Ny utmaning?

Sitter och bläddrar mellan min bloggsida och en annan sida som lockar grymt mycket. Det är något som jag aldrig har hört talas om förut, alltså inte just det företaget, men det verkar onekligen intressant. Jag lovar att berätta vad det är snaaaart, så snart jag har bestämt mig, men innan jag gör det...my lips are sealed. Kanske fegar jag ur och då, ja då berättar jag ju ändå vad det var jag funderade på haha, men jag suger på den påskgodisen en liten stund till.

Snart ska kaffet puttra igång. Har varit ute på en härlig löptur direkt efter jobbet. Härlig och härlig, jo det var den ändå trots min stela kropp. Gårdagens crossfit-pass var gryyyymt effektivt och galet skoj!! Såg ut som sådant:

5 pull-ups
10 armhävningar
15 squats (knäböj)

Varje minut startar en ny omgång vilket innebär att ju snabbare man avslutar rundan desto längre vila. Så många rundor man orkar, dock som längst 30 min. Jo tjena! SATAN vad jobbigt det var!! Jag "fuskade" ju också genom att få hjälp med mina pull-ups då jag inte orkade göra fem egna efter typ 5-6 rundor. Summa sumarum så vann jag på mina 20 min men jag kan inte riktigt ta åt mig äran just på grund av att jag fick hjälp. Någon gång ska jag fixa det helt på egen hand, det är målet!!

Min bästa egenskap vad gällande detta är att jag är sjukt tjurig. Har jag en uppgift framför mig ska den fullföljas, jag kan liksom bara inte lyssna på kroppen som skriker "SLUUTAAAAAAA FÖR HELVETE SLUUUTAAA" utan jag försöker koppla bort och istället tänka "Jobbet ska göras så gör det!" Sen att göra det tillsammans med någon gör det ju så mycket roligare! Att kämpa skiten ur sig tillsammans med någon annan, kunna diskutera, berömma, och garva åt det efteråt är viktigt har jag nu märkt.
Imorgon är en ny dag med nytt pass. Få se hur kroppen mår efter det. Trodde jag hade klarat mig galant tills jag skulle ta trapporna från plan 1-13 i en av anläggningarna idag.........när jag kom upp insåg jag att så var inte fallet. God damn it vad slut jag var efter det!

Har haft en kanondag på jobbet också. Älskar verkligen att fundera över saker, ofta känner jag mig rätt ensam om att vända och vrida på saker tills de blir helt twistade i min hjärna och det känns som om jag aldrig ska hitta ut. Därför blir jag så överraskat glad när någon annan gör detsamma. Idag var en sån dag, let´s get back to that right? :)

Hade en vän för länge sen. Vi satt ofta i hans hus och funderade på en massa olika saker. Det var så skönt att bara sitta där med en kopp kaffe och prata prata tills man märkte att "shit nu har solen gått ned" men det gör liksom ingenting. Vi kände oss smartast i världen haha, ingen idé eller iakttagelse var för skum, tror vi analyserade ihjäl det mesta. Människor var ett favoritämne. Varför vi gör som vi gör, är som vi är och reagerar som vi gör. Mycket intressant och igenkännande.
Jag saknar verkligen de stunderna. Där allting är möjligt, man är odödlig och det är rätt skönt att se saker i svartvitt. Men som alltid kommer livet ifatt, någon annan tar mer plats och så vips en dag så sitter man där och undrar varför man inte längre kan telefonnumret utantill och såna grejer. Vissa människor gör verkligen intryck och färgar ens liv för all framtid, det spelar ingen roll om det så var för en timme, vecka eller år. Man kan välja att se det som ett nederlag, att de inte längre finns kvar på samma sätt. Jag väljer att se det som en förmån, att man får spara ett fint minne för evigt.

Nu ska jag sluta fundera på det, fixa kaffe och fundera över min utmaning :)
Peace out!