fredag 20 maj 2011

Let the sunshine in

Studsade upp som tuppen 07:00, drog på mig löparpjucksen och satte fart. Pinnarna pinnade på i ett rasande tempo, jag var pigg, fräsch och jävligt het i min fina märkesrika dress. Håret låg alldeles sådär perfekt bort från ansiktet och solen kastade små guldstänk över min redan lysande gloria. Eterhand saktade jag icke ned på tempot, no no, snarare tvärtom. Svetten bildade en sexig hinna över min brunbrända modellkropp och pepsodentleendet bländade alla mötande såpass att vissa faktiskt körde ned i diket. Många nickade glatt i takt till mina steg, ja till och med fåglarna följde min färd med små hurrarkvitter och söta krumsprång i luften.
Hittade ett rådjurskid som tappat sin mamma längs vägen. Hjälpte denne att hitta henne. Som tack fick jag en åktur över bäcken så mina nyinköpta superdojor slapp bli blöta.
Väl hemma slog kaffebryggaren igång sig själv och gröten puttrade redan på spisen. Någon hade under natten mirakulöst tvättat bort all pollen från altan och utemöblerna samt monterat upp en jävligt fet hängmatta så allt jag behövde göra var att förse mig och sedan förpassa mig till hängmattan. Solen har lovat att lysa hela långa dagen.

Sanningen?

Jag vaknade förvisso 07:00, ruskigt pigg. Drog på mig löparpjucksen samt min sönderslitna löpardress från Stadium och begav mig ut. Benen var lite som pinnar, lite som stockar men solen sken och glad var jag. Fem plusgrader ute, jag tog en jacka. Vad jag inte tänkte på var att det kanske var 15 minst i solen varpå min jacka var totalt jävla onödig. Tog av mig den och knöt den runt midjan. Där ville den inte stanna utan korvade sig runt runt min midja som en extacy-hög ravetonåring på speed. Mötte en matte med en hund. En rottweiler. Den RUSADE mot mig, morrade och skällde. Jaha, vad gör jag nu? Satte mig lugnt ned, tänkte Crocodile Dundee, och pratade lugnt med den. Tack och lov var den skitsnäll.
Sprang vidare. Fastnade med ena foten i ett gyttjebad. Sweet! Får i alla fall en fin vy att springa längs, sjön.
Hann halvvägs och funderade på om jag inte skulle ta och se mig om efter någon som kunde skjutsa mig resten av vägen. Är det åtminstone ingen som kan ringa mig så jag slipper springa? Nä! Bet ihop och kuskade vidare. Ingen motvind vilket var ett sjukt plus!
Väl hemma fick jag ta en kalldusch då vi inte hade något varmvatten. Kokade min egen gröt och mitt eget kaffe. Satte mig ute och....ja det var rätt skönt det med :)

1 kommentar:

  1. Ha ha klockrent gumman ;D En vanlig dag med dig helt enkelt. En solskenshistoria utan dess like med små små hinder på vägen, hihi. Löv u darling! Puss puss

    SvaraRadera