Walking in the sky

Sundsvalls kanske finaste dag hittills och vad gör denna tös DÅ? Drar på mig stålhättedoserna och get down to business på jobbet. Känns som det går bra ändå, bara nååågra dagar kvar till två veckors ledighet. En ledighet som jag misstänker kommer handla mycket om kroppens anatomi, hur vi ska göda den på bästa sätt och träna för great results. Tjaaa inte fy skam när jag tänker efter:) Ska även hinna med att mysa i solen och utnyttja varje ledig stund till att leva i nuet och bara vara. Me and my honey oh yeah!

Idag tog jag min näst sista promenad innan tävlingen, dagen till ära med Michael Jackson i lurarna. "She's so dangerous".....well jag kan iaf försöka TÄNKA mig in situationen, right? :)

Tog en bild som ni ser nedan (Finns det för övrigt ingen funktion som gör, att när man bloggar via mobilen, ändå kan flytta runt bilderna så att de slipper hamna längst ned och huller om buller? Någon som vet?) som representerar rätt bra det jag känner just nu. Finishline, den gröna milen fast på ett positivt sätt, slutspurten, U name it. Kan liksom inte göra något mer nu. Tog en titt på mig själv igår och insåg att jo fan, det finns grejer kvar att justera men vafan. Jag ska ändå vara stolt över det jag åstadkommit!

Tänkte på en grej igår. Läste en av de andra deltagarnas blogg. Måste säga att det skiljer sig gravt mycket, synsättet eller iaf hur vägen fram till Tammerpokalen har varit, för
mig kontra många andra. Det är mycket "det här är så roligt att jag nästan kissar på mig av glädje"- känslor, och verkligen en livsstil för vissa. Det är ju kanonbra ifall de mår bra, är stolta osv, vilket är helt i sin rätt för det är fanimej ingen dans på rosor! Det är där jag får en liten hung-up, och blir lite fundersam. Kanske det är så en del ser det ändå? En dans på rosor där jag har trampat vatten i gyttja och ibland rånat kliva ned på en murken bräda full i spik som legat gömd i geggan? Okej förstå mig rätt. Jag har varit fascinerad över vilka verktyg det finns för att förändra sin kropp, men jag anser fortfarande att det måste finnas bättre sätt att göra det på. Jag vill ha en frisk, stark, vältränad och slimmad kropp OCH kunna äta och ha energin till att träna fram den. Tycker ärligt talat det är helt värdelöst att utåt sett se ut som en riktig hurtbulle men invändigt känna mig som en urvriden disktrasa. Where's the fun in that liksom??

Det är en form av konst, I get it. Men när tavlan är fylld med färg och det inte finns mer plats för några ytterligare penseldrag, ja då får man börja om eller sudda ut. Och sudda ut antar jag händer rätt ofta i den mening att formen oftast tappas rätt fort när man får börja äta igen och målet är uppnått. Så kommer det garanterat bli för mig.

Så hur ska jag stoppa det då?
Att uppnå målet utan att ha satt ett nytt känns som fara nummer ett. Så mitt nästa mål blir att hitta min kropps balans mellan mat, träning och allmänt välbefinnande. Det är inte så enkelt som man kanske kan tro. Det räcker inte med att följa en given linje, utdragen från något tidningsurklipp. Nej vi är alla olika, med olika förutsättningar, mål och balanser och det här är jäkligt fascinerande tycker jag!! Kroppen är så oerhört komplex och ju mer jag läser om den, desto mer tacksam blir jag för min egen. Att den faktiskt snurrar på och fungerar. Varje dag, i stort sett, ger den mig det jag vill. Mäktigt!! Så det minsta jag kan göra är väl att försöka serva den på bästa sätt tillbaka!