Inte MIN fest längre?

Japp då var min Gatufest tvåtusennio över. Förra året gick jag alla dagar som gick att gå, så har jag även gjort i minst tio år innan det. I år var första året som jag bara gick en enda.....sketen....kväll. Varför önskar man alltid att man kan göra det man inte kan? Ifjol var jag rätt mättad av hela grejen, kände att en veckas semester hade gått upp i tomma intet, jag HANN ju inte GÖRA nånting! I år kändes det mest retfullt, som att få ta EN godis i påsen och tvingas titta på när de andra ligger kvar i påsen för att sen bli uppätna av någon annan. Well well, här kommer lite bilder från kvällen:

Ja det var väl ungefär här jag började känna mig jävligt snygg :)



Erik HASSLE............... LILL-Erik :)



Jag & Jocke rockar fett!........... Two babes one party



Kääääärleeeek!!!!............Två mångo-arbetskamrater haha!



Janne jobbar tungt!



Jerka-kavalkad.....U gotta LOVE HIM!









Då sitter jag här med en lite vemodig känsla. Men herregud Malin det är bara en fest!! Ja...och NEJ, inte för mig. För mig har Gatufesten varit the highest high och resten av året lowest low för så många år att jag inte ens kan räkna dem! Jag har känt alla coverband som spelat, det har nästan blivit som en extrafamilj, jag har alltid träffat "mina" musiker på sidan av scen och kunnat rocka loss med dem. Nu ser jag.....ingen. Coverbanden har bytts ut mot nyare, häftigare, mer kända vräkiga band som säkert röjer arslet av varenda jävel på varenda jävla afterski men det är INGEN JAG KÄNNER TILL!! Inte en trubadurjäkel i sikte nånstans, ingen intimitet, närhet, mysighet. Istället ska det fläskas på med coola tält där banden består av sockersöta grabbar som ska rocka trosorna av varenda flickebarn som lyckas placera sina highheels innanför tältgränsen.

Still.....I LOVE IT! KÄNSLAN jag får av denna festival är inget som någon i världen kan ta ifrån mig!!!!! Flinet sitter där från öra till öra och hela området måste blivit bländade av mina sockerbitsgaddar där jag susade fram. Jag älskar lukten av öl, sommar och varma sommarkvällar. Jag älskar synen av alla sommarglada människor, att kunna sätta sig ner och prata med en vilt främmande människa utan att man ska bli stämplad som konstig. Jag vill söla med wokad älg, hänga i langoskön och bara känna lugnet, ingen stress nånstans. Jag vill springa längs storgatan och känna livet susa i ådrorna. Jag vill stå LÄNGST FRAM och rocka till varenda stenskön gammal rockräv som, trots att man suckar "det är saaaamma artister vaaarjeee ååår", krämar ut det mesta och det bästa av svensk sommar. Jag vill jag vill jag vill jag viiiiilllll!!!!!!!!!! Nej just, jag måste ju JOBBA JAG! FUCK IT!