Idag lärde jag mig en riktig läxa. Eller två faktiskt men det är den ena jag vill fokusera på.
Man behöver olika människor olika tidpunkter o livet. Det var ju jag som sa det själv! Visst är det enkelt att ta in och bearbeta när båda är på samma våglängd, men jag hade visst glömt hur det kan kännas att vara den som är oförberedd.
Vissa människor liksom smyger sig på och etsar sig fast utan att man har en chans att värja sig. Man vill det inte heller eftersom de gör en så oerhört glad. De gör så att man gladeligen vänder ut och in på sina egna inälvor bara för att få dem att må bra. Och när man lyckas, oj det är som att solen lyser rakt in och träffar hjärtat med katapult!
Ibland tror man att man själv har den effekten tillbaka. Man tror inte någonsin att det kommer förändras, det är vi mot världen och ingen kofot stark nog kommer någonsin att bryta isär det bandet.
SÅ JÄVLA FEL MAN KAN HA!
Att jag aldrig lär mig!! Visst, bit ihop and get over it, shit happens och så vidare, men ibland är det svårare att kliva över hundskiten istället för att halka gång på gång i samma dynga.
Men det är inte så lätt när man har sytt ett lapptäcke av minnen och så lätt tänder du på och ser det brinna. Utan att ens röra en min. Då undrar jag om jag någonsin känt dig at all.
Man behöver olika människor olika tidpunkter o livet. Det var ju jag som sa det själv! Visst är det enkelt att ta in och bearbeta när båda är på samma våglängd, men jag hade visst glömt hur det kan kännas att vara den som är oförberedd.
Vissa människor liksom smyger sig på och etsar sig fast utan att man har en chans att värja sig. Man vill det inte heller eftersom de gör en så oerhört glad. De gör så att man gladeligen vänder ut och in på sina egna inälvor bara för att få dem att må bra. Och när man lyckas, oj det är som att solen lyser rakt in och träffar hjärtat med katapult!
Ibland tror man att man själv har den effekten tillbaka. Man tror inte någonsin att det kommer förändras, det är vi mot världen och ingen kofot stark nog kommer någonsin att bryta isär det bandet.
SÅ JÄVLA FEL MAN KAN HA!
Att jag aldrig lär mig!! Visst, bit ihop and get over it, shit happens och så vidare, men ibland är det svårare att kliva över hundskiten istället för att halka gång på gång i samma dynga.
Men det är inte så lätt när man har sytt ett lapptäcke av minnen och så lätt tänder du på och ser det brinna. Utan att ens röra en min. Då undrar jag om jag någonsin känt dig at all.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar