Nu ska jag steka lax och sen är vi tre trallande jäntor på språng mot Europas största grottor. Japp ni får hänga med på den strapatsen med! :)
fredag 2 november 2012
Liten bildkavalkad
Igår passade jag på att ta lite fina bilder när solen behagade skina. Så ni får nu dels hänga med på min promenad till skolan, till kyrkogården (igårkväll) och dagens backintervallpass. Det är fantastiskt hur underbart själen kan må när man får stoppa tårna i havsdränkt sand efter ett gäng svettiga intervaller....magiskt!!
Nu ska jag steka lax och sen är vi tre trallande jäntor på språng mot Europas största grottor. Japp ni får hänga med på den strapatsen med! :)
Nu ska jag steka lax och sen är vi tre trallande jäntor på språng mot Europas största grottor. Japp ni får hänga med på den strapatsen med! :)
torsdag 1 november 2012
Tillbaka till den 30:e sept
Den 30:e sept var min födelsedag. Jag kommer ihåg att jag var lite ledsen att jag inte fick frukost på sängen. Att en av mina närmsta vänner glömde att jag fyllde år. Att jag inte fick öppna ett enda prasselpaket. Ja, jag var lite ledsen av flera olika anledningar....
Det ni ska läsa nedan är vilka tankar en annan människa hade just den 30:e sept. Han heter Kristian Gidlund, är 29 år ung och vet inte ens om han kommer uppleva sin 30:e. Han heter Kristian och han ska dö i cancer.
Här är hans tankar:
"SÖNDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2012
Det som är viktigt på riktigt
Jag kommer aldrig få de där barnen som jag har längtat efter.
Jag kommer aldrig bli den där pappan som jag har sett framför mig. Jag skulle bli en bra förälder. Det vet jag.
Vi kommer aldrig att klättra i träd, mina barn och jag – och som jag har längtat efter den dagen.
Jag kommer aldrig behöva gå upp mitt i natten för att trösta min lilla. Jag kommer aldrig känna utmattningen av att ha små barn. Jag kommer heller aldrig känna den lyckan.
Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår av oro för att jag inte ska ha råd att försörja min familj vid månadens slut. Och jag kommer heller aldrig känna den oerhörda stoltheten över att faktiskt ha klarat det.
Mina föräldrar kommer aldrig få träffa mina barn.
Jag kommer aldrig göra den där flytten till New York.
Jag kommer aldrig kasta mig in i en taxi och ropa: ”Driver, follow that car” och faktiskt mena det.
Jag kommer aldrig få se Kalifornien.
Jag kommer aldrig få sitta med mina syskon, när vi alla tre är rynkiga och långsamma, och minnas barndomen med skratt och skarvade historier.
Jag kommer aldrig få höra om Mårtens äventyr ute i vida världen.
Jag kommer att ha dansat alldeles för lite.
Det finns mycket som gör ont när slutet har börjat."
Som sagt, våra tankar såg lite annorlunda ut just den där dagen. Varje dag förmodligen. Jag läser hans blogg och kan inte ens greppa hans oerhörda storsinta syn på det som har drabbat honom. Jag grinar för att jag inte fick frukost på sängen. Han är förmodligen nästan lycklig varje gång han faktiskt KAN göra den själv. För det kan vara den sista....
Att inte veta är en sak. Men att hela tiden, dag ut och dag in, sekund för sekund, se sin dom i ögonen. Säga att ja jag vet vad som väntar men det finns ingen chans i helvete att du ska få fucka upp den tid som jag har. Den tid som är min.
Så jag läser. Jag läser och gråter så det värker i bröstet. Om en människa som är allt jag önskar kunna vara, större än de flesta jag känner till. Jag önskar att jag kunde vara allt det där, allt utom en enda sak. Sjuk.
Sedan blir jag förbannad. Förbannad och besviken på mig själv. Att det ska krävas en annan människas helvete för att själv inse vilken bomullsklädd himmel jag själv befinner mig i. Det är inte ödmjukhet, det är att vara bortskämd!! Bortskämd ända till det djupaste av mina tandrötter, oförskämd till det innersta av min själ.
Jag vill tacka dig Kristian, och samtidigt säga förlåt. Du lär 1,5 miljoner människor något varje dag, och du har just lärt mig ungefär ALLT! Ok, det där var förmodligen rätt kitschigt och rent av jävligt töntigt och onödigt sagt, men det känns faktiskt lite så. Det jag har kvar att lära är, att snurra på den här tredimensionella bilden som kallas LIVET, och måla över alla mörka prickar med Tippex för att försöka få ut så mycket fint som möjligt. Jag lovar att försöka men förlåt mig om jag misslyckas. Jag kan aldrig bli som dina vackra tankar, but I'm sure as hell gonna give it a try!
Försöker få in länken till hans blogg men iPad from hell vill inte samarbeta så googla på "I kroppen min" eller leta reda på den under mina bloggar som jag följer.
Det ni ska läsa nedan är vilka tankar en annan människa hade just den 30:e sept. Han heter Kristian Gidlund, är 29 år ung och vet inte ens om han kommer uppleva sin 30:e. Han heter Kristian och han ska dö i cancer.
Här är hans tankar:
"SÖNDAGEN DEN 30:E SEPTEMBER 2012
Det som är viktigt på riktigt
Jag kommer aldrig få de där barnen som jag har längtat efter.
Jag kommer aldrig bli den där pappan som jag har sett framför mig. Jag skulle bli en bra förälder. Det vet jag.
Vi kommer aldrig att klättra i träd, mina barn och jag – och som jag har längtat efter den dagen.
Jag kommer aldrig behöva gå upp mitt i natten för att trösta min lilla. Jag kommer aldrig känna utmattningen av att ha små barn. Jag kommer heller aldrig känna den lyckan.
Jag kommer aldrig behöva slita mitt hår av oro för att jag inte ska ha råd att försörja min familj vid månadens slut. Och jag kommer heller aldrig känna den oerhörda stoltheten över att faktiskt ha klarat det.
Mina föräldrar kommer aldrig få träffa mina barn.
Jag kommer aldrig göra den där flytten till New York.
Jag kommer aldrig kasta mig in i en taxi och ropa: ”Driver, follow that car” och faktiskt mena det.
Jag kommer aldrig få se Kalifornien.
Jag kommer aldrig få sitta med mina syskon, när vi alla tre är rynkiga och långsamma, och minnas barndomen med skratt och skarvade historier.
Jag kommer aldrig få höra om Mårtens äventyr ute i vida världen.
Jag kommer att ha dansat alldeles för lite.
Det finns mycket som gör ont när slutet har börjat."
Som sagt, våra tankar såg lite annorlunda ut just den där dagen. Varje dag förmodligen. Jag läser hans blogg och kan inte ens greppa hans oerhörda storsinta syn på det som har drabbat honom. Jag grinar för att jag inte fick frukost på sängen. Han är förmodligen nästan lycklig varje gång han faktiskt KAN göra den själv. För det kan vara den sista....
Att inte veta är en sak. Men att hela tiden, dag ut och dag in, sekund för sekund, se sin dom i ögonen. Säga att ja jag vet vad som väntar men det finns ingen chans i helvete att du ska få fucka upp den tid som jag har. Den tid som är min.
Så jag läser. Jag läser och gråter så det värker i bröstet. Om en människa som är allt jag önskar kunna vara, större än de flesta jag känner till. Jag önskar att jag kunde vara allt det där, allt utom en enda sak. Sjuk.
Sedan blir jag förbannad. Förbannad och besviken på mig själv. Att det ska krävas en annan människas helvete för att själv inse vilken bomullsklädd himmel jag själv befinner mig i. Det är inte ödmjukhet, det är att vara bortskämd!! Bortskämd ända till det djupaste av mina tandrötter, oförskämd till det innersta av min själ.
Jag vill tacka dig Kristian, och samtidigt säga förlåt. Du lär 1,5 miljoner människor något varje dag, och du har just lärt mig ungefär ALLT! Ok, det där var förmodligen rätt kitschigt och rent av jävligt töntigt och onödigt sagt, men det känns faktiskt lite så. Det jag har kvar att lära är, att snurra på den här tredimensionella bilden som kallas LIVET, och måla över alla mörka prickar med Tippex för att försöka få ut så mycket fint som möjligt. Jag lovar att försöka men förlåt mig om jag misslyckas. Jag kan aldrig bli som dina vackra tankar, but I'm sure as hell gonna give it a try!
Försöker få in länken till hans blogg men iPad from hell vill inte samarbeta så googla på "I kroppen min" eller leta reda på den under mina bloggar som jag följer.
Ensam i poolen
Idag har jag och takterassen haft kvalitetstid! Först brände jag av ett tabatapass i solen, sedan åt jag lunch där och slappade återstående tid. Det är SVINKALLT i poolen så jag försökte hålla mig på madrassen :)
Nu, back 2 school och sedan kanske jag ska gå och spana in kyrkogården. Det ska tydligen vara något alldeles speciellt ikväll då de döda hedras.
See ya!
Nu, back 2 school och sedan kanske jag ska gå och spana in kyrkogården. Det ska tydligen vara något alldeles speciellt ikväll då de döda hedras.
See ya!
onsdag 31 oktober 2012
Min alldeles egna Molgan
Jag är inte van att anta saker. Jag är däremot oerhört van att ta saker för givet, men det är inte alls samma sak som att måsta anta.
I mitt huvud är jag rätt bra på att anta. Problemet blir bara att det oftast är fel antaganden som, efter tillräckligt många vändor inombords, blir högst verkliga för mig. Svåra att göra reversibla när de en gång fått fäste.
Så jag behöver oftast ord. Ord och handling. Sådant som jag kan se, konkreta grejer, och inte sånt jag bara måste ana, anta eller känna. Jag har nog varken fantasin eller självkänsla nog att bara bestämma att "Jomen såhär är det tills annat behövs antas" och så bara ställa in mig på det. Jag tycker för övrigt att det är en rätt konstig inställning överlag. Saker och ting förändras hela tiden, LIVET händer ständigt och jämt, och är man inte med i matchen kan obehagliga överraskningar helt plötsligt dimpa ned som ett elakt brev på posten.
Ibland känns det som att jag har en egen låtsasvän. Där bestämmer JAG hur JAG ska må, hur allt ska tolkas, vilka svar jag får eller inte får. Det spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom jag har bestämt att leken skall lekas så, och om jag redan i förväg har bestämt att leken slutar när jag bestämmer och på vilket sätt så är ju allt jävligt vattentätt. Right?
Allt är ju vattentätt när man leker eftersom det är just vad det är. Bara en lek. Jag är rätt osäker på hur det fungerar i det verkliga livet. Man styr sitt eget öde, men är det verkligen så till 100%? Mycket kan jag välja, absolut, men om man inte blir påverkad av andra runt omkring, ja då är man rätt död känslomässigt. Det är i alla fall min åsikt.
Jag kan ju inte göra er besvikna och sluta fundera bara för att jag är i Spanien. Där solen för övrigt lyser idag and I'm a quite happy chic!!
I mitt huvud är jag rätt bra på att anta. Problemet blir bara att det oftast är fel antaganden som, efter tillräckligt många vändor inombords, blir högst verkliga för mig. Svåra att göra reversibla när de en gång fått fäste.
Så jag behöver oftast ord. Ord och handling. Sådant som jag kan se, konkreta grejer, och inte sånt jag bara måste ana, anta eller känna. Jag har nog varken fantasin eller självkänsla nog att bara bestämma att "Jomen såhär är det tills annat behövs antas" och så bara ställa in mig på det. Jag tycker för övrigt att det är en rätt konstig inställning överlag. Saker och ting förändras hela tiden, LIVET händer ständigt och jämt, och är man inte med i matchen kan obehagliga överraskningar helt plötsligt dimpa ned som ett elakt brev på posten.
Ibland känns det som att jag har en egen låtsasvän. Där bestämmer JAG hur JAG ska må, hur allt ska tolkas, vilka svar jag får eller inte får. Det spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom jag har bestämt att leken skall lekas så, och om jag redan i förväg har bestämt att leken slutar när jag bestämmer och på vilket sätt så är ju allt jävligt vattentätt. Right?
Allt är ju vattentätt när man leker eftersom det är just vad det är. Bara en lek. Jag är rätt osäker på hur det fungerar i det verkliga livet. Man styr sitt eget öde, men är det verkligen så till 100%? Mycket kan jag välja, absolut, men om man inte blir påverkad av andra runt omkring, ja då är man rätt död känslomässigt. Det är i alla fall min åsikt.
Jag kan ju inte göra er besvikna och sluta fundera bara för att jag är i Spanien. Där solen för övrigt lyser idag and I'm a quite happy chic!!
tisdag 30 oktober 2012
Men dä ä ju så fint hänan!
Jo jag tackar jag! Spöregn och rusk, det är melodin vi spelar hela dagen! Ska ge fan i att gnälla då det verkar spricka upp lagom till lunch imorgon :)
Slänger in lite bilder i valfri ordning då det verkar stört omöjligt att placera dem i någon slags ordning, än värre sätta någon slags text till dem som förklaring. Inte för att det kanske behövs. Det är ju inte direkt konstnärsbilder utan helt enkelt bilder på vad jag lyckats åstadkomma till middag, min och Pias studieupplägg på takterassen och ja, jag har täckjacka på mig haha, dagens skyfall (jag alltså) och ja, lite sånt! Glo på!
Slänger in lite bilder i valfri ordning då det verkar stört omöjligt att placera dem i någon slags ordning, än värre sätta någon slags text till dem som förklaring. Inte för att det kanske behövs. Det är ju inte direkt konstnärsbilder utan helt enkelt bilder på vad jag lyckats åstadkomma till middag, min och Pias studieupplägg på takterassen och ja, jag har täckjacka på mig haha, dagens skyfall (jag alltså) och ja, lite sånt! Glo på!
måndag 29 oktober 2012
Inte bara solsken
Uppe med tuppen efter en halvtaskig nattsömn, kaffe och frukost i form av två stekta ägg och en halv avokado så ser jag inte bättre ut än såhär!
Känner ett ansvar att visa verkligheten också och inte bara en massa fina bilder på blå himmel och sol sol sol. För det är det faktiskt inte. Sol menar jag. Den har varit rätt taskig mot oss hittills. Tänker ta ett snack med den och be om lite upshapening!
Tomma gator strax före åttasnåret, tomma men vackra. För vackert är det här! Riktigt mysromantiskt vackert så grabbar, vill ni imponera på er dam, this is DA place to be!
Har hittat ett gym också, eller Jonas vår lärare, visade mig. Rätt fascinerad över deras maskinfetish här, inte ett funktionellt redskap så långt ögat mår. Ja lätt överdrivet men det var kanske 50 maskiner inklämda lite hipp som happ så det var bara att ta fram fantasin och börja jiddra:)
Back to school och sedan ska jag försöka laga lite kött på min eminenta spis!
Känner ett ansvar att visa verkligheten också och inte bara en massa fina bilder på blå himmel och sol sol sol. För det är det faktiskt inte. Sol menar jag. Den har varit rätt taskig mot oss hittills. Tänker ta ett snack med den och be om lite upshapening!
Tomma gator strax före åttasnåret, tomma men vackra. För vackert är det här! Riktigt mysromantiskt vackert så grabbar, vill ni imponera på er dam, this is DA place to be!
Har hittat ett gym också, eller Jonas vår lärare, visade mig. Rätt fascinerad över deras maskinfetish här, inte ett funktionellt redskap så långt ögat mår. Ja lätt överdrivet men det var kanske 50 maskiner inklämda lite hipp som happ så det var bara att ta fram fantasin och börja jiddra:)
Back to school och sedan ska jag försöka laga lite kött på min eminenta spis!
söndag 28 oktober 2012
Morgonstund....
....@ the beach för en skön joggingtur!
Jag har alltid önskat att någon gång få göra sådär som de gör på alla snygga reklamfilmer, ni vet när de springer längs stranden och allt bara ser så förbannat perfekt ut.
Well let me tell ya att ordet perfekt nog aldrig kommer att förknippas med mig och träning, jag kommer aldrig att se snygg ut när jag tränar! Imorse var dock det närmaste jag har kommit reklamen för imorse sprang jag längs beachen som värsta vattengasellen....nä precis det finns väl ingen sån kanske så okej, jag erkänner, vattenBUFFEL! :) (Ni ser, Spanien plockar fram min sköna ironi och suddar ut min melankoli iaf.)
Hade varit perfekt om jag inte sprungit i lite nedlut, det stormade som tusan och jag råkade stanna till och pusta ut lagom när vattnet vräkte in över mina skor. Men vem fan bryr sig om småsaker??!!
Nu ska jag spana in takpoolen innan skolan börjar med en mjukstart kl 15. Undrar bara om klockan verkligen är halv elva eller om den är halv 10?
Jag har alltid önskat att någon gång få göra sådär som de gör på alla snygga reklamfilmer, ni vet när de springer längs stranden och allt bara ser så förbannat perfekt ut.
Well let me tell ya att ordet perfekt nog aldrig kommer att förknippas med mig och träning, jag kommer aldrig att se snygg ut när jag tränar! Imorse var dock det närmaste jag har kommit reklamen för imorse sprang jag längs beachen som värsta vattengasellen....nä precis det finns väl ingen sån kanske så okej, jag erkänner, vattenBUFFEL! :) (Ni ser, Spanien plockar fram min sköna ironi och suddar ut min melankoli iaf.)
Hade varit perfekt om jag inte sprungit i lite nedlut, det stormade som tusan och jag råkade stanna till och pusta ut lagom när vattnet vräkte in över mina skor. Men vem fan bryr sig om småsaker??!!
Nu ska jag spana in takpoolen innan skolan börjar med en mjukstart kl 15. Undrar bara om klockan verkligen är halv elva eller om den är halv 10?
lördag 27 oktober 2012
Hola Espanola!
Idag har jag landat i Nerja, Spanien, för att utöka min oerhörda kunskapsbank. Kostrådgivare står på tur så passa på att okynnesäta för snart är jag hemma igen och styr upp er ;)
Var rätt trött och sliten efter resan så jag har inte hunnit utforska så mycket mer än hotelltaket. Bilder på det finner ni nedan! Hotellet ligger nära havet vid ett mysigt torg. Mindre mysigt är att det även ligger nära en kyrka där kyrkklockorna berättar vad klockan är VARJE timme, plus att sportbaren här under visar fotboll med högsta möjliga volym. Trodde bergis att det var auktion eller nåt annat på g :)
Anyway, jag tror det här kommer bli grymt bra på alla sätt och vis!!
Var rätt trött och sliten efter resan så jag har inte hunnit utforska så mycket mer än hotelltaket. Bilder på det finner ni nedan! Hotellet ligger nära havet vid ett mysigt torg. Mindre mysigt är att det även ligger nära en kyrka där kyrkklockorna berättar vad klockan är VARJE timme, plus att sportbaren här under visar fotboll med högsta möjliga volym. Trodde bergis att det var auktion eller nåt annat på g :)
Anyway, jag tror det här kommer bli grymt bra på alla sätt och vis!!
torsdag 25 oktober 2012
Igen...igår när ni satt i soffan och halvsov....
....var jag på den HÄR mannens föreläsning!
Vem fan är det där????
Undrar förmodligen 98% av er nu, och sure thing, can´t blame you, för man ser oftast det man själv är intresserad av. Nu tycker ju jag dock att ALLA borde vara intresserade av sin egen hälsa, men det är fan inte att se som självklart. Ungefär som när jag stod och delade ut flyers och frågade folk om de var "intresserade av träning ,kost och hälsa", och alla, nja de flesta iaf, svarade "NÄÄÄÄ!" Ehhh....nää..hää? Okej, då ställer jag en motfråga!
"Är det alltså okej att jag ger dig hundmat de kommande fyra veckorna?"
Haha!
Men okej, jag förstår omständigheterna. Jag skulle nog också instinktivt säga nej till allt som störde mig i min framfart här i livet.
Åter till denne enastående snubbe. Jonas Colting.
Om ni har möjlighet så tycker jag absolut att ni bör spendera några timmar av era liv till att lyssna på honom. Nu är jag kanske rätt partisk då jag själv delar ungefär exakt alla tankar han själv verkar ha gällande mat, träningsfilosofi och hälsa. Han skiljer på hälsa och prestation, han delar inte ut några pekpinnar, han bara rätt och slätt upplyser människor om det faktum att vi blir mer och mer sjuka och roten till det är inte fett. Sen får ni tycka vad ni vill, tro på vad ni vill, äta vafan ni vill. Japp!
Så det var det jag gjorde igår, on my own.
Idag åker jag till El Stockholmo igen för ett pitstop innan jag drar vidare igen till varmare breddgrader. Har inte tid att dra den storyn nu så jag gör det imorgon istället!
Tjing tjing!
onsdag 24 oktober 2012
What I´ve been up to last night.....
Surfer giirrrrrrrrrl! :)
Tycker det är jävligt konstigt att jag inte ser ut som de där heta surfertjejerna på tv.......måste vara fotografen som tagit ur en taskig vinkel.....va?
Ja det var i alla fall vad jag och coolaste bruttan A.C donade med igår när ni andra slösov framför tv:n. Kunde inte ens ligga blockstill på brädan till en början, så hoppet om att STÅ och actually SURFA var groteskt långt bort. Men vafan, snabblärda som vi är lyckades vi med konststycket att stå efter en kvart sådär. Hur länge behöver vi inte snacka om, man vill ju inte skryta höhö, men jag kan i alla fall avslöja att Anna-Carin var ungefär hur grym som helst!!
Har prickat av lite fler goa vänner på min "to-do-list" (ja snälla läs det där rätt nu!) och kvällen avslutas med en, förhoppningsvis, grym föreläsning. Jag ska göra en aavläggning senare angående detta!
Tycker det är jävligt konstigt att jag inte ser ut som de där heta surfertjejerna på tv.......måste vara fotografen som tagit ur en taskig vinkel.....va?
Ja det var i alla fall vad jag och coolaste bruttan A.C donade med igår när ni andra slösov framför tv:n. Kunde inte ens ligga blockstill på brädan till en början, så hoppet om att STÅ och actually SURFA var groteskt långt bort. Men vafan, snabblärda som vi är lyckades vi med konststycket att stå efter en kvart sådär. Hur länge behöver vi inte snacka om, man vill ju inte skryta höhö, men jag kan i alla fall avslöja att Anna-Carin var ungefär hur grym som helst!!
Har prickat av lite fler goa vänner på min "to-do-list" (ja snälla läs det där rätt nu!) och kvällen avslutas med en, förhoppningsvis, grym föreläsning. Jag ska göra en aavläggning senare angående detta!
tisdag 23 oktober 2012
Morgonmys
Lång natt med kass sömn. Då är det mysigt med en lång, skön morgon i soffan. Hade jag varit sju år gammal och fått välja "min bästa stund på dagen" i en sån där kompisbok, hade jag skrivit "morgonen med frukost i soffan, tittandes på Disneydags". Det är fortfarande samma sak, fast Disneydags har bytts ut mot Nyhetsmorgon. Jösses så vuxet!
Träning står på tur. Vet dock inte riktigt vad jag ska träna idag då jag verkar ha överansträngt mina ljumskar på något vis. Kände det igår när jag skulle köra knäböj. Ingen skön känsla så idag får jag prova mig fram.
Det sociala livet blommar. Idag kommer jag att hinna med fyra goa, underbara människor innan jag klipper igen ögonen för dagen. Häng med, det kommer bli skoj! Bildbevis kan inte lovas, men jag ska definitivt försöka!
Träning står på tur. Vet dock inte riktigt vad jag ska träna idag då jag verkar ha överansträngt mina ljumskar på något vis. Kände det igår när jag skulle köra knäböj. Ingen skön känsla så idag får jag prova mig fram.
Det sociala livet blommar. Idag kommer jag att hinna med fyra goa, underbara människor innan jag klipper igen ögonen för dagen. Häng med, det kommer bli skoj! Bildbevis kan inte lovas, men jag ska definitivt försöka!
Det handlar om tolkningar
Jag är alltid väldigt noga med verkligen lyssna på vad folk säger. Att mina tolkningar blir mina egna är ibland rätt ödesdigert, mest för mig själv då jag oftast, när folk är lite luddiga i sina uttalanden, väljer att tolka saker negativt. Negativt för mig alltså.
Därför har jag väldigt svårt att se hur jag har kunnat missa att tolka detta på ett så fel sätt. Borde varit vattentätt men även solen har sina fläckar och läkare opererar fel saker på fel dagar. Det är väl det jag har gjort. Eller det kanske snarare är så att jag hört fel saker på rätt dag eller tvärtom.
Jag är ingen docka som behöver puttas framåt för att gå. Jag är inte heller 12 år gammal så jag tål faktiskt att höra att det inte finns någon tomte på Sydpolen. Jag bygger hellre ett sandslott under ebb än förlitar mig på ett luftslott som egentligen aldrig har existerat.
Så hur gör man då?
Går det att tänka intensivt på luftslottsbilden, så intensivt att den förvandlas till något riktigt? Letar man reda på en sandstrand och börjar bygga, snabbt innan vattnet tar sig in och äter upp det man så stolt faktiskt har åstadkommit? Eller står man kvar med spaden i ena handen och bilden i den andra?
Ni som har gjort det får gärna dela med er av erfarenheten. Ni andra får vackert vänta på svaret för nu ska den här grävar'n sova!
Därför har jag väldigt svårt att se hur jag har kunnat missa att tolka detta på ett så fel sätt. Borde varit vattentätt men även solen har sina fläckar och läkare opererar fel saker på fel dagar. Det är väl det jag har gjort. Eller det kanske snarare är så att jag hört fel saker på rätt dag eller tvärtom.
Jag är ingen docka som behöver puttas framåt för att gå. Jag är inte heller 12 år gammal så jag tål faktiskt att höra att det inte finns någon tomte på Sydpolen. Jag bygger hellre ett sandslott under ebb än förlitar mig på ett luftslott som egentligen aldrig har existerat.
Så hur gör man då?
Går det att tänka intensivt på luftslottsbilden, så intensivt att den förvandlas till något riktigt? Letar man reda på en sandstrand och börjar bygga, snabbt innan vattnet tar sig in och äter upp det man så stolt faktiskt har åstadkommit? Eller står man kvar med spaden i ena handen och bilden i den andra?
Ni som har gjort det får gärna dela med er av erfarenheten. Ni andra får vackert vänta på svaret för nu ska den här grävar'n sova!
måndag 22 oktober 2012
Work that shit!
Back in town, back in da gym. Dags för ett lite okontrollerat ryggpass. Min träning har varit väldigt ostrukturerad en längre tid men det börjar bli dags att styra upp den. Idag blev det viktade chins och maxstyrka. Ingen favorit då vilotiden är OOOLIDLIGT lång, men jag tänkte testa och se om jag kommer framåt i mitt chinsharvande :)
Dagen fortsätter med roliga saker, ja det ramlar på roliga saker eftersom tydligen. Imorgon ska jag visst vågsurfa haha!
Ha en lovely måndag vänner och fiender, fränder och fä!
Dagen fortsätter med roliga saker, ja det ramlar på roliga saker eftersom tydligen. Imorgon ska jag visst vågsurfa haha!
Ha en lovely måndag vänner och fiender, fränder och fä!
lördag 20 oktober 2012
Hej Norrland!
Snabba vindar blåser genom denna tös liv. Nu är jag på hemmaplan och spelar. Helgen ser varken offensiv eller defensiv ut, jag bara andas ren luft och är. Ja lite snö har jag också bekantat mig med :)
Nya planer skapas längs vägen. Jag ska strax berätta om dem men nu ska jag mysa ned mig i soffan hos bror och Puff!
Nya planer skapas längs vägen. Jag ska strax berätta om dem men nu ska jag mysa ned mig i soffan hos bror och Puff!
torsdag 18 oktober 2012
Sometimes U gotta do wrong to know what's right
Jag har alltid varit en dömande människa. När andra gjort något outside the box, på gott och ont, har jag alltid haft en väldigt glasklar bild av hur och varför det har hänt. Oftast har jag haft den oerhört mogna åsikten att folk måste vara rent och slätt dumma i huvudet!
Now I know better....
Eller, jag vill tro och hoppas att jag gör det. Om man inte har varit med om något, om livet aldrig riktigt har haft några bumps in the road på grund av att man är rädd eller på något annat sätt oförmögen att hoppa, så kan man inte heller ha några referenser.
Jag vet att det finns folk som tycker att jag är modig, på samma sätt som att jag vet att det finns folk som skakar på huvudet och tycker synd om denna vilsna själ som ännu inte har förstått vad livet går ut på.
Den första kategorin beundrar jag. De har möjligheten att se över kanten på sin wellpappkartong. De har egna visioner och drömmar, men något kanske hindrar dem att själva genomföra det de drömmer om.
Den andra kategorin är lite svårare. Jag kan anse att de aldrig kommer i kontakt med sig själva, utan skjuter ifrån sina känslor bara för att "livet är inte mer än såhär". Jag måste även känna viss avund för denna grupp av människor, för vissa VILL verkligen att livet ska vara en karusell av 7-16, hämta barn, laga mat, lägga barn, somna i soffan och ägna helgerna till olika familjeaktiviteter. De är som de där små klumparna av mjöl i sockerkakssmeten. Ju mer man rör, desto mer fast beslutna blir de att hålla sig intakta och inte låta något få dem att falla isär. Solida.
Jag kan inte se något fel i det. Att hitta det där absoluta lugnet, att vara tillfreds med att livet rullar på utan några highs and lows måste vara fantastiskt....FÖR DE SOM VALT DET!
Jag undrar bara hur många av dem som ljuger för sig själva.....
Det är de som är rädda för att leva livet som dömer utan att blinka. Vad är det som ger andra rätt att sätta sig över en annan människa på det viset? Precis som att någon annan bättre vet hur just DU ska leva ditt liv?!
Jag väljer fel vägar hela tiden. Jag vet det, men genom att jag hela tiden rör mig åt något håll har jag större chans att hamna rätt.
Så jag går. Ibland springer jag. Det är inte alltid det mest optimala sättet att ta sig fram på, ofta missar jag något mycket väsentligt. Men man har alltid rätt att ändra sig, det är det mest värdefulla jag har lärt mig på senare tid!
Så visst, jag väljer fel, men skapar också fler möjligheter att också välja rätt!
Now I know better....
Eller, jag vill tro och hoppas att jag gör det. Om man inte har varit med om något, om livet aldrig riktigt har haft några bumps in the road på grund av att man är rädd eller på något annat sätt oförmögen att hoppa, så kan man inte heller ha några referenser.
Jag vet att det finns folk som tycker att jag är modig, på samma sätt som att jag vet att det finns folk som skakar på huvudet och tycker synd om denna vilsna själ som ännu inte har förstått vad livet går ut på.
Den första kategorin beundrar jag. De har möjligheten att se över kanten på sin wellpappkartong. De har egna visioner och drömmar, men något kanske hindrar dem att själva genomföra det de drömmer om.
Den andra kategorin är lite svårare. Jag kan anse att de aldrig kommer i kontakt med sig själva, utan skjuter ifrån sina känslor bara för att "livet är inte mer än såhär". Jag måste även känna viss avund för denna grupp av människor, för vissa VILL verkligen att livet ska vara en karusell av 7-16, hämta barn, laga mat, lägga barn, somna i soffan och ägna helgerna till olika familjeaktiviteter. De är som de där små klumparna av mjöl i sockerkakssmeten. Ju mer man rör, desto mer fast beslutna blir de att hålla sig intakta och inte låta något få dem att falla isär. Solida.
Jag kan inte se något fel i det. Att hitta det där absoluta lugnet, att vara tillfreds med att livet rullar på utan några highs and lows måste vara fantastiskt....FÖR DE SOM VALT DET!
Jag undrar bara hur många av dem som ljuger för sig själva.....
Det är de som är rädda för att leva livet som dömer utan att blinka. Vad är det som ger andra rätt att sätta sig över en annan människa på det viset? Precis som att någon annan bättre vet hur just DU ska leva ditt liv?!
Jag väljer fel vägar hela tiden. Jag vet det, men genom att jag hela tiden rör mig åt något håll har jag större chans att hamna rätt.
Så jag går. Ibland springer jag. Det är inte alltid det mest optimala sättet att ta sig fram på, ofta missar jag något mycket väsentligt. Men man har alltid rätt att ändra sig, det är det mest värdefulla jag har lärt mig på senare tid!
Så visst, jag väljer fel, men skapar också fler möjligheter att också välja rätt!
onsdag 17 oktober 2012
Mer tips och trix för din löprunda
Det kan bli rätt monotont att springa ibland, speciellt om man är långdistanslöpare. Då kan det vara skönt att bryta mönstret och dela av passet lite. Att lägga in lite styrkeövningar är bra både för att få ett psykiskt avbrott men främst för att styrketräning är ett bortglömt inslag i en löpares liv. Inte för alla, men för många. Det räcker liksom inte med att "bara" springa, du har stort förbehåll i att ha starka muskler. Det kommer hålla dig frisk, stark, hel och du kommer kapa tider i och med en förbättrad hållning som i sin tur leder till att du lättare kan andas och transportera syre ut till musklerna.
Amyway, här har jag två snabba tips:
En form av utfall, fast här upp på en bänk. Tänk på att dra in naveln lätt mot ryggraden, hålla bak skuldrorna och behålla en neutral hållning.
Du kan välja själv hur djupt ned du vill gå. Variera!
Gör övningen mer explosiv genom att fokusera på att skjuta ifrån med det bakre benet på vägen upp.
Viktigt att tänka på här är att sträcka ut i höften.
Räckhäv.
Aktiverar rygg och biceps.
Samma sak här, tänk på hållningen så att du inte kröker ryggen och skadar svanken.
Spänn till mellan skulderbladen, håll bak axlarna.
Sikta på bröstet och vänd när du har 90 grader i armbågsleden.
Håll emot på vägen ned.
tisdag 16 oktober 2012
Great snack!
Om ni nödvändigtvis måste äta en proteinbar så this is the shit att stoppa i munnen! Dyra yes indeed men sure, halvera priset och halvera din hälsa! Dessa är fullproppade med naturliga nyttigheter och smakar INTE träflis utan snarare yummie mummie. Idag mumsar jag pepparkakesmaken på väg hem med tunnelbanan. Laga mat står på schemat och sedan hoppas jag på en lång mysig kväll. Har en massa nytt att berätta också men den snarran suger jag på en stund till! Håll ut vetja!!
söndag 14 oktober 2012
When did we stop....
....to play??
Idag var det sista dagen på kursen för vidareutbildning i funktionell träning. Vi gjorde lite olika tester i form av flera löpintervaller med varierande intensitet. Det var GRISJOBBIGT med SVINSKOJ!! Jag sprang, garvade, sprang, slet, gjorde vändningar, sprang och garvade. Det var länge sedan det var så roligt att springa! Tävlingsinstinkten slog till och jag hade kunnat slita av mig mitt ena ben, dänga det i huvudet på mina medspringande och sedan kasta det över mållinjen. Allt för att komma först i mål. Fast det fina i kråksången var att alla kunde delta, oavsett vilken nivå man låg på, ingen kom egentligen sist, ja förutom att man tävlade mot den hårdaste motståndaren av alla.......en själv!!
Det som då slog mig var.....
När slutade vi att springa bara för att det var kul? När slutade vi att ta vara på alla tillfällen att inte tänka så mycket och bara vara? När slutade vi att tillåta oss själva att HA KUL? Och än viktigare, när slutade vi att leka??
En utav mina allra finaste och bästa vänner sa till mig idag att hon ibland önskade att vi var 17 igen, eftersom det var då "allt roligt hände." Nuförtiden händer ingenting, allt är bara trist och tråkigt och dagarna bara går och går utan att man ens reflekterar över det.
Nu måste jag väl ändå säga att det har hänt en hel del i mitt liv på bara några månader, och att vissa saker blir det man gör det till, men till viss del måste jag hålla med henne. Eller, jag förstår tänket. Vi är så upptagna av vardagens alla måsten att vi faktiskt glömmer bort att ta oss tid att skratta, ens le.
Jag är glad att jag nog aldrig riktigt kommer att förlora förmågan att skratta. Senast idag, när jag kom hem efter en lång dags utbildning, fick maten serverad och rumpan placerad långt ned i soffan. När jag kände mig som mest trist, trött och likgiltig. Dåååååå öppnar finaste finast sin mun och häver ur sig något så okristligt roligt att skrattet bara vräker sig fram, det liksom startar ända i tårna, bubblar upp genom benen till magen, fyller lungorna så fort att det enda jag kan göra är att flina och låta det välla ut. Då blir jag tacksam över att jag fortfarande har kvar förmågan att skratta.
lördag 13 oktober 2012
Free turn....
...eller frivändning kanske borde vara den rätta benämningen, i alla fall på svenska. Idag fortsätter kursen ute på Alex gym i Bromma. Fantastisk gymkänsla, man vill liksom bara slita tag i första bästa redskap och köra skiten ut sig när man kommer in! Ljust, fräscht och sparsamt med maskiner vilket speglar hur man bäst tränar sin kropp. Enkelt, uttänkt och back to basic. Grymt imponerad!
Lite bilder på vad vi pysslar med: notera gärna den finfina discokulan i taket oxå :D
Lite bilder på vad vi pysslar med: notera gärna den finfina discokulan i taket oxå :D
fredag 12 oktober 2012
Tillbaka i skolbänken
I alla fall över helgen. Jag gillar att gå i skolan har jag märkt. Jag gillar den avspända lekfullheten, sammanhållningen och framför allt att få lära mig saker!
Denna helg är det funktionell vidareutbildning med inriktning olympiska lyft. Jag har verkligen en kass teknik, vilket kommer visa sig imorgon då vi ska öva på det hela dagen. Min filosofi är dock att som PT bör man kunna så mycket som möjligt. Det vore ju inte så skoj att få begränsa en klient på grund av att JAG inte kan utföra övningen!
Jag har ju inte sådär jättemånga tjejer som tränar runt mig. Idag har jag dock mött ett riktigt krutpaket! Karin som jobbar som kiropraktor här på Mf Hälsocenter är nästan omänskligt grundtränad! Idag brände hon av 1 RM (Repetition Max) i chins med 14 extra kilo som släp. Jag fixade två med 10 kg extra. 20 st till jul? Jo tjena!! :)
Lyfte 100 kg i marklyft också men sedan stannade jag. Har ju lyft 110 kg och skulle nog fixat det idag med men jag fegade lite. Vore som dumt att skada mig just nu.
Typ såhär såg det ut idag iaf: lite bilder på gruppen, Karin samt Niclas fina egentillverkade viktbälte :)
Denna helg är det funktionell vidareutbildning med inriktning olympiska lyft. Jag har verkligen en kass teknik, vilket kommer visa sig imorgon då vi ska öva på det hela dagen. Min filosofi är dock att som PT bör man kunna så mycket som möjligt. Det vore ju inte så skoj att få begränsa en klient på grund av att JAG inte kan utföra övningen!
Jag har ju inte sådär jättemånga tjejer som tränar runt mig. Idag har jag dock mött ett riktigt krutpaket! Karin som jobbar som kiropraktor här på Mf Hälsocenter är nästan omänskligt grundtränad! Idag brände hon av 1 RM (Repetition Max) i chins med 14 extra kilo som släp. Jag fixade två med 10 kg extra. 20 st till jul? Jo tjena!! :)
Lyfte 100 kg i marklyft också men sedan stannade jag. Har ju lyft 110 kg och skulle nog fixat det idag med men jag fegade lite. Vore som dumt att skada mig just nu.
Typ såhär såg det ut idag iaf: lite bilder på gruppen, Karin samt Niclas fina egentillverkade viktbälte :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)