Något jag bittert har fått lära mig är vikten av kommunikation. Både i privatlivet mellan partner/vänner/familj, men även i arbetslivet. Allt blir så mycket lättare när man slipper gissa sig till vad någon annan menar, varför denne beter sig så eller säger så. Ofta finns det en enkel förklaring och jag vägrar liksom att tro att människor är rakt igenom onda.
Jag har varit riktigt usel på den fronten, men jag har även tagit till mig av de konsekvenser sådant kan ge. Visst kan det vara väldigt svårt ibland att uttrycka sina känslor, speciellt när man själv inte riktigt vet varför man känner som man gör. Ändå tycker jag att det är så mycket bättre att köra med öppna kort.
Så jag pratar.
Jag öser ur, hink på hink, från den djupaste brunn. Jag frågar, funderar, ställer nya frågor, frågar om och fortsätter ösa.
För mig är det viktigt. Jag hatar känslan av ovisshet. Jag funderar på så vansinnigt många saker, samtidigt och hela tiden, så jag orkar inte lägga ned mer energi på att undra över sådant som jag faktiskt kan få svar på.
Jag önskar alla kunde göra detsamma. Så är det tyvärr inte riktigt har jag märkt. Det senaste året har väl aldrig så många haft så lite att säga om så mycket. Fast att ni har funderingar, det fattar jag väl. Nya val, nya beslut, och jag om någon vet att det kan vara väldigt svårt att ta ställning hur man ska agera.
Fråga!
Jag ber er, fråga! Jag begär inte att ni ska veta vad som är bra för mig, ibland är det viktigast att det är bra för er, men om ni är tveksamma på hur ni ska agera, snälla fråga. Jag blir inte arg eller upprörd, jag kommer snarare att bli glad över att ni bryr er såpass att ni vågar fråga.
Det finns såklart de som inte vill heller, de som skiter i vilket. Det är okej det med, även om det inte känns bra förstås. Men om det är så det känns så vore jag tacksam ifall jag fick veta det också, istället för att ni ler och tycker att allt är "kjempegott" eller vad fan det heter på norska.
Så, don't be a stranger, feel free to dig in!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar