Jag försöker sortera allt, lägga det i små imaginary-plastfickor med olika färger så att jag lättare ska kunna hitta, knyta samman och slutföra. Hur det går i verkligenheten? Ja vad tror ni själva haha?
Oftast så tror jag att det är bra att jag funderar och analyserar, men ibland så önskar jag att jag kunde stänga av detta ständiga brus som tjuter, sparkar och ålar sig fram tills jag bara inte kan ignorera det. Det kan omöjligt vara bra att fundera på saker som inte kan få något svar, det säger sig lite självt va?
Å andra sidan blir det lite som en själarensning. Jag gräver längre och längre in i mig själv tills jag inte får upp något mer på spaden. Då försöker jag igen. Lite till. Till slut är jag färdig. Jag fattar att det inte finns något mer att titta på. Jag vänder mig om och tar en titt på högen jag samlat ihop, skakar lätt på huvudet, ler lite för mig själv och inser att jag varit ute och cyklat igen på egen hand. Spaden kastas i gräset och jag vandrar därifrån med stora kliv.
Efter det är jag lite renare, lite lättare. Som ett miljövänligt Lätta-paket liksom! :) Då är jag tömd på skit och redo att ta emot igen, både fina och fula intryck. Round and round it goes halleluja för det!
Ibland driver jag lite med mig själv också. Jag tänker en tanke, vinklar den åt ett håll, spinner vidare på den tills jag bildat mig en uppfattning om att "joo så här är det nog". Sen tvärnitar jag. Börjar om. Ny infallsvinkel, nytt avslut. Funkar skitbra att föra det resonemanget med mig själv ibland då det hjälper att inse att ibland är man bra jävla dum med sig själv. Testa själva får ni se!
Fast ibland måste jag ta hjälp för att plocka upp verkligheten. Då har jag fantastiska människor i min närhet som kavlar upp ärmarna, hugger tag i spaden och gräver ned den där skithögen. De rätar upp det här lutande tornet i Pisa och gör mig lika snygg som Eifeltornet är maffigt. Sägs det, jag har ju själv aldrig sett det med egna ögon. Än.
Jag är oerhört glad att dessa människor finns. De är som små gnuttar, vita, mysiga och som är omöjliga att inte tycka om. That´s what keeps me sane. A little bit of this, and a little bit of that liksom. Plain and simple.
Har sagt det förut men.....
....ni vet vilka ni är och ni är ovärderliga!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar