onsdag 13 oktober 2010

Barn och pussar

Barn gör mig sjuk. Nej inte barnen I SIG utan de BACILLER de får med sig från dagis. Uppenbarligen så klarar inte min kropp av det av någon underlig jävla anledning. "Om man tränar regelbundet och äter bra håller kroppen sig frisk och stark." Jo tjena!
Flera gånger har det hänt att jag varit runt barn som varit förkylda, magsjuka etc och NÄSTAN VARENDA GÅNG blir jag smittad! Så förbannat frustrerande det är!! Och ändå så har jag ju börjat tänka på det mer och mer, att jag inte ska vara så nära om de tenderar att inte vara på topp, tvätta händerna ofta osv, men det verkar inte spela någon roll.

Nu leder detta vidare till nästa fundering, det här med att man ska pussas hejdå. Satt och pratade med en kompis om var denna handling kommer ifrån. Ingen av oss har något minne att vi, som barn, pussade alla hejdå när man skildes åt. Är det bara just vi som inte varit med om detta eller är det något som blivit inne och kommit på senare år?
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta utan att det ska bli snedvridet men jag ska göra ett försök.

Vi har en katt. Henne pussar jag på så fort jag får tillfälle. Jag ger fullständigt fan i att hon kanske varit ute och smaskat på en råtta eller tvättat sig på väl valda ställen. Jag pussar henne ändå. Just för att jag inte kan låta bli då jag tycker att ett djurs ansikte är så förbannat sött och mysigt.
Det är likadant med hundar. Jag tycker att det är så mysigt att snosa på sidan av nosen....säger man kinden om djur så är det den delen jag menar. Så varmt, mysigt, lent och mjukt.
Dock har jag full förståelse för att andra tycker att detta beteende är fullkomligt vidrigt och äckligt just eftersom djur inte har samma toalettvanor som vi människor har. Feel free to go and throw up aaaanytime you like liksom!

Nu kan jag ju liksom inte ens komma i närheten av att göra en liknelse till djurpussar och barnpussar. Det känns inte sådär rättvist!
Det värmer ju ända in i hjärtat när ett barn sträcker upp sina händer och vill ha en kram och puss. Tillika blir jag livrädd för jag vill INTE BLI SJUK! Och även fast just DET barnet kanske inte i sig är sjuk så kan ni ge er på att han/hon bär på alla andra dagisbaciller som virvlar runt som besatta. Och vad händer DÅ? Johoorusåatt, två dagar senare sitter jag där med halsbank eller näsöversvämning och undrar hur faan det gick till?!

Ni får tycka att jag är löjlig och det kanske jag är. Men jag har inga egna barn och därför heller inte immun mot allt som gärna attackerar immunförsvaret. Så OM jag någon gång avböjer en lite trutande blötpuss, ta inte illa upp! Jag har ingen specialriktad avsky mot just ER familj.....det är bara bacilluskerna jag har något otalt med! :)

2 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du menar för jag är precis likadan själv o kanske snäppet värre. Ibland får jag panik när jag t ex jobbar med en småbarnsförälder som säger: -Maken vabbar idag för lilltösen är sjuk. Jag vill helst bara skrika rätt ut....-Vafaan gör du här då? -Är du inte klok? -Sitta här o smitta oss andra? -GÅ GENAST HEM!!!
    Tror man blir så nojig just för att man inte har småbarn och inte är immun mot dessa småbaciller + att man inte så ofta träffas och umgås med barn.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med dig helt och hållet och förstår precis hur du menar :)

    SvaraRadera