De spelade lite här, lite där, kors och tvärs och överallt, på olika festivaler, företagsfester och krogar. När bandet bestämde sig för att lägga ned fortsatte alla med musiken, dock på olika plan.
Nu är det dags att sammanstråla igen, fast inte på samma grunder eller av samma orsak som sist. Nu är det mer ett projekt som det så vackert heter, och det är andra som håller i trådarna vilket känns riktigt skönt. Det enda vi behöver göra är att fokusera på att spela, och gör vi det jäkligt bra kommer det visa sig genom en schysst utdelning. Förhoppningsvis. Musikbranschen är nyckfull. Däremot finns alla förutsättningar så why not try liksom?!
Var och lyssnade på låtarna och kände lite på dem i helgen. Känns jäkligt skoj att komma igång igen, jag är taggad som fan! Känns även skönt att det är andra som sköter allt runt omkring så all energi kommer riktas mot själva låtarna.
Nog om detta!
Som vanligt har jag femtioelvatusen tankar som ständigt mal runt runt i min skalle men jag har inte riktigt ord på dem än så de får väl skvalpa runt där ett tag till.
Känner att sånt jag känner också skvalpar runt som en tsunami, ena gången är vågen hög, andra gången backar den för att sen ta ny sats och komma igen even stronger. Ja jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, jag är ju en tänkare på alla sätt och vis, men på något sätt vänjer jag mig som alltid och kliver ut med nya frsächa insiktsfulla tankar :)
Denna vecka kommer gå på i 180 minst! Nattjobb, salsa, repa, träna. Helgen kommer gå i 360 känns det som med tanke på att jag först ska jobba 12h pass både lördag och söndag, gå på salsafest på lördagkväll PLUS att klockan ställs fram en timme. WHICH MEANS att jag missar en timmes sömn. Kommer bli en tung helg på jobbet hehe.
Have a nice Monday lovely people!
Det var en gång för länge sen ett gäng människor som trivdes jäkligt bra ihop. De slog ihop sina musikaliska ådror och skapade ett band. Namnet var "The Dice". De spelade lite här, lite där, kors och tvärs och överallt, på olika festivaler, företagsfester och krogar. När bandet bestämde sig för att lägga ned fortsatte alla med musiken, dock på olika plan.
Nu är det dags att sammanstråla igen, fast inte på samma grunder eller av samma orsak som sist. Nu är det mer ett projekt som det så vackert heter, och det är andra som håller i trådarna vilket känns riktigt skönt. Det enda vi behöver göra är att fokusera på att spela, och gör vi det jäkligt bra kommer det visa sig genom en schysst utdelning. Förhoppningsvis. Musikbranschen är nyckfull. Däremot finns alla förutsättningar så why not try liksom?!
Var och lyssnade på låtarna och kände lite på dem i helgen. Känns jäkligt skoj att komma igång igen, jag är taggad som fan! Känns även skönt att det är andra som sköter allt runt omkring så all energi kommer riktas mot själva låtarna.
Nog om detta!
Som vanligt har jag femtioelvatusen tankar som ständigt mal runt runt i min skalle men jag har inte riktigt ord på dem än så de får väl skvalpa runt där ett tag till.
Känner att sånt jag känner också skvalpar runt som en tsunami, ena gången är vågen hög, andra gången backar den för att sen ta ny sats och komma igen even stronger. Ja jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, jag är ju en tänkare på alla sätt och vis, men på något sätt vänjer jag mig som alltid och kliver ut med nya frsächa insiktsfulla tankar :)
Denna vecka kommer gå på i 180 minst! Nattjobb, salsa, repa, träna. Helgen kommer gå i 360 känns det som med tanke på att jag först ska jobba 12h pass både lördag och söndag, gå på salsafest på lördagkväll PLUS att klockan ställs fram en timme. WHICH MEANS att jag missar en timmes sömn. Kommer bli en tung helg på jobbet hehe.
Have a nice Monday lovely people!
söndag 20 mars 2011
Come take....
...a walk with me!
Izzy måste vara helt övertygad om att hon är en hund, och snart är det inte långt ifrån att vi också tror det! Idag skulle vi ta en skogspromenad och gissa vem som ville följa med! Izzy hängde med i en och en halv timme. Hon drog runt runt i skoterspåret, kastade sig ut i djupsnön, smög bakom och rusade framför, precis som en hund. Det var bara en pinne i käften som fattades, sen hade det varit en komplett disguise!
Eftermiddagen har spenderats i en solstol ute i solen. Efter det blev det hämtmat och besök av Janne, Anna-Carin och Filip. Nu ligger vi som sälar i varsin soffa och väntar på Solsidan.
Igår var vi ute på en liten roadtrip.Världens bästa Kaffekokar-Erik har nyligen fyllt 3o bast så vi drog till Hammerdal för att fira detta. Blev en liten lightversion för min del då jag körde hem på natten men jösses vilka sköna människor vi träffade på!
Erik gick jag i skolan med i Härnösand och han har räddat mitt skinn både en och femton gånger. Dels när jag strandat på trottoarkanten efter lite väl mycket flytande föda, dels när Ådi inte velat göra som jag vill. Erik har ryckt ut och det är jag honom oändligt tacksam för! Han är en av de bästa människor jag vet, man blir alltid så glad i hans sällskap. Dessutom har han den skönaste vänskapsskara samt en underbar flickvän, Lina, och jag är TOKGLAD över att vi fick vara med denna kväll!! Hoppas på en reunion och då ska jag INTE köra hem!!
Det var väl det jag orkar med att skriva för tillfället. Lovar att återkomma med lite mer edgy nyhetsflöde imorgon när mina hjärnceller sovit ikapp mina tankar :)
fredag 18 mars 2011
Att vinna är också....ALLT!
And the winner is.....
.....mäh det är ju JAG ju!! Vann Mustasch-biljetter efter att ha deltagit i en tävling på Fejjan där man skulle skicka in en bild på sig själv i bästa rockposestyle. Så ikväll ska jag raka spåret in till Stadshuset efter jobbet och gloSLASHlyssna! Arne kommer också in och kanske kanske får jag med mig Eva och Peter.....HOPPAS!
Annars då?
Jo annars har jag så in i helvete mycket att göra hela tiden. Vet inte när jag låg och degade på soffan sist! Men det är SKOJ!!
Kom på ett sjujäkla bra raggningsknep, eller kom på det har väl funnits i evigheter haha, kanske ska säga affärsverksamhet istället! Alla ni brudar out there som letar en date, LÅNA ÅDI, kör ut nånstans lagom långt bort. Ni kommer naturligtvis få FEL på Ådi, nån gång kommer han att stanna I PROMISE! Släng då upp motorhuven, häng lite lagom läckert under den och pilla på lite kablar. Se ut som att ni vet vad ni gör helt enkelt! Plötsligt kommer en jävligt snygg grabb stanna och undra om ni behöver hjälp. Jaaa GÖR NI DET?
Hux flux har ni fått skjuts hem, bjuder på kaffe som tack för hjälpen. Dricker ni inte kaffe råder jag er att PINA I ER DET i alla fall, it MAY be worth it! Sen är det klappat och klart. Säg nåt intressant och kontrollera även att han gör det, annars blir det en snabb kopp kaffe och tack och hej.
Detta hade kunnat varit jag i förrgårkväll, men nu är jag ju inte i behov av någon date :) Fast OM så vore så hade han säkert varit psykopat och velat slänga mig i bagageluckan i väntan på rätt tillfälle att göra slut på mig. My luck liksom haha!
Lite anmärkningsbart är ju att kanske trettio bilar åkte FÖRBI och EN stannade! Hmpf, säger det mer om mig eller mer om folk i övrigt?
Nu ska jag besikta Våfflan. Wish me good luck pleeease! Sen vidare ner på stan för att hinna med en jävla massa grejer innnan jobbet. Peace out!
.....mäh det är ju JAG ju!! Vann Mustasch-biljetter efter att ha deltagit i en tävling på Fejjan där man skulle skicka in en bild på sig själv i bästa rockposestyle. Så ikväll ska jag raka spåret in till Stadshuset efter jobbet och gloSLASHlyssna! Arne kommer också in och kanske kanske får jag med mig Eva och Peter.....HOPPAS!
Annars då?
Jo annars har jag så in i helvete mycket att göra hela tiden. Vet inte när jag låg och degade på soffan sist! Men det är SKOJ!!
Kom på ett sjujäkla bra raggningsknep, eller kom på det har väl funnits i evigheter haha, kanske ska säga affärsverksamhet istället! Alla ni brudar out there som letar en date, LÅNA ÅDI, kör ut nånstans lagom långt bort. Ni kommer naturligtvis få FEL på Ådi, nån gång kommer han att stanna I PROMISE! Släng då upp motorhuven, häng lite lagom läckert under den och pilla på lite kablar. Se ut som att ni vet vad ni gör helt enkelt! Plötsligt kommer en jävligt snygg grabb stanna och undra om ni behöver hjälp. Jaaa GÖR NI DET?
Hux flux har ni fått skjuts hem, bjuder på kaffe som tack för hjälpen. Dricker ni inte kaffe råder jag er att PINA I ER DET i alla fall, it MAY be worth it! Sen är det klappat och klart. Säg nåt intressant och kontrollera även att han gör det, annars blir det en snabb kopp kaffe och tack och hej.
Detta hade kunnat varit jag i förrgårkväll, men nu är jag ju inte i behov av någon date :) Fast OM så vore så hade han säkert varit psykopat och velat slänga mig i bagageluckan i väntan på rätt tillfälle att göra slut på mig. My luck liksom haha!
Lite anmärkningsbart är ju att kanske trettio bilar åkte FÖRBI och EN stannade! Hmpf, säger det mer om mig eller mer om folk i övrigt?
Nu ska jag besikta Våfflan. Wish me good luck pleeease! Sen vidare ner på stan för att hinna med en jävla massa grejer innnan jobbet. Peace out!
torsdag 17 mars 2011
Go to my......
....Happy place
Jag är ganska bra på.....tjjaaaaa lite olika saker.....men en av dem är att hitta små kryphål så att jag kan fly vardagen.
V.A.R.D.A.G.....taste it, hur kul låter det egentligen?? Det är klart, de som aldrig har någon vardag och som lever antingen i en kappsäck, i krig, i Japan just nu, de längtar nog oerhört efter en vardag, att kunna göra normala saker.
Jag å andra sidan har aldrig riktigt gillat det där med att jobba 7-16, handla mat, laga mat, städa....allt som gör livet inrutat. Kantiga saker är inget för mig, jag gillar mer när det är lite soft avrundat, som små söta bubblor. Jag är som en jättebaby, högt upp på en bergsknall, barfota med grönt gräs som killar under tårna. Där står jag med solen lekandes i mitt hår och jag, jag blåser såpbubblor. Stora, små, perfekta, glänsande såpbubblor som är så vackra just då, innan de försvinner i vinden.
Har inte ni alla någon form av "Happy place", ni vet som Happy hade i "Happy Gilmore"? Dit man kan gå, antingen i sinnet eller i det verkliga livet, och ladda batterierna för att klara av all skit som händer i världen?
Jag tycker att jag har ungefär en miljon sådana ställen haha! Jag skapar dem dagligen, inte för att jag egentligen har någon taskig vardag, det är bara så mycket roligare att twista till det lite och sätta lite guldkant på tillvaron. Behöver inte vara några märkvärdiga saker. Kan vara schysst eftermiddagshäng med någon fin fin vän, en promenad i skogen där jag lyssnar på tystheten och skogens alla ljud, en tripp till mitt paradis på jorden, Kälen, där hela byn är ett enda happy place för mig.
Hmm jag är rätt enkel av mig märker jag :) Inte speciellet stora saker som krävs för att jag ska bli nöjd, go´och gla´ inte! Men det är väl det som är det fina. Jag lever sjukt mycket i nuet. Om jag umgås med någon jag tycker hemskt mycket om och som betyder mycket så fokuserar jag till 150% på den personen och det ögonblicket just där, just då.
Eller om jag vandrar längs grusvägen hemma i Kälen, känner igen alla dofter, ljud och trädens sus......jag är aldrig så tillfreds med livet som just då.
Strax ska jag bege mig till Camilla, en människa som alla borde ha i sina liv! Vi ska planera vidare inför hennes 30-årsfest. Jag ska vara festvärdinna och har även planerat in lite grejer som hon INTE vet hihi.
För övrigt är det träning, jobb och salsa som står på tapeten idag. Har även fått ett sjukt roligt erbjudande som jag har tackat ja till. Mer om det får ni nog höra senare för just nu vet jag inte om jag ska våga tro på det själv :)
Jag är ganska bra på.....tjjaaaaa lite olika saker.....men en av dem är att hitta små kryphål så att jag kan fly vardagen.
V.A.R.D.A.G.....taste it, hur kul låter det egentligen?? Det är klart, de som aldrig har någon vardag och som lever antingen i en kappsäck, i krig, i Japan just nu, de längtar nog oerhört efter en vardag, att kunna göra normala saker.
Jag å andra sidan har aldrig riktigt gillat det där med att jobba 7-16, handla mat, laga mat, städa....allt som gör livet inrutat. Kantiga saker är inget för mig, jag gillar mer när det är lite soft avrundat, som små söta bubblor. Jag är som en jättebaby, högt upp på en bergsknall, barfota med grönt gräs som killar under tårna. Där står jag med solen lekandes i mitt hår och jag, jag blåser såpbubblor. Stora, små, perfekta, glänsande såpbubblor som är så vackra just då, innan de försvinner i vinden.
Har inte ni alla någon form av "Happy place", ni vet som Happy hade i "Happy Gilmore"? Dit man kan gå, antingen i sinnet eller i det verkliga livet, och ladda batterierna för att klara av all skit som händer i världen?
Jag tycker att jag har ungefär en miljon sådana ställen haha! Jag skapar dem dagligen, inte för att jag egentligen har någon taskig vardag, det är bara så mycket roligare att twista till det lite och sätta lite guldkant på tillvaron. Behöver inte vara några märkvärdiga saker. Kan vara schysst eftermiddagshäng med någon fin fin vän, en promenad i skogen där jag lyssnar på tystheten och skogens alla ljud, en tripp till mitt paradis på jorden, Kälen, där hela byn är ett enda happy place för mig.
Hmm jag är rätt enkel av mig märker jag :) Inte speciellet stora saker som krävs för att jag ska bli nöjd, go´och gla´ inte! Men det är väl det som är det fina. Jag lever sjukt mycket i nuet. Om jag umgås med någon jag tycker hemskt mycket om och som betyder mycket så fokuserar jag till 150% på den personen och det ögonblicket just där, just då.
Eller om jag vandrar längs grusvägen hemma i Kälen, känner igen alla dofter, ljud och trädens sus......jag är aldrig så tillfreds med livet som just då.
Strax ska jag bege mig till Camilla, en människa som alla borde ha i sina liv! Vi ska planera vidare inför hennes 30-årsfest. Jag ska vara festvärdinna och har även planerat in lite grejer som hon INTE vet hihi.
För övrigt är det träning, jobb och salsa som står på tapeten idag. Har även fått ett sjukt roligt erbjudande som jag har tackat ja till. Mer om det får ni nog höra senare för just nu vet jag inte om jag ska våga tro på det själv :)
onsdag 16 mars 2011
Dance God damn it DANCE!
Tick tack tick tack...
Min gårdag såg ut ungefär såhär:
07:20 Vaknade, tänkte ta en löptur. Svinkallt ute så jag kurade ihop i soffan.
10:20 Drog på mig löparpjucksen för en nyckelleverans.
11:20 Dusch och lite mat.
12:00-
15:00 Slappade i solens varma famn, läste lite nyttoträningstips i BODY, såsade runt, fixade middag.
16:00 Drog in till gymmet
18:00 Middag hos goaste Eva.
19:45 SALSA!
21:45 Kom hem och hopp i säng.
Alltså allvarligt. Jag vet inte om jag är en jävla snobb eller idiot eller nåt annat dumt ord som ni kommer på. ALLA måste få göra det de själva tycker är roligt, livsbejakande, U name it. ALLA måste få dansa....bara de inte gör det med MIG!
Igår var jag så sjukt sugen på att dansa salsa så jag tänkte att äh jag drar in och svänger höfterna trots att det är medelklassen och inte avancerade. Har ju sagt förut att jag inte ska gå på medel mer bara för att de snubbar som går där...ja jag återkommer till detta alldeles strax men låt oss leka med tanken att de inte riktigt är där quite just yet! Igår tänkte jag som så att jag får ju faktiskt dansa med några ess och bara att få göra det i pausen är helt klart värt resten!
Jaha vad händer då? För det första så finns ingen av rockarmsessen att skåda nånstans. Tittar mig omkring och tänker "Jamen greeat this is going right down the drain", meeen jag kavlar upp ärmarna och ger mig in i striden. Striden om den rätta takten och den rätta känslan. Nowhere to be found!
Alltså det GÅR INTE att vara kille, den som ska bestämma, och be om ursäkt när man dansar!! Det går heller inte att inte äga en taktkänsla, inte ens om den är väldigt speciell och säregen. Man måste helt enkelt följa någon slags manual och kan man inte läsa den så snälla, låt någon som kan göra det istället.
Jag vet att jag låter som en idiot just nu för själv är jag fullt medveten om att jag inte är någon salsaprinsessa bara för att jag råkar ha lätt att följa, fatta och äger en taktkänsla som gör att jag inte behöver räkna EN TVÅ TREEE FEM SEX SJUUUU hela tiden! Jag vet att det inte ser perfekt ut, att jag inte kan alla rörelser till punkt och pricka, att det finns sju miljoner andra tjejer som gör detta på en grisblink utan att tappa bort sig en enda gång och bara ser jävligt sexiga ut.
JAG VET DET!
Men jag vet även att jag hela tiden förbättras. Det känns mer och mer naturligt och jag kan slappna av på ett helt annat sätt, lyssna på musiken och bara dansa.
När jag dansar vill jag dansa med en kille som vet vad han gör. Han ska bara suga tag i mig och bestämt visa vart vi är på väg nånstans. Haha det här låter som att jag förklarar något heeeelt annat men kom igen, det är fortfarande dans vi snackar!! Jag måste ju känna och förstå vart killen vill ha mig, ska jag snurra hit eller dit, gå till eller ifrån osv. Detta gäller ju i all sorts dans. Säger som en fin vän till mig: "Om det inte går bra så är det alltid killens fel Det är han som för." Håller väl med till viss del, men visst fan kan det lätt bero på MIG om det går dåligt i salsan och jag dansar med en riktigt bra kille, that´s for sure! Jag snurrar också in mig, gör fel, hamnar på fel fot osv....och let´s face it, det är INTE alltid killens fel :)
En gång brast det för mig. Jag var liksom snäll och dansade stegen bara för att jag visste hur vi skulle dansa. Killen i fråga hängde mest bara med. Till slut blev jag less, stannade upp och sa : "Vad är det du vill att jag ska göra?!" Stackarn såg ut som att han ville springa hem och gråta! Då kände jag mig lite elak.....
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. En del av mig tycker ju självklart att alla har rätt att göra det som själva gör dem lyckliga. Men jag vet inte, om jag kände att jag inte hade någon som helst framtid inom..tjaa låt oss säga det konstnärliga ämnet.....Om jag målade samma bild tusen gånger och alla blev lika jävla värdelösa så skulle jag nog försöka hitta något annat som gör mig lycklig. Fast å andra sidan, det kanske inte är just BILDEN som blir viktig, det kanske bara är att GÖRA det. Jag vet ju egentligen inte orsaken till varför vissa går på salsa. Det kan ju vara att försöka öppna sig, ta kontakt med folk, hitta en partner eller bara göra något helt på egen hand. Som en kurs i självutveckling. Och då ska väl inte jag vara den som ska stoppa dem!
Nä jag skriver dubbelmoral så det skriker om det nu. "Det är okej så länge du inte gör det med mig". Fy fan..det här inlägget tycker jag inte riktigt om......Jag hatar när jag själv påpekar det fula inom mig. Men nu är det sagt i alla fall. Jag får väl hoppa på en kurs i tolerans, öppna ditt hjärta för alla eller nåt :)
Min gårdag såg ut ungefär såhär:
07:20 Vaknade, tänkte ta en löptur. Svinkallt ute så jag kurade ihop i soffan.
10:20 Drog på mig löparpjucksen för en nyckelleverans.
11:20 Dusch och lite mat.
12:00-
15:00 Slappade i solens varma famn, läste lite nyttoträningstips i BODY, såsade runt, fixade middag.
16:00 Drog in till gymmet
18:00 Middag hos goaste Eva.
19:45 SALSA!
21:45 Kom hem och hopp i säng.
Alltså allvarligt. Jag vet inte om jag är en jävla snobb eller idiot eller nåt annat dumt ord som ni kommer på. ALLA måste få göra det de själva tycker är roligt, livsbejakande, U name it. ALLA måste få dansa....bara de inte gör det med MIG!
Igår var jag så sjukt sugen på att dansa salsa så jag tänkte att äh jag drar in och svänger höfterna trots att det är medelklassen och inte avancerade. Har ju sagt förut att jag inte ska gå på medel mer bara för att de snubbar som går där...ja jag återkommer till detta alldeles strax men låt oss leka med tanken att de inte riktigt är där quite just yet! Igår tänkte jag som så att jag får ju faktiskt dansa med några ess och bara att få göra det i pausen är helt klart värt resten!
Jaha vad händer då? För det första så finns ingen av rockarmsessen att skåda nånstans. Tittar mig omkring och tänker "Jamen greeat this is going right down the drain", meeen jag kavlar upp ärmarna och ger mig in i striden. Striden om den rätta takten och den rätta känslan. Nowhere to be found!
Alltså det GÅR INTE att vara kille, den som ska bestämma, och be om ursäkt när man dansar!! Det går heller inte att inte äga en taktkänsla, inte ens om den är väldigt speciell och säregen. Man måste helt enkelt följa någon slags manual och kan man inte läsa den så snälla, låt någon som kan göra det istället.
Jag vet att jag låter som en idiot just nu för själv är jag fullt medveten om att jag inte är någon salsaprinsessa bara för att jag råkar ha lätt att följa, fatta och äger en taktkänsla som gör att jag inte behöver räkna EN TVÅ TREEE FEM SEX SJUUUU hela tiden! Jag vet att det inte ser perfekt ut, att jag inte kan alla rörelser till punkt och pricka, att det finns sju miljoner andra tjejer som gör detta på en grisblink utan att tappa bort sig en enda gång och bara ser jävligt sexiga ut.
JAG VET DET!
Men jag vet även att jag hela tiden förbättras. Det känns mer och mer naturligt och jag kan slappna av på ett helt annat sätt, lyssna på musiken och bara dansa.
När jag dansar vill jag dansa med en kille som vet vad han gör. Han ska bara suga tag i mig och bestämt visa vart vi är på väg nånstans. Haha det här låter som att jag förklarar något heeeelt annat men kom igen, det är fortfarande dans vi snackar!! Jag måste ju känna och förstå vart killen vill ha mig, ska jag snurra hit eller dit, gå till eller ifrån osv. Detta gäller ju i all sorts dans. Säger som en fin vän till mig: "Om det inte går bra så är det alltid killens fel Det är han som för." Håller väl med till viss del, men visst fan kan det lätt bero på MIG om det går dåligt i salsan och jag dansar med en riktigt bra kille, that´s for sure! Jag snurrar också in mig, gör fel, hamnar på fel fot osv....och let´s face it, det är INTE alltid killens fel :)
En gång brast det för mig. Jag var liksom snäll och dansade stegen bara för att jag visste hur vi skulle dansa. Killen i fråga hängde mest bara med. Till slut blev jag less, stannade upp och sa : "Vad är det du vill att jag ska göra?!" Stackarn såg ut som att han ville springa hem och gråta! Då kände jag mig lite elak.....
Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. En del av mig tycker ju självklart att alla har rätt att göra det som själva gör dem lyckliga. Men jag vet inte, om jag kände att jag inte hade någon som helst framtid inom..tjaa låt oss säga det konstnärliga ämnet.....Om jag målade samma bild tusen gånger och alla blev lika jävla värdelösa så skulle jag nog försöka hitta något annat som gör mig lycklig. Fast å andra sidan, det kanske inte är just BILDEN som blir viktig, det kanske bara är att GÖRA det. Jag vet ju egentligen inte orsaken till varför vissa går på salsa. Det kan ju vara att försöka öppna sig, ta kontakt med folk, hitta en partner eller bara göra något helt på egen hand. Som en kurs i självutveckling. Och då ska väl inte jag vara den som ska stoppa dem!
Nä jag skriver dubbelmoral så det skriker om det nu. "Det är okej så länge du inte gör det med mig". Fy fan..det här inlägget tycker jag inte riktigt om......Jag hatar när jag själv påpekar det fula inom mig. Men nu är det sagt i alla fall. Jag får väl hoppa på en kurs i tolerans, öppna ditt hjärta för alla eller nåt :)
tisdag 15 mars 2011
Me så jävla Osnygg!!
Oheta träningspics!
Har sagt det förut och jag säger det igen.....jag är INTE snygg när jag tränar!! God damn it att jag ens vågar mig ut bland folk. Tur att jag brukar inse det strax efter det är för sent haha, annars skulle jag aldrig ta mig iväg. Om ni inte tror mig så ta en titt nedan!
Glad efter en timmes löptur. Ser ut som en okramad snöboll :)
Skönt trapphäng, lite stretching på det här så!
Utsikten jag har från bron
Fick i uppdrag att leverera en nyckel till Matfors centrum så jag var inte sen att dra på löparpjucksen och pinna iväg. Hade först tänkt ta löpturen first thing in the morning MEEEEN what the fuck hände när temperaturen visade MINUS FJORTON GRADER?? Skulle det inte i det närmaste vara plusgrader?
Kröp ihop i soffan med gofrulle och kaffe istället, funkade det med :)
Hände en rolig grej på min löprunda. En bil förföljde mig en bit, jag undrade vem fan det var eftersom jag inte kände igen varken bilen eller solbrillsnyllet som körde, men shit så glad jag blev när jag såg vem det var! En som jag jobbade med på Wifstavarv och som jag ser alldeles för sällan! Otroligt att jag blev igenkänd, så fint som jag hade mörkat mitt sanna jag i den outfiten haha! Vet inte om jag törs säga HUR jag blev igenkänd men det blev jag iaf!
Nu sitter jag här, sådär sjukt harmonisk som man bara blir efter ett skönt träningspass. Tänkte hinna med en plats i solen en stund, sen ska mat lagas, träning tränas och salsa salsas :) BAAARA roliga saker!! Axlar/mage står på passet idag tror jag. Efter det ska jag till min söta söta Eva, äta mat ochh umgås, sen beger vi oss till salsan. Det är medelsalsa idag, inte lika rolig som avancerad men att dansa är alltid roligt så jag är inte ledsen för det!
Börjar kännas skitkul nu när man börjar komma in i gemenskapen. Jag märker en stor skillnad nu jämfört med för några månader sedan, både dansmässigt och hur de tänker. Första festen vi var på kändes det som om man var en liten utomjording som inte alls hörde hemma där. Nu planeras det för att vi ska visa upp olika kombinationer i salsaringen osv osv.....SUPERSKOJ! Jag önskar att det kunde förmedlas att det inte är en insiderklubb som man inte kan ta sig in i, utan att det mer är så att Julio tänker att han vill visa HUR man kan göra för att folk ska vilja lära sig och hänga med. Så ni som funderar på att gå en kurs, TVEKA INTE! Ni kommer inte ångra er och hang in there så kommer ni få många, fina vänner och sjukt roligt på vägen!
Nä nu blir det lite altanhäng on my own!
måndag 14 mars 2011
Träningsinsikt
To fear, to face and to concour....
Idag har jag kommit till en skön insikt vad gällande min träning. Har varit RÄTT stressad över det här med Fitness Five. Resultaten har inte kommit i den galopperande takt som jag helst skulle se dem komma rusande och istället för att glädjas åt att jag faktiskt gör framsteg ser jag bara det negativa och missar glädjen.
I helgen såg jag dessutom att ingen deltävling kommer gå i Sundsvall, samt att de är två månader tidigare än ifjol. Detta innebär att jag har väldigt svårt att se mig delta i år då jag är långt ifrån de resultat jag borde ha och tiden är alldeles för knapp för att hinna med.
WHICH MEANS!
Att jag detta år inte kommer ställa upp i just Fitness Five. Det är jäkligt tråkigt men känns ändå som ett skönt beslut. Däremot kanske jag ställer upp i någon annan tävling senare i år. Det finns ju fler tävlingar än Fitness Five och det ska bli sjukt skoj att motivera mig till dessa!
Detta år ska jag istället fokusera på att lära mig mer om träning och kost. Jag har världens bästa draghjälp i min finfina guru så det vore väl fan om jag inte skulle göra några framsteg?! Planen är att träna lite mer frekvent med honom, lära mig bra grundövningar och tänket, så jag kan lägga upp min träning bättre.
Det fina med det hela är att jag, som har jordens största prestationsångest och vanligtvis borde tycka att jag nu är värdelös som inte kan ställa upp som jag sagt, istället tycker att det är ett skönt och klokt beslut, Jag har ingen som helst ångest över att banga ur. Det finns ju som sagt en HEL DEL andra tävlingar att delta i, och det ska bli kul att starta denna resa på riktigt.
Så här är jag just nu. Veckan kommer bli en grym kickstart på mitt vår-jag. Träningen ska styras upp och cardion ska shapeas upp och läggas lite fokus på. Längtar tills snön försvunnit så jag kan köra lite mer backintervaller, tänkte testa Sidsjö slalombacke nån gång emellanåt. Lär ju ge bra bit i flåset!
Annars flyter det på. Imorgon är min lediga dag denna vecka. Ska firas med träning, sol och skönt häng med mig själv. Eller? Feel free to join me!!
Idag har jag kommit till en skön insikt vad gällande min träning. Har varit RÄTT stressad över det här med Fitness Five. Resultaten har inte kommit i den galopperande takt som jag helst skulle se dem komma rusande och istället för att glädjas åt att jag faktiskt gör framsteg ser jag bara det negativa och missar glädjen.
I helgen såg jag dessutom att ingen deltävling kommer gå i Sundsvall, samt att de är två månader tidigare än ifjol. Detta innebär att jag har väldigt svårt att se mig delta i år då jag är långt ifrån de resultat jag borde ha och tiden är alldeles för knapp för att hinna med.
WHICH MEANS!
Att jag detta år inte kommer ställa upp i just Fitness Five. Det är jäkligt tråkigt men känns ändå som ett skönt beslut. Däremot kanske jag ställer upp i någon annan tävling senare i år. Det finns ju fler tävlingar än Fitness Five och det ska bli sjukt skoj att motivera mig till dessa!
Detta år ska jag istället fokusera på att lära mig mer om träning och kost. Jag har världens bästa draghjälp i min finfina guru så det vore väl fan om jag inte skulle göra några framsteg?! Planen är att träna lite mer frekvent med honom, lära mig bra grundövningar och tänket, så jag kan lägga upp min träning bättre.
Det fina med det hela är att jag, som har jordens största prestationsångest och vanligtvis borde tycka att jag nu är värdelös som inte kan ställa upp som jag sagt, istället tycker att det är ett skönt och klokt beslut, Jag har ingen som helst ångest över att banga ur. Det finns ju som sagt en HEL DEL andra tävlingar att delta i, och det ska bli kul att starta denna resa på riktigt.
Så här är jag just nu. Veckan kommer bli en grym kickstart på mitt vår-jag. Träningen ska styras upp och cardion ska shapeas upp och läggas lite fokus på. Längtar tills snön försvunnit så jag kan köra lite mer backintervaller, tänkte testa Sidsjö slalombacke nån gång emellanåt. Lär ju ge bra bit i flåset!
Annars flyter det på. Imorgon är min lediga dag denna vecka. Ska firas med träning, sol och skönt häng med mig själv. Eller? Feel free to join me!!
söndag 13 mars 2011
Nya familjemedlemmar
Arne shoppar!
Japp! Idag vaknade jag till synen av en hel del nya grejer i vår hall. Nä de ska inte BO i vår hall, däremot undrar jag var vi ska stoppa dem?! Det som flyttat in är, (hittills får jag väl tillägga haha):
Laserpass: Mycket bra när vi ska tapetsera och hänga upp saker jävligt rakt. Det där med tapetsera köper jag direkt, synd bara att VÄGGARNA inte är ett dugg raka så hörnen kommer bli skarvade a la mongostyle anyway! Det där med att hänga upp grejer.....när jag har bestämt vad som ska hängas upp har det kommit en helt ny typ av teknologi som förmodligen hänger upp skiten på egen hand!
Hole-in-one: En grej jag skulle gifta mig med if I could! Man bara pular in ena delen i eldosan, gipsar och sen vips hittar man igen hålet med en magnet från andra sidan och oh la laaaa så slipper man leta eldosan med karta och kompass!
Bygglampa: Inte en utan två. Why? De var så billiga var förklaringen jag fick. Tjaa ooookej! Skitbra så att vi kan se vad vi gör när vi ska pula på på kvällarna och solen gått och lagt sig.
Ja det var väl ungefär det......SO FAR säger jag! Vet aldrig vad som dyker in när shop-o-holicen drar igång en nerv hos Arne :)
Annars då?
Ja igår var det Melodifestival. Jag blir så jävla trött så att vi säger att vi ska skicka ett SVENSKT bidrag! Vafan menar de då egentligen?? Först är det amerikanska låtskrivare som skriver låtar, sen är det inte ens säkert att det är en svensktalande som sjunger låten och dessutom är det verkligen inte Sverige som bestämt vilken låt vi ska skicka iväg. Eller har jag fattat fel nu?
Vad var det för värdelös röstning? Ett land gav en poäng till en låt och ett annat land gav tolv poäng till samma låt. Låter ju verkligen som att de har tänkt till, resten av världen är ju för fan minst lika förvirrade som vi verkar vara musikmässigt!
Anyway.
Efter en värdelös träningsfri vecka är jag taggad som fan att dra igång lite träningsvärk! Imorgon är det go go gooo down to da gym och mörda min kropp lite. Förhoppningsvis träffar jag på lite schysst folk som jag saknat denna vecka då jag ofrivilligt hållit mig därifrån. When I´m leaving tomorrow ska det fan inte vara smärtfritt!
Ha en skön söndag och missa inte Solsidan God damn it! En natt på jobbet återstår. En natt. For now.
Japp! Idag vaknade jag till synen av en hel del nya grejer i vår hall. Nä de ska inte BO i vår hall, däremot undrar jag var vi ska stoppa dem?! Det som flyttat in är, (hittills får jag väl tillägga haha):
Laserpass: Mycket bra när vi ska tapetsera och hänga upp saker jävligt rakt. Det där med tapetsera köper jag direkt, synd bara att VÄGGARNA inte är ett dugg raka så hörnen kommer bli skarvade a la mongostyle anyway! Det där med att hänga upp grejer.....när jag har bestämt vad som ska hängas upp har det kommit en helt ny typ av teknologi som förmodligen hänger upp skiten på egen hand!
Hole-in-one: En grej jag skulle gifta mig med if I could! Man bara pular in ena delen i eldosan, gipsar och sen vips hittar man igen hålet med en magnet från andra sidan och oh la laaaa så slipper man leta eldosan med karta och kompass!
Bygglampa: Inte en utan två. Why? De var så billiga var förklaringen jag fick. Tjaa ooookej! Skitbra så att vi kan se vad vi gör när vi ska pula på på kvällarna och solen gått och lagt sig.
Ja det var väl ungefär det......SO FAR säger jag! Vet aldrig vad som dyker in när shop-o-holicen drar igång en nerv hos Arne :)
Annars då?
Ja igår var det Melodifestival. Jag blir så jävla trött så att vi säger att vi ska skicka ett SVENSKT bidrag! Vafan menar de då egentligen?? Först är det amerikanska låtskrivare som skriver låtar, sen är det inte ens säkert att det är en svensktalande som sjunger låten och dessutom är det verkligen inte Sverige som bestämt vilken låt vi ska skicka iväg. Eller har jag fattat fel nu?
Vad var det för värdelös röstning? Ett land gav en poäng till en låt och ett annat land gav tolv poäng till samma låt. Låter ju verkligen som att de har tänkt till, resten av världen är ju för fan minst lika förvirrade som vi verkar vara musikmässigt!
Anyway.
Efter en värdelös träningsfri vecka är jag taggad som fan att dra igång lite träningsvärk! Imorgon är det go go gooo down to da gym och mörda min kropp lite. Förhoppningsvis träffar jag på lite schysst folk som jag saknat denna vecka då jag ofrivilligt hållit mig därifrån. When I´m leaving tomorrow ska det fan inte vara smärtfritt!
Ha en skön söndag och missa inte Solsidan God damn it! En natt på jobbet återstår. En natt. For now.
fredag 11 mars 2011
VIll se insidan av mina ögonlock!
......Bara jävligt TRÖTT!
Har börjat fundera mer och mer över hur skiftarbete påverkar min kropp, träning och ja hela mitt liv egentligen. Förr funderade jag aldrig över det. Det gick ju skitbra att jobba 06:00-18:00, dra iväg och stå i baren fram till 02:00, hem, sova och göra samma sak igen.
Det är INTE ett alternativ nuförtiden. Man har blivit äldre tydligen. Äldre men kanske lite klokare får man hoppas.
Finns en intressant artikel i BODY om just sömn, den ska jag lusläsa senare. Om jag törs, för jag känner att det här med att jobba skift och vända på dygnet inte rimmar speciellt bra med träningen. Återkommer med detta ämne lite mer utförligt senare.
Somnade strax före åtta och vaknade strax efter tolv. Då hade jag även vaknat en gång tidigare och tvingat mig att somna om. Klev upp och landade ute på altan i en solstol, tänkte "I ain´t doin´this nomore!"
Arne kom hem tidigare och började riva ut allt i ett av rummen. Själv orkade jag inte ens resa mig. Kroppen sa "NEJ NEJ NEEEEEEEJ jag vill SOOOOVA!" Vilket jag också mirakulöst lyckades göra i soffan! Sov drygt en timme och efter det känner jag mig som en helt ny Malin. Mjaa i alla fall en något piggare variant än nyss. Få se hur denna natt kommer arta sig på jobbet. Tar jag mig ut i anläggningen eller hamnar jag som en padda i en stol?
Har sett delar av en svinigt bra film också, "Hurricane". Handlar om en man som får sitta drygt 20 år i fängelse för ett brott han inte begått. Ni har säkert stenkoll på detta, att det är en sann historia osv osv. Jag har inte sett den tidigare men hört talas om liknande fall.
Sådana här typer av filmer är ruskigt bra för min "Anger Management". Blir alltid lika förbluffad över tankens kraft och det får mig att skämmas riktigt mycket över hur jag själv reagerar över småsaker.
Idag ska jag tänka att det var jävligt bra att jag vaknade tidigt så jag lyckdes se lite av solens gosiga strålar, att jag har haft en skön träningsfri vecka, (ofrivillig dock meeen så ska jag inte tänka just nu) och att Ådi har betett sig rumsrent i flera dagar. It´s those little things :)
Nu är det bara att överleva helgen. Siktar på en rejäl nystart på måndag med ny energi, härliga morgonpromenader(som jag nu måste ta mig i kragen och börja med), skönt gymhäng och massa massa annat roligt!
Vad gör NI i helgen?
torsdag 10 mars 2011
Fördelar och nackdelar.....
...med mitt jobb
Det finns fördelar och nackdelar med alla jobb, det är rätt självklart. Jag tänkte spalta upp några av mina:
Fördel 1
Jag slipper kliva upp extra tidigt för att leta kläder, kamma mig, sminka mig osv osv som jag kanske hade behövt om jag hade jobbat i butik eller på bank.
Nackdel 1
Jag glömmer bort hur fan man gör när jag väl är ledig och ska ut på nåt galej. Detta gör att jag känner mig helt fel bland alla tjej-tjejer och jag vet inte riktigt hur jag ska agera. Mina sminkgrejer får plats i en tädsticksask modell större, helt sant, och jag har inte femtio par skor.
Fördel 2
Det blir aldrig en syjunta då jag till största delen arbetar med en massa grabbar/karlar/män/gubbar.
Nackdel 2
Ibland känner jag mig som en utomjording som inte har något intressant att säga när det blir alltför mycket båtsnack eller prat om sånt som hände på jobbet för 20 år sedan.
Fördel 3
Det är roligt att samla ihop till fest. Alla ser så mycket annorlunda ut när de inte har arbetskläder på, mycket vackrare helt enkelt :)
Nackdel 3
När jag är ledig och besöker jobbet utan mina arbetskläder känner jag mig än en gång som en utomjording. Uttittad och lite märklig. Oftast på ett bra sätt får jag hoppas (eller inbilla mig) men det är ju en markant skillnad när det INTE är så. Har jag märkt.
Fördel 4
Jag får känna mig som en dold hjälte ibland. Vi gör hemskt mycket bra som ni Sundsvallsbor aldrig får veta där ni ligger tryggt i era sängar och det är - 25 grader ute.
Nackdel 4
Det är aldrig så att det där braiga vi gör kommer fram. Nej det är något som förväntas av oss, att vi ska kunna trolla med knäna. Det är tyvärr dock så att när det INTE går bra som det märks, syns och hörs.
Fördel 5
Jag känner mig omtyckt på mitt jobb. Kan bero på att det inte finns så många tjejer där, kan bero på mitt sätt att vara. Jag vet inte riktigt, frankly I don´t give a damn, men jag tycker om mina arbetskamrater och vill gärna visa det med ett leende eller glada tillrop.
Nackdel 5
Det är inte alltid just "Fördel 5" uppskattas av alla. But U can´t please them all right?
Fördel 6
Arbetet är varierande och jag lär mig nya saker varje dag. Det finns mängder av möjligheter att utvecklas och stimuleras på, bara jag kunde sticka ut näsan lite mer och våga testa.
Nackdel 6
Ibland blir det bara för mycket och jag tycker inte att jag har lärt mig nånting väsentligt. Då är det bara att bita ihop och komma igen nästa dag.
Fördel 7
Att jag är tjej.
Nackdel 7
Att jag är tjej.
Det finns fördelar och nackdelar med alla jobb, det är rätt självklart. Jag tänkte spalta upp några av mina:
Fördel 1
Jag slipper kliva upp extra tidigt för att leta kläder, kamma mig, sminka mig osv osv som jag kanske hade behövt om jag hade jobbat i butik eller på bank.
Nackdel 1
Jag glömmer bort hur fan man gör när jag väl är ledig och ska ut på nåt galej. Detta gör att jag känner mig helt fel bland alla tjej-tjejer och jag vet inte riktigt hur jag ska agera. Mina sminkgrejer får plats i en tädsticksask modell större, helt sant, och jag har inte femtio par skor.
Fördel 2
Det blir aldrig en syjunta då jag till största delen arbetar med en massa grabbar/karlar/män/gubbar.
Nackdel 2
Ibland känner jag mig som en utomjording som inte har något intressant att säga när det blir alltför mycket båtsnack eller prat om sånt som hände på jobbet för 20 år sedan.
Fördel 3
Det är roligt att samla ihop till fest. Alla ser så mycket annorlunda ut när de inte har arbetskläder på, mycket vackrare helt enkelt :)
Nackdel 3
När jag är ledig och besöker jobbet utan mina arbetskläder känner jag mig än en gång som en utomjording. Uttittad och lite märklig. Oftast på ett bra sätt får jag hoppas (eller inbilla mig) men det är ju en markant skillnad när det INTE är så. Har jag märkt.
Fördel 4
Jag får känna mig som en dold hjälte ibland. Vi gör hemskt mycket bra som ni Sundsvallsbor aldrig får veta där ni ligger tryggt i era sängar och det är - 25 grader ute.
Nackdel 4
Det är aldrig så att det där braiga vi gör kommer fram. Nej det är något som förväntas av oss, att vi ska kunna trolla med knäna. Det är tyvärr dock så att när det INTE går bra som det märks, syns och hörs.
Fördel 5
Jag känner mig omtyckt på mitt jobb. Kan bero på att det inte finns så många tjejer där, kan bero på mitt sätt att vara. Jag vet inte riktigt, frankly I don´t give a damn, men jag tycker om mina arbetskamrater och vill gärna visa det med ett leende eller glada tillrop.
Nackdel 5
Det är inte alltid just "Fördel 5" uppskattas av alla. But U can´t please them all right?
Fördel 6
Arbetet är varierande och jag lär mig nya saker varje dag. Det finns mängder av möjligheter att utvecklas och stimuleras på, bara jag kunde sticka ut näsan lite mer och våga testa.
Nackdel 6
Ibland blir det bara för mycket och jag tycker inte att jag har lärt mig nånting väsentligt. Då är det bara att bita ihop och komma igen nästa dag.
Fördel 7
Att jag är tjej.
Nackdel 7
Att jag är tjej.
onsdag 9 mars 2011
Män och mogna avocados
Igår tittade jag på "House". Hugh Laurie är för jäkla hot för att vara.....ja jag var tvungen att googla och MEIN GODT han är ju för helvete 52 bast!! FEMTIOTVÅÅÅÅÅ!!!! Herregud om jag hade hans sexappeal om fem år så kunde jag lätt lägga mig ned och vila mig i form haha!
Nu tittar jag på Per Morberg. Det är också en fascinerande man. Visar verkligen att det inte räcker med att bara vara snygg, man måste vara intressant också! Nu vill inte jag påstå att jag tycker att han är så vidare läcker bara sådär, nej det är HUR han är som är det main thing. Jag vill bara att han ska komma hit och slänga upp en fläskig köttbit på vår utegrill, pressa spaghetti genom vår Kitchen Aid (som vi inte har, herregud men han tar säääääkert med sig en), tvinga mig att smaka tusen gånger från första tillagningsögonblicket, dra fingrarna genom håret så testarna klibbar ihop av stekflottet........Ja ni hajar kanske hur jag menar? Eller så inte!
Jag vet att det kanske är svårt för vissa att förstå hur jag menar, men idag på jobbet fick jag uppbackning så jag vet att jag inte är helt ute och cyklar :)
Är det där någon "tjejgrej"? Jag hatar förvisso att säga så, tjejgrej, men jag undrar ändå om det går att använda i detta fall. Vi tjejer imponeras av starka personer. Med starka menar jag inte nödvändigtvis muskelstyrka, utan mer en personlig utstrålning som tyder på en intressant insida. Eller är det så, att även killar fascineras av kvinnor som har "det", alltså som kanske inte nödvändigtvs är superheta vid första anblicken men som har ett sätt som gör att ögonen går i spinn och de bara vill ha mer mer mer?
JAG blir definitivt så, men så är jag ju tjej också så jag kan inte avgöra hur det är för grabbar. Jag fascineras av naturlig självsäkerhet blandad med en ärlig ödmjukhet. Om det lyser "Ja jag är snygg OCH jag vet om DET" i pannan så ryggar jag direkt. "Skit på dig" tänker min hjärna genast och det går nästan att se isen som lätt skulle kunna karvas av mig och användas i vilken festbål som helst. Jag avskyr verkligen snygga människor som inte har en tillstymmelse till insida, det är ett sånt slöseri!
Däremot älskar jag verkligen när människor överraskar. Folk som man sett en längre tid och som man bildar en relativt rättvis bild av men plötsligt så KABAM gör de något helt oväntat och man ser dem med helt nya ögon. Eller man ser dem i ett mycket vackrare skimmer. Det är väl underbart när sådant händer?!
Idag kom jag för övrigt på en lite rolig liknelse mellan män och avocados. En avocado är ett mysterium när den mognar. Det gäller liksom att ha den rätta touchen när man skär upp den. Det går ju inte att ta den helt omogen och väntar man för länge så är ögonblicket förbi och det är lika bra att slänga den.
Precis så är det med män också! Oftast så mognar och åldras de med stil och klass, mycket bättre än oss damer men det har jag pratat om förr så den delen struntar jag i nu.
Men ibland, precis som avocadon man just tyckte att man tog ur kylen för att mogna, så tittar man på en del och de ser ut som 50+ fast de egentligen bara är 25!
Det gäller att ha rätt timing med andra ord.
Lustigt eller hur? :)
Igår tittade jag på "House". Hugh Laurie är för jäkla hot för att vara.....ja jag var tvungen att googla och MEIN GODT han är ju för helvete 52 bast!! FEMTIOTVÅÅÅÅÅ!!!! Herregud om jag hade hans sexappeal om fem år så kunde jag lätt lägga mig ned och vila mig i form haha!
Nu tittar jag på Per Morberg. Det är också en fascinerande man. Visar verkligen att det inte räcker med att bara vara snygg, man måste vara intressant också! Nu vill inte jag påstå att jag tycker att han är så vidare läcker bara sådär, nej det är HUR han är som är det main thing. Jag vill bara att han ska komma hit och slänga upp en fläskig köttbit på vår utegrill, pressa spaghetti genom vår Kitchen Aid (som vi inte har, herregud men han tar säääääkert med sig en), tvinga mig att smaka tusen gånger från första tillagningsögonblicket, dra fingrarna genom håret så testarna klibbar ihop av stekflottet........Ja ni hajar kanske hur jag menar? Eller så inte!
Jag vet att det kanske är svårt för vissa att förstå hur jag menar, men idag på jobbet fick jag uppbackning så jag vet att jag inte är helt ute och cyklar :)
Är det där någon "tjejgrej"? Jag hatar förvisso att säga så, tjejgrej, men jag undrar ändå om det går att använda i detta fall. Vi tjejer imponeras av starka personer. Med starka menar jag inte nödvändigtvis muskelstyrka, utan mer en personlig utstrålning som tyder på en intressant insida. Eller är det så, att även killar fascineras av kvinnor som har "det", alltså som kanske inte nödvändigtvs är superheta vid första anblicken men som har ett sätt som gör att ögonen går i spinn och de bara vill ha mer mer mer?
JAG blir definitivt så, men så är jag ju tjej också så jag kan inte avgöra hur det är för grabbar. Jag fascineras av naturlig självsäkerhet blandad med en ärlig ödmjukhet. Om det lyser "Ja jag är snygg OCH jag vet om DET" i pannan så ryggar jag direkt. "Skit på dig" tänker min hjärna genast och det går nästan att se isen som lätt skulle kunna karvas av mig och användas i vilken festbål som helst. Jag avskyr verkligen snygga människor som inte har en tillstymmelse till insida, det är ett sånt slöseri!
Däremot älskar jag verkligen när människor överraskar. Folk som man sett en längre tid och som man bildar en relativt rättvis bild av men plötsligt så KABAM gör de något helt oväntat och man ser dem med helt nya ögon. Eller man ser dem i ett mycket vackrare skimmer. Det är väl underbart när sådant händer?!
Idag kom jag för övrigt på en lite rolig liknelse mellan män och avocados. En avocado är ett mysterium när den mognar. Det gäller liksom att ha den rätta touchen när man skär upp den. Det går ju inte att ta den helt omogen och väntar man för länge så är ögonblicket förbi och det är lika bra att slänga den.
Precis så är det med män också! Oftast så mognar och åldras de med stil och klass, mycket bättre än oss damer men det har jag pratat om förr så den delen struntar jag i nu.
Men ibland, precis som avocadon man just tyckte att man tog ur kylen för att mogna, så tittar man på en del och de ser ut som 50+ fast de egentligen bara är 25!
Det gäller att ha rätt timing med andra ord.
Lustigt eller hur? :)
tisdag 8 mars 2011
Snuvig i skinnpaj!
Japp, ungefär sådär känner jag mig idag. Inte fullt lika SÖT märkte jag när jag tittade mig i spegeln på IKEA och såg två rödögda små klot som förvirrat försökte fästa blicken på någon fast substans, samt ett märkligt rött STOPPLJUS som befann sig i min näsregion. MEN SWEET!
Sweet var det däremot att IDAG var första dagen som jag dissade vinterjackan och gled ut genom dörren ikväll min älskade skinnjacka! NU ÄR DET VÅR kära vänner! Tänker inte tillägga att jag hade vinterhalsduken och vantar också.....det känns onödigt!
Alla planer som gick ut på att jag och mitt ego skulle få en sweet eftermiddag dog liksom ut och tur var väl det för jag vet inte om det är så passande att Rudolf med röda mulen glider runt såhär i vårtider!
Så nu sitter jag här. I soffan. All alone. Ska fortsätta mata min alkisådra och ta mig en skaplig whisky i all enkelhet. För att hjälpa den på traven ned genom strupen (då jag inte är skitförtjust i whisky) tänker jag vräka på Kings Of Leon på stereon och dansa som en galning i vardagsrummet. R U gonna be here and watch the madness? Nä I don´t think so men det vore en skön tanke, alla mina 40 bloggläsare stormar ytterdörren för att få sig en kik haha! Ni får gärna sprida detta vidare, då kanske jag kan fördubbla min nobla läsarskara :)
Igår var ett riktigt lågvattenmärke vad gäller mina blogginlägg. Jag kände riktigt hur ryggsäcken blev tyngre och tyngre ju mer jag funderade och skrev. Fast det är bra skit det där, att få skriva och sätta ord på det jag tänker. Kind of like it. A lot!
Men nu är våren verkligen verkligen på ingång och jag känner hur min hjärna sakta börjar tina fram. Det finns rätt många idéer som ploppar upp, lika snabbt som isen smälter och rinner längs asfalten glider de upp och svämmar över inuti mig. Känns också bra!
Bara jag blir av med min förkylning så ska det sättas fart med både träning, personlig utveckling och lite tid för att göra njutbara saker. Det är väl det vi är här för! Eller?
måndag 7 mars 2011
Losing grip
Har ni någonsin varit med om att fundera över något så vansinnigt länge att ni till slut inte har en jävla aning om var ni stod i frågan FRÅN BÖRJAN? Det börjar med en fundering, kanske en personlig analys över varför man tycker si eller så om en sak. Denna fundering spinner vidare tills den spridit sig till varenda vrå i skallen och det känns som den har en egen puls.
Lite så känner jag idag. Helgen var mysig och avkopplande på alla sätt och vis. Jag och Arne hade många intressanta samtal. Bland annat påpekade Arne lite saker som han börjat se hos mig de senaste åren och som inte har funnits där förut. Det är inte på ett positivt sätt, dock inget som påverkar vårt förhållande på något vis, jo kanske indirekt eftersom det handlar om mig, Kanske är det inget allvarligt, kanske är det en väckarklocka om att jag borde göra lite förändringar.
I DON´T KNOW!!
Det är det som är "problemet", att jag inte vet! Jag kan inte riktigt lita på vad jag egentligen känner och det känns lite vingligt så att säga. Nu måste jag väl som vanligt påpeka att detta inte har något med mig och Arne att göra, utan bara me me me.
Jag känner att jag inte utvecklas med mina erfarenheter, det är snarare så att det jag får erfarenhet av stoppar upp mig i min fortsatta utveckling. Hänger ni ens med? If you do, I´m more than impressed för själv fattar jag ingenting haha! Ska försöka utreda detta. Oh shit here we go!
Vissa människor har en drivkraft och överlevnadsinstinkt. Det spelar ingen roll hur många gånger de får höra att de "inte kan" eller "inte borde" eller "det kommer aldrig att gå". De gör det. STILL! Som om de får energi av motgångar och gör det till sina framgångar.
Så önskar jag att jag kunde tänka! Men nä nä, så fort någon säger att jag inte kan eller ifrågasätter varför jag gör som jag gör, så har en liiiiiten liiiiiten elak mini-me kontaktlimmat fast sig på min axel och småskrattar så fort jag tänker en vettig tanke. Schyrrans! Tack som fan! And the wheels go round and round.
Detta har alltid varit en issue för mig. Dock har jag märkt att det har växt mer och det har mycket med mitt jobb att göra. Tror jag i alla fall. Tror. Det är fan ett dumt ord ibland. I wish I knew!
Faktiskt så tror jag att det till största del handlar om mig själv och min egen syn på mig. Om jag hade valt en annan tankegång från början hade sannolikheten för att hamna på denna snåriga stig istället för en grym autobahn, varit rätt mycket MINDRE i alla fall!
Stora tankar från en liten tjej :) Jag tror, nej jag är rätt säker på, att jag, trots min enorma brist på lokalsinne, kommer hitta min autobahn. Jag har ju i alla fall fått upp ögonen och börjat nysta så sakta i härvan.
Hav förtröstan kära vänner! Jag är bara i en liten nedförsbacke i mitt rollercoaster-liv!
Har ni någonsin varit med om att fundera över något så vansinnigt länge att ni till slut inte har en jävla aning om var ni stod i frågan FRÅN BÖRJAN? Det börjar med en fundering, kanske en personlig analys över varför man tycker si eller så om en sak. Denna fundering spinner vidare tills den spridit sig till varenda vrå i skallen och det känns som den har en egen puls.
Lite så känner jag idag. Helgen var mysig och avkopplande på alla sätt och vis. Jag och Arne hade många intressanta samtal. Bland annat påpekade Arne lite saker som han börjat se hos mig de senaste åren och som inte har funnits där förut. Det är inte på ett positivt sätt, dock inget som påverkar vårt förhållande på något vis, jo kanske indirekt eftersom det handlar om mig, Kanske är det inget allvarligt, kanske är det en väckarklocka om att jag borde göra lite förändringar.
I DON´T KNOW!!
Det är det som är "problemet", att jag inte vet! Jag kan inte riktigt lita på vad jag egentligen känner och det känns lite vingligt så att säga. Nu måste jag väl som vanligt påpeka att detta inte har något med mig och Arne att göra, utan bara me me me.
Jag känner att jag inte utvecklas med mina erfarenheter, det är snarare så att det jag får erfarenhet av stoppar upp mig i min fortsatta utveckling. Hänger ni ens med? If you do, I´m more than impressed för själv fattar jag ingenting haha! Ska försöka utreda detta. Oh shit here we go!
Vissa människor har en drivkraft och överlevnadsinstinkt. Det spelar ingen roll hur många gånger de får höra att de "inte kan" eller "inte borde" eller "det kommer aldrig att gå". De gör det. STILL! Som om de får energi av motgångar och gör det till sina framgångar.
Så önskar jag att jag kunde tänka! Men nä nä, så fort någon säger att jag inte kan eller ifrågasätter varför jag gör som jag gör, så har en liiiiiten liiiiiten elak mini-me kontaktlimmat fast sig på min axel och småskrattar så fort jag tänker en vettig tanke. Schyrrans! Tack som fan! And the wheels go round and round.
Detta har alltid varit en issue för mig. Dock har jag märkt att det har växt mer och det har mycket med mitt jobb att göra. Tror jag i alla fall. Tror. Det är fan ett dumt ord ibland. I wish I knew!
Faktiskt så tror jag att det till största del handlar om mig själv och min egen syn på mig. Om jag hade valt en annan tankegång från början hade sannolikheten för att hamna på denna snåriga stig istället för en grym autobahn, varit rätt mycket MINDRE i alla fall!
Stora tankar från en liten tjej :) Jag tror, nej jag är rätt säker på, att jag, trots min enorma brist på lokalsinne, kommer hitta min autobahn. Jag har ju i alla fall fått upp ögonen och börjat nysta så sakta i härvan.
Hav förtröstan kära vänner! Jag är bara i en liten nedförsbacke i mitt rollercoaster-liv!
söndag 6 mars 2011
Dit ingen ström kan nå......
Japp vi har varit totalt ödelagda i helgen. Ingen Facebook, ingen Melodifestival, inga skidtävlingar....yeeeaah right som om jag kollat på dem ÄNDÅ?! Det jag menar är att vi har haft en helg i total symbios med naturen, och dit vilken elallergiker som helst LÄTT skulle kunna leva problemfritt i 100 år. Stensjön är platsen och det första som väntade oss i stugan var, förutom svärfar, hans kulinariska kolbullar :)
Utsikt från fönstret. Klockan är sju. Där ute väntar rödingen på att få plockas upp
Kvällsmys i stugan
Passande namn på stugan. Får en inte ALLS att fundera över vilka som bott där tidigare. Sovit i samma sängar. Ätit vid samma köksbord.....MHMM?!
Stugan och Arne
Toaletten. Observera att även råttorna verkar göra sina behov här!
Drar ihop till middagsfödan :)
Tyvärr var jag inte med vid själva fångstögonblicket. Var jag var?
JAG ÅT naturligtvis hahahaha!!
Gapat över mycket den stackarn!
Tur man inte kan SE blåsten!
Arne myser under huvan
Lunchtime! Kolbullar :)
Arne lagar.........
....och jag äter!
BLÅÅÅÅSER det trooo???!!!
Japp köttbullen ni ser, that´s me! Nedpackad
i pulkan på väg hemåt.
Jag är en riktig outdoor-wannabe. Ser mig själv alltid som en som älskar utelivet (ja då menar jag inte det på krogen). Ge mig en bergstopp och jag vill stå längst upp på den. Skicka ut mig i en kanot och jag paddlar gladeligen längs Indalsälven med ett kastspö mellan tänderna. Borra ett hål i isen och jag sitter där tills jag fått största abborren. MEN!
Jag VÄGRAR frysa!! Det är tamejfan det värsta jag vet! Är aldrig rätt klädd, får alltid låna största skoteroverallen som jag snubblar runt i totalt oförmögen att röra mig fritt i. Alltid fel skor, tills förra året då jag faktiskt tog tag i detta och köpte ett par grisvarma skor. Faktiskt, när jag tänker efter så är det för övrigt det senaste i skoväg jag införskaffade haha! Har dock fått små hintar om att mina tennispjucks från Hedenhös tid inte längre går hem så jag får väl masa mig iväg och kosta på mig ett par nya då :)
Ja en parentes var det där. Back to my wildlife-ådra! Hur tror ni det var denna gång? Solen sken som ni kan se på bilderna, och det var till och med några plusgrader. MEN VEM I HELVETE SKICKADE MISTER BISTER-STORM i min väska?? VA VA? VEM VAR DET???
Det blåste, nej STORMADE, så jag var tvungen att ta en bild för att se att huvudet faktiskt satt fast där långt inne i jackan. Hade fått låna jackan av bästa grannen med stor utlovning att den var "den varmaste jackan som hon någonsin haft".
Vi får väl se tänkte jag men OH MY GOD så VARM den var!!!! En riktig life-saver må jag säga, och orsaken till att jag faktiskt uthärdade större delen av dagen.
Har ändå haft en helt underbar helg! Man landar verkligen vid sådana här tillfällen. Helt ovetande om vad som händer och sker i världen. Ingen telefon som kan ringa eller chatt-ruta som blinkar. Det är nog de enda tillfällen som jag känner mig totalt i balans med mig själv. Det går liksom inte att göra så mycket annat än att lyssna på naturen och ta det lugnt. Är jag redo för en sjudagars på jobbet? Am I ever?
fredag 4 mars 2011
Idag ska jag prata om.......
.....avundsjuka.....
Vad är det som gör folk avundsjuka? Finns det någon slags inbygd gen som bara ligger där och väntar, bultar och slår, på att få bryta ut? Är det bara hos människor detta ondskefulla beteendet dyker upp eller besitter även djur dessa känslor? Man läser ju om bl a katter som blir konstiga när familjen får en bebis men är det just AVUNDSJUKA eller är det något annat, något djuriskt, för att försvara sig och de sina?
Den avundsjuka jag tänker prata om har ingenting alls med DET att göra, inte ens i närheten. Eller jo, i och för sig, för att försvara sig själv och sina egna handlingar så till viss del kan det väl stämma.
Men det är INTE av en GOD gärning som denna typ av avundsjuka uppstår. Det är inte den där harmlösa "Åh jag önskar att jag också var smal, rik, berömd" osv....no no....det är en slug och högst beräknande kind of jelly.
Om man VET att man inte kan kan få det man vill ha så ska det börja grävas och jävlas för att eliminera chansen att någon annan som HAR möjlighet att få det inte ska få. DET är INTE, varken en bra egenskap, eller okej!
Tankens kraft tillsammans med ord kan vara en rätt skrämmande kombination. Detta tillsammans med "rätt" eller kanske fel folk kan aldrig vara bra. En negativ ekvation så att säga!
Att starta ett rykte. När man gör det, tänker man då verkligen igenom konsekvenserna ordentligt? Tänker man på att, inte bara de namngivna, utan de som finns runt om dem också blir drabbade? Förmodligen inte, eller jag hoppas verkligen inte det, för då är det fan ännu värre!
Vad är det då som gör att ett rykte får liv, växer och snart blir till "verklighet"? VI! Det är helt enkelt vi människor som gör det. Naturligtvis. Men varför? Varför är vi så snabba att försöka sänka varandra istället för tvärtom? Om vi kan förstöra andras liv genom att endast öppna munnen, hur skulle det inte då vara om vi istället ägnade oss åt att göra detsamma fast tvärtom? Alltså lyfta upp och hjälpa varandra framåt!
Men nä, why bother ens ´cause it aint gonna happen!
Nu är jag inget helgon själv. Visst fan snappar jag upp sånt jag HÖR, analyserar och funderar, men så länge det är ett RYKTE och inget konkret så försöker jag nog att hålla låg profil innan jag yttrar mig i frågan. Folk borde sålla meroch kasta minst 90% av det de hör i soptunnan utan att ens fundera en gång till över det.
Däremot, om det finns något konkret att ta på så får man väl ta det, stå för det och gå vidare. UTAN att försöka släta över genom att ta saker ur dess sammanhang för att själv komma i bättre dager. ELLER för den delen hitta på saker som helt enkelt inte är sanna!
Kasta inte sten i glashus är ett jävligt bra uttryck! Eller pil i kuvös. Eller......ja U got it duuude!
Nu ska jag ut och sålla mina funderingar i solens glassiga sken.
Ha en skön fredag. Min helg kommer bli kanon och vad jag har gjort får ni givetvis se på söndag!
Vad är det som gör folk avundsjuka? Finns det någon slags inbygd gen som bara ligger där och väntar, bultar och slår, på att få bryta ut? Är det bara hos människor detta ondskefulla beteendet dyker upp eller besitter även djur dessa känslor? Man läser ju om bl a katter som blir konstiga när familjen får en bebis men är det just AVUNDSJUKA eller är det något annat, något djuriskt, för att försvara sig och de sina?
Den avundsjuka jag tänker prata om har ingenting alls med DET att göra, inte ens i närheten. Eller jo, i och för sig, för att försvara sig själv och sina egna handlingar så till viss del kan det väl stämma.
Men det är INTE av en GOD gärning som denna typ av avundsjuka uppstår. Det är inte den där harmlösa "Åh jag önskar att jag också var smal, rik, berömd" osv....no no....det är en slug och högst beräknande kind of jelly.
Om man VET att man inte kan kan få det man vill ha så ska det börja grävas och jävlas för att eliminera chansen att någon annan som HAR möjlighet att få det inte ska få. DET är INTE, varken en bra egenskap, eller okej!
Tankens kraft tillsammans med ord kan vara en rätt skrämmande kombination. Detta tillsammans med "rätt" eller kanske fel folk kan aldrig vara bra. En negativ ekvation så att säga!
Att starta ett rykte. När man gör det, tänker man då verkligen igenom konsekvenserna ordentligt? Tänker man på att, inte bara de namngivna, utan de som finns runt om dem också blir drabbade? Förmodligen inte, eller jag hoppas verkligen inte det, för då är det fan ännu värre!
Vad är det då som gör att ett rykte får liv, växer och snart blir till "verklighet"? VI! Det är helt enkelt vi människor som gör det. Naturligtvis. Men varför? Varför är vi så snabba att försöka sänka varandra istället för tvärtom? Om vi kan förstöra andras liv genom att endast öppna munnen, hur skulle det inte då vara om vi istället ägnade oss åt att göra detsamma fast tvärtom? Alltså lyfta upp och hjälpa varandra framåt!
Men nä, why bother ens ´cause it aint gonna happen!
Nu är jag inget helgon själv. Visst fan snappar jag upp sånt jag HÖR, analyserar och funderar, men så länge det är ett RYKTE och inget konkret så försöker jag nog att hålla låg profil innan jag yttrar mig i frågan. Folk borde sålla meroch kasta minst 90% av det de hör i soptunnan utan att ens fundera en gång till över det.
Däremot, om det finns något konkret att ta på så får man väl ta det, stå för det och gå vidare. UTAN att försöka släta över genom att ta saker ur dess sammanhang för att själv komma i bättre dager. ELLER för den delen hitta på saker som helt enkelt inte är sanna!
Kasta inte sten i glashus är ett jävligt bra uttryck! Eller pil i kuvös. Eller......ja U got it duuude!
Nu ska jag ut och sålla mina funderingar i solens glassiga sken.
Ha en skön fredag. Min helg kommer bli kanon och vad jag har gjort får ni givetvis se på söndag!
torsdag 3 mars 2011
Min jävla morgon
Torsdagsmys...
Schysst utsikt från vår altan....hmmm...
Getting in da mood inför träningspasset
Izzy har också vårkänslor
Min morgon i ord:
06:15: Ska hämta tidningen på jobbet. Detta görs oftast med bil vintertid. Sommartid kan man cykla. Sätter mig i Ådi och ska starta. Nä det ska jag INTE!!! TYDLIGEN! Startar inte. NJÖTNJÖTNJÖÖÖÖT säger han bara trött. Vafan jag tycker ändå inte att han har rätt att vara MER trött än vad jag är, han har ju bara stått stilla och väntat hela natten! Hmm kanske sur då!
Hämtar kontaktspray och sprayar hejvilt. NU DÅ! Nä....inte nu heller. Hoppar upp under huven och får snilleblixten att BLÅSA rent i tänspolen. Får kontaktspray i hela käften. Nice!
06:30: Hittar en annan bil. Hämtar tidningarna. Lägger dem på huven och teststartar Ådi. Nä. Stendöd. Tidningarna å andra sidan får liv och drar iväg med en jävla fart över plan.....MEN VAFAAAN! Springer som en iller kors och tvärs. Lyckas samla upp det mesta, Dagbladet lyckades dock rymma så grattis ni på Tunadalshamnen som fick en gratistidning idag!
GÅR IN! Erkänner mig besegrad. Eller?
06:45: Teststartar igen och SKITEN SVARAR!!
07:15: Rullar hemåt för att skrubba truten ren och SOVA!
Japp det var förmiddag det. Jobbade nattpass, sov tre timmar och blev väckt med ett sms från en av de finaste människor jag vet, inside out! Kan väl inte bli så mycket bättre right?
Solen tittar fram lite nu som då, den har inte riktigt bestämt sig för om den vill vara med eller ej. Hav dock förtröstan, klockan tre ska jag in mot stan så då kommer den skina som aldrig förr!!
Dagen fortsätter med altanhäng, träning, middag hos Pernilla och barnen som jag inte sett på...SKRÄMMANDE länge! Efter det SALSA och sen tycker jag att jag har förtjänat ryggläge i sängen!
Peace out folks!
onsdag 2 mars 2011
Tutt-expert sökes!
Titta på bilden nedan.......Vad ser ni?
Ni ser säkert en helt vanlig tröja, right? MEN VAD VAD VAD är det som flugit och sulat fast sig på AXLARNA???? En SKINNBIT! Nej TVÅ skinnbitar! Varför i helvete måste de förstöra plaggen på detta vis? Eller är det jag som är totalt efterbliven och modeförstörd. Alltså förstörd på det sättet att jag inte begriper vad som är hot and what´s not? Förmodligen är det så men då är jag fanimej gärna lyckligt ovetandes detta. Ni finner mig ICKE på stan i något liknande! Skinn har man på näsan eller när man åker hoj. BASTA! Ja man KAN ha skinnbrallor annars också, det ska jag faktiskt erkänna. Jag hade ju det, kind of, i fredags hehe!
Imorse kom jag till jobbet och fick i stort sett vända. Ska jobba natt då det är sjuklingar på det skiftet. Jag gillar att vara vaken på nätterna, problemet är att det kommer vara skitsvårt att klara av det då jag inte sovit speciellt mycket idag.
Drog iväg en sväng till Birsta för att spana runt lite. NO GOOD LUCK där inte! Jag ska berätta för det manliga könet att det är fan inte lätt att handla vissa saker när man är tjej. BH-ar till exempel. Varför i helvete har vi "belönats" med ungefär 314 miljoner olika sorter där ingen egentligen är den storlek som anges?? Jag har väl ingen problemkropp med typ skogshuggarhydda eller puckelrygg så jag BORDE väl hitta EN JÄVEL som passar? NÄ! NÄ IGEN! Förr hade jag problemet att jag hittade ingen i en vanlig affär som typ H&M eller dylikt då alla var FÖR SMÅ. Men nu, nu är det knappast det som är problemet......so what is then? Jag hämtar kanske fem stycken, olika sorter och naturligtvis har jag garderat mig så att alla är lite olika storlekar. Det är BARA DET att när jag väl provat dem alla så är alla FEL storlek! Den storlek som borde vara fel stämmer, men bara till viss del, och då finns det såklart ingen annan storlek kvar.
Fy fan, man borde kunna bli expert på detta, typ som det finns sommelier på en restaurang, ni vet den där vinexperten som berättar att man bara MÅSTE ha det där vinet till grodlåret.....Mja. Sure thing att det ska finnas "experter" på utvalda butiker men vad fan hjälper det när man sen kanske går in i en annan butik, glad i hågen för att nu jävlar har man iaf rätt storlek utpekad för sig, OCH SÅ ÄR DET ÄNDÅ INTE RÄTT???
Äh skit detsamma, vad är en bal på slottet liksom? I go nude, det är väl det enda rätta!
tisdag 1 mars 2011
Mycket mat och tunga ben
Alldeles nyss visades ett klipp från "Sofias änglar". Arne kommenterade med att "Undra om man skulle prioritera annat än att renovera och såna saker om man skulle ha det sådär."
Mitt svar är: JA GARANTERAT!
Jag har en grym fobi för att bli sjuk eller vanställd på något sätt som gör att jag inte kan använda min kropp på det sätt jag är van vid. Eftersom jag är grymt kritisk till min egen kropp och utseende och rätt ofta bara ser det jag vill förändra och förbättra, är jag ibland övertygad om att jag kommer råka ut för något som gör att jag tittar tillbaka och ser vilken idiot jag var.
Eller att jag blir riktigt sjuk och inte KAN skotta snö. Då kommer jag tänka att jag var jävligt onödig som gnällde över en sån skitsak.
Jag har nog lätt för att stressa upp mig och tänka att "all shit happens to me all the time" fast egentligen har jag ett HELT UNDERBART SORGLÖST liv!!
Då tänker jag rätt ofta att det förmodligen kommer ske något hemskt, riktigt hemskt, som ska få mig att inse att livet var nog rätt jävla bara ändå.
Tomas Fogdö är ju ett exempel på hur man förändras efter en oycka. Fast för hans del var det till det bättre. Har hört honom säga någon gång att olyckan var det bästa som hänt honom. Knepigt kan man tycka, men jag vet inte ändå. Man får nog rätt grymma perspektiv på livet efter en sån grej.
Kör lite med dubbelmoral här då jag ändå tycker att jag är bra på att se och värdesätta små små saker i livet. Att få dricka kaffe första vårdagen, barfota ute på altan och känna solen värma ansiktet. Höra en riktigt bra låt som bara vrider om ända längst längst inuti mig. Ja ni vet ju redan what I like, jag brukar berätta det rätt ofta. Men små små saker som förgyller och sätter guldkant på tillvaron. Jag plockar fram de bilderna ibland, strippar ned dem i molekyler och bara njuuuuuuter.
Måste bara bli lite bättre att sluta explodera över skitsaker. Eller så är det bra att få ut aggretionerna, vad tror ni? :)
Idag testade jag i alla fall att ÄTA MER vid lunchtid. Jag smockade i mig en hel tallrik full med bulgur, köttfärs och tomat. Sen var jag proppmätt och redo att däcka i soffan...meeen det kunde jag ju inte göra på jobbet!!
Kände mig helt ledbruten, färdig för räkning och totalt slut i själen men bestämde mig ändå för att dra mig till gymmet och köra ett benpass. AND OH MY GOD så BRA det gick!! Har inte tränat ben på två veckor och jag vet inte om det var vilan eller maten men det bränner bra än. Undra hur det ska gå imorgon?
Tänkte nämligen försöka mig på att kliva upp i ottan och ta mig en löptur innan jobbet. Hmm....återkommer hur det gick i den frågan!
På torsdag ska jag i alla fall slippa köra rygg ensam. Jag ska sula fast mig vid två eminenta unga män på gymmet och tvinga dem lyfta upp mig i chinsstången när jag inte orkar längre....vilket tyvärr är rätt snart haha!
Ådi ska få lite omvårdnad också. Han strejkade idag mitt på E4:an idag. Jag var redo att döda honom på riktigt, som vanligt haha. Dock KAN det vara mitt fel......ska undersöka detta imorgon!
Hugs and kisses TO YA ALL!!
Mitt svar är: JA GARANTERAT!
Jag har en grym fobi för att bli sjuk eller vanställd på något sätt som gör att jag inte kan använda min kropp på det sätt jag är van vid. Eftersom jag är grymt kritisk till min egen kropp och utseende och rätt ofta bara ser det jag vill förändra och förbättra, är jag ibland övertygad om att jag kommer råka ut för något som gör att jag tittar tillbaka och ser vilken idiot jag var.
Eller att jag blir riktigt sjuk och inte KAN skotta snö. Då kommer jag tänka att jag var jävligt onödig som gnällde över en sån skitsak.
Jag har nog lätt för att stressa upp mig och tänka att "all shit happens to me all the time" fast egentligen har jag ett HELT UNDERBART SORGLÖST liv!!
Då tänker jag rätt ofta att det förmodligen kommer ske något hemskt, riktigt hemskt, som ska få mig att inse att livet var nog rätt jävla bara ändå.
Tomas Fogdö är ju ett exempel på hur man förändras efter en oycka. Fast för hans del var det till det bättre. Har hört honom säga någon gång att olyckan var det bästa som hänt honom. Knepigt kan man tycka, men jag vet inte ändå. Man får nog rätt grymma perspektiv på livet efter en sån grej.
Kör lite med dubbelmoral här då jag ändå tycker att jag är bra på att se och värdesätta små små saker i livet. Att få dricka kaffe första vårdagen, barfota ute på altan och känna solen värma ansiktet. Höra en riktigt bra låt som bara vrider om ända längst längst inuti mig. Ja ni vet ju redan what I like, jag brukar berätta det rätt ofta. Men små små saker som förgyller och sätter guldkant på tillvaron. Jag plockar fram de bilderna ibland, strippar ned dem i molekyler och bara njuuuuuuter.
Måste bara bli lite bättre att sluta explodera över skitsaker. Eller så är det bra att få ut aggretionerna, vad tror ni? :)
Idag testade jag i alla fall att ÄTA MER vid lunchtid. Jag smockade i mig en hel tallrik full med bulgur, köttfärs och tomat. Sen var jag proppmätt och redo att däcka i soffan...meeen det kunde jag ju inte göra på jobbet!!
Kände mig helt ledbruten, färdig för räkning och totalt slut i själen men bestämde mig ändå för att dra mig till gymmet och köra ett benpass. AND OH MY GOD så BRA det gick!! Har inte tränat ben på två veckor och jag vet inte om det var vilan eller maten men det bränner bra än. Undra hur det ska gå imorgon?
Tänkte nämligen försöka mig på att kliva upp i ottan och ta mig en löptur innan jobbet. Hmm....återkommer hur det gick i den frågan!
På torsdag ska jag i alla fall slippa köra rygg ensam. Jag ska sula fast mig vid två eminenta unga män på gymmet och tvinga dem lyfta upp mig i chinsstången när jag inte orkar längre....vilket tyvärr är rätt snart haha!
Ådi ska få lite omvårdnad också. Han strejkade idag mitt på E4:an idag. Jag var redo att döda honom på riktigt, som vanligt haha. Dock KAN det vara mitt fel......ska undersöka detta imorgon!
Hugs and kisses TO YA ALL!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)