3,5 timmar

Alnötrampen sträcka 84 km

Såhär fridfullt såg det ut INNAN start

Såhär FÄRDIG var jag EFTER loppet!

Fattar inte varför jag alltid får så suspekta nummer på nummerlapparna :)

Jag är hemma! Har laddat upp med naturgodis, vattenmelon, vanligt snarra....you name it för en belöning det är jag tamejfan värd idag!

Tog mig runt på 3,5 h, vilket först inte var ett mål men då jag trampade första varvet på 1,40 h så började tävlingsdjävulen att gnaga.

"Visst måste jag klara det på under 3,5 h" tänkte jag.

Gick finfint första varvet. Solen sken lite lagom och cykeln rullade nästan av sig själv efter däckbytet. När jag hade påbörjat det andra varvet..........SPÖREGN!!!!!

"Nu kan det väl fan inte bli värre".

HAGEL!

Jo! Det kunde det visst! Det var en, inte angenäm, men intressant känsla av att bli dyngsur och ändå måsta försöka ta sig i mål. Kroppen reagerade på ett lite knepigt vis. Armar och händer blev liksom slöare i reaktionen, jag kunde inte stänga och öppna händerna lika fort som jag tänkte att jag gjorde. Benen liksom domnade av och vänsterfoten fick jag inte tillbaka känseln i förrän jag tog av mig skorna hemma. Blir det såhär på Halvvättern, då vet jag inte om jag vill vara med!

Fick beröm av en riktig veteran, Markku 65 bast, som har cyklat Vätternrundan 10 ggr. Han sa att han var stolt över mig och det värmde kan jag säga :)

Målgången var en besvikelse däremot. Trodde att åtminstone NÅGON skulle stå och ta emot en men nähääe då, inte ens en mygga kunde ses! Kanske var lika bra då målgången kom efter en HELVETISK uppförsbacke. Man slapp ju visa att man knappt tog sig fram de sista metrarna!

Nu blir det inte mycket mer än soffan och tv:n för oss ikväll.

Vi har ju varit på 30-årsfest men bilder på det får komma imorgon.