Idag ringde mormor till mig. Nu kanske ni undrar vad i allsin dar DET måste uppmärksammas, men då måste jag bara be er att ha i åtanke att detta händer ungefär tre gånger per år. Om ens det. Det är inte det att hon inte bryr sig utan det är fanimej stört OMÖJLIGT att få in i hennes söta nypermanentade skalp (nej för er som märker ord, det ÄR INTE hennes SKALP som är permanentad men det LÄT liksom SÖTT) att det INTE ÄR DYRARE att ringa till mig än att ringa till brorsan som bor 100 m bort. Stört omöjligt! Hon är tjurigare än en....ja jag kan nog inte beskriva det med ord....det ÄR helt enkelt DYRARE, det MÅSTE det vara! När jag försöker övertyga så skrattar hon bara som om det var JAG som var tokig?! Men söt, det är hon och det kan ingen ta ifrån henne!
I alla fall. Hon ringde och ville höra om jag hade fixat att baka bondkakor. Det ska tydligen vara halvt om halvt omöjligt om man inte har den rätta knixen. Nej jag har inte vågat än men jag SKA!
Det jag egentligen ville komma fram till är detta:
Mormor är den enda som är kvar av "de äldre" i min släkt. Hon har alltid funnits där. Hon slet sitt hår när hon var barnvakt åt mig och min kärebror, det var ingen lätt match vill jag lova. Hon var den som jag sov över hos typ varannan helg när jag växte upp. Hon bakade Gretas kryddmuffins och kom in med en frukostbricka så att jag fick fika samtidigt som jag såg på tv. Hon är den som håller stegen när jag står en herrans massa meter upp i luften och målar. Inte för att det skulle hjälpa om jag skulle trilla ned, men hon vill liksom vara med ändå. Hon är den som stoppar hålet i mina vantar när de gått sönder. Hon tipsar om hur man kokar lingonsylt, vattnar blommor, ja you name it.
Jag har alltid haft någon att fråga när jag har undrat. Vissa kanske tycker att man ska klara sig själv,inte fråga så mycket utan try and error. Nu är det ju så att JAG TYCKER OM ATT FRÅGA! Speciellt när det kommer till min mormor. Hon pysslar på med sitt hus, krattar gräs, klipper gräs, tar bort all sten som plogbilen vräkt ned på gräsmattan så att det ska gå att klippa där, men hon har inte så mycket umgänge med andra människor. Därför tycker jag det är viktigt att fråga henne om saker. Jag vill att hon ska känna sig behövd. Jag vill att hon ska känna att hon kan hjälpa till, att någon förlitar sig på hennes kunskaper.
Min mormor är den sötaste jag vet och jag kommer fråga henne tills jag inte har några frågor mer. That´s it!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar