Helgen är över halleluja!

Är alla människor rädda för någonting?
Jag kan tänka ibland, speciellt på jobbet, att "Jösses vad skönt det vore att inte behöva vara rädd för stora saker eller att slippa känna paniken komma krypande varje gång jag måste gå in i mörka utrymmen för att fixa något fel som är trasigt". Jag får liksom för mig att en stor pump liksom ska flippa ur, få liv och hoppa på mig. Sådär som på tecknad film fast läskigare. Eller att en stor tank ska sprängas och jag ska få en massa hetvatten över mig. Min chef ser heeeelt oberörd ut för sådana saker. Han rör inte en min över något alls. Verkar det som.
Men jag undrar ändå. Finns det verkligen människor som är HELT TOTALT ORÄDDA? Och om, är det i så fall en sund känsla? Är det bra eller är det så att de som inte känner något obehag inte har någon kontakt med sig själva? Jag vet inte, det var bara en fundering som slog mig idag. Vore dock skönt att slippa känna ångest över saker som man själv vet är hur fjantiga som helst och som inte har något rim och reson i sig.

ÄNTLIGEN har jag tagit mig igenom två tolvtimmarspass på jobbet. Inte för att det har varit helt otrevligt att jobba heller, jag har pysslat på med en massa smågrejer så tiden har flutit på. Sen har jag (till största del) grymt bra arbetskamrater som livar upp stämningen. Eller är det jag som livar upp dem? Förmodligen en salig blandning av allt.

Kul att jag fått två finfina kommentarer om köket och dess utrustning. Äntligen! Jag vet inte om jag ska gnälla, är själv ingen fantast på att lämna kommentarer. Men ändå. Det vore kul att höra vad andra tycker ibland. Good and bad. Better or worse.

Ådi har gett mig en varning idag. När jag skulle öppna bildörren på jobbet så TOG JAG MIG INTE UT! Han vägrade släppa ut mig helt enkelt. Fick krångla mig över och ut på andra sidan. Han kanske har hört att han eventuellt ska bli utlånad nästa helg? Tror att det är någon slags skenmanöver för att bli av med honom?
Kära Ådi, om du nu är synsk så ser du detta och jag LOVAR PÅ HEDER OCH SAMVETE att du ICKE ska rulla från detta jordeliv så länge JAG har ett finger med i syltburken!
Undra om jag ska försöka göra något åt det eller om jag ska leva med att veva upp och ned rutan varje gång jag vill ta mig ut? Är det ett svårt jobb att dra på sig tro?

Nu blir det umgänge på hög nivå med älsklingen i soffan. Han har varit på Vårmässa idag och kom hem med en "massa broschyrer om garageportar". Jojo.....BLIR INT NÅ! Jag ska ha en bastu och en båt!........om sisådär på obestämd tid :)