Once a year

Igår var det Alla hjärtans dag and did I make a big thing out of it? Nä faktiskt inte. Jag är ärligt talat inte så mycket för det där kommersiella, att det JUST PÅ DENNA DAG ska köpas blommor, hjärtan och choklad för att uppmärksamma nära och kära. Jag behöver ingen blomma EN gång om året för att veta om jag är uppskattad, jag blir tusen gånger gladare om Arne har fyllt på vedförrådet så jag slipper. DET är omtanke varje dag det! Och kanske är jag bortskämd med sådana saker, det är väl därför jag inte saknar uppvaktningen just denna dag. Han fixar maten när jag sitter som ett såll i soffan och inte klarar av att få ihop en riktig tanke efter att ha jobbat natt. Han funderar, grejar och pysslar nästan MER här hemma än vad jag gör!

Still though. Kanske behövs en speciell dag för oss människor, en dag som gör att man måste stanna upp och tänka till. Vi lever i ett rätt känslokallt samhälle. Alla har fullt upp med sitt så vi behöver en spark i arslet som säger "Hey there, stanna upp lite och TÄNK TÄNK TÄNK! Vad är VIKTIGT i livet för DIG?"
Man kan ju uppmärksamma människor utan att behöva KÖPA en massa krimskrams. Ett sms för att berätta att personen betyder något speciellt, en oväntad kram från något håll, en klapp på axeln för att säga att det där gjorde du för jäkla bra.

Kom att tänka på det efter Melodifestivalen. Kan fortfarande inte släppa att Christian Walz INTE väckte några som helst varma känslor i detta satans vinterkalla land! MEN! Jag kanske har FÖRKLARINGEN! THEEE ANSWER!! Vi KÄNNER ingenting längre! Vi är så avtrubbade av allt som vi matas med att vi bara följer strömmen. Vi läser Aftonbladet där det står att Sanna är favvotippad och vips så har vi mekaniskt GJORT så att det BLIR SÅ!! Det är skrämmande vad påverkbara vi är!

 Jag har ju länge nu tjatat om att jag KÄNNER en massa och det gör jag tamejfan, mer än många andra verkar det som. Jag är sjukt mottaglig ibland och jag vet aldrig riktigt när det kommer. Till största del kanske jag inte lägger ned så stor vikt vid vad som rör sig runt mig, jag lever 80% på "whatever". Men de där sista 20%.......när de kommer, kickar in och verkar DÅ LEVER JAG!! Då finns det ingen som kan säga till mig att "nähääee du lilla vän sådär ska det inte vara". Det är de gångerna jag flyttar mitt liv i den riktning jag vill och det är en jävligt skön känsla. Att vara så tvärsäker på något att det inte finns en chans till att jag kommer ha någon ångest, hjärnbry eller ånger till att jag gjorde som jag gjorde. That´s what keeps me going!

Tjejer och grejer

Behövde bara titta på dagens Solsidan för att förstå varför min vänskapskrets till största delen består av...GRABBAR! Jag är rent jävla allergisk mot det där "kind-puss-kram-gullegull-kul-att-ses-fast-NÄ-inte-egentligen-hur-eeeeeee-deeeet-du-ser-FANTASTISK-ut-fast-NÄ-inte-egentligen-fast-OM-så-ska-jag-hata-dig-sönder-och-samman".....ja ni hajart va?:)
Har skrivit om det förr och jag kommer säkert göra det igen men jag blir alldeles trött. Tar fan hellre en omväg om jag ser någon sådan person närma sig, än att jag står där och trampar vatten i kvicksand. It´s impossible!

Grabbar å andra sidan. Raka, enkla puckar som i perfekt timing passerar blålinjen, rundar min sargkant och gliiiider in i mååååål. Enkelt är bäst. Jag gillar enkelhet. Ja vem fan kunde tro att JAG skulle göra ett sportreferat i MIN BLOGG?? Ja nu är det hänt i alla fall!
Anyway. Back to the top.

Tjejer. Att ha en riktig, sann tjejkompis är rätt oslagbart. En som tar en för den man är, som aldrig ifrågasätter utan står bakom en i vått och torrt, som peppar, lockar och drar när things get tough, som följer och låter en följa. Jag har en sådan människa i mitt liv. Hon är ÖVERLÄGSET den finaste människa jag vet, och det är på ALLA sätt och vis och mot ALLA människor hon möter. Det är inte bara för att hon är min svägerska eller för att hon är DEN personen för mig, utan I wish U all could ha en sådan Puff i era liv :)
Tack älskade ÄLSKADE vän för att du finns och för att du ALLTID får mig att le TROTS att du kanske har en skitdag själv!

Nedan ser ni Piff och Puff in action ;)

Så. Nu har jag sagt det from DA BOTTOM of my heart!

Det hände en grej häromdagen som fick mig att reflektera över detta. Varför tänker jag ALLTID, när någon ifrågasätter saker som jag säger eller gör, att det är MITT fel och att det är JAG som måste ändra mig? Vad är det som säger att det är JAG och inte DE som har fel?
Jag är som jag är och vanligtvis så trivs jag rätt bra med det och uppenbarligen finns det folk som tycker OM MIG PRECIS som jag ÄR. Därför orkar jag ibland inte förklara mig själv, det tar stopp helt enkelt.
Jag har underbara människor runt mig, BÅDE tjejer och killar, som fyller min vardag proppfull med varma, ljusa, fluffiga känslor. DET TACKARRRR JAG FÖR!!

MY suiside!!

Jaja jag SKAAAA väl kommentera kvällens näst största musiktävling ;)
Kort och koncist, plain and simple.

Det räcker inte med att BARA vara snygg, man bör ha en låt som håller också. Det räcker inte heller med att köra krogbuskis och spela ut likt en tonårsångande ångestbrud.....man bör......ja jag vet ju för helvete inte ens vad Babsan GJORDE DÄR FROM THE VERY FIRST FUCKIN` BEGINNING!!!! Allvarligt talat, vem FAN är det som VÄLJER UT låtarna som ska få vara med?? Borde vara skottpengar på dem. Seriöst!

DOCK!
Är jag GLAD, rent ut sagt ÖVERJORDISKT EUFORISK, över att svenska folket har fått uppleva en ren, sann, genialisk och heeeelt UNDERBAR musikstund i form aaaaaaaavvv:

CHRISTIAN WALS

OH MY SWEET SWEET LORD vilken fantastisk människa!! Han bara ÄR, as simple as that. Inga konstigheter, det man ser är det man får och jag skulle ljuga om jag sa att it ain´t NO good! It´s fucking GREEEEAT!! Så rått men samtidigt så sprött. Så jävla vackert att man blir tårögd och ryser så läpparna, ALLA läppar that is, krullar sig. Så genuint och avskalat....why not, det behövs ju inget annat när det är ren och skär TALANG rakt igenom som står på scen!
 Hoppas bara att resten av svenska folket inser det men just nu vette fan.......Sanna har vecklat ut och trasslat upp hela sin kroppshydda for the moment. Men har vi inte fått NOG av sådana där själalösa discodängor??
Nä svenska folket is lacking IQ.....åtminstone det musikaliska IQ vi tillsammans BORDE besitta!

Loreen var en överraskning. Shit vilken brud! Vilken inlevelse, sånginsats och ja hon knäckte rätt rejält trots det där garnnystanet som skapade en puckel på ryggen likt Quasimodo.

Walz.....MY suicide!

Fuckin´faaan!

Ja ni som känner mig behöver väl knappast  fundera över vad detta inlägg kommer handla om.
SNÖÖÖÖEEEEEUUÄÄÖÖÖ!!!! HELVETES SNÖ!!!!!

Igår gjorde jag en GROV missberäkning vad gäller vädret. Drog in mot gymmet vid halv tre-tiden. Arne ringde och undrade om jag hade skottat.
"Skottat?? Det har ju för fan bara snöat några sketna centimetrar."
"Ööhh det VRÄKER ju ned"

Mjaaha det var som fan. Tränade och efter det snackade jag lite med mina gymkumpaner. Sa att jag skulle in på stan och äta middag.
"Ska du ut i snökaoset?"
"Kaos? Är det kaos?" undrade jag brydd.

Ja fan det blåste rätt mycket och drev men vafan, det funkade!
Middagsmys med Sara och efter det salsamys på Kårhuset. SHIT va SKOJ det var!!
Anyway. Salsan drog ut på tiden och innan jag gick ut till bilen ringde Arne.

"Asså du får nog ringa mig så jag får dra upp dig med fyrhjulingen för det är ingen som har skottat vägen."
Men satan så OTIPPAT!! Var fortfarande jävligt skeptisk till det här "kaoset" som alla pratade om. Tills jag KOM UT! MEN HELL vilken satans förbannade SKIT! Snö överallt och ingen traktor i sikte. Körde fast MITT PÅ VÄGEN mitt i stan. Jaha, what to do? Lyckades komma loss och börja hemresan. Såg inte ett skit för all snörök. Körde 40 km/h på E14. SWEET!

Väl hemma fick Arne mycket väl dra upp mig med hjulingen för det fanns inte en chans i helvete att jag skulle ta mig en meter utan hjälp!

This morning:
Såg fram emot SOVMORGON eftersom jag fortfarande var helt slut efter sömnbristen under nattpassen.
MÖÖÖP!! WRONG WRONG WROONG!
Blir väckt av Arne som har kört fast med Ådi redan INNAN han tagit sig från gårdsplan. Mhmm.....
Ut och puttar på. Lyckas räta upp honom i rätt riktning. Glad i hågen ser jag honom glida nedför backen. Nä men en kopp kaffe innan man börjar skotta? MÖÖÖP! IGEN!

Arne kommer tillbaka. Gåendes. Har kört fast. Hugger skyffeln och börjar pulsa. Skottar bakom, skottar framför, skottar under. Sådär ja. Arne gasar, jag puttar. Tar sig kanske 10 m. Same procedure again. And again. And again. AMEN FÖR HELVETE!!!! Grannen kommer med snöslungan. Tillsammans får vi upp en kostig lagom bred för en bil att ta sig fram längs. 200 m har vi handplogat tillsammans med Ådi. Fan va bra!

Hem och in i värmen. Kokar gröt och dricker kaffe. Känner mig helt slut kroppsligt men inser att jag måste nog ut och skotta anyway för annars tar jag mig ingenstans.
Hämnden driver mig framåt. Skottar ut ALL JÄVLA SNÖ RÄTT UT I VÄGEN. Tur att inte grannarna är hemma och behöver ta sig fram. Bygger ett smärre berg av snö, högre och högre. Blir nästan tveksam till att traktorjäveln, när han nu behagas komma, kommer klara av att ta undan skiten mitt i backen. Who cares!? Går det inte så går det inte, det är fan hans problem. Idiotjävel som fööööörmodligen igår tänkte att "Nä men det snöar fortfarande, bättre att låta det snöa klart innan jag masar mig ut."
JO TJENA!

Ingen traktor kommer. Ska in till stan för lunchdate och vill hinna träna innan. Aha, jag tar bussen! Mitt smarta arsle. Klär på mig och pulsar iväg. Står i 20 min och väntar innan jag inser att nä bussen kommer inte HELLER! Går hem igen. Sitter och svär när jag ALL OF A SUDDEN like in a oas ser TRAKTORN komma!! Inte för att den fan ska ha några hurrarrop eller så men det var fan på TIDEN!
Tar bilen in till stan. Malin lite mer nöjd. Men bara lite.

Flytta fokus.....

...har jag väldigt lätt för att göra verkar det som. Jag ställs inför en grej, satsar min kropp och själ just där och då, men när det inte funkar längre så är det dags att face the facts och dra vidare. Sure thing att det ska ältas lite först, varför blev det såhär, kunde jag gjort något på något annat sätt, finns det möjlighet att det ändå kan ordna upp sig osv osv, men när jag väl är klar med det så är jag i slutändan jävligt bra på att just FLYTTA FOKUS!

Då känns det som att födas på nytt. Som om jag färdats en lång lång väg genom en tunnel, MED tunnelseende, och helt plötsligt kommer jag ut på andra sidan, full med nya intryck och ny energi. Feels kind of good in one way men kan också kännas lite sorgligt beroende på vad som startade färden.

Jaja nog om detta. Hur gick det på salsan kanske ni undrar? Ikväll är det ju dags för den avancerade klassen och jag var ju på ett "uppvärmningsheat" i tisdags för att friska upp minnet lite. OH MY GOD så besviken jag blev att se att det var SAMMA FÖRBANNADE vänsterfotade människor där som sist!! Inte en enda ny som verkar ha moves som inte liknar en björk i svår storm! Alltså allvarligt talat, folk har fan ingen självbevarelsedrift! Önskar jag hade samma tanke om mig själv, FETT med självförtroende alltså!!

 Hamnar alltid i samma dilemma när jag ska skriva om detta. Ena sidan av mig tycker ju självklart att det är skitcoolt och fränt att de VÅGAR och VILL, den andra sidan, den som actually får DANSA med trästyckena, anser att de borde ha en EGEN klass där de kan harva på med SAMMA steg HELA TIDEN!

Ikväll antar jag att det kommer bli lite tuffare även för mig. Misstänker att tempot stiger ett snäpp, att de som är där är far beyond mina kunskaper. Det är däremot SKITBRA för då kanske jag får DANSA och LÄRA mig något!

Innan dess är det dags för lite gym och efter det middag på stan med en fin fin vän!
Have a nice one folks!

Ibland måste man göra plats

Kan man vara totalt osentimental när det gäller vissa saker men vansinnigt sentimental när det kommer till andra?
Jag verkar i alla fall kunna vara det! Jävligt otippat att jag ska vara extrem both ways va?!

När det gäller saker är jag iskall. Jag kan spara och stoppa undan grejer, mest för att jag är för lat för att slänga dem för tillfället, men så en dag får jag nog. Då ryker ALLT! Sånt som jag inte använt eller brytt mig om det senaste året hivas. Rakt av bara! Har inga direkta känsloband till saker, ja om vi inte pratar Ådi då för HONOM vaktar jag som Kevin Costner vaktar Whitney i Bodyguard. Det har nog i och för sig mest att göra med alla minnen jag har med honom. Varför och när jag köpte honom, vart han har tagit mig, all hjälp jag fått av underbara människor på grund av honom.......Han är en Pandoras box full med godsaker när det kommer till minnen och den dag jag måste släppa honom kommer kännas som att ge upp en del av mig. Insane? Maybe men det är så jag känner.

Så. Att städa upp saker som jag kan TA på är inga problem. Det är när människor blir inblandade som det blir klart svårare att dammsuga. Alla har väl, mer eller mindre, folk som hänger runt en som man undrar hur i helvete de kom DIT som? De som tar energi utan att ge ett uns tillbaka. De som man bläddrar förbi femtielva gånger i telefonboken för att slippa ringa trots att man känner sig som den mest ensamma människan i världen.
DE har jag naturligtvis inte svårt att släppa men det är förbannat svårt att ta steget till att klippa bandet ändå. Man vill gärna ta den enkla vägen och sopa skiten i hörnen där den kanske kanske inte syns.

Som ni vet hatar jag att städa. Och när det kommer till människor som jag OFRIVILLIGT måste släppa taget om, då verkar den där städkäppen som gjord av bly. Men ibland måste man learn to let go, veta när det i slutändan blir bäst att wrap up the memories i en fin kartong och låta den hamna på en hylla i garderoben.. Från början tas den säkert fram så fort tillfälle ges, för att suga upp den där ljusa, fina känslan man så gärna vill åt igen och igen och igen. Sedan mattas det av och den står där dammig och halvt bortglömd.

Men ändå. Vissa människor glömmer jag ALDRIG. Jag kan lära mig att leva utan dem, visst, men varje gång de dyker upp så kommer den där kartongen självmant ned från hyllan och slår mig i hårt i skallen. Sådana gånger undrar jag varför i helvete jag är som jag är för. Varför har jag så lätt att släppa in vissa när jag borde veta hur det slutar?!
Men så tänker jag som så, när jag sitter där och samlar upp allt i kartongen igen. Vilken TUR jag har ändå som får UPPLEVA det och ha MINNEN!

Så jävla mycket svensk sommar man kan bli!

Första natten avklarad. Kan inte sova. Som vanligt bör jag väl tillägga för de gånger jag faktiskt KAN sova börjar bli få räknade nu. FÅ räknade eller fåräknade.......det är ju ingen annan som bryr sig om hur fan man stavar så why should I?!

Det är i alla fall JÄVLIGT svårt att vara förbannad en dag som denna. Solen bara ÖSER ned kärlek, himlen nästan nuddar fontanellen och snön rinner bort med vattnet.

Tog en promenad för att väcka kropp och själ till liv. Då slog det mig. Jag är fan så mycket svensk sommar det går att bli! Finns INGENTING som får mig att må så bra som en solig sommardag med rätt rekvisita. Ge mig Blå blå vindar och vatten, Tomas Ledin på maxvolym och jag är där. I EUFORIN! Ge mig en uteservering när solen juuuust håller på att gå ned och man känner små rysningar av havets vindar leta sig in. Ge mig en kall cider i ett öltält, låt mig dansa på borden och bara njuuuuuuta av alla somriga små varelser som vajar i takt till musiken. Ge mig en brygga, varm av solen, där jag riktigt kan KÄNNA hur träet berättar sin historia för mig. Ge mig ge mig geeeee mig!!! Inte sill men allt som hör till!
Jag ger mig FAN på att om de skulle röntga mig är jag hälften blå, hälften gul. Hälften himmel, hälften sol. NOTHING. INBETWEEN!

Ikväll är det dags att väcka salsamoves till liv igen. Jag har siktet inställt på AVANCERAD och det tänker jag fortfarande hålla på. Läste dock att man BÖR ha gått MINST tre andra kurser och ha dansat VÄÄLDIGT mycket ute för att gå den kursen. Men what da fuck! Jag tyckte ju medel var a piece of cake så let´s GO GO GOOO!!!! Ikväll är det dock tänkt att jag ska gå på medel för att friska upp sinnena lite innan torsdag.

Men innan dess, lite mat och träning!
Träning ja, hur fan gååååår det undrar ni väl? What a cliffhanger det måste vara, förstår att det är svårt att sova without knowing haha! Jorå, jag kämpar på. Alone I stand. Igår gjorde jag sju chins. Wow...eller nä men det är åtminstone bättre än den enda, ynka sketna jag gjorde för ett tag sen. VILL DOCK ATT DET SKA GÅ FORTARE FORTARE OCH BÄTTRE BÄTTRE!!!! Tålamod? Not me!

Insikt

Jag tror att jag har kommit till insikt om, kanske inte HELA mig för det verkar då fan vara komplext så jag själv går vilse, men i alla fall en del av mig. Det handlar om....ja vi får se vart det slutar när detta inlägg är slut!

Jag trivs oerhört bra med att vara själv. Detta har ingenting med mig och Arne att göra så OBS OBS OBS få inga idéer om det!
I alla fall. I hela mitt liv har jag anpassat mig efter vad andra tycker och tänker, hur andra vill ha det osv osv. När jag var liten anpassade jag mig efter vad de sa på skolan eller i övrigt. Jag var "duktig" när jag gjorde matteuppgifterna snabbt, jag var duktig när jag hjälpte min dagmamma städa. Det var inte fint att utmärka sig utanför normerna utan man skulle vara "normal" och "vanlig".
Jag kommer ihåg vissa saker, när jag t ex såg en tjej uppträda på ett tv-program och jag sa att jag någon gång också skulle vilja stå där, så sa en släkting till mig: "Määh inte törs DU DET, det går inte!"
En sådan kommentar hade kanske kunnat SPORRA en till att "johoru jävlar ATT jag ska" men det funkade visst inte på mig tyvärr. Istället blir jag en sån som tänker att "Nänä det är nog sant".

Det är väl ingenting direkt jag har LIDIT av. Min barndom var bra och jag har inga direkta men efter den på något vis. Jag försöker bara urskilja vad som har färgat mig till att bli den jag är idag.

Anyway. På jobbet är det en massa diskussioner just nu kring vår omorganisation. Jag har inte en enda åsikt snart för jag hör en säga si och en annan säga så. Till slut vet jag fan inte alls vad jag själv ska tänka!
Jag hör olika skiftlag prata om hur man ska arbeta. Jag lyssnar och tänker "Jaha tycker de SÅ, kanske bäst att jag börjar göra så då". BUT WHY?? VARFÖR måste jag HELA TIDEN göra som ANDRA vill??

Därför tror jag, att det är just på grund av detta jag tycker att det är så satans skönt att vara HELT SJÄLV ibland. Då gäller MINA beslut, MINA tankar, MIN tid och MIN lycka. Ingen annan kan påverka mig att göra något som jag för stunden inte kanske vill.

Ibland är det ju inte saker som jag INTE vill göra. Det kan ju bara vara en enkel sak som att "Ska vi gå dit eller dit och fika" och jag kan fan inte ta ett beslut för jag vill inte ta "fel" beslut. MEN GOD DAMN IT WOMAN!!
Okej jag kaaaanske överdriver en smula, jag kan VISST ha starka åsikter om vissa saker men då är det saker som VERKLIGEN betyder något för mig. 90% av allt som händer har jag kanske inte någon direkt åsikt om men de där resterande 10% kan vara avgörande ifall jag måste gå på glödande kol för att försvara eller ej.

Vissa kan kommentera min träning ibland, eller reta mig för att jag är lite "coverbands-groupie". Då blir jag skitförbannad men varför egentligen? Det är ju inte det att jag blir förbannad på personerna, utan mig själv som blir "påkommen" med något som sticker ut. Jaha? Det är väl för fan bara att säga "Ja det är sån jag är så deal with it". Ibland brukar jag faktiskt det och SHIT vad det känns SKÖNT efteråt!

Ja det var min måndagsfundering det! Nu ska jag åka och träna ur den här känslan jag har IDAG.

Nothing more than feelings

Jag känner jävligt mycket just nu. Vet inte om det är värmen som kom helt plötsligt, solen som skiner liiite lite längre eller kanske den tryckande stämningen på jobbet? Något är det i alla fall som triggar igång min kropp och mina sinnen. Jag känner mig som en 100 m hög mast som bara tar emot en massa signaler, analyserar och bearbetar. For what? Ja om jag det visste!

Startade dagen med en löptur. Solen värmde och himlen strålade blå blå energi. Stegen knastrade ensamma i den tysta söndagsmorgonen. Sådana dagar känner jag mig oövervinnerlig. Önskar att jag kunde pausa den känslan och ta med mig den för evigt.

Lite gröt med äpple och kanel till frukost och sen iväg igen för ett litet uppdrag och skönt eftermiddagshäng.
En del gör en bara så jävla glad! Just like that.

Hem med lite mat och Arne-vård. Han var ut på galej med sotargrabbarna igår och, tja han mår väl som han förtjänar idag hihi, men värt det var det tydligen så NÅT bra har ju kommit av det :)

Borde väl kaske göra något slags referat till Melodifestivalen igår men jag är för trött så jag tror att jag skiter i det idag. Maybe tomorrow eller inte alls.

Bye bye 

Da proooooof!

STOLT jag presenteeeraaaaaarrrrrrrrr......för att ni inte ska tro att jag ljuger:

Alltså Ådi och jag gjorde succé! Vi bara gled in genom portarna, nej vi SPANN, mjuka som två kattdjur på jakt. He didn´t see it coming, besiktningsmannen, han var TOTALT bländad av Ådi. Den vita glänsande lacken, skarpa ögon som naglade fast honom i golvet, det sexiga silverfärgade strumpebandet jag så taktfullt hade placerat vid vänster framskärm, precis LAAAGOM synligt. Ojoj, vi var en besiktningsmans DRÖM igår.!!

Okej, det FANNS små små saker som slängde lite grus i maskineriet men jag tar på mig det. Igår var ingenting Ådi´s fel!

"Det är ett litet läckage på stötdämparna, du bör nog kanske byta dem snart."

Så lät det. FÖRST. Jag förklarade att jag HADE GÄRNA BYTT DEM INNAN besiktningen men min käre bilmekare hade så fin påpekat att det var bäst att vänta och se om Ådi skulle överleva eller ej.

Så en titt på framskärmen och min finfina omsorgsfulla tejpning.

"Jaaa sådär kan man ju också göra hehe."

Mjaaaa men jag HAR en skärm, en RÖD skärm så jag tycker inte riktigt att den är värdig Ådi. Förklarade jag.

Ut för bromstest which he gjorde preciiiiiis det han skulle min käre vapendragare, han TVÄRNITADE sig fast i backen. KÖÖNG!

"Men du, säger snubben, de här stötdämparna är heeeelt slut de."

Jooooo :)

"Byt dem så är det bara att tuta och köra."

WHAT??? DID WE????? OH YES WE DIIIIID!!!!!! WE MADE IT!!!!!

Kommentarer jag fick efteråt:

"Men det är då väl för fan inte SANT, var du NAKEN ÄLLÄ???"

"JAAAAA nu blir det tårta på jobbet!!!"

"Grattis, besiktningsmannen måste ha varit ett fan av low rider hopping"

"Nää lägg av!!"

Jaa..typ så var det haha! Känns really nice faktiskt, nu är det bara att göra vägarna osäkra igen och igen och igen. Jag och Ådi. Just like always. Det är KÄRLEK det!

Dead or alive

Ja det är frågan med DA BIGGEST F today för Ådi. Besiktning står på programmet, 9.30 rullar vi in till farbror petig. Ger mig FAN på att de kommer slakta honom UTAN någon som helst tanke på hans känsliga tillstånd. JAG vet ju att det måste liksom gullas lite, killa lite bakom stänkskärmen, ja han har ju bara en nu, den andra RÅKADE jag köra bort av någon outgrundlig anledning. Det går inte att bara gå på som en bulldozer med ord som riktigt sticker i lacken. Vet ju inte hur många bilar med en själ och hjärta som de får besök av varje dag ;)

SÅ!
Nu blir det till att dra ut med trasa, T-Röd och silvertejp. TEJPA TEJPA TEJPA så skiten håller. Varför IIIII HELVETE gör man sånt här I SISTA SEKUND JÄMT?? Vet inte ens om det kommer fungera då allt bara är blött blött och ingenting fastnar. Kan man svetsa dit silvertejp? NÄÄÄ ni BEHÖVER INTE svara på den frågan, jag KAN svaret!!

På jobbet väntar de på tårta idag. OM han går igenom! Jag kan, utan att vara elak, nog påstå att IT AIN`T GONNA HAPPEN! Fast, om det blir på något annat vis så kommer jag ju bli så mycket gladare!

There´s something in the way you move little darling.......so....MOVE ÅDI MOOVE!

Still running for low

Jag vet inte vad det är som är fel på mig men jag verkar ha drabbats av något slags midnattssoltillstånd eller nåt. Ni vet, folk kan ha svårt att sova på grund av midnattssolen. I det tillståndet är jag just nu.
Somnar, vaknar en timme senare och tror att klockan är nästa dag, ligger vaken i en timme, försöker somna om, går inte, kliver upp, tittar på tv tills ögonen går i kors och DÅÅÅ...sweet sweet insomnia!

Det enda positiva är att jag verkar bli produktiv under den tid jag är vaken. I natt gjorde jag en låt, en riktig rockrökare som handlar om en viss känsla! Synd bara att jag måste ta lite hänsyn till Arne som faktiskt kan sova, annars hade jag pluggat i och kört ba! Det är också synd att jag inte har ett band som jag kan spela den med, men det kanske ändras nån gång, who knows?! Sådana här gånger, när man gjort något som man tror på och som ger en feelgood-känsla, då vill jag bara trycka in några nummer i telefon och sen GO GO GO to da replokal. Vore magiskt om det gick.

Låg i soffan i natt och läste Body. Önskar att min insida var lika tuff och hård som de som är med i tidningen är on the outside. Jag vet hur jag ska lyfta en hantel men hur fan tränar man insidan av kroppen? Hjärnan och hjärtat skulle behöva en stärkande omgång för att orka hantera och pumpa bort all skit som man samlar på sig dagligen.

Dagen blev inte som jag hade planerat. Camilla fick stanna hemma med sjukt barn så nu sitter jag här i soffan och förbannar mig för att jag inte orkade släpa ut mig på en promenad i morse. Men hur fan ska man motivera sig till DET när man sovit like crap? Nä då blir det soffan, kaffe och lite surfning istället i väntan på att klockan ska bli GYMTIME!
Efter det, jobb. Känns tungt på den fronten just nu, vi får väl se hur det slutar.

Idag saknar jag

Har ni känt känslan av att vakna upp och känna att vissa saker aldrig blir som de var förut?
En sån känsla har jag idag. För min del orsakas den oftast av separationsångest eller saknad av någon eller något. Exakt så är det.
Vissa tider i ens liv är speciella, något som man BARA minns som rakt igenom BRA och när man blickar bakåt ser man endast havet glittra i solens sken. Ja något ditåt i alla fall.

Skoltiden kan vara en sån tid. För många kan den förvisso vara rent helvetisk och actually, mina tonår var väl inte de mest glassiga. Däremot tiden jag hade när jag gick KY-utbildningen och omgavs av kanske några av världens mysigaste människor. Människor som jag faktiskt har nära hjärtat fortfarande och som jag kan lita på i ur och skur trots att vi kanske inte ses varje dag. De finns där och det räcker långt ibland. Fast ändå. Ändå saknar jag den tiden. Jag saknar enkelheten, att inte behöva kämpa och fundera så mycket utan bara göra. Jag saknar att sitta helt nollställd i fikarummet efter en helt sjuk lektion och dricka kaffe medans vi diskuterar allt och inget. Jag saknar gemenskapen och kämparglöden vi hade tillsammans. Tillsammans, vilket vackert ord.

I´m a people-person. Det är inte många som tar sig in och får lära känna mig annat än den glada, spralliga tjejen som alltid har en rapp replik tillbaka och som alltid dansar runt och ler. Det ÄR jag, most of the time. MEN! Det finns så mycket mer. Därför häpnar jag varje gång det bara glider in någon som lekande lätt bara springer genom fortet och plockar de där satans nycklarna som ingenting.
Men, precis som på fortet, människor kommer och går och när man vaknar och inser att helikoptern redan har lyft eller båten lämnat hamn så känns det.

Det är väl så det är att vara jag. Jag lever rätt mycket här och nu och tänker inte så mycket på vad som komma skall. Då blir livet till en enda stor åktur på Balder, mycket ups and downs. Jag kastar mig in i saker med världens största engagemang, iklädd skygglappar av modell ENORMA. När jag sedan ser tillbaka och undrar "Hur tänkte jag DÄR egentligen" så vll jag gärna tro att jag har lärt mig något. Förmodligen, men jag vet ju att det händer igen och igen:)

Djupa funderingar denna vackra onsdag!
Har tagit årets första mil med mina småpinnar. Gick förvånansvärt bra men det är klart att det inte blev några strålande resultat, tror det tog 55 min ca. Glömde kolla klockan när jag drog iväg så jag får ta det mellan tummen och stortån.

Dags att dra över lite golv med dammsugaren. Imorgon ska jag ha VÄRLDENS bästa förmiddag med en av mina "people" hihi. Goaste Camilla ain´t goin´nowhere i alla fall om JAG får bestämma! Vi ska ha mysfrukost, träna på gymmet och sen myslunch där vi ska smida planer för framtiden. AJJ LAJJK!!

Wanna be somebody else

Har småläst lite i min blogg, sådär skönt ego som man kan vara ibland. Då slog det mig att jag OFTA skriver att jag vill vara som någon annan. Jag vill vara lika anspråkslöst frispråkig som Plura, vill ha en kropp och självsäkerhet som Pink, ha modersinstinkter som Moder Theresa, kunna sjunga och lira gura som en kvinnlig Shawn Mullins.....ja ni hajar nu va?!

Vad fan vill jag DET jämt för? Vad är det, EGENTLIGEN, som är så förbannat FEL på MIG?
Let´s face it, om vi nu ska rada upp mina exceptionellt fina egenskaper.

Jag verkar vara en sån som gör andra människor glada. Jag ger lite av min energi helt enkelt.
Då tänker jag naturligtvis att "jamen det är väl självklart att det är SÅ, därför att de som får den uppfattningen av MIG är ju såna som SJÄLVA ger MIG den känslan." Win-win-system med andra ord.
Ni ser, redan här har jag lagt den egenskapen på andra, att det är ANDRA och inte JAG som framkallar den.Idiot.

Jag är tjurig och målmedveten när det kommer till något som jag tycker är viktigt och intressant.
Min träning till exempel. Jag gör det bästa jag kan utifrån de egenskaper jag har och har jag bara ett mål och syfte så finns det inget som kan stoppa mig att försöka nå det målet. ÄR det bra för mitt mål att stiga upp klockan fem för att hinna ta en promenad så gör jag det. ÄR det bra för mitt mål att strunta i den där godispåsen fast jag är SVINHUNGRIG och den står mitt framför mig, så ger jag fan. Helt enkelt!
Då tänker jag igen, att, "jaaamen om jag INTE FÅR ALLS, så är det mycket lättare att ge fan, det är värre om jag helst inte ska, då blir det svårare att låta bli."
MEN VAFAN människa, det ÄR STARKT att GE FAN HELA TIDEN OCKSÅ!!

Give myself a break!
Borde vara MITT nyårslöfte!

Samma sak på jobbet.
Jag ÄR jävligt BRA på att HA KOLL! Jag ser vad som händer, hänger med på vad som sägs och vad som ska göras, jag förhindrar mindre katastrofer mm mm. MEN! Vad är det JAG kommer ihåg?!
JO! Att jag kanske inte har hundra koll när det väl kommer en RIKTIG katastrof. Då känner jag mig osäker och vet inte riktigt hur jag ska tackla problemet. Jag har en jävligt svag tro till mig själv och litar då hellre på andra såvida jag inte är hundra miljoner gånger säker på att JAG HAR RÄTT!

Fy fan. Jag blir så trött!
Det är väl naturligt i och för sig, att man ser sina egna svagheter och har viljan att försöka förändra dem. Däremot är det inte samma sak som att trycka ned sig själv vilket det snarare är vad JAG gör. Ja ni ser, en till grej jag måste jobba på. Haha om jag ska fortsätta så kommer jag väl på femtioelva grejer till!

Nä nu skiter jag i det här, drar på mig lite träningskläder och BEGER MIG to da gym!
Scream and shout. Over and out!

Bra måndag efter en helveteshelg

Hur klarar en människa av att fungera normalt, ja någotsånär i alla fall, när man sovit 12 h på FYRA dygn?
Hur bra fungerar kroppen då egentligen? Jag fixade det på något sätt, men hela helgen har varit en enda dimma. Jobba, försöka att inte somna, äta fast man mår illa av sömnbrist, försöka att få ihop en begriplig mening för att kunna mörka att man inte alls är med för fem jävla öre, försöka att inte visa att kroppen SKRIKER i ren protest när jag tvingar upp ögonlocken för femtioelfte gången. Ja jag förstår att det här måste vara vardagsmat för nyblivna föräldrar, men ni vet ju hur grym träningsvärk man får när man gör något man aldrig gjort förr.......

MIN KROPP har en själslig träningsvärk idag. Dock går den att bota vilket har visat sig idag. Först fick jag sova någorlunda. Tvingade upp mig halv två, kokade kaffe och åt "frukost". Vidare till gymmet för ett riktigt skönt ryggpass. Hände en jävligt rolig grej, typiskt mig-grej. En av mina sweet pals på gymmet sa till mig:

"Men du är väl nöjd med din kropp?"
"Jaaa faaan" svarar jag DÄRFÖR att jag TRODDE att han SA JOBB istället för KROPP!!!
HAHAHAAA, gjorde en snygg räddning sen när jag faktiskt fattade vad han egentligen sagt och kunde spinna vidare på att det är klart att det finns grejer som man kan förändra till det bättre. Kunde se scenariet framför mig, om jag fortfarande hade trott att han sa JOBB....

"Jofan jag tjänar jävligt bra för att göra så lite!"
Moaahahaaaaa!!!

Efter det fick jag varva ned med en riktig myskväll på stan med Eva, my sweet sweet love. Lite kinamat och avslutning på Waynes.

Kom på en sak när jag var på toa på Waynes. Rullar alla toahållsrullare åt SAMMA håll? Tycker nämligen att det är ett HELVETE att få ut papperet varje gång någon slitit av änden så den gömt sig i hållaren. Jag rullar åt eeeena hållet, åt aaaandra hållet, jag pillar, lockar och drar men näääää vafan ÄR DET FÖR FEL??

Samma sak när jag är på toa på IKEA, eller Birsta City ska jag väl säga. Hur fan ska man vrida spaken för att få VARMT vatten?? Om någon annan varit där före så kan ni ge er fan på att det kommer varmt vatten i kran, MEN SÅ FORT jag ska testa så...nä.....PISSKALLT! Eller är det jag som har så satans bråttom att jag inte hinner vänta tills vattnet letat sig fram? Who knows, bara en tanke.

Kom på en ANNAN sak också när vi satt där på Waynes. Något som Eva också funderat på fick jag veta sen. Det satt en tjej i rullstol vid ett bord och med henne två andra tjejer. Jag tänkte genast att det måste vara hennes assistenter men sen slog mig tanken att varför måste det ha varit DET? Det kunde väl lika gära ha varit två kompisar?! Hjärnan tänker på samma sätt som ånga fungerar, den letar den lättaste vägen fram.

Februari kommer börja bra. Ledig imorgon, detta firas med lite....TRÄNING :) Men bästa stunden kommer vara frukosten. Soffan, datorn och tv:n och jag nånstans där mitt i.

Att KÄNNA sig fram

Jag önskar att jag var mer konsekvent när det gäller livet och saker som händer. Oftast har jag en klar bild av hur jag vill att saker och ting ska vara, vad jag anser om ditt och datt, hur jag ser på olika människor och vad jag själv vill och inte vill göra.

DÄREMOT!
Kan jag lika snabbt ÄNDRA mig på alla fronter. Sånt som jag ena sekunden tyckte var helt otänkbar kan mycket väl i nästa, mjaaa i alla fall om jag har fått fundera på det och bearbetat det en liten stund, bli heeeelt självklar och rätt!

Önskar bara att jag kunde tänka till ibland, fundera bara eeeeeen aningens längre. Men näää nää inte jag inte! När något känns rätt så KABOOM I strike from left to right utan att fundera så mycket. Om jag inte vore förankrad av tyngdkraften skulle jag förmodligen driva runt som ett löv i vinden och bara vänta på att något, kanske snö, regn eller en våt vindruta, tog ned mig på jorden igen.

Nu undrar jag. Är det okej liksom? Är det okej att snart vara 30 år och leva med tankar lika långvariga som en guldfisks minne? 

Jag lyssnar till människor som antingen nyligen har köpt eller ska köpa hus. De har funderat, stött och blött, tänkt till och då menar jag VERKLIGEN tänkt till, INNAN de slagit till.
Me on the other hand, tomtar fram till ett hus, tar en titt och tänker "Ja vafan det här ser ju kanooon ut, let´s buy it God damn it!"

Trodde det var så det gick till liksom, man går på känsla. Något jag för övrigt borde lärt mig att INTE göra hela jävla tiden då det oftast kanske inte blir som jag tänkt mig. Men sån är jag, jag går på känsla. Om jag inte skulle leva på det viset så vet jag inte vad som skulle styra mig. Jag KÄNNER mig fram.
En kopp kaffe i vårsolen efter en svettig morgonpromenad. A moment in the sun med fötterna på en solvarm träbrygga. En perfekt textrad i en lika perfekt låt. Att sitta uppe en sommarnatt och komma på en riktigt bra låt som man känner sig som ett med. Ett leende från en människa som gör en glad ända in i märgen.

Jag KÄNNER allt sånt, sparar och samlar på det tills jag blir alldeles hög och nästan inte kan andas. Det kanske inte alltid blir rätt men vafan jag KÄNNER i alla fall NÅGOT. Det verkar inte vara alla förunnade these days.

Helgen suger!

Såhär tänker jag spendera min helg

Oh I wish att det var det enda jag behövde göra men just ja, jag skulle JOBBA också! Haha, Skalman är fan inte dum. Mat- och sovklocka, kan man ha det bättre? Ja en hängmatta och sol vore ju inte helt fel.

Är så sjukt vansinnigt trött att hjärnan inte ens orkar jobba AT ALL och då kan ni ju tänka er vad som försiggår i min skalle. Den ena hjärncellen sliter för att trigga igång den andra. Ungefär som när jag och Nisse jobbar tillsammans haha. Han tar i och jag lallar mest med :)

 Igår klev jag upp före åtta. Drog till tandläkaren där jag fick grymma beröm för mina sockerbitar :)

Vidare till lägenhetscheck åt svärfar. Han ska flytta NÄRA NÄRA oss och ingen kan vara mer glada än vi! Tänk att vi får rå om honom mycket mer och jisses vilken bra husvakt hihi ;)

Efter det tog jag mig en löptur för att rensa kropp och själ. Vet inte om jag spänner mig för att det är halt ute men jag får så fruktansvärt ont i ljumsken. Känns som att den är separerad från kroppen. Typ.

Idag ska jag se om ett benpass förbättrar eller försämrar. Hoppas verkligen på det första alternativet!!

Efter att ha sovit fyra timmar så känns det inte som att jag kan förvänta mig några mirakel men jag får väl bita ihop och göra mitt bästa.

Ska hämta Arne som kommer med buss från stora staden Stockholm. Han är JUST IDAG klar med sin sotareutbildning så på måndag är första dagen på hans nya jobb :) Han har varit borta från och till sen i augusti. Inget jag har velat skriva om här på bloggen då man inte vet vad det finns för sjuka jävlar ute där som ser att man är ensam hemma. MEN NU KAN JAG DET!

Så nu blir det en vår full av nya små projekt här hemma. Arne är på G och då är det bäst att hänga med för det går fan inte att värja sig :) En mycket bra egenskap, ska det göras så ska det fan göras och det tills det är klart! Inte som jag som kan skita i inomhusgörat så fort solen visar sig och tempen stiger. Då är det ett helvete att hålla mig inne!

Trevlig helg på er out there! Känner att jag måste nog ta och börja med lite morgonpromenader och småprojekt så jag har något att skriva om igen för just nu är inte "idéspruta" man skulle beskriva mig som!

Not much is going on

Förmiddagarna är avklarade och nu är det bara att sikta in sig på nattjobb. Känns riktigt skönt, i alla fall idag när jag tänker på att jag får SOVA UT imorgon! Sen imorgonkväll vid 22-tiden kommer det inte att vara fullt lika skönt, men bara de rullar igång och betas igenom så är det nästan så att man kan börja räkna ned mot frivecka igen. Optimist javisst!

Tittar på Pluras kök. Vilken förbannat fantastisk människa det är! Just för att han är den han är och han skiter i om det inte faller andra i smaken. Laga mat halvnaken i köket, fy fan va kungligt! Jag ska fan också bli som honom! Kärlekens tunga......mhmmmm!

Ikväll är det soffan som gäller för min del. Har varit ute med pannlampan och lastat in ved, inte den bästa kvällsunderhållningen men nu börjar det bli varmare än de 16 grader som jag hade när jag kom hem.
Hade LÄTT kunnat dra ut på en afterwork bara för att se lite folk och snacka lite skit. Synd att jag kommer på det NU när andra vanliga dödliga börjar göra kväll!

I´ve got a feeling, a good kind, den liksom smyger upp längs ryggraden och sprider sig i hela kroppen. I LIKE IT!! A LOT! Känns som att jag har vår i själen, bara att suga i sig av det goda!

Som ni ser är det dessvärre inga vidare Einsteintankar som sprider sig i min hjärna. Jag känner mig lika lobotomerad som Izzy verkar vara. Hon speedar runt runt i soffan, dyker ned i ena hörnet som ett mongo och karvar efter låtsasråttor som verkar vara jävligt verkliga för henne! Hon kanske har en Molgan-råtta? Inte lätt att vara lite efter, det kan jag intyga :)

En egen liten bubbla i en egen liten egovärld

Idag slog en ny tanke rot i min skalle, kanske inte en ny men jag har i alla fall inte tänkt den formulerad och i ord förut. När man jobbar skift blir man grymt jävla EGO! Man har ganska mycket fritid när ingen annan har det, vilket resulterar i att man bara har sig själv att tänka på, man gör det som faller en in och man behöver inte tänka på någon annan. Det kan vara både bra och förbannat jobbigt på olika sätt.

Bra för att jag trivs med att vara själv. Jag får tid att träna på tider när Arne inte jobbar vilket gör att jag inte behöver "nalla" så mycket tid från honom då jag redan är borta rätt mycket.
Jag kan mysa runt med mina egna tankar, kliva upp, äta frukost i lugn och ro och planera dagen som jag själv vill.

EGO that is!

Det som kan vara jobbigt är just det här med att ta hänsyn till andra, alla "måsten" som ska göras, anpassa mig osv osv. Det är nog en liten akilles häl för alla som jobbar skift, i alla fall de jag har pratat med.
Man lever som i en egen liten ego-bubbla där man själv har kontroll och bestämmer allt.
Sen kan det vara rätt jobbigt att bara för att jag är "ledig" eller hemma en förmiddag så blir det atomatiskt jag som tar hand om sådana grejer som att sotaren ska komma, ringa hit och dit osv. Små små skitproblem, I KNOW :) Baksidan av att vara vuxen eller vad det nu är vi är.

Idag har det varit ännu en riktigt bra dag. Jobb och träning som vanligt. Sen åkte jag för att få en liten mysstund med världens bästa Camilla. Vissa människor har bara en förmåga att göra en så glad, harmonisk och lycklig :)
Sen åkte jag vidare på min turné. Tårta och kaffe hos Janne och Anna-Carin säger jag inte nej till. Jag säger inte nej till deras sällskap EVER, de är ju min stödfamilj hihi och jag trivs SÅ BRA hos dem!

En mysig kväll som snart ska nattas in. Ska bara elda upp femtioelva vedpinnar först!

Kvällssnabbis på 25 min.......

....men inte blev jag pömsig för DET! Haha, näääää för jag har ju varit ute och SPRUNGIT! Fem sketna kilometer men jag tog mig ut i alla fall.

Har varit en konstigt härlig dag för att vara en måndag, en måndag som dessutom är första dagen på skiftcykeln. Brukar vara rätt tung att ta sig igenom men idag har varit en annorlunda dag. Det började redan när jag kom på jobbet.

"Men Maaalin fan vad fräsch och pigg du ser ut idag!"

Minsann?! Sen rullade det på i den stilen hela dagen. Jag vet inte VAD jag har gjort?

Anyway, iväg på gymmet för att köra ett ryggpass. Var lite skeptisk till hur det skulle gå då jag skar upp vänster tumme i lördags och fick spendera en timme på akuten bara för att höra att det räckte med ett PLÅSTER!! Var väl det jag sa själv men Arne fick iväg mig :) Det kommer nog bli ett schysst ärr i alla fall för det är rätt djupt och blöder tamejfan än!

Träffade mina goa polare där, det gör det liksom lite mysigt att komma till gymmet när man får höra att man varit saknad.

Passet gick bra trots allt. Hem för att laga mat, äta och somna på soffan. Vaknade rastlös som få. Bestämde mig för att ta en kort löptur. Fem kilometer och 25 min senare var jag hemma. Nu sitter jag i soffan. Har just svept i mig en proteindrink och smånallar lite vindruvor. Mysdressen är på, kanske lite te skulle fullborda kvällen? I THINK SO!!

Ja det var min måndag sådär rakt upp och ned. Intressant? Föga men roll with it. Imorgon kanske det kommer ett utbrott vad vet jag? :)

Godnatt darlings! Hoppas på en lika fulländad tisdag.

It´s those little things in life

Snacka om att det är those little things in life som gör en så vansinnigt glad! Eller som ger en sådana må-bra-känslor kanske jag hellre ska säga.
Sitter och lysnar på "Love the way you lie part 2" och OH MY GOD vad jag är imponerad av Eminems förmåga att uttrycka sig! Läs bara hans del:

"It's morning, you wake, a sunray hits your face
Smeared makeup as we lay in the wake of destruction
Hush baby, speak softly, tell me you'll be sorry
That you pushed me into the coffee table last night
So I can push you off me
Try and touch me so I can scream at you not to touch me
Run out the room and I'll follow you like a lost puppy
Baby, without you, I'm nothing, I'm so lost, hug me
Then tell me how ugly I am, but that you'll always love me
Then after that, shove me, in the aftermath of the
Destructive path that we're on, two psychopaths but we
Know that no matter how many knives we put in each other's backs
That we'll have each other's backs, 'cause we're that lucky
Together, we move mountains, let's not make mountains out of molehills,
You hit me twice, yeah, but who's countin'?
I may have hit you three times, I'm startin' to lose count
But together, we'll live forever, we found the youth fountain
Our love is crazy, we're nuts, but I refused counsellin'
This house is too huge, if you move out I'll burn all two thousand
Square feet of it to the ground, ain't shit you can do about it
With you I'm in my f-ckin' mind, without you, I'm out it"

 

Är det inte briljant så säg??! NÄ jag vet att ni INTE läste ens halva :)

Men så är jag en riktig sucker for words too, en riktigt dräpande textrad och en riktig skitlåt kan bli fantastisk.

 

Sen har jag ÄNTLIGEN, AS WE SPEAK, fått tag på en låt jag saknat sedan 90-talet. En låt alla dansade till på sportlördag, alla var väl att ta i för inte fick JAG dansa med de där hunkarna inte! Såvida jag inte hade en tjuga att köpa blåtiror för och muta de stackars ont anande offren med haha. Däremot kunde jag sitta och titta på ALLA ANDRA som dansade och känna dunket av basen i bröstet......"sakta ner sakta ner lägg ditt huvud i en famn och tänk ingenting. Låt dina händer göra vad de vill, låt ditt hjärta få höra sina slag".....Det är fanimej en låt som mina kära vän Erica skulle referera till en "kåt-låt". Sug på den ni!

 

Själv ska jag lägga mig på soffan med en kopp kaffe bredvid, dra på THAT SONG på högsta tillåtna volym, begrunda dagens händelser och invänta Solsidan. Kan man ha det sämre? Yes man kan!

State of mind

Nu blir det djupdykning så koka lite kaffe och hääääng meeed!
När man föds, är det enda gången man egentligen vet exakt vad man SJÄLV tycker? Jag menar, om man nu kan formulera tankar på något jävla vis när man är nyfödd. Man är ny,fräsch, helt blank i fontanellen och redo att embrace the life så det är fan tveksamt. Lek dock med tanken.

Sen växer man upp och inser att man hela tiden, ständigt och jämt, blir ILURAD till att tro att man tycker om just DEN HÄR låten eller att man MÅSTE ha just DEN DÄR grejen.

90% av alla affärer görs baserade på våra känslor. Man blir manipulerad på olika sätt, vart man än vänder sig så står nån jävel där eller har ställt någon jävla grej där för att lura i en att "jooohoorå så att det HÄR är JUST what U need!" Tss!

Eller är det så att när man är nyfödd så har man ingen jäkla aning om vad man tycker, förutom det självklara att det är kallt, varmt, man är hungrig, trött, har ont osv. Basic stuff.

Så hur fan vet man då vad man EGENTLIGEN tycker? Är alla människor programmerade efterhand eller kan man bestämma något helt på egen hand? Det är klart att vissa saker kan man ju undvika eller välja, baserade på erfarenheter, moral, uppväxt......eller är det OCKSÅ något som andra motat in en i?

Tror inte att jag kommer till något enormt genombrott ikväll, men det slog mig igår när jag hörde Justin Timberlake på radion. "Sexy back" var låten. Första gången jag hörde den tänkte jag "men shit nu är grabben rökt för det här var fan det sämsta jag NÅNSIN hört". Sen att den blev en dunderhit och att jag nu sitter och småmyser till texten för den är ju rätt het.....DET ÄR JU JUST PÅ GRUND AV ATT låten har tvingats på mig, manglats ut i radion dagligen, timme ut och timme in......Man kan helt enkelt inte värja sig!

Får mig ju naturligtvis att tänka på en massa sjuka saker. Ta fängelser till exempel, hårda, tuffa, grymma amerikanska fängelser, där någon blir någons bitch, inte nödvändigtvis för att de är bögar utan för att tjaa, man tager vad man haver.
Har jävligt svårt att se att jag skulle bli lesbisk, det är inget fel i det, men det känns ändå inte som jag. Däremot undrar jag om jag skulle sänka kraven kraftigt ifall jag bodde på en öde ö där alla snubbar var enögda, blekfeta och smått retarded? Förmodligen, jag skulle ju inte veta bättre till slut.

Läskigt. Det är sjukt läskigt att tänka på vad ens sinnen tar in under en dag, en vecka, en livstid. Saker som känns helt främmande och vansinniga kan helt plötsligt en dag kännas så självklara. Läskigt!

Frustration löses med motion

I det här vansinnigt sexiga (NOOT!!) understället har jag just nu tagit min första löprunda för i år. Åtta km på 40 min. Inte något att skryta om, än, men så tog jag det lugnt och fint.

Såhär nöjd var jag över att komma hem :)



Om jag får välja så är nog vintertid den bästa tiden för att springa. Fullmånen lyste, det var alldeles tyst, ingen annan som var ute, vindstilla (GOD DAMN IT vad skönt det är när det inte blåser!!!) och så bara mina egna tankar och steg. Jag vet inte om jag sprang för att springa ifrån något eller till något men jag masade mig framåt i alla fall. Efter fyra kilometer vände jag. Oftast brukar jag stanna till och stretcha men ikväll kändes det inte nödvändigt. Det var en RIKTIGT skön känsla att känna att jag hade en massa ork kvar, kände mig inte ens andfådd, så det var bara att vända och pinna på hemåt igen. Med tanke på att jag ska träna ben imorgon så hoppas jag att jag inte pinnat på för fort utan att jag ska känna mig fräsch i stumparna när jag vaknar.

Kort inlägg idag. Hade annars en fin fundering kring reklam men det tar vi imorgon!

Imorgon är LEDIG dag! Eller, jag har tagit mig ledigt ska jag väl säga. Ska bli en skön ME-dag med lite gymhäng och nice company. Men först blir det en skön frukost framför tv:n. Just cause I can!

On drugs

Så känner jag mig just nu.¨Det är för övrigt ganska ofta jag känner så. Jag kan inte förstå människor som bara går runt varje dag, gör samma saker varje dag, med samma rutiner, samma ALLT. Det skulle göra mig galen och det är inte sådan jag är. Jag BEHÖVER kickarna helt enkelt, var de kommer ifrån kan variera.

En låt. En låt kan ge mig en grym kick. Då vill jag spela den om och om igen, repeat repeat repeat, tills jag kan varje nyans och färgskiftning, varje andetag och ord. Jag vill klä in mig själv I LÅTEN. Där känns det som att allt är bra och inga måsten eller tråkigheter finns. Vissa låtar får mig att känna som att jag kan göra vad som helst, det fixar sig alltid. Typ "jorå det SKA gå att hoppa från den här klippan, I´ve got a feeling". Vik ut vingen och flyg liksom.

Gatufesten gör mig hög som ett hus i en hel veckas tid. Jag älskar pulsen som staden ger, en enda sketen gång på året. Jag älskar människorna, lukterna, ljuden, sommarnätterna som bara bränner in sweet sweet memories. Där. Mitt i. Finns JAG. Fast troligast är det enda ni ser ett enda stort flin med två sockerbitständer som täcker hela ansiktet. Jepp that´s me. In the middle. Fast också då gärna LÄNGST FRAM. Jag känns okontaktbar men ändå knivskarpt med, hjärtat pumpar och jag drivs runt av någon slags elektricitet, något statiskt som jag önskar kunde vara för evigt. Det är då jag fungerar som bäst, då är jag som mest JAG.

Människor ger mig också den kicken, helt klart. Vissa människor vill jag bara insupa och inventera, vända ut och in på och försöka förmedla samma känsla som de ger MIG.. Jag har väldigt lätt för att ta till mig vissa men är väldigt ointresserad av att lägga ned energi på MÅNGA. Det finns några få som jag önskar fanns på spruta, bara korka av och dra rakt in i venen där jag önskar att de kunde stanna för evigt. De är inte många men de finns och de gör mig lycklig.

Like I´m on drugs. Jag älskar kicken men ibland när den avtar så dyker jag långt långt ned, så långt att det ibland känns svårt att ta sig tillbaka. Varför den avtar kan bero på olika saker. Låtar övergår till något vant ljud jag alltid har hört. Gatufesten tar slut och hösten tar vid. Människor kommer och går. Oftast är de de som lämnar mest avtryck som försvinner fortast. Jag hoppas varje gång att det inte ska vara så, men det är väl baksidan av det hela. If you go up to the top you sometimes fall. Hard.

Kanske hittar jag den där medelvägen någon gång. Kanske men förmodligen inte. Allt eller inget, det är så det känns. När jag gör något eller sätter mig in i något så gör jag det helhjärtat. All in liksom. Då är det liksom värt att bli lite nere 2% av tiden om 98% är GREEEEAT! Right?

Supersöndag med Solsidan

Sitter i soffan och känner mig sådär skitmodern nu när jag skriver på en BÄRBAR FUCKIN` LAPTOP!
Nääää jag har inte KÖPT en, ni vet väl hur sjukt snål jag är haha, utan LÅNAT! Ska dra igång nån form av play på nån kanal så jag ser ifall det är värt att köpa en laptop. Vår stenåldersdator från Hedenhös låser sig ju så fort jag viskar RÖRLIGA BILDER, eller flera fönster på samma gång för den delen, så jag är rätt less.

Har kommit in i en period där jag är skitless på att SPARA pengar. Jag vill bränna dem på nåt skoj, bra och välbehövligt. För Arnes del betyder det snöslunga. För mig betyder det en schysst resa, schyssta träningskläder eller en bra konsert. Tja vi har alla olika prioriteringar :)

Igår var det överraskningsfest för Arne. Sex grabbar och jag huserade i köket där det bjöds på livemusik så det skrek om det. Bokstavligen talat. Men jävligt KUL var det! Trots att ungefär femton ölburkar nu ligger insugna (ja ÖLEN alltså INTE burkarna)  i våra fina mattor.....smällar man får ta och jag vet inte om jag törs titta UNDER mattorna idag!
Idag mår Arne lite sporadiskt om jag ska vara solidarisk. Fast det är tur att det var värt det!

Vaknade med en grym huvudvärk som inte verkar ge sig. Var iväg och tränade ben och det kändes som om hjärnan skulle poppa ur sitt skal. Mindre skönt! Tror jag ska brygga mig min tionde kopp kaffe och se om det försvinner.

Imorgon är det måndag. En riktig skitdag! Tur att jag har mysiga saker som gymhäng och efter det mys med Eva på stan att se fram emot. Blir det någon god middag eller en fika måntro?

Meeeeeeen innan dess.....DON NOT MISS SOLSIDAN!!!!!!!!!

Failed mission

Det var såhär ungefär det skulle bli.......

....men såg mer ut såhär!

Igår skulle Therese ta lite kort på mig.......IT BECAME A DISASTER!!
Fick ju den idén att vafan ska jag nu ändå ställa upp i F5 och visa att jag är tränings- och kostintresserad så måste det ju också synas på bloggen. Guess it ain´t gonna happen just yet. Jag kände mig som tandkräm i en tub.......inklämd, blek och geggig.....typ!
Spelade fan ingen roll vilka vinklar jag försökte ställa mig i eller hur mycket vi släckte ned eller tände upp, det blev INTE. BRA!

På ett sätt var det ju en bra erfarenhet. Nu är det dags att face the truth, sluta lyssna på alla som säger "Men du äääär ju så vältränad redan" och visualisera fram den där bilden som jag SKA HA i verkligheten också.
Nej och återigen nej, jag är INTE FET eller överviktig på något sätt alls, jag vet inte hur många gånger jag ska poängtera det. Men nu är det som så att den bild jag har i mitt huvud inte överensstämmer med verkligheten och det är DET jag vill ändra på.

Är grymt taggad för en träningsvår på alla sätt och vis. Snart är det dags att börja kardborra på sig skorna och ge sig ut på tidiga promenader och se våren tina fram. LOVELY!

Mitt sprudlande humör kan ha att göra med att denna dag har varit helt överlägsen de flesta av mina senaste fredagar. Först träning och sedan mys med bästa Camilla ute på Birsta. DET uppdraget slutfördes med bravur då hon hittade världens partyoutfit för lite och inga pengar alls! Hon kommer va en toppensäcka imorgon på festen så ni som ska dit.....WATCH OUT!

Blev lite smått exalterad och drog världens vurpa också så imorgon kanske jag måste besöka blocket efter en ny höftkula. Det ser misstänkt svullet och lite knepigt ut meeeen det är smällar man får ta när man är ute i farten haha!

Det forsatte av bara farten med eftermiddagsfika med bästa boysen. Jag har nog några av världens bästa människor runt mig, that´s for sure, och jag tänker INTE dela med mig. Inte av dem iaf :)

Nu väntar jag på Arne och lite mat. Snacka om att jag är lat då jag inte ens orkar koka lite potatis haha! Men det får man vara en dag som denna.

Ha en UNDERBAR helg!

FFV

Which means ungefär "FULL FUCKIN´ VEDBOD!

Ja ungefär sådär har det sett ut idag så ni som inte är ett dugg jävla intresserade......SLUTA LÄS NU är mitt råd!
För idag har det inte handlat om något annat än ved, ved, ved! Det kanske inte syns på bilden men MY GOD vad vi har jobbat. Bästaste pappan i världen och bästaste brollan i världen kom till undsättning och helt plötsligt gick allt liksom en aningens snabbare. Körde fast ett antal gånger men när inte hjulen snurrar fick vi ta tag med handkraft. Misstänker att gräsmattan inte kommer må bra till våren men what the fuck, mindre matta att klippa! Kanonväder med strålande sol och klarblå himmel fick mig att må ungefär SVINBRA!! Nästan all ved är inkörd, tror vi skiter i resten ett tag för den får ändå inte plats riktigt.

För övrigt då? Ledigveckan är snart slut. Som vanligt tycker jag inte att jag har hunnit med det jag borde och ska men jag måste klappa mig själv lite på axeln eftersom main project var veden och nu är det snart kirrat så då borde jag kunna slappna av lite.

Imorgon blir det tidig morgon. Elda, träna och sen bege mig till hellhole Birsta där jag förvisso ska hänga med en riktig liten ängel :) Har visst ett uppdrag där som jag inte riktigt har kommit underfund med vad det ska vara men det ger sig nog. Finns kanske lite tid över att klämma in något mer umgänge så ni som känner er manade, don´t be a stranger!

Nu väntar jag på sweet sweet Puff. Hon ska hjälpa MIG med ett uppdrag, om det blir bra så ska jag delge er all info.

Tjingeling!

Like a rollercoasterride

......så kan jag sammanfatta veckan so far. Den började rätt seg och skakig med VM i vedpinnekastning tätt följt av viss lobotomering som kom utav att vara helt ensam en hel dag med endast en död råtta som sällskap.

Under tisdagen steg stämningen märkbart. Alltså, vissa människor, är de födda till att göra ens liv lite mer lättare, ljusare och roligare? Är det förutbestämt att "japp, här ska just DU knata in och puffa på lite så att tåget går lite lättare för denna människa just nu"?! Man börjar ju fundera.

När jag googlar på "ödet" läser jag:
"
Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverkar den, dennes medfödda andliga  och kroppsliga  natur, de omständigheter, under vilka denne lever, och dennes egna av viljan ledda handlingar.
Ödet hänvisar till ett förutbestämt förlopp. Det kan ses som en förutbestämd framtid, antingen i allmänhet eller för en enda individ. Det är ett koncept som bygger på tron att det är en fast fysisk form för universum."

Här kommer det bästa, citerat av Friedrich von Schiller:
"I ditt bröst är ditt ödes stjärnor"

Vackert, fattar inte hur HAN menar men jag tolkar det på egen hand jag.

I alla fall, jag hade en grymt rolig kväll. Kändes välbehövligt med lite miljöombyte to take my mind of snö och ved.

Har nu även lämnat min matkonsumtion i min GURUs händer :) Får se vad han knåpar ihop till mig. Känns så vansinnigt bra att vara frisk, utvilad och jävligt uppåt just nu. Good vibe so to speak, hoppas den håller i sig!

Jag sitter här och väntar och Arne ligger i soffan och väntar. Snart kommer några supergoooaa vänner hit för att spana in huset, få i sig lite kaffe och snacka en massa tok. LOVE IT!!
 
Puss på er alla där ute. Imorgon blir det hårdjobb med WOODPECKERS such as bro, papa and I!

Starten på en glammig vecka

Njäääee HADE ju kunnat vara så men i min värld? Nepsi pepsi det kan ni FETglömma!
I min värld gömmer sig intressanta saker som....ja ni vet ju redan vad jag ägnat större delen av vintern åt, men nu kommer nästa kapitel: Att få in veden på sitt rätta place så att vi slipper gå runt huset, nedför backen, in i den andra vedboden, hämta en famn eller skottkärra och göra samma procedur fast backwards.

Det ÄR tjejen på bilden som skriver i bloggen, dock är kortet ett eller två år gammalt. Bilen ni ser är brorsan och Puffs cadillac ;)

I alla fall. Man tänker en massa spännande tankar och gör en massa konstiga saker när man tillbringar en hel dag ENSAM med en satans massa vedpinnar. Jag HAR inte armar som Snömannen eller en kropp som Bigfoot, VARFÖR ska jag då envisas med att lasta på ved i min famn tills jag inte ser var jag ska gå?? Tappar ju lite pinnar, eller nej STOCKAR damn it för de var INTE små en del! När jag tappar dem så kommer jag på mig själv med att dra in tårna i stövlarna. Det är ju en skitsmart idé, förutsatt att jag även FLYTTAR fötterna!! Which I do not eftersom jag inte kan RÖRA mig då skiten faller åt alla håll.

Funderade på varför min högra arm känns längre än den vänstra. När jag plockar på ved så får jag plats med så mycket mer om jag lägger den på den högra istället för på den vänstra. Hmm, kanske är frågan om skills här? Skills, teknik...ja. Försökte kolla vad fan det är jag gör som blir fel, men armarna såg ju misstänkt likadana ut, fast spegelvända då.Well well, efter att jag burit in det där aset till vedhög så kanske jag vet?!

Hittade åtminstone EN kompis. En stackars tillplattad mus som låg på vedbodsgolvet. Stackarn, he neeeever saw it coming.

När jag hade kört runt runt runt, lastat på , lastat av, travat, gått yeah you name it i fem timmar så bestämde jag mig för att näää nu får det fan vara nog för idag!

Så idag är det vilodag. Från veden that is, inte träningen dock. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till fram tills att jag ska bege mig in mot stan och träna. Har en rätt sliten kropp måste jag erkänna. Den blir snedbelastad då jag använder mig mer av höger än vänster sida.

Jaja sluta gnäll! I WILL!! Idag kommer bli en great dag, följt av en till och en till och...ja ni hajar :)

Have a nice one out there! Whatever it is :)

Längst fram

Det är så jag lever mitt liv, for better and for worse. Gasen i botten at all time.
Det började nog när jag var väldigt liten, eller ung ja vafan ett barn då, för liten kommer jag nog alltid att vara. Vet inte om det har att göra med att jag inte gick på dagis och aldrig fick någon egentlig konkurrens av andra barn. Det var ju liksom bara jag i byn typ. Ja brorsan såklart men han var ju fem år äldre och vem fan kan konkurrera med det liksom?!

I alla fall. Jag fick nog alltid höra att jag var så duktig. Jag hjälpte min dagmamma att städa, skotta snö, baka, you name it, och när jag lekte att jag var Gunde Svan och skitbra på skidor fanns ju liksom ingen annan där att utmana.

I skolan började jakten på allvar. Längst fram var nyckelordet. Jag tävlade omedvetet med allt och alla, inklusive mig själv. Jag skulle räkna snabbast, stava bäst, skriva skrivstil fortast bla bla bla.

Det där har nog hängt med hela livet. Jag vill vara bäst helt enkelt.  IN LEAD! LÄNGST FRAM! På ALLT jag gör! Naturligtvis inser jag ju att det inte går men då är det ju ett enkelt val. Det är bara att skita i sånt jag är dålig på. MÖÖÖÖÖÖÖÖP!
 
FEL FEL FEL!

Det är så jag INTE får tänka! Jag måste ju för fan ta tag i det som jag vill men inte riktigt bemästrar för att utveckla mig själv! Till viss del så gör jag ju faktiskt det. Jag utmanar ju mig själv vad gäller träning. Det känns inte riktigt helt okej att utsätta mig för en tävling där förmodligen de flesta har erfarenhet av fitnesstävlingar, långa träningsmeriter.....MEN! Jag gör´t! För någonstans finns den där lockande känslan av att jag...kan....bli....LÄNGST FRAM! Helt sjukt men det är nog det som driver mig. Att känna känslan av att klara av ett mål som man har satt upp är obeskrivlig och jag är nog en riktig junkey för det!

Jag gör likadant när jag kör bil. Hatar verkligen att ligga bakom någon annan som ska bestämma hur fort jag ska köra. Ja jag VET att det egentligen är hastighetsbegränsningen som gör det men sålla mellan raderna nu :)

Är det en konsert ska jag gärna och helst vara LÄNGST FRAM för att få ut upplevelsen till max. Vissa gånger kan det vara schysst att stå lite på sidan av och insupa en mysig känsla, bara lyssna in musiken, men oftast.......mjaa oftast är det inte där ni finner mig utaaaaannn........

LÄNGST FRAM!

This is what I´ve been up to.....

......this Sunday.

Men HELVETE vad mycket snö!! Trodde ju att det bara var att svinga sig upp med lillspaden och gå loss en par timmar så var det kirrat. JO TJENA!!
Först så börjar man skotta. Hmm undra om altantaket håller för en koloss som jag? Arne tordes ju inte stå på det, "prova du" sa han så snällt. Well it´s the only chance to get it clean och jag är inte den som är den. Stod på knä i en timme, hasade runt som en blöjbyxa och öste ned snön. Gick ju tokbra det där! Tills jag kom in för att äta lunch. Tar av mig kläderna och upptäcker att jag varken känner eller ser mina knän! De var liksom inbäddade i en vattenfas under huden. Arne tyckte dock att de såg normala ut, tack som fan för den!

Ut igen. Började skotta av taket. Gick ju finemang tills Arne upplyste mig om att det minsann inte var "barra" inte! Måste ju ned och skotta bort den snö som vi skottat ned från taket för att få plats med mer snö. MEN OH MY GOD! Hur i helvetes lång tid ska detta ta?? Well well, jag var munter i ungefär fem minuter, sen insåg jag att det här går inte! Snön höll på att trycka in fönstrena i vardagsrummet. Vart fan är Godzilla som kan mula undan all snö typ en hundra meter upp i skogen? Not in sight anyway!

Det kanske är svårt att se på korten men ni ska veta att det KAN vara svårt att hitta vårt hus ifall ni skulle få ett sällsynt infall att komma förbi. Ja förbi kommer ni ju, frågan är om ni tar er IN! Ta inte med några stora grejer i så fall för vi har stängt av de flesta infartsvägar. Det är fan som ett snöfängelse och det är fan precis så det känns!
Har väl aldrig varit så knäckt mentalt någon gång! Det ÄR INTE ROLIGT!!

Ja ja nån gång kan vi väl skratta åt detta också.......
Veckan fortsätter med vedkörning. Ja just det! Skulle ju testköra fyrhjulingen några varv inför morgondagen. Körde väl fast med vagnen och Arne bakpå. Snyggt jobbat! Skotta mer? What the hell, en timme mer eller mindre spelar väl ingen roll. Svag av hunger gav vi till slut upp. Får väl se imorgon hur det går.

Tisdagseftermiddagen är vigd åt min träningsguru. Frågan är bara hur jävla ledbruten jag kommer vara efter detta?! Bara att bita ihop, taste the blood och tvinga tvinga tvinga!

Fem chins

Igår var det rygg som stod på gymschemat. Jag gjorde fem chins.....FÄÄÄÄEEEMM CHINS! Fy fan.....till mitt försvar måste jag tillägga att för ett tag sen gjorde jag endast EN så det är klart att jag ser en viss förbättring. Dock går det långsammare än långsammast och jag är otåligare än otåligast. Vi får väl se var det slutar, tänker ju liksom inte ge upp. Har grym träningsvärk idag i alla fall. Nä chins var inte det ENDA jag gjorde igår :)

Helgen blir inte riktigt som jag hade tänkt mig. Kunde inte motstå lite extracash så idag är det 12h extrajobb som avverkas. Imorgon vedkörning och takskottning. Jävligt glammig start på min ledighet!

Veckan som kommer är jag som sagt LEDIG så ni som känner att det drar i "Malin-nerven", here I am liksom! Feel free to try....me out höll jag på att skriva men det lät ju liksom fel haha!

Ha en härlig lödda!

Våga väga

Nytt år, nya mål. Jag måste väl också blicka framåt när det nya året har kickat igång.
Detta görs med buller och bång genom att verkligen ta tag i och fokusera på min träning och kost. Denna vecka har jag gått in för att väga allt, jag menar verkligen ALLT, som jag äter. Och nej, jag gör det INTE för att jag ska banta på något sätt. Det är för att få en överblick i hur jag äter. Äter jag rätt, äter jag bra, äter jag tillräckligt osv osv. Detta ska min superguru lägga in i ett program för att finslipa, peka finger, berömma, stöta och blöta tills det blir finemang för min del.

Det är dock liiite roligt att retas på jobbet. Jag slänger upp min våg och väger min mat, skriver ned så fint i mina anteckningar och alla andra bara sitter och gapar. De tycker att jag är heeeeelt vansinnig men go ahead, så länge jag vet vad jag gör skiter jag ärligt talat i det.

Vad resultatet blir ska bli spännande och lite skrämmande att se. Jag kommer ju få ett litet kvitto hur det ser ut, min kost. Just nu ska jag inte ens försöka mig på att äta toknyttigt, utan bara göra som vanligt. Det är svårt, jag vill ju gärna att det ska se bra ut haha. Well well, vi får väl se till veckan.

Träningen har gått bra den här veckan. Imorgon är det rygg som står på schemat. Ska försöka få med mig Arne någon dag, kanske i helgen, så att jag kan dra igenom övningarna med passning. Det vore bra för då vågar jag pressa på lite mer och kanske, kanske har jag fått bättre resultat nånstans!

Jaja, det var mina funderingar det. Tråkigt inlägg idag, I know, men detta var bara mer som en ren information till all you out there!
Imorgon är det sista dagen, sedan ledig i nio. Ska bli riktigt skönt bara snöhelvetet håller sig borta!!

Peace out!

"Att kunna lite om ingenting"

Ikväll har jag haft världens monolog med mig själv. Eller, nej inte med mig själv utan med Puff, men ibland känns det fan som att det vore en monolog då vi helt plötsligt tänker exakt likadant om saker och ting.

Ikväll pratade vi om hur jävla inbota bushalikes vi är. Med bushalikes menar jag helt enkelt att vi kommer från bushen och ser inte skogen för alla träden. Typ.
Oftast känner jag mig så jävla efterbliven när det kommer till världsliga ting. Jag har svårt att accosiera saker till varann. Saker som händer i världen går förbi mig likt ett rusande tåg. Jag VET att jag har lovat mig själv att försöka pay more attention till vad som sker men det är FÖR JÄVLA SVÅRT!

Samma sak varenda dag. Jag scannar Aftonbladet, just för att det känns som att de är den enklaste vägen till snabbaste informationen om vad som rör sig och vad som är viktigt just nu. Där läser jag om naturkatastrofer, oljeläckage eller om fonder som går käpprätt åt helvete......och så KABAM dyker en liiiiiten sketen notis som exempelvis Charlie Sheens senaste bravader och jag har genast glömt hur viktigt jag tyckte det var att uppdatera mig om SAKER SOM FOLK PRATAR OM!!

TROTS att jag verkligen försöker gå in för att lära mig hur fan de ska gå tillväga för att täta det där hålet i havet,och ja det FINNS bilder för att underlätta, så glider mina tankar iväg på små små fluffiga moln och så sitter jag där igen. Totalt oblivious.
Borde finnas en Aftonbladet LÄTTLÄST där jag kan gå in och snabbt få information. Snabbare än att mina tankar hinner vandra iväg på sina egna stigar där ingen GPS ever can find them!

Jag KAN saker, det är inte det att jag INTE kan. Det är bara det att de saker jag kan nåt om oftast är heeeelt ointressanta för resten av befolkningen. Ta igår på jobbet till exempel.

"Vem är den där killen" säger min chef när vi ser en bild på Oscar Linnros.
"Det är Oscar Linnros" säger jag.
"Är det nån från Idol eller?"
"Nä han var med i ett band och nu har han släppt en egen skiva som är väldigt kritikerrosad."
"Jaha."

Vafan.....varför kan jag SÅNA saker för?? Varför kan inte jag nåt om hur regeringen egentligen funkar, varför himlen skimrar i olika färger, vilka länder som hör till olika världsdelar......nåt som BIDRAR till något verkligt??

Nej jag är minsann expert på att räkna bokstäver i ord, snabb som fan är jag men vad hjälper DET?
Jag räddade även mitt lag i Jeopardy som 11-åring genom att veta vad Pete i MacGyver heter.Japp, Dana Elcar heter han, kan det som ett rinnande vatten. BUT WHY??

Jag kan inte känna vad som är fel på min bil och sedan, med hjälp av logiska tankar, lokalisera det genom att testa olika teorier.
Jag är inte tjejen som drar på mig en svindyr svart sofistikerad klänning med tillhörande matchande sidenhandskar till, jag ÄGER inte ens något svindyrt plagg över huvudtaget!

Som Therése sa idag: "Jag kan lite om ingenting".
Det var sååå jävla klockrent!! Fy fan vad jag skrattade!!

Dock tror jag nog ändå att vi har lite roligare genom att vara lite galnare, lite more out there och faktiskt, jag hoppas och tror, så tycker ni om oss just the way we are.

Jag ska fan bli pensionär

Smaka på ordet. Taste the word. P.E.N.S.I.O.N.Ä.Ä.Ä.Ä.Ä..R!
Jepp, that´s what I´m gonna be! Det är väl i och för sig vad ALLA vill bli förr eller senare, men jag kan verkligen se bilden framför mig. Totalt tillfreds med tillvaron, man tar dagen som den kommer. Ingen stress, ingen jäkt, inga måsten och inget tvång. What´s better than that??

När jag ska motionera kan jag göra det med måtta. Jag hoppas verkligen att jag då är färdig med alla mål som jag nu sätter upp. Jag behöver inte känna att "Fan sist sprang jag milen på 47 min, idag måste alltså MÅÅSTE jag bara göra det på 46,5!" Jag måste inte göra de där extra repsen som jag inte klarade av sist.
Jag kommer inte att behöva oroa mig för att/om/när min kropp kommer att förändras, den lär ju inte kunna bli mer skrynklig och gravitationsskadad!

Jag kommer inte att behöva be om ursäkt för att jag inte ställer mig upp när jag sitter på bussen. JAG KOMMER JU REDAN ATT VARA BLAND DE ÄLDSTA!!
Inte ha någon brådska på ICA, jag kan ju för fan handla hela dagen om jag vill!

Jag kan helt enkelt välja att nää serru idag så tänker jag bara sitta här ute i vårsolen med kaffekoppen på knät och fundera över vad jag INTE MÅSTE göra idag.

Detta är ju naturligtvis förutsatt att jag är frisk och kry och att jag fortfarande är vid liv. Men jag hoppas och tror, jag säger som Ted Gärdestad: "Jag tror att livet får ett lyckligt slut". Nu gjorde det ju inte det för honom tyvärr men sådana småsaker ska man inte hänga upp sig på.
Jag vill bli en pigg pensionär med glimten i ögat. Jag hoppas att jag INTE blir en sur jävel, by that time så har jag nog kommit tillfreds med min anger management....eller? Jag kanske blir en sån där som pillar ut piggen på käppen och sticker ned någon stackars ungdom som påminner om mina egna satans ungdomsår?!
Fy fan, det har jag inte ens tänkt på! Nä, jag vägrar! Tänker bli en sån med gummiplupp på undersidan käppen. Just in case.....