Ineffektiva förmiddagar

Jag är så förbannat LAT när jag jobbar eftermiddagspass. Har ju egentligen en massa timmar på förmiddagen som jag kan utnyttja till något vettigt. Istället ligger jag i soffan och tittar på värdelösa program, bloggar, plockar ihop det jag ska ha på jobbet och går och tittar på klockan i väntan på att få åka och träna.
Jag blir alltid lika förbannad på att jag inte tar tag i saker som jag faktiskt HAR TID med!!
Skulle kunna putsa fönster, städa ur i tvättstugan, tvätta lite, bära ned mer skräp till garaget som ska på tippen...ja det finns en massa saker som borde göras men jag HATAR ordet BORDE!!
Om jag inte kommer igång direkt på morgonen med något då blir jag fast i det där sega, klibbiga resten av dagen.

Imorgon är det i alla fall slut på latheterna! Då är Arne hemma så då är vi två som kan hugga i. Det ska hämtas list, rensas ur, plockas undan, skrapas och målas klart fönster (som jag iofs trodde var klara men ack vad jag bedrog mig), kanske hämta hallmöbler om de har kommit, storstädas....ja jag vet inte om jag orkar komma på fler saker! Detta skall utföras under helgen. Förhoppningsvis hinner vi med något mysigt och roliga också. Få se vad det blir.

Igår hände två saker som förgyllde min vår något så oerhört!
Först hittade jag årets sommarhit, den ni kan lyssna på nedan. Jag blir så glad och det bara spritter i hela mig när jag hör den. Det är konstigt, när jag hör en låt som jag älskar från första stund behöver jag inte många lyssningar för att sätta texten. Tänk om det kunde vara så med allt, så enkelt det skulle kunna vara!

SEN hände en otrolig grej!!
Det ringde på min telefon från ett nummer som jag inte kände igen. Jag svarade och någon sa:
"Hej det är Jennie".
Jag hörde DIREKT vem det var och det var inte vem som helst ska ni veta, utan Jennie som jag gick bartenderutbildningen med för x antal år sen. Jennie som är en heeeelt fantastisk tjej och som jag tappade kontakten med 2005 utan någon som helst anledning egentligen annat än livet.
Nu hade hon tänkt på mig så mycket och dragit igång världens detektivarbete för att leta reda på mig. På Facebook hittade hon mig inte eftersom hon inte kom ihåg mitt efternamn. Då letade hon fram några gamla papper, hittade mitt namn men då jag står som Malin J Sjökvist på Fejjan så hittades jag ändå inte. Genom en omfattande sökning via internet hade hon till slut hittat igen en Malin som var gift med en Arne. TADAAA here I am liksom!!

Jag blev så OTROLIGT GLAD!!!! Att någon saknar mig så mycket och drar igång världens jobb för att hitta lilla mig?!! Ofattbart! Men jag är SÅ GLAD över att hon gjorde det och nu ska jag inte tappa bort henne för allt i världen!! Hoppas på en liten tripp till deras stora fina hus i sommar :)