Hört på gymmet och milen på 50 min

Senaste konversationen jag hörde på gymmet:

"Men HEEEEEEEJ GUMMAN! Hur har det GÅTT för dig och alla dina strapatser?"
(En heljt okänd tjej till en annan)

"Jooo det gick bra i helgen, det var varmt, kändes som att jag skulle dö eller nej så kan jag ju inte säga eftersom det var två som gjorde det."
(Den andra tjejen till den första.)

"Men GUUUU VAAARÄÄÄ?"

"Ja."

"Asså det ÄR inte BRAAA att träna!  Om jag dör i mina träningskläder kommer det iofs i alla fall stå att hon gjorde sitt bästa."

Bla bla bla, de kom in på att den där Midnattsloppstjejen hade ett eget pass på ett annat gym.

"Men GUUUU asså haru ett EGET pass????? VAD DÅÅÅÅ?"
(Den första tjejen till den andra.)

"Spinning."

"ASSÅ DU EEE MIN IDOOOOOOOLLL!!!!!! GUU varu håller PÅÅÅÅ! Inte en lugn stund dääär inte!"

Ja i den andan fortsatte det en stund. Jag som gärna har en förkärlek (läs även dålig vana) att studera och döma ut folk i tid och otid kunde ju givetvis inte vara sen att göra detsamma här. Eller så är det det att jag är allergisk mot folk som är sådär förbannat klämkäcka och fejktrevliga. Jag får KRUPP när man träffar någon gammal klasskompis eller så, någon som man egentligen aldrig haft någon större gemenskap med, och så ska det kraaaaaamas och gullas och låtsas-bry-sig........Nä då får det heller helt enkelt vara. Det är väl bättre att man bara lugnt och sansat säger "Hej hur är det, kul att ses"........Jag skulle vilja lägga till "det är ingen mening att du berättar om dina senaste 10 år för i samma sekund du andas in för nästa mening har jag glömt vad du nyss sagt" men det låter liksom lite bittert och dumdrygt så glöm att ni läste det där senaste haha!

Eller nej förresten, folk som ÄR sådär FEJKGLAD över att se mig, det är DEM jag tappar intresset för i samma sekund jag ser dem. Folk som act real, DE fastnar i min skalle. Lite knepigt är det ju eftersom det säkerligen bottnar i en osäkerhet, och när jag vinklar det på det sättet är det inte lika jobbigt, dock stör det mig ändå!


Uppdatering på träningsfronten!
Igår sprang jag milen på 50 min, bästa tiden i år vilket gör mig skitglad!! Då finns det lite mer tid att pressa, kanske kanske skulle jag fixa Tjejmilen UNDER 50 min men det törs jag inte lova. Det beror ju lite på hur starten går, hur det går att springa med andra osv osv. Men hoppet finns!
Att jag däremot ifjol lyckades med samma konststycke typ i april-maj är inget som jag tänker tänka längre stunder på. Naturligtvis gör jag det och tänker att vafan jag BORDE vara bättre men det verkar vara sån man är skapt, det är ett jäkla gnäll på mig själv hela tiden!

Back to work folks!