Äntligen hemkommen efter en riktigt trevlig roadtrip till Motala. Resan ned var överjävligt regnig och blåsig. Jag körde större delen av sträckan, som tur var hade det värsta regnet dragit förbi så det var inte fullt lika hemskt som jag först sa. Snacka om misströstan ju närmare Motala vi kom, vi var bergssäkra på att vi skulle få samma skitväder under vår cykeltur som de duktiga brudarna som cyklade Tjejvättern. Pilutta oss!
Klev upp klockan sex på söndagsmorgonen......gluttade ut genom fönstret......hmmm.....INGET REGN?!!!! WOOAAHH!!!! Åt en rejäl frulle med kaffe, macka, yoghurt, musli, ägg och juice. Efter det var det dags. ÅNGEST!! Hade jag så vansinnigt mycket. Min startgrupp skulle dessutom starta fyra minuter efter resten av mitt gäng så första etappen bestod av att jaga jaga jaga.
Dock var det riktigt bra arrangerat. Många startgrupper vilket resulterade i en obefintlig trängsel. Skönt för en orutinerad cyklist som jag.
Hann ikapp mina medsystrar rätt snabbt. Kom ut på slätten. MOTVIND!! NÅT SÅ DJÄVULSKT!! Slet och trampade som en galning men tyckte ändå att jag inte kom nånstans. Efter en stund insåg jag att det här kommer bli kämpigt om jag inte får lyssna på lite musik. Upp med mp3-spelaren ur fickan. Lyckades peta igång den, ned i fickan igen. Plötsligt blev det ett jäkla liv på cykeln och TVÄRSTOPP!! Hade väl lyckats tappa mp3-spelaren ur fickan, in i hjulet och där låg den och skrällde med snören och allt i ett enda virrvarr. SNYGGT JOBBAT MALIN! Lyckligtvis funkade den så nöjd och glad fick jag igång den igen men stoppade ned den i magväskan och drog igen dragkedjan för att undvika nya missöden.
Höll på att orsaka en olycka då jag, novis som jag är om cykelkulturen, vek ut för en omkörning utan att se mig om och höll på att bli överkörd av fyra racerförare. Efter det var det jag som såg mig om KONSTANT!
Fick beröm av en superracercyklist också. När jag jobbade tungt för att ta mig om en annan gled han förbi, skrattade och sa: "Bra jobbat."
Nej det var nog inte beröm, snarare en vänlig form av sarkasm :)
Motvinden höll i sig i tre-fyra mil ungefär, sen blev det en kilometerlång uppförsbacke som heter duga. Passade mig perfekt då jag lätt blir uttråkad av att mata mil på mil på en plan, kal, blåsig slätt. Överlag så var det en riktigt trevlig bana att köra. Ska inte heller klaga på vädret då det dagen innan hade stormat och tokregnat. Så med det i bakhuvudet teg jag och log stilla.
Åt som en galning gjorde jag också. Vid varje depå mulade jag i mig blåbärssoppa, saft, bulle, saltgurka och banan. Blev inte hungrig en enda sekund på hela dagen! Dessutom hade jag mina hemgjorda energibars också som jag hade delat ut bland gänget.
De sista tolv milen var ett helvete för min rumpa, ja hela min nedre region! Hade ju aldrig cyklat på den cykeln som var så smal så att det enda som tog emot var mitt bäckenben. Härligt! Det gick ann större delen av tiden men de sista tre milen var på ren tjur. Smärtan sköt ut i högra lårets baksida, ned mot knäet. Vänster fots tår domnade bort och jag stod långa perioder med känslan av att här blir det fanimej aldrig mer något sex!! Men jag kämpade på! Trots att det kändes som att jag hade fött en elefant och skitit ut en flodhäst. Och bevisligen gick det bra!
Med en tid på sex timmar och tio minuter måste jag säga att jag är nöjd. För att vara första gången. Sjuk som jag är tänkte jag ändå att "Fan att jag inte klarade det UNDER sex timmar." Men den tanken förkastade jag snart. Fick ett sms av Arne så fort jag gick i mål som gjorde att jag började gråta för jag blev så rörd.
Känner mig otroligt rörd, glad och tacksam för ALLA NI UNDERBARA VÄNNER OCH FAMILJ som har tänkt på mig hela dagen, följt mig via nätet, hejat på och sms:at. JÄTTESUPERTACK!!
Det betyder oerhört mycket för mig. Oftast så känner jag mig så ensam om sådana här grejer eftersom det inte finns så många andra jag känner som har detta som intresse. Därför betyder det extra mycket när jag vet att ni tänker på mig ändå, trots att ni inte kanske fattar varför jag vill plåga mig själv :)
Mina resultat kan ni för övrigt läsa HÄR. Nu ska jag inviga semestern med Arne!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar