Idag dissar jag mest av allt att HammarbyHÖJDEN verkligen ger skäl för sitt namn. Efter att ha sovit ut hela helgen så kändes stegen ganska lätta på hemvägen trots regn och rusk. Tills jag kom till dessa satans uppförbackar.......som jag annars gärna brukar välkomna med öppna armar. Ju brantare desto bättre träning liksom. Fast nu är det inte kul. Inte alls faktiskt.
Dissar också min egen spegelbild. Fick nämligen den oerhört klädsamma och minimala bikinin som jag ska ha på mig när jag tävlar.......HOLY CRAP AND O.H M.Y G.O.D!!!!! Ska jag verkligen, alltså VERKLIGEN, ge mig ut på en SCEN i denna skapelse??!!! Måste vara det mesta någon betalat för så lite......missförstå mig rätt nu. Lina som har sytt den har gjort ett superbt jobb, det är mer det som ska vara I den som misstämmer. Jaja, jag må vara självkritisk och nu har jag gett mig in i detta så bring it on bara!
Dissar också alla förbannade matreklamer som manglas ut i radion hela förbannade tiden. Det är inte det att jag är speciellt sugen på just en flottig hamburgare eller en glass från Donken. Det är mer att det stör mig något så fruktansvärt att man aldrig, aldrig, hör "Idag kan ni köpa en fantastiskt svalkande keso/kvarg-smoothie fylld med exotiska frukter och nötter". Aldrig alltså! Vi manipuleras ständigt och jämt, och aldrig till det bättre, och det gör mig förbannad!
Det var mina dissningar det. Ska jag hissa något också? Måste jag det? Är det så den här leken funkar?
Hmm...i så fall hissar jag denna fantastiska helg som just har passerat! Det har varit den överlägset bästa helg på hela det här året. Jag har fått sol, sömn, ledighet, och allt detta tillsammans med den jag tycker mest om i hela världen. DET är en fet hissning som heter duga det och då räcker det med den!
Det här med att deffa hörni.....
Jag vet inte om jag tänker rekommendera det till någon. Visst har jag fuskat, visst har jag kunnat göra det bättre. Jag har inte varit hardcore och ätit samma samma mat dag ut och dag in, jag har valt att lägga in lite variation för att inte karva loss tungan och steka den i smör.
Men det är ändå sjukt jobbigt psykiskt. Och fysiskt också för den delen, fast det blir dubbelt upp på det psykiska planet då jag först inte kan äta det jag vill, när jag vill, men även för att jag inte orkar fysiskt och då påverkas jag psykiskt också av det. Om ni hajar och hänger med.
Det är inte roligt när man går och går och man är rädd för att det ska bli rött vid övergångsställena, för om man stannar är det inte att ge sig fan på att man orkar vidare. Allvarligt alltså. Man biter ihop, riktar blicken mot någonstans långtbort, kopplar bort att kroppen inte vill och att musklerna protesterar. Och så går man. För att man måste.
Det är inte roligt när minsta skitsak blir svinjobbig och ingen fattar varför man reagerar så förbannat löjligt. Vilket det också är, eftersom det finns miljoner saker som är hundra gånger värre plus att man valt skiten själv. Men ändå......det är jobbigt likt förbannat!
JA nu har jag gnällt igen. Så nu tänker jag sluta med det, och lägga mig i soffan bredvid finaste finast. Snart nappflaskan med proteindrinken och sen sängen. För att kliva upp snart igen. Och gå......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar