Timmar kvar till 30...

Japp imorgon smäller det, imorgon blir jag "kärring", "gammtanta", får krämpor, orkar inte lika mycket som idag när jag är 29 bast, måste börja fundera på om jag ska lyfta ögonen eller tuttarna först, kommer få höra saker som "jaa du är ju inte purung längre", "måste du inte skynda på nu, snart är det för sent att skaffa barn"......ja vill ni att jag ska fortsätta??

Så hur känns det då?
Jävligt bra måste jag säga. Jag har inga som helst åldersnojor, krämpor eller ångest på något vis. Why should I? Jag har svårt att se den där åldersfixeringen, som att en personlighet eller det liv man väljer att leva ska sitta i en siffra?? Låter ju jävligt troligt......

Hade jag föreställt mig mina första 30 år såhär? Hade jag föreställt mig att jag, fyra år efter att jag gift mig skulle hamna i en lägenhet där jag inte äger mer än kläderna jag bär, att jag dagen innan jag ska ut och fira har skrivit skilsmässopapper och diskuterat uppdelning av mitt liv?
Nej. Svaret är nej nej nej. Men man lär av valen man gör, och jag tror verkligen på att leva efter min magkänsla, för att känna saker är ju som bekant min grej.

Imorgon ska jag fira. Jag ska fira MIG, så jävla ego ska jag vara, men förutom det ska jag även fira de underbara människor jag omges av. Jag är vansinnigt bortskämd, jag vet det, men jag är även oerhört medveten om det och vårdar det ömt!

Just nu är jag lite låg. Jag har haft en riktig crap-dag och den blev inte bättre av att en bilist tutade, öppnade dörren och skrek "idiot", vilket jag säkert hade förtjänat. Inte blev det bättre av att jag glömde mitt visakort och leg på jobbet eller att jag kom på det efter att ha cyklat halva vägen redan. Hade först tänkt ta ledig idagt men läste ju att det skulle bli regn hela dagen så why not work.......jävligt passande att det regnade HELA TIDEN medans jag GICK till jobbet och att det sedan blev strålande sol och rena sommaren när jag stod i en mörk källare med en ficklampa i käften och rattade ventiler. Hade då tänkt ta ledigt halva dagen men eftersom det fattades folk plus att det hände spännande saker på jobbet stannade jag kvar, som en snäll liten vovve.

Har fortfarande svårt att hantera vissa situationer på jobbet. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska gå vidare med det, för vidare måste jag. Jag kan inte stå kvar och stampa i det förflutna för till slut trampar jag luft och då finns det liksom inte längre något att hålla mig i. Det är svårt, otroligt svårt. Allt jag önskar är några sketna små jävla ord som kan knyta ihop säcken, sen kan jag lägga den säcken i bagageluckan på Ådi, stänga luckan lite lagom slarvigt och låta den gå i graven samtidigt som Ådi ska tacka för sig. Känns som en bra symbolisk ritual.....

Men imorgon är det min dag så

What´s cookin´in my freezer.....

....right as we speak!

Ja....inte själva påsen då som ni säkert fattar utan att jag måste påpeka det, men en färdigblandad proteindrink ligger nu på kylning i min frys. Bland det godaste jag vet och jag ser verkligen fram emot kvällsstunden i soffan, när jag vet att jag har jobbat hårt både på arbetet och med träningen, och så får jag softa ned mig i soffan, scanna internet och sippa på min lilla drink. Det är då jag tankar min lilla kropp, klappar och pysslar om. Vardagslyx på hög nivå!!

Kan verkligen rekommendera detta protein. Bland det mumsigaste som finns på marknaden, inte för att jag provat alla eller är någon expert, men jag drar slutsatsen att om man kan blanda det med endast vatten och det fortfarande smakar gott så är det just det. Jävligt gott!

Sedan är det ju naturligtvis bra för oss som tränar vilket är prio nummer ett, smaken är bara en grym bonus!

"Nutritech Whey Complete är ett kosttillskott med högt proteinvärde. Denna unika kombination av olika vassleproteiner skyndar på återhämtningen och ökar muskelstyrkan."

Osv, osv.....Try it folks! Ni kommer ICKE att bli besvikna!! Finns i olika smaker, Choklad, Vanilj, Jordgubb, Banan, Cappuchino, Tuttifrutti, Mintchoklad.*NYHET*  Jordgubb/Banan, Persika/Mango, Citron *NYHET*

Idag klev min karaktär in och talade till mig. Var helt slut efter jobbet, kändes väldigt lockande att bara åka hem och somna i soffan. Meeeen då sa herr karaktär att nähääee du Malin, du kommer känna dig mycket piggare mentalt om du tar dig i kragen och svänger in på gymmet. Så då gjorde jag det och visst hade min karaktär rätt. Sen hade det säkert inte skadat att sova på soffan heller, vilan är grymt viktig den med!

Fast jag räknar med att min kropp kommer få vila från gymmet i helgen. Vad som händer har jag själv inte riktigt koll på men jag har en känsla av att det blir en helg som jag aldrig glömmer....hur den än blir :)

Well well, den här tösen ska hasa i säng nu för jag behöver verkligen sova!!

Hej då macken, vi ses imårrn!



Hot stuff

....with POLEDANCE!!!!

I bet you all wonder.....hur fan det går för mig på poledancekursen :) Ikväll var andra gången and my God, ikväll fick musklerna känna att de var med. Om jag ska visa mig utan kläder (jaa som i ett omklädningsrum menar jag, inte så att jag tänker köra nån private show än haha) kommer väl folk tro att jag blir misshandlad!! Brännmärken och blåmärken är sånt man får ta och JÖSSES vad SKOJ det är!! När flytet i rörelserna kommer och man snappar upp koreografin lättare, då jävlar känner man sig som en puma som smyger i djungelgräset........I like it! A LOT!!

Gårdagens inlägg var av förbannad sort. Jag vill bara poängtera att de som ger mig energi, de tänker jag fortsätta ladda med nöje!! Men de som tror att det bara går att checka in och hämta när det passar, nä nä, nu tänker jag dra en gräns! Så var inte oroliga, jag tänker fortsätta vara den där glada, sorglösa tösen, dansandes med glada tillrop och okontrollerat skratt!!

Körde ett crossfitpass i eftermiddags. Tror inte att jag ska göra det mer sådär alldeles innan poledansen för holy crap vad slut jag var! Passet såg ut som sådant:

6 svingar (16 kg kettlebell)

10 st marklyft (lätt, 50 kg)

20 mountain climbers

120 hopprepshopp

Gjorde sex varv på tolv minuter blankt.

Imorgon ska jag få följa med på VIP-kväll på en träningsbutik här i stan, all thanks to sweet Eva!! Ska bli superskoj då jag aldrig ens varit där, skämmes!! Det bjuds på snacks, bra erbjudanden på Better Bodies utbud................mjaaa lite av varje har jag på känn. Ser jag fram emot!!

Nu blir det till att sippa klart på iskylda proteindrinken och sen borsta tänder och hoppa i säng. Imorgon är en dag det med och var glad för det!



Running low?

If you ever running low....................

If you ever running low.......




If you ever running low.......




........just call me, the lifetime longlasting energizerbunny......

....after all....when I come to think about it....

DON´T BOTHER!!

För det får faktiskt vara nog nu. Jag är jävligt trött på att vara någon slags duracellkanin som är  bra att ha när batterinivån blinkar låg nere i högra hörnet. Jag är ingen påfyllningsflaska som det går att dutta av lite nu som då. Jag är heller ingen dygnetrunt-öppen jävla bensinstation som ni kan tanka av när det passar.

Det jag DÄREMOT är, är en MÄNNISKA. En människa som känner, tänker och älskar. Ja jag vet, jag älskar alldeles för mycket ibland. Jag lägger hela mig i andras händer, låter dem krama eller krossa, whatever is fine with me. Det ni behöver det får ni, inga problem, jag är ju en evighetsmaskin, alltid fulladdad med vad fan ni än kan tänkas behöva just idag!

Har jag någonsin varit något annat?

Eller har slutstationen alltid varit glasklar för dig?

Ett år, ett tag, en stund.....den tid som behövdes för att du inte skulle behöva mig mer, för att du skulle känna dig fulladdad and good to go?

Har du funderat över vad JAG känner? Har du någonsin ägnat en tanke på att JAG skulle behöva en förklaring, att JAG egentligen inte fattar ett jävla skit?

Tydligen inte.

För batterier har ju inga känslor, de har ju i och för sig batterisyra inuti och syra kan ju vara rätt sur och frätande så fattar du om jag agerar lite surt? Zurt med ZÄTA för det känns som den absolut ultimata hljden av surhet.

Fine, jag är zur!

Det är ju ändå rätt logiskt after all.

Jag är även jävligt förbannad och jag har inte en jävla aning om hur i helvete jag ska prata med dig nu. Jag skulle vilja spotta och svära men jag kan inte eftersom jag fortfarande bryr mig om dig, jag vill ju att du ska må bra.

Naturligtvis, det är ju så ett batteri gör. Laddar om och gör rätt för sig.

Bara ge energi, inte ta.

Jag kan ju heller inte prata med dig som förut. Eller kan jag? Eftersom jag inte har en jävla aning om hur fan jag ska bete mig så beter jag mig inte alls.

Nu tänker jag inte ladda om mer.

Jag är färdig, förbrukad och har kortslutit mig själv i ren frustration.

How about that?

Nu finns det ingen möjlighet till återvinning ens. Så jävla lätt det blev nu då!

Till och med nu gör jag det lätt för dig.

Inte ta energi. Aldrig ta, bara ge.

För det är det ett batteri gör.

Bästa rådet: Lär dig att förstå!

Det bästa, och mest simpla rådet som jag kan ge, (inte för att jag är någon relationsexpert no no, jag kom bara på tanken häromdagen) när det kommer till relationer av olika slag.
FÖRSTÅ VARANN!
Hur enkelt låter inte det men hur oerhört svårt och komplex är det egentligen?? Satt och pratade med en killkompis förra veckan. Hans partner hade svårt att förstå när han behövde tid för sig själv, utan någon anledning. Det uppfattades som att det skulle vara något "fel" på partnern, att något var fel i relationen och det var rent omöjligt att förstå att det helt enkelt var precis som han sa, att han bara behövde egentid.

Jag ska inte säga att jag dömer på något sätt, absolut inte. Fungerar man inte på samma sätt, har man aldrig själv haft ett behov av att vara själv ibland, så har man ju såklart inte den insikten, önskan eller förståelsen för det. Oftast i alla fall. Det är just det jag menar. Om man klarar av att ta ett steg tillbaka från sitt eget ego och ta en titt på hela bilden så kanske man ser mer än sig själv och hur man själv fungerar. Då blir det enklare att se andras behov, hur de fungerar, vad som gjort dem till hur de är och vad de egentligen säger till en.

Just nu är jag rätt kaxig, det ska jag villigt erkänna. Jag har själv sådana "speciella behov", haha ja vi kan kalla det det, och jag fattar att man inte kan vara allt för en enda människa. Det behövs fler än en för att täcka det sociala behovet, och dessutom behöver jag tid för mig själv för att jag helt enkelt trivs jävligt bra med mitt eget sällskap.

DÄREMOT!!
För att kunna ha det så måste man kunna lita på varann. Det räcker inte med att förstå. Man måste skapa en tillit så att den inblandade känner sig trygg i relationen.
Nu är det här jävligt lätt att säga but then again, för att kunna kräva förståelse och tillit måste man själv förtjäna den. Jävligt enkelt att säga men förbannat svårt att skapa men med rätt cocktailblandning kan det bli en magisk dryck.

Nu kanske det här blev ett jävligt tråkigt och torrt inlägg, men det var bara en tanke som ploppade upp. Som vanligt :)

A perfect cocktail? :)



Bilder KAN ljuga!

Här nedan ser ni en nyligen hemkommen hillclimber.....which means att jag nyss bestigit min kära vän Sidsjöbacken igen. Trodde väl omöjligt att jag skulle ta mig ur sängen idag med tanke på mitt och Fredriks benpass igår meeeeen tydligen gick det bättre än förväntat!

Egokavalkaden nedan började med att jag skulle ta en bild på min svettrand under brösten och slutade med att jag fascinerades över hur olika jag kan se ut i olika vinklar, ljus osv. Ja kolla själva!

Här står jag bara rakt upp och ned, as simple as that!

Samma här typ....

Byter ljus......och visar min lilla torktumlare :)

Helt plötsligt har torktumlaren fått lite kanter! Voila! All because of the light, fast om ni VILL får ni GÄRNA tro att jag har en antydan till ruta haha!

Och om jag strääääcker uuut så vips ser den genast mycket plattare ut!

Ja hänger ni med på hur jag menar? Att allt som man ser på bild inte är samma som verkligheten. Kan ju vara bra att tänka på när vi jämför oss med alla hetingar i mediavärlden. De kanske inte heller ser ut sådär....PÅ RIKTIGT!

Nu släpper vi det där, det var egentligen bara en parentes utanför det jag egentligen skulle snacka om. Har haft en finfredag för mig själv. Sov ut, åt frukost och fortsatte mitt Greys Anatomy-maraton (tack Fredrik du är guld guld guld!!), tog en löptur, hem för ett skönt bad till tonerna av Tracy Chapman. Sitter nu i soffan och inväntar kvällens skojigheter. Ska ju lägga ut med DA CREW, mitt absolut bästa arbetspartygäng!! Medvind ska få sig en åktur av oss hihi. Kommer bli en oförglömlig kväll, lite annorlunda än vad jag är van vid men så kommer det tyvärr att vara i framtiden med så det är bäst att vänja mig, men likväl kommer jag att ha en galet rolig kväll!! Så på med partystassen och KASTA LOSS MED OSS!!!!

Baby I´m lost for words

Jag antar att i vissa fall får man vara nöjd med det man har fått tilldelat sig här i livet. Nu syftar jag på min skrivarförmåga. Har märkt att jag har fan så svårt att TALA OM (tala om som i prata om, inte berätta, för det finns en skillnad) vad jag tycker och tänker, men skriver jag ned det så sprutar det bara ut snabbare än mina fingrar förmår röra sig.
Jag tycker om att prata, det har jag absolut inga problem med. Jag har drösvis med åsikter, jag kan diskutera generellt när det kommer till olika relationer av olika slag, men det är just det. Generellt.

När det handlar om mig själv, när man smalnar ned och krymper ihop allt så att det endast gäller mig och hur jag känner.....då blir det genast mycket svårare att uttrycka i ord. Jag kan diskutera problem som gäller mig själv, vända och vrida på hur jag ser på saker och ting, men det här allra längst längst inuti, det varma och gosiga som jag förmodligen utsöndrar och tillåter mig själv sakta dräneras på till höger och vänster...det är svårt att släppa ut i ordhimlen.

Jag skulle vilja tacka vissa människor. Människor som finns här, runt mig, hos mig.....som tålmodigt känner sig för, sonderar terrängen, som låter mig leva och lära, som låter mig växa...och när jag inte kan växa själv så är de där och vattnar alldeles lagom mycket för att jag ska fortsätta på egen hand. Ändå alltid alldeles bredvid.

Har ni sådana människor nära er?
Fundera på det en stund. Det är verkligen ingen självklarhet at all. Nuförtiden vill de flesta bara ha det bästa för dem själva, kosta vad det kosta vill. Det finns ingen förståelse för andras behov, ingen genuin kärlek till varandra. Allt handlar bara om att ta, ta det först innan någon annan hinner före.

Därför beundrar jag de som kan. Som kan se runt hörnet utan att anstränga sig. Som har en sådan trygghet i sig själva att de kan se längre än vad horisonten sträcker sig. Som förstår när det är dags att agera, när det är bäst att bara vänta och när det är läge för en plan.

Så jag säger TACK! Det här kanske känns som ännu ett melankoliskt inlägg från min sida men det är det i själva verket inte alls. Det är fullt av beundran, kärlek och oerhörd ödmjukhet. Till er som bidrar till att mitt lilla skott nu sakta växer och blir en egen planta.......

Min onsdag i ord och inga bilder

Min galet intressanta och oerhört innehållsrika dag:

• 07:00 Ställde klockan för att, ja varför gör man det en ledig dag? Vansinne? Typ......Ska jag VERKLIGEN kliva upp NUUU och dra till gymmet?? Ser ut att vara skitväder ute.....Men karaktären talar så jag svänger benen över kanten. Klämmer i mig gröt med ägg och äpple i (japp jag knäcker ett rått ägg i gröten och rör om, try it för tusan innan ni dissar det hihi) och massor med kanel på. Bra för fettförbränningen och full med nyttigheter!

• 08:05 Entrar gymmet för ett pass. Känner av axlarna sedan gårdagens tyngdlyftningspass så det blir lite klent. Meen jag biter ihop och kör det jag kan.

• 10:30 Får en fin leverans direkt till dörren som upptar ett par timmar.

• 12:20 Blir upplockad av bruttan Olivera för lunch på stan. Fiskgrytan på Charm var ruskigt mumma! Djupa diskussioner om livet och allt som hör till pågår under större delen av dagen. Tar oss vidare till Birsta för lite shopping. Jag handlar inte ett skit. Provar dock en skinnkjol som är jävligt snygg men jag står i valet och kvalet. Ska jag handla den och hålla andan under tiden den sitter på mig.....hmm.....vill man va fin å lida pin?? Funderar fortfarande så tips mottages gärna.

• 17:10 Dimper ned hemma i soffan. Drar ihop en oerhört avundsvärd middag i form av stekt kycklingfilé, wokgrönsaker och två teskedar pesto. Toppar med keso och bubbelvatten. Avis? Yeah I know! Tittar på första avsnittet av "Två och en halv män", det när Ashton Kutcher kommer in i bilden. JAG SAKNAR CHARLIE!!! Kanske en fråga om att vänja sig......

• 18:00 och framåt Försöker knåpa ihop en låt men det vill sig inte riktigt, får inte till något schysst sound och än mindre någon text värd att komma ihåg. Pianot kallar, tar ut "Sista morgonen" med Niklas Strömstedt. Jävligt upplyftande kväll!!

Kommer på att jag ska lägga ned för dagen och göra något mer givande. Blogga och titta på tv haha!
Ibland är det så fruktansvärt skönt med ett luftigt och lätt inlägg. Så idag tänker jag inte plåga er med svåra funderingar. Jag bara informerar er om mina senaste timmar.....så ni vet vad ni missar när ni inte är med mig ;)

Aah tyngdlyftingen igår, hur det gick? Mjaa det var skoj som fan men jag har taskig teknik! Bara att öva öva öva, nöta nöta nöööötaaa! Har även fått lite nya vindar som viskar "Fitnessfive" i mina öron.....åååhh jag vill så mycket så jag måste nog ta en rannsakningstime och fundera lite!

Climbing mountains

Ledig tisdag, what to do? Tog en titt ut genom fönstret och insåg till min stora förtjusning att Gud har slutat pissa eeeeeller lärt sig att göra det i en toalett precis som oss andra dödliga. Slängde snabbt på mig löparpjucksen, här ska testas knän! Slug som jag är tänkte jag att om jag inte får ont när jag kör crossfit så kanske det funkar bra att köra löpintervaller? Tog sikte på Sidsjöbacken och....ja som ni ser så klarade jag det rätt bra.....TWICE!

Försökte få med hur brant det är men...ja ni får väl tänka er in i situationen själva. Hur brant är en slalombacke? Mhmmm!

Två omgångar upp för backen och sen var jag rätt nöjd och slut. Sprang 30 sek, vilade 30 sek. Hade visst glömt att det har regnat TILL FÖRBANNELSE så backen var mer som en leråker. Hindrade inte mig då jag sprang bredvid hahaaa! Inte bredvid backen, utan själva spåret upp.

Hemma, snabbduschad och snabbäten. Dags att rulla igång med lite städning kanske? Varför sitter jag då HÄR? Hehe...

Efter det måste jag väl bege mig till någon slags affär och handla tvättmedel. Börjar bli dags att utforska tvättstugan nu :)

Vad erbjuder kvällen mig då? Jo! Jag ska bege mig till SAK och leka bland de stora, och då menar jag STORA, killarna! Ska få hjälp med de olympiska lyften så att jag bättre kan nyttja det i min crossfit-träning. Olymp...whaat?...undrar ni säkert. I´ll tell ya!

"Olympiska lyft tränar kroppen i alla dess röresleplan och tillhör den mest funktionella träningen. Den ställer höga krav på bålstabliitet, explosivitet och styrka. Olympiska lyft är mer komplexa än styrkelyften och överlag de mest tekniskt avancerade lyften. Det är många friidrottsutövare och andra elitidrottare som använder sig av den här formen av träning."

Inte sagt att inte en vanlig motionär kan utöva dem dock så that´s what I´m gonna do!

Hur de ser ut och vad jag fick göra berättar jag senare. Nu är det dags att ta tag i this place sååå....suck me Mr Vacuumcleaner!

Förhållanden part 2

När jag nu ändå är insnöad på förhållanden, känner jag att jag fortsätter på den linjen en liten stund till. I helgen hade jag en helt underbar diskussion, nej inte diskussion då vi båda var helt överens, hmm ja vad heter det då? I alla fall, vi pratade om hur det ser ut och hur folk agerar i sina förhållanden. Några exempel som följer:

 "Det är min vecka att tvätta/diska/laga mat/städa etc etc så jag har inte tid att hänga med och fika, se på hockey, ta en afterwork eller vad nu det skulle kunna tänkas vara"

WHAAAT??!?!! Tänker då jag genast. Alltså, vem är det som HAR sådana regler?? Nu är det här inget nytt, jag vet ju att det är såhär, men jag häpnas ändå över hur folk verkligen lever. Eller inte lever. Jag kan förstå grejen när det är barn med i bilden. Man har ju liksom någon annan som alltid hamnar i första hand, och då går det ju inte att dra iväg på egen hand utan att försäkra sig att någon finns där för barnen,men likväl kan man ju inte sluta att leva eller göra saker för sig själv!

Den här köp-och-säljmarknaden som försiggår i de flesta hemmen är bara inte sunt! "Det går aldrig att få det rättvist! Varje dag är det något som är orättvist." Sagt av en fantastisk människa och herregud så sant det är! Om vi ska försöka skapa någon slags jämvikt och "ge-och-ta"-känsla i förhållandena så är inte det här rätta sättet. Definitivt inte. Man måste ha space. Alla behöver space, för att lära sig själva, för att utvecklas som människor och få en klarare inblick i livet.

Jag tror att jag har kommit på grunden till detta. Människor är så livrädda för att vara ensamma, att inte tillhöra någon, att de försöker stänga in och hålla fast med näbbar och klor när de väl hittar någon att dela längre än en fikarast med. Det de inte inser är att det förmodligen blir en tvärtomeffekt av det hela. Det är ju bara att titta på hur det ser ut när grabbgänget, ELLER tjejgänget för den delen, drar iväg på egen hand en helg. Finlandsfärjan, en fjällresa, vad som helst. Brukar det se snyggt ut? Brukar det gå lugnt och stilla? Brukar ingen balla ur, freaka ut och go bananas? Inte? Men tjena, då har ni aldrig varit på en sådan resa!!
Det är ju just på grund av att 95% av tiden lever inte människorna för sig själva! De lever i en tro att saker och ting ska vara på ett visst sätt, och att förlora kontrollen över något är värre än mord. Så när de väl upplever en stund utan regler, tvång och måsten, vet de inte hur fan de ska bete sig. De blir som hundar som inte har någon alfahanne. Typ.



Really?

Jag var sådan förr. För länge sedan var jag också rädd över att förlora det jag hade att jag helst hade stängt in oss i en öde lada med endast en ko som sällskap. Typ. Sedan växte jag upp, skaffade mig ett par ögon och öron och insåg att nono, this is not the way I wanna live my life. Jag vill inte vara rädd, så rädd att förlora att jag inte ens kan uppskatta det jag har. Just nu.

Just nu har jag fattat grejen tror jag och det är en oerhörd befriande känsla. Jag vet att jag klarar mig fantastiskt bra på egen hand så jag är inte rädd att släppa taget och låta någon flyga. Det är så sant som det sägs, att om det man släpper fritt inte kommer tillbaka så tillhörde det aldrig en från första början. Men att höra samman med någon, när man har friheten att göra precis det man själv vill.....Då vill man återvända. Igen och igen och igen......

Förhållanden, folk och förståelse

Fick just en tung tanke. Kanske inte tung, mer djup. Ofta hör jag hur folk förfasas över andras sätt att leva. Folk gifter sig för tidigt, skiljet sig för snabbt, umgås hej vilt med sina ex eller kan inte stå ut med att se varann. Barn tillverkas av fel orsak, växer upp under "onormala" förhållanden osv osv. Jag måste verkligen tänka över hur jag själv tänker, speciellt efter min egen resa i år. Har väl aldrig haft sån GRYM förståelse för nåt förut, för andras livsöden, så om det är något ni känner att ni vill berätta,I'm your girl! En av mina närmsta vänner undrade hur en del, när det tog slut i en relation, så snabbt kunde gå in i nästa. Jag kan delvis hålla med, om det sker på grund av att man inte klarar av att vara ensam kan jag tycka att det är lite "fel" men å andra sidan, hur vet jag vad som är bäst för ANDRA?? Ibland möter man människor som, omedvetet, belyser ens väg och visar vad som fattas. Om man inte saknar något finns det ju inget att hitta. Det går aldrig att förutspå livet men jag tror att allt sker av en orsak. Hur fort ska det gå i en relation? Vad är det som bestämmer när man känner en annan människa? Jo det är den andra människan och ingen annan! Man kan leva tillsammans i åratal utan att ha en aning om vem den man lever med egentligen är. Jag tror att framför allt äldre människor har fattat det där med att vara ärlig. Nej inte alla men jag tror ändå att själva tänket kommer med åren. De har lättare att säga " det här är jag, det här behöver och förväntar jag mig". Då kapar de en massa tid av crap menar jag. Det är dock inte alltid så enkelt. Ibland vet man helt enkelt inte vem man är och vad man behöver. Jag vill gärna tro att jag har kommit mitt eget mysterium närmre. Jag vet vad jag vill, vad jag behöver och vad jag måste jobba på. Jag önskar alla den möjligheten, att få chans att stanna upp och ta reda på vad som gör varoch en genuint lycklig. Så gå ut i världen och var lite ego!! Ha en underbar helg vackra människor!

Behind closed doors

....kan vad som helst hända!

Efter jobb, cykeltur i blåsten och träning kände jag för lite kvällsmys. Kvällsmys ja, haha finns ju säkert minst femtio snabba tankar som inte behöver lockas fram för att hitta sånt som är mysigare än att sagga ned sig i mysdressen, slänga dit lite lera i fejjan, plöja bloggar och äta mat......men nu var det det jag behövde! Om en timme kommer jag förmodligen vara sjukt sällskapssjuk så den som känner sig manad.....VARSÅGOOD!

What are words.....
Det är något jag tänker ägna stora delar av detta inlägg till. Ord är det mest maktfulla vapnet. Handlingar kan göra ont eller gott, men de glöms mycket fortare än när man hör någon uttrycka något i ord. Man kan slå tills man inte orkar längre men det man kommer ihåg är orden. Till exempel, jag har ju aldrig blivit slagen så herregud tro inte DET!! Men ord.....jag har en grym hang-up för ord.
När någon säger något så minns jag det i en halv evighet. Är det en bra sak, en komplimang, så minns jag den i kanske en halv sekund, men så FORT det kommer något negativt så plockar jag varsamt in det, lägger fram det så att jag alltid ska ha det nära och verkligen matar det med näring så att det aldrig ska dö.

Varför i helvete gör jag såååå??????????????

Är det något sjukt jävla självdestruktivt beteende som jag bara älskar att bounda med? Det ka verkligen få hela min världsbild att skeva så hårt att min jord blir oval, och det ska till många års forskning innan jag kan förmå den att bli rund igen. Måste verkligen jobba med det där känner jag. That too!!

Förutom det så har jag haft utvecklingssamtal med min chef idag. Det kändes bra och jag fick beröm vilket också kändes bra. Inte för att min ondskefulla "mini-me" lyssnar med de öronen men det är ändå skönt att kunna luta sig tillbaka på det nån gång emellanåt i alla fall, när jag tillåter mig det.

Nu ska jag kirra lite kaffe och försöka plita ned en liten låt, textrad, trudilutt....anything......

Ikväll går vi ju mooooot........

myyyyyysfredaaaaaaaag!!

Tonight THIS girl´s about to do some.....

.....poledancing!!

Japp oh my God, herrejösses and shit pommes frites! Är jävligt spänd på hur detta kommer att gå till. Jag menar, när jag började salsan hade jag ju ändå lite krav på mig själv samt en föraning om hur kursen skulle utformas. Kraven kom ju i och med att dans kräver ju sin rythm och det bör jag väl ändå innesitta som estet?!
Men DET HÄR?!! Hur fan ska man kunna förbereda sig på något liknande? Först och främst, den eviga frågan "Vad fan tar man PÅ sig??" Tänker köra på det ni ser ovan. Jag orkar inte fundera ifall de andra har korta byxor, sidenhotpants, stringbikini eller heloverall. Poängen är ju att man inte ska halka av stången så då borde väl vanliga shorts funka right now? Dessutom är det tveksamt om vi kommer svinga runt så mycket till en början.....vi måste väl få någon slags kroppskännedom och learn to love the pole höhö ;)

Jag är supernöjd över att jag anmält mig, spänd över hur kursen kommer bli, vilka som går den och vad jag själv kommer att klara av. Känner ju dock mig själv. Idag går jag dit utan några som helst krav på mig själv men efter två minuter kommer jag att svära inombords för att jag inte kan göra alla trix i världen på en grisblink haha!

Håll tummen kära läsare......jag återkommer så hold on to this cliffhanger. Jag lovar att fortsättningen kommer vara.....hmm....tjaa....underhållande hihi!

Representing....

........ME!

Min dator, gitarr, piano, vattenflaska och träningstidning.....japp here I am folks!
Sen är resten inte mina grejer så den där schyssta soffan ska jag inte ta nån cred för, tänkte bara visa er hur jag har det nuförtiden.

Annars vad händer undrar ni kanske?
Idag fyller en av mina äldsta och finaste vänner 30 bast. Hade jag haft en bil hade jag varit där och grattat henne as we speak, eller om regnet inte öst ned så hade jag tagit cykeln. Men nu är det som det är och jag får ge mig till tåls.

Idag är jag lite stolt över mig själv faktiskt. När jag nu har tagit itu med riktigt svåra saker är det bara att tuffa på med andra saker som stör mig. En sak är det här med att vara en "substituteflickvän". Ja utan sex då alltså. Jag har alltid varit den tjejen, när andra haft det taskigt så har jag lite lägligt kommit förbi och spridit lite glädje......tills det inte har behövts mer och jag slängs in i ett hörn och glöms bort. "Jo Malin det var en tjej I used to know"....typ....

Har just fått ett mail av en sådan människa. En som var min vän ( i alla fall från min sida men inte från hans då tydligen och som jag då fick erfara)  och som jag hade många intressanta diskussioner med. Sen skaffade han flickvän, av väldigt svartsjuk typ, och han HÄLSADE då inte ens fast vi MÖTTES på stan!! Okej, glöm och gå vidare, skit detsamma I´ll manage and do fine. Sen tar det slut och plötsligt är jag en riktig högoddsare igen. The story repeats så att säga och jag mitt arsel tycker att det är KUL att han är TILLBAKA!! WHAAT??!! Hur fan tänker jag egentligen ibland??
Nu är det slut....igen.....och jag har funderat över hur jag ska tackla det denna gång han hör av sig, för frågan var bara NÄR och inte OM. Jag har kommit fram till att jag är fan värd något mer än att ständigt vara nåt jävla lyckopiller som är bra att ta en kort stund. Människor kommer och går, och jag har inget emot att sprida lite glädje här och där längs min färd. Men ska jag lägga ned någon mer energi än så, vill jag fan ha lite tillbaka också!

Därför, kära "vän", tänker jag nu skicka dig ett svar som du förmodligen absolut inte har räknat med att komma från mig. Ska bli jävligt skönt att äntligen stå upp och säga som jag tycker!

WORD people haha!

Att känna ansvar

Jag är verkligen inget fan av ordet "ansvar". Tycker att det förstör så mycket genom att ens existera i svenska ordlistan, i alla fall för mig. Förstör relationer mellan människor, tar udden av allt roligt, skapar förvisso en viss ordning i livet men på det stora hela? Njäää jag vet inte jag.....Vi har aldrig haft en bra relation, Mr Ansvar och jag.

Jag känner däremot ett enormt ansvar. På grund av det som hänt den senaste tiden känner jag mig ansvarig för många tårar, förtvivlan, missnöje, besvikelse, aggressioner.....yeah I could name them all! Att jag själv har ett ansvar gentemot mig, det är en sak, men att samtidigt bära den fetaste fjällryggsäcken med tegelstenar fulla av ansvar gentemot andra, det är nog more then I can take!
Jag har svårt att ta plats, tycker att det är skitjobbigt att belamra andra med MINA problem när de, enligt mig, förmodligen har det skitmycket värre och bättre behöver tiden till att prata om det.
Jag skäms för att jag varit så ego, för att andra farit illa på grund av mig, att jag dragit in andra i min nedåtspiral.......ja jag kan fortsätta i evigheter!

Samtidigt blir jag förbannad. På mig själv. På att jag minimaliserar mig själv och sätter mig i en icke-viktig position. Ibland behöver man plats. Ibland behöver man få nalla lite tid och energi av andra för att orka. Ibland behöver man bara få vara utan att bli rädd att andra ska tycka att man är jobbig. Ibland behöver man bara helt enkelt, utan att tvingas ifrågasättas!

Min tid i rampljuset är på väg att tona ut. Det fokus som varit jag är inte borta, jag behöver fortfarande få finnas, men inte på samma sätt, inte ur samma vinkel. Nu vill jag möta en uppmuntrande blick istället för att stirra in i ett koöga alldeles innan älgen fattar att den ska dö.....bra metafor Malin!

Dags att sova så godnatt to all of you out there!

Värdelöst inlägg

Det bästa med den här helgen som återkommer var sjätte vecka är just stunden när man kommer hem på söndagkväll och vet att man FÅR SOVA UT nästa måndagmorgon, en morgon de flesta andra vaknar upp till stress över att vardagen hunnit ikapp IGEN! Tjusningen med att jobba skift är definitivt att jag kan skapa en mysig småhelgskväll mitt i veckan eller egentligen när fan jag vill. Nackdelen är ju såklart att den här helgen har jag tillbringat största delen på jobbet medans ni andra förmodligen planerat något superroligt, ensamma eller tillsammans med andra. Meeeen inte hänger jag läpp för det inte! Jag vet ju om det och kan planera runt det istället.

Så imorgon planerar jag att vakna när jag vaknar. Ingen klocka som ringer, inga måsten, ingen stress. Bara jag, kaffebryggaren som puttrar och gröten som kokar. Titta på tv och planera träningen. Låter rätt mysigt va?

Ådi är ledsen igen så imorgon får jag cykla. Ber till vädergudarna att det inte ska regna!!
Min telefon är ledsen också verkar det som. Den är nu avstängd och står och tuggar som en trött, avdankad alkis, inte alls som den stencoola, snygga donna den egentligen är. JAHA! Vad fan gör jag NU liksom?? Blir så jävla trött när tekniken skiter på mig!!

Ber nästan om ursäkt för detta inlägg! Är helt tom i skallen efter den här helgen. Mentalt avtrubbad efter att bara fokusera på att äta, sova och jobba. Men imorgon är det nya tag, nya idéer, nya vindar!

I´ll be back!!

Friday´s in da houuuse!

Nytränad brud...

.....och vilket helvetespass jag körde idag!! Är helt slut i armar och händer, jag vet inte riktigt varför på ett sätt, men det tog väl bra någonstans i alla fall :)

Passet såg ut som sådant:

25 Walking lunge steps
20 Pull-ups
50 Box jumps, 20 inch box
20 Double-unders
25 Ring dips
20 Knees to elbows
30 Kettlebell swings, 2 pood
30 Sit-ups
20 Hang squat cleans, 35 pound dumbbells
25 Back extensions

PÅ TID!

Egentligen skulle man även göra två övningar till men då det inte finns rep att klättra i eller bollar med rätt tyngd så fick jag utesluta dessa. Passet tog drygt 13 minuter, det är nog ingen höjdartid då jag inte riktigt fixar att dra av 20 pull-ups eller 25 dips rakt av utan får pausa meeeen jag jobbar på det så jag är glad ändå!

Fredag är här. Skönt för de flesta som har en mysig ledig helg framför sig meeeen för en annan som ska JOBBA 24 h under denna helg är det väl en sisådär känsla. Njuter dock av att vara ledig idag. Ska packa upp mer påsar och försöka stuva allt nånstans, handla lite och åka på fikavisit hos goaste pöjkarna på jobbet. Sen ska jag njuta av en ooooootroligt mysig fredagskväll och inte alls fundera över morgondagens våndor haha. Äh jag får ju betalt i alla fall plus extramys i form av Anna-Karin som ska gästspela på vårt skift i helgen. MYCKET BRA!!

Önskar finfolket en undebar fredag!

Nödvändigheter

Idag när jag vaknade var jag svinhungrig. Insåg däremot att jag inte hade något att äta, alltså VERKLIGEN INGET att äta! Okej jag ljuger, i kylen fanns faktiskt följande:

ägg
keso
lite grillad kyckling
tomat
gurka
en öppnad vin bag-in-box (från när vet jag ej då den inte är min)
2 burkar sylt (inte heller mina)

Så...jag ljög. Visst fan hade jag kunnat mula i mig till mättnad, men det duger inte i längden. Tog med mig Erica på lite shopping. Kom hem med fyra kassar och 950 spänn mindre. Funderar dock fortfarande vad jag egentligen handlade?! Försökte tänka till, man är inte så kaxig i köket när man inte ens har salt eller peppar! Ja ni förstår att jag ligger på botten av matbotten och karvar :)

Har börjat få lite ordning i lägenheten i alla fall. Fattar dock inte varför jag måste envisas med att lägga in kläder som jag inte sett på ett halvt decennium i en garderob som inte kan svälja mer? På ett sätt är jag grymt bra på att slänga sånt som jag inte använder, på ett sätt har jag svårt att skiljas från nåt som var jävligt hippt och fick mig att känna mig jävligt hipp.....men Malin det var TIO ÅR SEN!! Så jag ska nog ta tag i det här och rensa lite bättre....snart.....

Imorgon ska jag börja med att sova ut! Kommer att behövas när helgen och 24h jobb stundar. Sen blir det träning och lite pyssel här hemma. Ungefär så ser dagen ut men om någon har ett förslag om en date under dagen......feel free to fill me in!!

Criminal Minds och lite sömn på det yes please!

My state of mind

Idag är första dagen som jag har sovit i lägenheten. Jag skriver dagen eftersom jag jobbar nätter. Helgen gick åt till flytt. Även fast jag inte tyckte att jag egentligen tog med mig något så blev det rätt mycket till slut. Det var en konstig känsla, att radera sig själv från något som varit en del av ens liv för en lång tid. När jag tittade mig runt i huset så såg det på ett sätt ut precis som vanligt, på ett sätt väldigt tomt.

Jag grät. För er som inte tror att jag känner någonting så kan jag meddela det. Bara för att jag har tagit ett beslut, och jag är inte mer än människa, så betyder inte det att det känns "jippie-jay-motherfucker" för det. Jag antar att man ska gå igenom olika faser.

Steg ett var ju en början, en tanke föds och en känsla förmedlas.

Steg två handlar om bearbetning av den tanken och känslan. Vad är detta, varför, hur kommer det sig, vad händer nu osv osv.

Steg tre är en form av lättnad, hur sjukt det än må låta. Lättnad över att ha fattat ett beslut. För det måste man. Det går inte att fundera sönder, varken sig själv eller andra.

Steg fyra är att genomföra. Det är en grymt jobbig process har jag märkt. Jag vet inte riktigt om jag själv fattat att det verkligen händer. Det är även här en väldigt konstig känsla. I lägenheten känner jag att jag mår okej, det känns som att det kommer bli bra till slut. Men i huset kommer tårarna. Det känns, ja jag vet inte om jag ens kan förklara hur det känns, men det är klart att jag sörjer. Det är väl ungeför här jag glider in i nästa fas.

Fas fem är, känns det som, en slags utvärdering. Inte en utvärdering över något som är klart, utan en utvärdering över mig, mitt liv och hur jag egentligen tänker och agerar. Jag funderar över varför jag är som jag är. Är fortfarande inte helt övertygad om att det är okej att vara jag. Jo, till största delen såklart har jag insett att jag inte är någon renodlad idiot, det är inte det. Nej jag funderar mer på om det är tidigare erfarenheter, tidigare relationer till olika människor som gjort att jag har så förbannat svårt att känna mig behövd och att tillhöra någon. För det har jag. Jag har altid en känsla av att jag måste stå med ryggen fri ifall saker och ting blir för jobbiga. Jag tycker inte riktigt om den delen av mig själv. Har starka aningar varifrån allt kommer, men jag vet inte hur jag ska ändra på det.

Det känns ändå som att jag har en chans. Det finns människor runt mig som verkar förstå mig bättre än vad jag själv gör. Som har tålamod, styrka och som tycker om mig precis som jag är. Det är en fin känsla att veta, jag hoppas verkligen att ni förstår det!
Jag vill inte köra fast min traktor i ett gnälldike längre, jag vill framåt framåt. Samtidigt vill jag att ni ska veta vad som händer här inne. Jag är bättre på att skriva än att prata, så länge ingen frågar något för då svarar jag naturligtvis.

En natt kvar, sen blir det torsdags- och fredagsmys innan helgen strandar som en enda stor blåsäl av jobb ;)

Mår du bra?

När saker och ting händer i livet, tunga saker som att man skiljer sig, säger upp sig från sitt jobb etc, reagerar människor runt en på olika sätt.

Det vanligaste är nog ändå bestörthet. "Näää ska du skilja dig, vad hemskt, hur ska det gå nu" osv osv.

Eller, om man säger upp sig från ett jobb som gör en sjuk invärtes och som man vantrivs något fruktansvärt med. " Hur kan man säga upp sig bara sådär, han/hon HAR ju iaf ett jobb!"

Det mest skrämmande med detta är att den mest "naturliga" känslan den som gör en radikal förändring känner är skuld, skam och en känsla av att man har misslyckats.
Fruktansvärt tycker jag! Det folk runt om istället borde fråga och fokusera på är väl ändå:

MÅR DU BRA?

Om man gör en förändring för att, i slutändan, må bättre så ska man fanimej respekteras för det! Okej att nära och kära uttrycker en viss oro, det är förståeligt, men det här med att man ska må dåligt över sitt beslut av hänsyn till andra....nä det köper inte jag!

Nu har jag den oerhörda turen att ha en arme' av underbara människor runt mig som bryr sig om MIG, hur JAG mår och så länge jag mår bra är det allt som betyder något.
Jag tror verkligen inte ni förstår hur mycket det betyder för mig. Önskar jag kunde ge er rättvisa på något sätt, men jag hoppas i alla fall att ni KÄNNER er betydelsefulla!!

Det var väl ungefär det jag ville säga idag:) Ha en underbar söndag, kanske den sista ljuva för sommaren.