När Arne berättade för en kompis att vi skaffat en honkatt sa han "Oh nooo en SHEEE-DEVIL!"
Just nu är jag nog beredd att hålla med! Stackarn har ju fått vara ensam på dagarna vilket resulterar i en HEL DEL överskottsenergi lagom tills vi kommer hem. Då är det inte fråga om att roa sig själv no no, hon använder oss som något slags substitut för klösbrädan som hon ratar så fort man inte själv sitter bredvid och tittar på. Sällskapssjuk? NO KIDDING!! Det bästa som finns är att rasa fram likt en ekorre på speed, full gas tills det tar stopp någonstans, lämpligtvis i våra knän eller annan köttslig bit. Anything som hon kan stoppa klorna lagom långt ned i.
De som säger att utseendet inte spelar nån roll har FEL FEL FEL! TROTS att hon lever om som en bulldozer och man får skrika NEEEEEEEJ femtielva gånger och är beredd att sätta en post-it lapp med adress "Långt åt helvete"på henne, så kan man inte annat än le varje gång hon tittar sådär näpet på en. "Vaddå jaaaaag har väl inte gjort nåååååt?" Näää just! ;) Och när hon sover så sött i soffan med oss....ååååhhh lilla rackare vad SÖT du är!
Däremot har hon helt klart upptäckt sitt vapen.....KLORNA! Förut var hon ju lite söt när hon klättrade upp på stolsryggen bakom en och inte kom ned.......NU skiter hon i vilket, det är bara att lätta ankar och släppa taget. Nånstans finns det alltid nån dum jävel som hon kan haka fast sig i. Man smyger runt, pansarbeklädd numera, vet aldrig var och när anfallet kommer. Hon är som en liten fladdermus utan det där extraskinnet...KABAAAM så sitter hon där i benet eller på ryggen.
Oh herregud, jag längtar tills hon VILL vara ute....då får hon ju leva som en riktig katt för inomhus går det inte att roas tjugofyra timmar om dygnet, det är inte katt-humant!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar