Sorg och glädje på samma dag

Jag ska ta det här från början, slutet på min helg och början på denna fantastiska vecka.
Först och främst fick vi veta en superrolig grej, jag vet inte om jag får skriva det här än så jag avvaktar tills jag har frågat. För att fira detta drog vi på bio igårkväll. Det var vansinnigt länge sen jag var på bio så det kändes lite annorlunda. Lite tråkigt var det ju att Arne satt och knaprade på hasselnötschokladgodisar och jag sippade på en cola light. Naturligtvis blev jag vrålkissnödig av detta så en stor del av filmen gick åt till att fokusera på att INTE släppa ut det i biostolen.

Filmen var riktigt bra tycker jag, Knight and day med Tom Cruise och Cameron Diaz. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta ställning till Mr Cruise. Han är en överjävligt bra skådis, finns det NÅN film han gjort som varit riktigt dålig? Han vågar testa lite olika roller och jag tycker bäst om dem han gör med en viss självironi och humor med lite sting i.
Däremot vet jag inte vad jag ska tro om hans privata liv. Är han en maniac eller ej liksom? Skit detsamma, igår gav han mig ett par trevliga timmar. Diaz är ju också en pärla, sjukt vacker på ett så förbannat avundsvärt och enkelt sätt att man nästan blir lite förbannad :)

Nu till dagens sorgligheter.
Efter att ha vaknat strax efter sex, förvirrat hoppat upp ur sängen, stått vid sängkanten och kliat mig i huvudet undrandes varför i helvete jag inte ställde klockan i morse och jag då hör från Arne: Vafan håller du PÅ med, du ska väl inte upp NU??
Nä det skulle jag ju inte så jag hoppade i säng igen. Vaknade, nej tvingade mig upp halv nio för att dra på en löptur. Fattar inte om det verkligen är värmen som gör att jag känner mig så tung, otränad och slö eller om jag actually ÄR allt det där, men det kändes inte sådär lätt och fluffigt som jag hade önskat.

Väl hemma ser jag något ligga vid postlådorna. EN KATT! IZZYZ KOMPIS!!!!! Helt stilla, verkar inte alls skadad utan som att den bara sover. Det var inte alls någon trevlig uppgift att berätta det för grannarna. Mannen i huset följde med och såg så det verkligen var deras katt och det var det. Smågrabbarna tänkte följa med och se om de såg deras katt, de förstod ju inte vad som hade hänt stackarna.
FYY!!! HATAR verkligen när djur far illa på något sätt, då blöder mitt hjärta. Det var ju dock "tur" att de fick igen den, de hade ju kunnat leta och aldrig hittat den om den blivit överkörd någon annanstans.

När Izzy kom hem fick hon blötmat, sån där som hon är alldeles tokig i och skulle kunna jama sig ur skinnet för. Hoppas hon aldrig aldrig dör på något annat sätt än att åldern tar ut sin rätt.

Ska jag kanske avsluta med något som värmer i hjärtat?
Läste i AFTONBLADET om detta par som hållit ihop i SJUTTIOSJU år! Herrejösses, jag och Arne har varit tillsammans i snart åtta år och tycker att det är rätt länge. Deras råd till de som vill lyckas lika bra är:
"Kom bra överens, ät bra, träna, undvik cigaretter och ta en liten whisky varje kväll."
As simple as that liksom :) Ibland måste man se till de små små sakerna och vårda dem ömt. Precis en sådan bild som det är på dem i tidningen vill jag också ha på oss när vi blir gamla. Vi ska sitta där som två pensionärer och tycka att livet har varit rätt bra ändå. Mitt emot oss ska bror och Therése sitta. Brorsan ska kommentera så fort vi säger något galet, jag ska tjata om att vi borde ta en promenad, Arne ska tuta fram någon ton ur munspelet och Therése ska svettas med knyppeltrådar och grejer till någon beställning på servettringar eller dyligt. DET ska bli vår ålderdom :)