Är jag inte riktigt klok?

Nej ni behöver nödvändigtvis inte svara på den frågan haha, men igår tänkte jag den tanken flera gånger. Har en riktigt bra träningsvecka so far, och igår var det dags för en löptur igen. Problemet var bara att vädret hade bestämt sig för att jävlas så mycket det bara går, okej det är var bättre än i Skåne men det skiter jag i eftersom jag inte är där. Snön yrde på tvären, sedan kom solen och visade hur det SKULLE kunna vara, för att i nästa sekund bädda in sig i det tjockaste molntäcke som skådats. Tror faktiskt att det var en vädersadist som höll i taktpinnen igår!

Här skulle jag kunna välja en Facebookbeskrivning igen, där jag vidhåller hur hiiiimlaaaa skööönt och sådär urnaturligt det var att komma in på spår där ingen gått sen snön föll, hur praktiskt snön kylde ned mina vrister så att jag slapp frysa, hur grymt bra träning jag fick i fotlederna eftersom jag sprang på fluffiga underlag som gjorde det hela mycket mer spännande, det naturliga motståndet som kom i och med att vinden lade sig på tvären och tvingade mina magmuskler att jobba extra hårt för att hålla mig upprätt.....

NÄ!!
Det VAR INTE skönt när jag började springa på spår som inte var uppskottade! Det finns väl ingen normal människa som gillar att begrava fötterna i snö när det är minusgrader ute, såvida det inte finns tillgång till en bastu runt knuten. Det var kallt, kallt, kallt och mina skor blev först blöta och sedan nästan isiga. Snyggt jobbat halleluja för det!
Det var heller inte skönt att snön och blåsten sopade banan med mitt face. Måste ha sett ut som en förvirrad, rädd hjort (fast inte med lika bekymmersfritt löpsteg) där jag kippade fram, ivrigt kämpandes för att ta mig framåt at all.
Det var rent av idiotiskt att försöka springa på underlag där jag inte ens kan se vad det är jag springer på, än mindre om jag faktiskt är på själva stigen eller ej. Isigt och snorhalt på vissa ställen. Dock får jag känna mig rätt stolt och nöjd över mina timmar på gymmet då min kropp kan parera snubblingarna på ett utmärkt sätt. Basta!!

Jag är också jävligt stolt över att jag faktiskt tog mig ut! Drygt 8 km, mestadels i snö och oberäkneligt underlag. i did it yes indeed!!

 

Lunchen fick bli skinksallad med yummie hemgjord quacamole