98% av min tid är jag glad. Det är de där 2% som jag verkligen måste arbeta med. Det är då jag exploderar, till största del för skitsaker men naturligtvis även för saker som verkligen är befogade.
Det här med snön har jag stora problem med. Jag försööööööker verkligen att tänka positivt, men det är fan så svårt när allt jag ser är vitt, vitt, vitt och det S.L.U.T.A.R A.L.D.R.I.G. komma ned från himlen som också den är....VIT!
När det känns som allra jävligast plockar jag fram tanken: "Men jag KAN ju faktiskt vara ute och skotta undan den SJÄLV. Jag är inte förlamad eller tillknycklad på något vis."
Den tanken får mig faktiskt på rätt köl....i ungefär två sekunder. Sen har jag ramlat, fått snö innanför byxorna eller vantarna, klivit igenom snön så byxorna hasat upp och jag fått snön i stöveln........och då orkar jag inte mer! Igen.
Jag vet inte hur många gånger jag har kastat snölassen idag, eller hur många av Matfors med omnejd hört mig vråla till förbannelse. Snön har jag helt sonika skyfflat rakt ut i vägen. Nu har jag ju inte samvete att lämna den direkt sådär mitt i då grannarna behöver vägen för att ta sig till sitt garage. Ringde faktiskt han som skottar här och undrade om han tänkte ploga upp lite mer än den där kostigen som någon, tydligen inte han själv, lyckats få upp under förmiddagen. Fel att göra det RIKTIGT på en gång??
Försöker få in bilder från helgens partaj men antingen vill Picasa inte göra som jag vill eller så har jag fullständigt glömt bort hur fan man gör för in på bloggen kommer de INTE! Jag försöker igen och igen och igen tills skiten sitter fastklistrad här.
BE AWARE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar