torsdag 22 april 2010

Djupt

Idag sov jag till klockan tre. Jippi Malin, det måste vara något av ett rekord efter ett nattpass.
När jag vaknade kändes det som om jag hade varit med om en trafikolycka, blivit överkörd av en bulldozer, lånat ut mitt huvud som tennisboll i US open.....ja ni förstår att det inte var någon skön känsla. Stapplade till soffan där jag låg och tyckte lagom synd om mig framför Top Model.

Slogs av något igenkännande när jag såg en av tjejerna som hade ett självförtroende som inte ens existerade. Hon var rädd för allt och alla, kände att hon gjorde andra besvikna när hon fick kritik, kunde inte njuta av de bra saker som sades, allt hängdes upp på det negativa.
De andra tjejerna ledsnade på henne och tyckte att "Hey girl, ryck upp dig! Var inte så förbannat negativ!"

Nu undrar ju då jag.....TROR DE ATT DET ÄR SÅ FÖRBANNAT LÄTT? Jag är grymt imponerad av alla som ständigt och jämt tror på sig själv och har en stark tilltro att allt löser sig. Det är nämligen inget som jag känner igen. EVER! Jag känner mig snarare ständigt och jämt som den tjejen som alltid ser på sig själv som en mindre katastrof. OCH! Det gör mig SÅ FÖRBANNAD!

Jag blir nervös och ofokuserad när jag är på gymmet och tycker att alla stirrar konstigt på mig. Tror naturligtvis att de tycker att jag ser konstig ut eller gör fel övningar. Att det SKULLE kunna vara på ett bra sätt, no way att det existerar in my mind!

Om det är något fel på jobbet, något som jag har sett och som ingen annan har sett, så tror jag naturligtvis att det är JAG som sett fel eftersom ingen annan har gjort samma observation.

Sådana här grejer händer alltid i mitt huvud. Jag blir vansinnig på mig själv när jag kommer på mig själv med att reagera på detta vis. Försöker träna bort det, jag vet inte om det någonsin kommer att gå men jag försöker i alla fall. Gräver och rotar i mitt undermedvetna för att hitta orsaker till varför mina tankar vandrar iväg på detta sätt men jag har inget riktigt konkret att komma med. Inte direkt så att jag har haft knarkande föräldrar eller speciellt tungt på något vis, snarare tvärtom och det kanske är DET som är felet. Jag har haft det alldeles för lätt helt enkelt, vilket gör det svårare att hantera motgångar eller jobbiga saker.

Detta var en halvtung, nattlig fundering. Hoppas ni sover godare än godast kära vänner! Det ska jag göra kommande natt för nu är det sista natten på ett tag igen. WOOOAH!!!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar