Home sweet home

Well well, nej jag har inte gått och trillat av pinn sådär knall och fall. Jag har bara varit i obygden och kapat och klyvt ved. Jag, Arne och pappa brände av en vedhög på ungefär...ja inte vet jag men ca 20 kubik tror jag att det var. Jag drog fram stockarna, Arne lyfte upp och pappa kapade. Sådär höll det på heeeela långa dagen, ja förutom alla femtioelva matpauser som togs. Det skulle ätas frukost, sen hann man knappt få ordning på grejerna så började pappa undra när vi skulle äta lunch. AHA! Det är DÄRIFRÅN jag har det, att jag alltid är hungrig!

Sen när vi hade ätit lunch så jävlades jag lite med pappa och sa att det var väl lika bra att dricka kaffe på en gång så att vi kunde köra fram till middag. Då blev han lite rädd och undrade om vi verkligen inte skulle få någon kaffepaus? Hihi, söte lille pappa, kaffet är heligt.

Ja, en hel dag som slutade i mygg, svett och trötthet framåt halv nio på kvällen. Då var det skönt med en dusch och ryggläge i sängen!

Idag då, vad har hänt idag? Jo, jag har cyklat. Jäkligt oväntat va? :)
Det är dagar som dessa som man kommer ihåg att asfalt måste vara en av världens bästa uppfinningar för DARN vad jag har slitit ont idag! Eller mina nedre regioner ska jag väl säga. Hur skönt tror ni att det känns att få en cykelsadel uppkörd i arslet gång på gång på gång på gång? Måste ju ha jordens blåmärken, ja hade det varit en annan kroppsdel hade jag tagit kort och lagt ut men det känns inte som ett alternativ just nu höhö.

Startade mitt pass med cirka 8 km grusväg, eller nej grus var väl att ta i, snarare små BERG som låg på vägen och som det KÄNDES PÅ att korsa. HUMBÖÖLÖBÄLEBUMBUMBUM skakade mina tänder och inälvor i kapp, jag riktigt kände hur slaggprodukterna rörde sig inuti. Hade lånat brorsans cykel då min är på rehab, fick inte i sista växlarna, tänkte vad är det här för skit, men NÄHÄ det var inte CYKELNS fel utan VÄGENS! Det hoppade alltså för mycket för att växlarna skulle kugga i som vanligt. Lyckades peta i den högsta när jag tagit mig ut på asfalten. Som kom som en befrielse måste jag säga.

Hade naturligtvis sällskap av Mr Motvind, mer eller mindre längs hela resans gång. En bi eller geting försökte även åka snålskjuts mellan mina bröst men det var väl för svettigt eller nåt så det försvann rätt kvickt.

Avslutade passet med ytterligare 8-9 km "skak på något som snart kanske kommer att kallas väg". Jag kunde inte sitta för då, ja jag har ju redan berättat om hur det kändes, och jag kunde inte stå för då skakade fötterna bort från tramporna. Hujeda mig, jag såg nästan dubbelt innan jag var hemma!
Kan verkligen förstå de stackars damer som skönhetsopererar sina underliv (allra helst de som har way toooo long blygdläppar) för JÖSSES vad de skulle haft det svårt att göra samma sak som jag gjorde idag. De hade ju fått rulla ihop, rulla upp, tejpa......ja inte vet jag men det hade inte varit någon trevlig upplevelse i alla fall!

Nu är jag i alla fall home safe and sound in da house igen, jag, Arne och Izzy.
Izzy har haft en skojsig semester i Kälen. Fångat en stor, fet råtta, spanat över vidderna från fönstret på övervåningen, utforskat nya områden längs skogsbryn och lägdar. Tror hon hade det svårt när hon skulle åka hem. Ja hon har väldigt svårt för att åka någonstans över huvudtaget, hon HATAR att åka bil. Förut klev hon gladeligen in i buren för då visste hon ju inte riktigt vad som komma skulle. NU har hon ju KOLL det arma livet. Pusslar ihop små bitar till en läskig historia och NÄHÄÄE DU BIL ÅKER JAG INTE UTAN PROTEST!!!! Hon skriker HELA vägen och blir tamejtusan inte tyst en sekund! Funderar på att låta henne åka lös i bilen för att se om det blir bättre, men då är vi rädda att hon bara rusar runt runt och inte ligger stilla. Well well, vi får se vad det blir av det hela.

Som en avslutning kan jag säga att jag ringde Matfors Möbler i fredags angående bordet och stolarna. De skulle återkomma............jag väntar fortfarande.