Det är därför jag inte skriver sådär superfrekvent här just nu. Jag har liksom lite annat för mig. Företag ska dras igång, jag har börjat krypa ur min koma och "My people", dessa underbara fantastiska människorna på Raw Fitness som lockar fram the best of the best inside of me....ja det händer grejer med andra ord. Bra grejer. Bra skit helt enkelt!
Jag ska visst vara med och tävla också....I Kiruna! Har ingen aning om vad det innebär, vad som krävs eller vad jag kan förvänta mig, men skit detsamma. Det kommer bli en rolig resa, både tiden fram tills det är dags, roadtripen upp och själva tävlingen i sig. Det är i alla fall en Crossfit-tävling och man tävlar parvis. Jag har en grym fighter vid min sida, hon kör tills hon stupar och har en vilja av stål. Vad jag har att komma med, det ska vi nog ta reda på också!
Tvära kast igen som ni kanske märker. Jag försöker dock att vara uppmärksam på det och komma ihåg att leva HÄR OCH NU också! Annars är jag nog rätt bra på att leva i fel tid, antingen i dåtid eller långt där framme i framtiden. Hur ska jag då på bästa sätt kunna fokusera på det som händer just här och nu?
Jag har haft en mörk vinter. Jag har varit utan ork, utan lust, utan ljus, utan tro, utan hopp, utan....ja utan det mesta faktiskt. Det jag däremot har haft väldigt mycket av är ett stort jävla hål! Ett hål som bara växt och växt, och ju mer jag har grävt för att ta mig ur det, desto större avstånd har jag fått till himlen och solen, och istället hamnat längre och längre ned i mitt okontrollerade växande hål.
Nu har jag slutat gräva. För stunden i alla fall.
Jag har på något sätt lyckats karva mig över kanten, känt gräset killa under fötterna och solen värma min kind. Jag vill inte tillbaka till hålet. Aldrig någonsin. Jag vill bara kunna stå där på kanten, titta ned och minnas känslan av hur det var att vara där nere, vad som tog mig dit och det jag upplevde under tiden jag tillbringade där.
Jag tror att många befinner sig i egna hål lite nu som då. Då vill jag säga att det är OKEJ! Det ÄR OKEJ att INTE orka, att inte vara den där till synes perfekta människan som alltid fixar precis allt. Man är inte hard as a rock all the time, det är inte sunt och ingen orkar vara så varenda sekund i livet.
Därför vill jag att ni, kära vänner, aldrig behöver be om ursäkt för att ni inte vill, orkar eller kan göra saker. Det är okej att säga "Nej jag orkar inte träffas idag" eller "Nej jag väljer MIG SJÄLV idag, för jag har inte mer energi än så just nu". Det är helt okej och jag om någon kommer aldrig att döma någon för det. Jag har ju själv befunnit mig just där och har full förståelse för hur det känns.
Nej nu är det dags att lägga den här tösen. Imorgon är en ny dag, en ledig dag men full med sånt som händer ändå. En bra dag tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar