Mindtrick

Det är otroligt vilken betydelse hjärnan och ens egna tankar har. Genom att fokusera på olika saker kan man styra sitt egna välbefinnande och "lura" kroppen att tro något som i själva verket inte alls är sant.

Som igår till exempel. Efter att ha jobbat natt satte jag mig direkt på tåget till Stockholm för Julgalan kallade och var ska sleven vara om inte i grytan? ;) Eller rättare sagt, jag fick äran att vara bihang när Gunnars jobb hade julfest.

Anyway.
Jag var GANSKA trött när jag lallade på tåget. Kände mig oerhört social när jag drog huvan över ansiktet och försökte inta en hyfsad avslappnad position med kroppen. Skulle få vilken hållningsexpert att rysa av förskräckelse, vilket även min kropp gjorde på slutet.

Första misstaget var att glömma hörlurarna i väskan, den väska som jag hade slängt upp på hyllan ovanför mig. Tänkte att äh, jag ska ju ändå bara sova så jag behöver dem inte. Andra misstaget...
Tredje misstaget var hela familjen HÖGLJUDD som så vackert valt platserna bakom mig. Jo jag är ett fan av konspirationsteorier så jag är övertygad om att de bergis väntat tills JAG bokat biljett för att sedan kunna välja plats bara för att jävlas med mig. Absolut.

De valde att titta på något program på datorn där det tydligen krävdes att människan som pratade, vilket denne gjorde KONSTANT och HELA TIDEN, var tvungen att göra det väldigt HÖGT och INTENSIVT för att de som tittade och lyssnade skulle förstå budskapet. Utan någon som helst insikt att resten av tåget förmodligen inte var ett dugg intresserad av det de tittade på. Språket var för övrigt helt obegripligt så...whatever!
Önskade att jag hade haft hörlurarna i handen, då hade jag sträckt bak dem och undrat ifall de velat låna. Men en snabb titt på den feta tanten bredvid mig sa mig att låta saken bero. Önskade också för en stund att jag inte varit så jävla svensk. Lam, lagom och rädd att störa. Jag önskade att jag för en stund var som mina bakomvarande grannar. Vräkig liksom.
De var inte bara överjävliga, familjen alltså. De hade ett litet barn som uppförde sig exemplariskt så hej och hurra för det!

Det var någonstans i Uppsala som jag drog huvan från ansiktet och gav upp. Då hade jag nog vandrat i och ur sömnens rike som en fyllbult på thinner....well don't ask! Fick dock annat att fokusera på. En sjuuuukt intressant diskussion mellan en tjej i den åldern fontanellen inte riktigt växt ihop än, och någon likasinnad i andra ändan. Jag vet, de rår inte för det och jag var likadan själv, så på ett sätt var det smått roande att lyssna. Man inser liksom hur små problem de egentligen har, det är bara att de inte inser det just för tillfället.
Så nu vet jag exakt hur många olika sätt en kille tydligen kan titta på en bild på Facebook, hur många olika ordval som finns för att beskriva bilden han måste ha sett och hur många slutsatser tjejen som talade kan dra utifrån detta. Spännande!

Väl framme blev jag upplockad redan på station och slapp alltså släpa min förvirrade kropp genom tunnelbanesystemet. Lovely!! Eftersom det här kommer hamna på Facebook ska jag även passa på att skryta om att jag fick maten serverad i form av en lyxig omelett medan jag själv låg på soffan och trynade.

När jag sovit i två timmar var jag näranog återställd. En dusch och battle of the year med håret senare, var jag redo för...ja jag visste det inte då men det skulle bli en av de mest fantastiska kvällar på länge. Återkommer om detta lite senare!! För er som har orkat läsa ända hit alltså haha!