.....ja det är ju jag det! Om detta kan ni läsa HÄR! Skön motivering av juryn, den tackar jag ödmjukast för! Håller tummen att jag får fler liknande uppdrag, gärna snarast!
Har ni varit med om att ni är så lednsa att det gör ont att se något så vackert som en solnedgång, en molntuss mot en blå himmel eller en riktigt underbar sommardag, för ni vet att ni borde men kan inte glädjas åt det? Precis så känner jag just nu. Jag har ingen aning om när eller hur det ska släppa. Det enda jag vet är att detta är något jag måste gå igenom, trots att det känns som om jag hoppas att någon mötande kunde sträcka ut en hand och slita hjärtat ur kroppen på mig. Nej jag vet att det inte är där känslor sitter men utan hjärtat kan man inte leva och just nu är det riktigt jobbigt att göra det.
Jag kommer att komma tillbaka till samma jag igen, det lovar jag så var inte oroliga. Just gotta walk through hell to get to heaven, right?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar