.....för jag VET att jag lovade att lägga in kort från helgen men jag kom på en tanke som jag genast måste ventilera innan den försvinner. Det är fanimej otroligt att man kan segla fram i livet och helt plötsligt komma på en revolutionerande upptäckt om sig själv. Gör ni det någon gång?
Jag tänker ju och funderar konstant, det är ett under att inget har brunnit för länge sen, eller det kanske det har men jag vet bara inte om det!? I alla fall......det jag har kommit på är att jag har alldeles för lätt för att bli uttråkad!
Jag har inga som helst problem att ligga blockstilla i en hängmatta en hel vecka och bara lyssna på vågornas kluckande och vindens sus. Det jag däremot har stora problem är när något inte får ett slut utan ser ut att fortsätta i all oändlighet UTAN någon möjlighet att förändras at all. Då får jag som lite panik. Den där paniken kanske inte märks på en gång. Den smyger sakta längs gatorna, kryper upp längs ryggraden och sen KABAM slår den till som en fläskläpp en kall vinternatt.
Jag vet inte egentligen om det här är ett problem eller om det bara är så jag är. Så EN DEL är? Jag vägrar liksom tro att jag är helt ensam om att tycka såhär. Jag har svårt att se saker som bestående. Nu behöver det inte vara sådär jättemärkvärdiga saker hela tiden. Jag menar bara att jag eftersträvar variation, stimulation och får jag inte det blir jag uttråkad. Då börjar mina tankar galoppera och jag bara måste göra något åt situationen innan jag exploderar. Ofta kan det ju vara bra för mig. Det har ju lett till en massa bra val i livet, som mitt jobb till exempel. Visst blir jag uttråkad även där men vill jag så kan jag faktiskt söka uppgifter som gör mig bättre, mer kunnig osv.
Fast visst lessnar jag. Då kommer nya små tankar spirande om att detta kanske inte var något för mig. Jag kanske var ämnad för något helt annat. Varför pluggade jag inte journalistlinjen, jag som gillar att skriva? Kanske ska jag ta lite kurser och försöka plocka ihop till en utbildning? Eller det här med träning och hälsa. Om jag nu är så intresserad, varför inte göra slag i saken, förena nytta med nöje och skaffa lite kött på benen inom det området?
Sådär mal det på. Jag är ju Våg och vi behöver lite av allt, lika mycket av allt för att känna oss stabila. Sån är nog jag i alla fall i allra högsta grad. När jämvikten störs rusar jag över till andra sidan för att kompensera. Vågen tippar över, hamnar i obalans och jag tvärvänder och rusar åt andra hållet igen. Allt för att skapa jämvikt......
NU ska jag banne mig ta tag i mig själv och visa er lite bilder från helgen som var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar