It´s all about attitude!

Och vilken schizofren jävla attityd DET är!

Idag var en sån dag när allt bara kändes mer eller mindre skit. Grinig för att jag måste kliva upp i ottan för att hinna morgonpromenera, grinig för att jag är hungrig, grinig för att jag inte orkar göra det jag måste på jobbet, grinig för att jag inte hinner annat än träna och jobba, grinig för att det inte ens är roligt att vara social eftersom det ÄR INTE kul att sitta på en uteservering och sippa på ett glas Loka no matter what vem som helst försöker tuta i en, grinig för att jag inte har kontroll över de kommande veckorna, hur ska jag hinna träna allt jag måste träna och plugga allt jag måste plugga och herreguuuud hur hur huuuur ska allt gååååååååå??!!!!

Det blev liksom inte bättre av att jag skulle på en sån där cellprovskontroll och, när jag kommer fram glad i hågen att jag "åtminstone ska få träffa en kvinnlig läkare", visserligen får göra det......OCH hennes adept till läkarstudent som är kines och heter något i stil med Chaoung Doung. (Nä han hette inte så riktigt men på ett ungefär.....tur att han inte hette Thung Phung för då hade jag nog måsta kostat på mig ett flin haha!) Så idag har jag haft en kines mellan benen som med mikroskop studerat mitt underlivs insida.....sweet va?! Onödig information såhär i efterhand kan man tycka, men nu vet ni i alla fall hur jag har spenderat delar av min eftermiddag.

Den kvinnliga läkaren var väldigt faschinerad av min brist på underhudsfett och klämde mig på benen och sa att "Din kropp tycker inte att du duger som mor.....än......så du får nog äta upp dig ett par kilo."

Höhö, underlig eftermiddag kan man säga...Hon var i alla fall fantastisk på alla sätt och vis och duktig på att förklara allt så I salute her for that!!

Japp, ni hajar va?

Sen går jag och tränar och trampar på den förbannade trappmaskinen som är så tråkig att jag, varje gång, allvarligt funderar på att såga av benen vid knäskålarna så att jag ska slippa trampa mer. OCH! MEN!

När jag är på väg hem lyckas jag liksom vända alla tankar, sortera och manipulera fram någon slags kämparanda som gör allt så mycket lättare. Det är ju bara 3,5 veckor kvar, jag har valt detta själv, det måste ju gå att bita ihop de sista sketna veckorna trots att jag kommer vara trött på alla möjliga sätt man kan tänka sig. Jag ska även göra något som är roligt, något som är för min egen skull, och hur fan ska jag då kunna gnälla över det??

It´s all about attitude, really.....och idag lyckades jag vända min på rätt köl. En klapp på axeln till mig själv och en kopp kaffe på det så är kvällen räddad!