Missnöje förändrar?

En kort fundering som slog mig på vägen till jobbet ikväll:
Behöver människor vara lite lagom missnöjda och olyckliga för att kunna utveckas? Jag menar, en NÖJD människa är ju just det, NÖJD, och då har ju denna/denne inget som helst intresse i att försöka ändra på något. Så är det ett naturligt förlopp i våra liv, att ständigt vara lite lite missnöjda? Eller är det något annat som styr vår önskan om att förändra och förbättra? Jag har íngen aning, tyckte bara att det var en intressant tanke.

Sitter och försöker fila på hur jag vill att min blogg ska se ut. Skulle gärna vilja att den representerar mig och mitt liv lite bättre, speciellt nu när jag ändå ska ställa upp i Fitness Five. Vore ju kul att de som råkar hamna på min blogg kan med endast blotta ögat kasta en snabb blick och tänka "AHAAA det är DET hon skriver om!" Känner att jag skulle vilja ha lite mer träningsbilder på mig men jag vet inte, kan ni se mig stå och spänna mig på gymmet samtidigt som jag försöker se jävligt snygg och inne ut? Blir det en BRA bild det?

Har börjat inse att träning för mig är något mer än bara just träning. Det är mitt kryphål i världen, min frist, min alldeles egna ME-TIME där ingen ska komma och tycka till eller tänka ÅT mig. Haha det var ju en jävligt snygg tanke just nu när jag ska bli COACHAD fram till nästa sommar! Fast det är inte på DET sättet jag menar.
Reflekretar mer och mer över folk som faktiskt inte ens lyssnar på mig eller ens HÖR att jag FÖRSÖKER säga något. Jag vänder och vrider på orsaken till detta och ju mer jag funderar desto mer arg, ledsen och maktlös blir jag. Till ingen nytta. Jag VET att det egentligen inte har med mig att göra, jo till viss del eftersom jag tillåter att bli överkörd gång på gång, men egentligen är det ju DERAS problem, DERAS sätt att vara.

Så jag tar min tillflykt till gymmet. Där känner jag mig hemma och trygg och jag känner mig stolt över den resa jag har gjort från första gången jag klev in på ett gym fram tills nu.
Jag måste måste måste bara ta mig i kragen och anmäla mig till den där kursen jag läste om på internet. Vet inte varför jag inte gör det. Är det av snålhet då grundkursen går loss på en tusing? Dock vet jag ju att motsvarande utbildning, som för övrigt INTE kan göras på distans, kostar rätt många tusenlappar till. Tänker inte grubbla vidare på det utan bara KASTA mig ut och DO IT!