Jag börjar fundera på om jag var ursprungskvinnan på jorden i mitt tidigare liv.....VÄLDIGT tidigare liv that is. Inte Eva för den där biten har jag lite otalt med, men en sån där urkvinna som jagade kött med kniven mellan tänderna, som grävde rötter så naglarna blödde, som tände eldar för att värma sin omgivning, som steg upp med solen bara för att känna den där känslan av ro i kroppen........total symbios med naturen.
Så känner jag mig när jag är ute i naturen. Idag t ex när vi rodde ut till bastuflotten och diset låg över grantopparna. En rovfågel svävade runt runt ovanför oss och himlen var täckt av diffusa moln. Inte en enda människa i sikte förutom vi fyra i båten. Då. Då kände jag mig verkligen som en urkvinna.
Jag skulle LÄTT kunna ha bott i Lappland och varit same om det bara inte hade varit så satans kallt där.
Det får mig att fundera på hur man egentligen lever. Jag kan verkligen förstå mig på den där snubben som bosatte sig ute på en norsk udde, helt jävla ensam i ett halvår. Själv skulle jag nog få lappsjuka, jag behöver verkligen en jämn balans och möjligheten att välja, men ändå. Hela grejen måste ju ha varit skithäftig att uppleva!
Som ni kanske förstår är jag just nu i Kälen, paradiset på jorden. Det finns ingen annan plats i världen som kan få mig att känna mig hel och oövervinnerlig. Här kan jag samla kraft, här är jag on top of the world. Här föds mina lysande idéer om framtiden, de som skjuts undan när jag kommer ut i den hårda verkligheten. Därför kära vänner, är det här min tillflyktsort när jag känner att det är lite för mycket av den verkliga världen. Då jag vill känna mig oövervinnerlig. On top of the world.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar