Läste mitt sommarhoroskop i en enormt pålitlig tidning, läs Aftonbladet, och där stod det att juli skulle vara fruktansvärd, full av konflikter och jävelskap men att augusti skulle bli lika bra som juli var dålig......... Om det är sant så har jag en grymt underbar augusti att se fram emot! Antar att det bara är att sätta mig ned och invänta då!
Jag har jättesvårt att skriva när jag är ledsen. Förbannad, glad, uppgiven eller vilken annan känsla som helst just bring it, men att vara ledsen.....Det blir alldeles för personligt på något vis och jag får svårt att formulera mig. Kanske har jag svårt att släppa in folk riktigt riktigt djupt, fast jag alltid trott det varit tvärtom. Jag släpper in folk men förbereder mig redan innan på att i nio fall av tio kommer de att försvinna förr eller senare, och allt går tillbaka till innan igen. Så kanske, indirekt och omedvetet, släpper jag inte in dem alls?
Men när jag nu blir ledsen av det, vad är det då i mig som blir ledset om jag inte egentligen kan känna något? Jag har många slag att vinna just nu, och det känns som att jag står där på slagfältet med det där långa smala träet och missar varenda boll fast jag innerst inne vet att jag egentligen borde ta det där breda, töntiga träet och bara göra mitt bästa.
Mitt bästa. Känns som ett jävla skämt! Det verkar ju inte direkt som att det går bra, vafan är det för fel på mig liksom? Jag känner mig som hela världens Yoko Ono så passa er som fortfarande hänger kvar, jag kommer förstöra er för evigt! Scared for life liksom!
Största problemet är att jag tar på mig allt! Snart har jag hittat ett sätt som gör att jag är skyldig till jordens undergång, svälten som härjar i världen, cancerns uppkomst....ja nu jävlar har jag gått igång rejält så vad mer ska vi kunna hitta på tro? När saker händer, människor försvinner och allt går snett, så riktar jag genast blicken inåt. Vad har jag gjort för fel nu? Hur blev det såhär, var det för att jag helt enkelt var jag och det var ju jävligt fel SOM VANLIGT?? Ja jag kanske kör med självömkan just nu, jag vet inte och det är tur att jag har folk som kan rätta mig när jag har fel, för själv klarar jag inte av det. Det heller!
Jag sitter här och skriver och tänker hela tiden att jag måste be om ursäkt att min blogg inte är full av ironi och sprudlande dansande ord just nu.......Jag tänker det, känner att det är fel men innerst inne kan jag inte övertyga mig själv.....
Du har ingenting att be om ursäkt för, det är helt okej att vara ledsen och man måste få vara lite nere ibland för att få perspektiv på saker och kunna uppskatta det som är bra i livet :) Ta hand om dig! Kram
SvaraRadera