Nu är det bara en dag kvar att jobba. Hittills har det inte varit sådär överdrivet med folk så jag har haft tid att studera och utvärdera folket som varit där. Nu undrar jag, är det så att det i varje by, varje stad, finns samma typer av folk men att det märks lite mer i mindre samhällen.
Vi har tex:
Snubben som tagit ut halva sin lön i hundralappar och tjugor endast för att kunna plocka upp sedelbunten och utstuderat RÄKNA pengarna vid betalning. Jag har lust att säga "Men lilla vän var du inte älskad som barn?"
Idioten som alltid är bara en enda stor idiot och som bara jävlas genom att endast visa sig. Han som antingen ska fakturera minsta lilla tuggummiinköp bara för att visa att ja han har ett företag eller beställa något som inte ens finns bara för att visa sig på styva linan. Jag vill bara säga: "Har du ingen snopp du?"
Han som gärna vill berätta om hur förbannat bra han är och hur satans TUR jag har att han handlar av JUST MIG! Som ska komma och kramas för att visa att johoodu jag känner bartendern och är jävligt hemtam här så häng med mig så kommer du känna att du ÄR NÅGON. Då tänker jag....nä ingenting faktiskt jag blir mest trött av hans rena uppenbarelse. Kalla mig gärna lilla stumpan också så har vi all covered!
Sen har vi ju de som inte kan PRATA sig till vad de vill utan står mest och stirrar, gapar och ropar typ "öööuuähhhhh ööööööölllll" Det är inte för att de för fulla utan helt enkelt för att de inte ens kan det svenska språket ordentligt. Där kan jag inte ens reflektera över vad de säger, jag bara nickar och slänger fram en öl.
Vi har även små ljuspunkter det måste jag ju också säga.
Mina goa söta grabbar som livar upp tillvaron och får mig att le lite extra och klara av de där neandertalarna. De är alltid där, dyker upp lite då och då och piffar upp bardisken med små tillrop och gester. Go guys go!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar