Det fanns en tid i mitt liv då jag fullkomligt älskade att klippa gräs. Det var under den tid som jag fortfarande bodde hemma. Mamma och pappas samt mormors gräsmattor hölls trimmade och fina. Jag for runt som en drottning utan sina getingar, lyssnade på sommarmusik i freestylen (jupp jag hade faktiskt en sån DÅ) och drömde om Gatufesten eller någon annan rolig happening som drog förbi i sommartid.
Jag älskade fortfarande att klippa gräs när vi flyttade hit till huset. Hade ungdomens färska minnen i sinnet, här skulle upplevas nostalgi! Det var INGEN som klev ut ur garderoben och berättade för mig att släntjävlar är en förbannelse att klippa. Jag halkar runt i sina foppa-pjucks och ber till gudarna att det inte ska finnas en huggorm i det gräs JAG just trampat ned i. Jag slänger den där jävla svävaren med all den kraft jag lyckas uppbringa och ni kan ju gissa hur jävla bra DET går i 90 graders uppförslut! Svettas, kliver på den förbannade sladden som man nu måste ha till elklipparen eftersom en vanlig gräsklippare blir dennes död i denna slänt, stoppar i sladden igen, drar den åt sidan, halkar och tappar taget så den stannar igen.....ja ni förstår tugget.
Det var INGEN som berättade om myrorna som blir lite tvärsura och vansinnesklättrar in i mina skor, upp på mina ben och BITS BITS BITS!
Det var heller ingen som talade om att det finns ungefär trehundrafjorton andra vidriga arter som lurar i gräset och bara väntar på att få anfalla. Tror att jag har upptäckt ett gäng nya mer eller mindre lyckliga djursammandrabbningar som resulterat i en sjujäkla massa konstiga arter. Tänk er skvadern och T-Rex. Typ.
Vad ÄR det för nya flugor som har kläckts nu förresten? Har miljoner av dem på lite olika ställen i trädgården. De kräller, flyger, sätter sig i mitt hår och ser helt vansinniga ut. Jag är inte rädd för kryp på något sätt. Jag vill bara inte att de ska bo PÅ MIG!
Har fått väja för diverse skalbaggar och sånt som rusat runt i ren panik i gräset. Det blir väl sådär lagom fint klippt men jag tänker inte ta ihjäl sånt som jag inte måste.
Arne var nog lite brydd över en fläck i slänten, eller han var nog brydd över flera då jag fuskat och glesklippt nåt så djävulskt, men i alla fall. Jag såg något röra sig i gräset och tänkte att nu har jag kört över en till kopparödla men icke! Istället satt en jättesöt liten groda där och försökte spela död samtidigt som den andades så lungorna såg ut att vara sprickfärdiga. Jag markerade den genom att lägga en pinne bredvid, sen klippte jag helt sonika runt den och försvann fort innan den stackarn dog av rädsla.
Så det är inte liksom "barra" att klippa den här gården trots att den ser skenheligt oförarglig ut. Gratis motion, det är så jag ser det! Samt att jag känner mig som en barmhärtig samarit när jag till och med STANNAR för att skalbaggen ska hinna undan innan jag tjopp tjopp klipper den i bitar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar