Ibland.....

....är det fan inte så konstigt att jag tävlar med mig själv i allt jag gör. Inte när jag allt som oftast känner mig minst, dummast, mest oallmänbildad, liten....ja jag kan räkna upp säkert hundra synonymer till! Känner mig så trött, så trött. Hatar att när jag försöker ta upp något, diskutera eller berätta så slutar det alltid med att jag blir uppläxad av någon. Ta bara häromdagen:

Diskuterade musik med en herre som är x antal äldre än vad jag är. Jag sa att jag tyckte att det var synd att mycket av det gehör jag skaffade mig på estetlinjen, där vi drillades med olika färgningar av ackord osv osv, har försvunnit. Då tyckte han att det var HEEELT FEEEEEL att hålla på med så "avancerade grejer" och att man skulle koncentrera sig på typ tre ackordslåtar.

"Ja men nu gick ju vi trots allt TRE ÅR MUSIKESTET så vi behövde ju UTVECKLAS!"
"Jaja men höll ni på med kvintcirkeln?"
Säger den PIIP PIIIP fan! Nänä, inte ett dugg! Det var väl FÖR FAN ETT kriterie för att ens BÖRJA skoljävlen!!

HATAR folk som ska visa sig vara besserwisser, köra med andra och trycka ned andra för sin egen vinnings skull. Det är det mest vidriga jag vet, möjligen näst efter lukten av fiskbullar.
Då blir jag ond. Jag får inget som helst tålamod eller överseende med personen i fråga. Jag stänger av, lägger in respiratorn och stödmatar så konversationen hålls på livsuppehållande nivå. No more than that!
Till största delen beror det på mig själv och hur jag känner mig. Att ständigt känna sig liten och obetydlig, utan något att säga som kan finnas intressant för andra, ja det kanske gör en lite skruvad? Vad vet jag? MIG gör det i alla fall lite skruvad, lite känslig och relativt förbannad. Som att hela tiden ligga efter med multiplikationstabellen, alla andra har klarat nian och själv är jag ständigt på tvåan.

Måste försöka tänka om, jag måste verkligen det. Saknar tiden då jag var kreativ och skrev ut mina aggressioner i form av låtar, låtar jag faktiskt var STOLT över. Det är nog det enda jag ärligt kan säga att jag gjort som jag är stolt över. Jag fick så många fina reaktioner av folk, till och med JAG kunde se att det uppskattades. Det JAG hade suttit hemma i Kälen och plitat ned hjälpligt med gitarren under ett strömavbrott, att DET kunde beröra ANDRA! En helt fantastisk känsla som jag saknar och vill ha tillbaka! Problemet är att jag har en sådan förbannad prestationsångest att jag inte vet var jag ska börja!

Nu ska jag sova på saken. Imorgon kanske jag får ut lite agg genom att besöka Matfors möbler.
Stay tuned folks!