Det är många på min arbetsplats som det är väldigt svårt att definiera någon egentlig ålder på. Jag vet ju hur gamla de är men deras personliga, inre ålder stämmer inte alls överens med siffran.
60 år. Att vara 60 år, hur är man då? Vi föreställer oss en typ av agerande och ett visst utseende men det är ju helt omöjligt att placera folk i fack på det där sättet. Och var har vi fått den där synen ifrån, att man ska vara på ett visst sätt vid en viss ålder? Förr var ju folk nästan döende vid 50 års ålder, men det var ju för att de hade arbetat halvt ihjäl sig. Lite" lustigt", de kämpade så hårt för att överleva att de dog!
Jag fyller 30 i år. Det är inte något jag egentligen funderat så mycket på. Jag är ju liksom jag och en siffra hit eller dit lär ju inte förändra det så mycket. Men så börjar jag tänka efter. Jag har ingen åldersnoja på grund av att jag lever lite på plus. Det här med att jag får åka på barnbiljett på bussen, visa leg på Systemet, att folk generellt tror att jag är yngre än vad jag är bla bla bla.
Jag har alltid varit den som varit yngst, med brorsan och hans kompisar, och nu på mitt jobb. Eller, nej yngst av alla är jag inte men bland de yngsta i alla fall.
And then what? Vad händer när jag inte är yngst längre? När jag inte kan leva på att vara den där lilla, sorglösa tösen som alltid dansar runt och sjunger med ett flin lika brett som Steven Tyler?
Då får jag lite småpanik och tänker att "Shit, jag kommer få världens åldersångest, hamna i ett svart hål och ätas upp inifrån av mig själv!"
Sen tänker jag till. Igen. Min P.E.R.S.O.N.L.I.G.H.E.T kommer väl ändå att vara densamma? Det är väl inte så att åldern i sig kommer stjäla den bit för bit? Som att åldern ökar men mitt jag minskar och skrumpnar ihop. No way, det är inget jag tror på. Jag hoppas att jag får vara samma positiva, halvgalna tös här inuti så länge jag dansar runt med mina trasiga skor på denna jord. Eller, det tänker jag vara!
Slut på filosofiska tankar för idag, and back to reality!
Jag försöker deklarera. Men fy fan! Aldrig har det väl varit så jävla svårt och motbjudande nån gång! Jag ser ju siffrorna som är förtryckta på blanketten. Förr har jag alltid tänkt att ja vafan det där stämmer nog kanon det, plitat dit mitt namn och sen har det varit klart. BUT NOW! Har jag blivit vuxen or what? Jag har nu kommit så långt att jag slitit fram alla lösa papper ur min låda, plockat fram pärmar med papper som jag faktiskt har orkat sortera, fixat band-ID till datorn,börjat räkna ihop så att årsinkomsten stämmer och rotavdraget jajamän. Nähä, nu saknas visst ett lönebesked.....hmmm.....okej, jag litar väl på att det stämmer ändå....eehh......
Vidare till avdrag för resor. Men vafan! Var ser jag hur mycket jag får dra av per mil?? Måste in och läsa.
Ja sådär håller jag på at this moment!
För övrigt ska jag träna as usual och jobba. Ska även göra en grej för mig today. Ta mig i kragen, utbilda och utvecka. Känns som en bra dag att börja göra det idag :)
Ha en finfredag as they say on a radiochannel close to ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar