söndag 9 maj 2010

Mer cykling och mobbingfunderingar

Nyduschad och nycyklad sitter jag här och ser fram emot en lugn, mysig hemmakväll i soffan med en film och min älskling. DET är livskvalitét det kamrater!

Cykelturen idag gick över förväntan. Trodde att jag som vanligt skulle blåsa bort men då jag hade medvind, eller i alla fall inte motvind, kanske snedvind, hela vägen in till stan så gick det hela mycket smidigare och snabbare. 49 minuter tog det in till Shell där jag tog en vattenpaus. Total tid på 1h och 50 min. Känns bra, hoppas bara att jag hinner både snabba på tiden och sträckan innan det är dags för det gudsförgätna loppet. Mätte upp att det är ca 4 mil i alla fall. Känns bra att veta men lite läskigt att tänka att jag ska cykla den typ tre gånger om!! Måste lämna in cykeln på en check också. Hjulet är skevt och växlarna lever sitt eget liv så det kan vara värt mödan.

Tänker strunta i gymmet för ett tag nu, om jag kan vill säga. Planen är att cykla varannan dag och eventuellt lägga in något löppass där det passar. Få se hur det ser ut efter loppet, om jag väljer att anmäla mig till Tjejmilen eller ej. Tror att det kan vara bra att lägga in en högre växel på konditionen. Dels är det trevligare att vara utomhus, dels kan det vara bra som förebyggande ifall jag ska åka Tjejvasan. Ni märker att det är många "om" och "ifall att" men jag är osäker på hur jag ställer mig till att delta i olika lopp. Passar jag till det eller ej? We´ll see I guess!

Läste en intressant grej på Aftonbladet. Det handlar om en tjej som blivit mobbad av sina arbetskamrater. Speciellt en mening fastnade: "Uteslutande är första steget till mobbing."
Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det där. Visst är det för jävligt att vuxna människor inte kan behandla varann med respekt, och att vi inte kan umgås på ett neutralt plan utan att trycka ned och förminska. Men om man vänder på det lite, om det finns människor som är helt oresonliga och som inte GÅR att synka med på NÅGOT plan. Om man istället väljer att bara göra det nödvändigaste så att det funkar, och sen helt enkelt låta bli? Är DET mobbing?

Nu tror jag ju då inte att just den här tjejen hade något speciellt sätt så att hon "förtjänade" den behandling hon fick, absolut inte! INGEN ska behöva känna sig lite sämre, lite mer värdelös än andra bara för att ANDRA ska må lite bättre. Det är inte DET jag vill komma till. Jag bara undrar hur man ska bete sig mot personer som ljuger, bara bryr sig om sig själva, och som helt enkelt ger fan i vad som händer så länge det gagnar dem själva. Om det är mobbing att försöka undvika sådana människor, ja då är jag en mobbare.

Hur ställer ni er till folk som är på detta vis?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar