Jag är inte van att anta saker. Jag är däremot oerhört van att ta saker för givet, men det är inte alls samma sak som att måsta anta.
I mitt huvud är jag rätt bra på att anta. Problemet blir bara att det oftast är fel antaganden som, efter tillräckligt många vändor inombords, blir högst verkliga för mig. Svåra att göra reversibla när de en gång fått fäste.
Så jag behöver oftast ord. Ord och handling. Sådant som jag kan se, konkreta grejer, och inte sånt jag bara måste ana, anta eller känna. Jag har nog varken fantasin eller självkänsla nog att bara bestämma att "Jomen såhär är det tills annat behövs antas" och så bara ställa in mig på det. Jag tycker för övrigt att det är en rätt konstig inställning överlag. Saker och ting förändras hela tiden, LIVET händer ständigt och jämt, och är man inte med i matchen kan obehagliga överraskningar helt plötsligt dimpa ned som ett elakt brev på posten.
Ibland känns det som att jag har en egen låtsasvän. Där bestämmer JAG hur JAG ska må, hur allt ska tolkas, vilka svar jag får eller inte får. Det spelar egentligen ingen roll vilket, eftersom jag har bestämt att leken skall lekas så, och om jag redan i förväg har bestämt att leken slutar när jag bestämmer och på vilket sätt så är ju allt jävligt vattentätt. Right?
Allt är ju vattentätt när man leker eftersom det är just vad det är. Bara en lek. Jag är rätt osäker på hur det fungerar i det verkliga livet. Man styr sitt eget öde, men är det verkligen så till 100%? Mycket kan jag välja, absolut, men om man inte blir påverkad av andra runt omkring, ja då är man rätt död känslomässigt. Det är i alla fall min åsikt.
Jag kan ju inte göra er besvikna och sluta fundera bara för att jag är i Spanien. Där solen för övrigt lyser idag and I'm a quite happy chic!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar