Izzy magasineras, bilen havereras och jag lobotomeras

Idag blev det återigen inte alls som jag hade förväntat mig. Jag hade först tänkt ta en löptur. Detta var dock omöjligt då benen kändes som vedklampar och rumpan krampade i hög protest när jag försökte ta mig ur sängen. Benträningen igår tog värre än väntat trots att jag skurit ned på övningarna JUST för att SLIPPA träningsvärken! Men ICKE!

Åt frukost och drog iväg med Våfflan för att ta reda på varför han låter när vi svänger åt höger. Var helt säker på att det hade med däckbytet att göra. Indirekt var det väl så men verkligheten var dock lite mörkare. Hjullagret på vänster fram är helt slut och ska bytas på måndag. Detta hördes inte lika väl då vi körde med vinterdäcken eftersom de inte gav samma grepp. Bye bye tusenlapparna! Får nog strunta i att köpa taklampor denna månad. Får skylla mig själv LITE då jag så sturskt betalade in lite extra till CSN för jag står nästan inte ut med tanken på att jag ska betala dem i TOLV år framåt!! Vill bli av med dem så fort det bara går, så.....Antar att resultatet blir in här men ut där, heaven and hell och allt som kommer med det.

Vidare till ICA för att handla lite grejer. Väl hemma började jag baka. Resultatet ser ni nedan. Delvis i alla fall. Arne hade köpt Kesella 10% istället för Kesella Lätt så jag tog och slängde ihop en low carb lime cheesecake, receptet hittar ni hos världsbästaste och coolaste brutta LISS! Hon har en massa smaskiga recept som både är nyttiga, goda och kalorisnåla så ta en kik tycker jag!

Fortsatte sedan med dinkelfrukostbullar. Jag kan skriva ned receptet sedan ifall någon blir intresserad hur detta gick till. De blev inte vackra men GOOOODA! Jag borde ha blivit bagare. Tycker att det är något väldigt tillfredsställande att få trycka ned händerna i en deg och knåda ihop något vackert, väldoftande och mumsigt. JAg rent av KÄNNER ådran hela vägen till den tid då brödet gjordes av mjöl och vatten över en öppen eld på stenåldern eller tidigare. "Give me a break, jag är ingen historiker!)

Tänker bjuda på fika på jobbet på fredag så jag fortsatte av bara farten med en mintchokladkaka. Efter fyra och en halv timme i köket kände jag mig riktigt nöjd. Inte fullt så nöjd när jag tittade på röran jag hade åstadkommit! Jag är inte någon som skulle platsa i ett tv-kök eller ens i ett möblerat rum när jag bakar! Geggar runt som en treåring och gör handavtryck överallt. Bäst är det när jag gör klassikern att bara ta "lite" mjöl. Det kommer inget, det kommer inget, det kommer.....BAM så kommer halva påsen som såklart INTE får plats i mitt lilla sketna dl-mått utan hamnar på golvet istället. Där kommer tankar som att jag önskar att jag var som mamma. Hon har tålamod så det räcker, ibland kan det gå åt en halv dag till att göra sockerkaka! Men så ser det inte ut som det gör här efter ett bak heller.

Roligaste händelsen var när jag inte hittade igen Izzy. Hon ropade, jag svarade. Hon ropade, jag svarade. Sådär höll det på ett tag tills hennes prat började likna mer och mer åt panikhållet till. Jag fattade att nu var hon någonstans där hon inte ville vara och började leta. Det lät som att hon var i tvättstugan eller i förrådet. Trodde att hon hade klättrat upp på någon hylla och inte tog sig ned. Hittade henne dock ingenstans. Jag ropade och hon svarade. Vad tusan?! Till slut trillade polletten ned och jag började rycka ut lådor i köket. Hittade henne i nedersta lådan där hon satt och plirade bredvid matberedaren :) Lilla goa skit vad du håller på!

Nu ska jag pinna iväg till soffan och äta ananas med Arne. Kanske måste vi provsmaka några kreationer som jag tillverkat under dagen...