Undrar bara vad det är för snedvriden sadist som så slugt tänkt ut banan? Man börjar springa, man springer och springer. Skyltar med 10 km och 7 km seglar förbi och jag följer glatt spåret. Efter ett tag blir det mindre valbara spår och kvar är bara 10 km-skyltarna. Okej, ingen återvändo. Plötsligt flyter 10-km rundan ihop med 5 km. Ahaa nu närmar jag mig mål.....kan man ju TRO men ICKE!! Det går att skymta ängen, den satans ängen som är målet men ni ska inte tro att man kommer dit i första taget! Hell no, man springer och springer som en galning, runt runt och det känns som om målet aldrig kommer att komma. Ett tag funderade jag på om jag faktiskt hade lyckats börja om utan att se det haha! Men i mål kom jag och mina lungor svider fortfarande! 10 km är inte alltid bara 10 km, det beror helt på hur banan ser ut. Platt och flack, det klarar min kropp av att mala på i rätt bra tempo, men så fort det blir backar då vill den checka ut!
Fast nu är det rätt sweet att stoppa i mig lite lunch och börja tänka på att ta mig till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar