torsdag 22 mars 2012

Relationsmonolog


Nu har jag tänkt igen. Jag har varit ute på en långpromenad och när jag promenerar så tänker jag. En massa!
Förra helgen hörde jag en kommentar som inte alls är ovanlig, tvärtom, men jag började liksom haka upp mig på den och nu är det dags för mina funderingar att släppa loss. Kommentaren lyder som följande:

"Nu får du skäll när du kommer hem."

Personen som fällde kommentaren är ingen idiot på något sätt, heller inte unik på det sätt att sådana kommentarer inte kommer från någon annan. Jag är väl inte bättre själv, hur många gånger slinter inte tungan och man säger sådana idiotiska saker som "Han får väl inte för tjejen". Det är fan nästan så jag vill spöa mig själv när jag kommer på mig med sådana snedsteppningar.

Det jag blir mer och mer förbannad på och upprörd över, är SÄTTET vi verkar se på förhållanden. Om det nu är så att vi tjejer är riktiga småjävliga häxor som utstuderat går all in för att göra livet så miserabelt och surt för de "stackars" grabbar som sitter fast i våra klor........VEM ÄR DET SOM ÄR DUMMAST DÅ LIKSOM??????!!!!! Är det så grabbar uppfattar sina flickvänner eller fruar kan man ju undra varför i helvete de fortfarande är ihop?!

Jag har för mig att ett förhållande ska berika ens liv, att man ska komplettera varann, stötta, peppa och när det blåser så hårt att man knappt kan hålla sig fast i båten för vågorna slår vilt, ska den andre kunna finnas där som en stöttepelare, en fyr i natten. Kind of. Fast å andra sidan, om man uppfattar sin partner på det sätt som vissa verkar göra, så kan det väl hjälpa om de är så kalla att de fryser vattnet till is.....då stormar det ju åtminstone inte.....

Så vad vet jag, en skogens tös från Kälen?
Kanske inte mycket men jag vet i alla fall vad jag vill och vad jag hoppas att jag är. Jag skulle bli jävligt ledsen ifall jag skulle anses som en bidragande orsak till att, när min finaste finaste åker bort ifrån mig, skulle bli så satans själaglad att bli fri mig för en helg att han totalt tiltar och inte vet hur han ska bära sig åt för att någonsin kunna ha sådär kul igen. Jag vet inte, så tänker jag i alla fall.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar