torsdag 18 november 2010

Fitness 5-träning

Hej alla glada!
Äntligen har jag jobbat klart nätterna, druckit en skrämmande mängd kaffe och knaprat hårdbrödmacka så nu börjar jag känna mig på banan igen.

Igår tränade jag för första gången med min coach inför Fitness 5. Eftersom det var första gången så hade vi ju inga föregående resultat att klå så det var bara att bita ihop och göra så många reps han tyckte var acceptabelt :) Dessutom hade jag ju ingen direkt prestationsångest just på grund av detta så jag litar på att det var hyfsade resultat, precis som han sa. För att vara FÖRSTA GÅNGEN alltså. Jag kommer verkligen inte att nöja mig med något ens i närheten på uttagningen. I´m there to win and that´s it!

Resultaten blev följande:

Bänkpress: 35 kg x 16, 12
Bicepscurl: 18 kg x 20, 19
Benböj:      60 kg x 15, 15
Chins:         Kroppsvikt x 3 + 7 st hjälp, 2,5 + 7 st hjälp
Dips:           Kroppsvikt x 11, 10

Totalt gjorde jag 65 st reps på första omgången. För att ge er en liten hint så måste jag åtminstone göra 100-110 st för att kunna kvala vidare. På ett sätt känns det långt kvar, på ett annat inte. Jag har ju tid på mig så stressen kommer inte infinna sig än på ett tag. Däremot är jag fullt medveten om mina svagheter, vilket ni ser är chins, så där behövs en HEL DEL träning och jävlar anamma. Gjorde ju i och för sig en utveckling med 300% sen förra gången då vi bara gick igenom övningarna. Då klarade jag bara EN och nu TRE så det finns hopp!

Känns dock som att jag endast har en rolig resa framför mig. Jag har världens bästa coach och hur ska det gå kunna gå fel? Förutsatt att jag inte drar på mig några skador eller blir sjuk vill säga.
Han pushar mig bra och det ska bli skitkul att köra fler pass med honom framöver. Har ju aldrig riktigt kört tills jag är helt slut, förutom när jag tränar ben kanske, så det ska bli intressant att se och känna hur kroppen reagerar på det.
Jag känner att han alltid är med och att jag alltid kan ringa för att be om råd och tips och det känns jätteskönt! Helt plötsligt känner jag mig inte så ensam längre.

Ska även få med Arne till gymmet sen. Han ska få hjälpa mig lite, passa, peppa och pusha :) Kanske kanske får jag honom till att skaffa ett gymkort när han är färdigutbildad! Synd bara att Helex är det dyraste stället att träna på. Lite konstigt tycker jag eftersom jag inte är helt säker på att standarden kan kompensera för priset. Tycker ofta att maskiner är sönder osv, men för övrigt så är det skönt att det är så stort och luftigt där. Känns sällan som att man tränar "på" någon annan.

Nu ska jag åka och hämta bilen på Volvo igen. De hade missat en lite grej, högst otippat va? De var lite snabbare denna gång. Lämnade den i morse och ska hämta den nu. Vet ju förstås inte om felet är avhjälpt men det märks nog snart!

måndag 15 november 2010

En älskad pappa


Släkten har varit på galej. Något av vad som hände då ser ni ovan :)
Main reason var att min, (eller vår för jag har ju faktiskt en älskad bror också,) älskade
pappa har fyllt 70 år.
Vi firade detta med en kväll på Norra berget.



Först vandrade vi till en mysig timmerkoja där en tjej som heter Ulrica berättade om hur det var förr i tiden när man högg timmer och allmänt hur det var att jobba i skogen då.
Hon bjöd även på kolbullar och kaffe.



Därefter åt vi middag i Vännagården.
Pappa envisades ju med att han INGET SKULLE HA på sin födelseda´och än mindre att detta skulle firas. Därför gjorde vi det hela lite skämtsamt genom att servera:



Förrätt: Sill, ägg och potatis
Varmrätt: Bräckt skinka med stekt ägg och stekt potatis, smör, bröd och sallad
Efterrätt: Kaffe med avec och en busstårta som världens bästa ANNA-KARIN på mitt jobb har knåpat ihop.



Till saken hör att VARJE GÅNG vi varit ute på semester eller över huvudtaget när pappa ska äta ute så har han ALLTID beställt just bräckt skinka.
Inte för att detta nu är direkt någon superfestmåltid men vi tyckte att det skulle vara lite roligt och lite "han" :)
Tårtan hann dessvärre sjunka ihop så den såg rätt krockad ut när det var dags att äta men dagen innan var den superfin.



Mycket surr, skratt och lite kryddiga inslag av humor som min bror levererade (finns tyvärr inte att skåda annat än i våra minnen) bjöds det på.
Pappa var himla nöjd och för att citera honom:
"Det här var då MYCKET BÄTTRE än nå jävla Jill Johnson!" :)
Vi hade ju först tänkt bjuda honom på Södra berget för att se just henne men det trodde inte mamma att han skulle gilla. Så därför ordnade vi detta i all enkelhet.
Pappa var nöjd och kvällen var lyckad så det är JAG gladast över!

torsdag 11 november 2010

Till alla som älskar snö snö och enbart snö

För alla er därute som bara VRÅLAR i ren Beatleshysteri över att snön äntligen har kommit......

Först av allt, missförstå mig inte nu. Jag ÄLSKAR det vita, fluffiga som bäddar in en tråkig höst som redan gått över i svartgrå sörja. Jag tycker att bland det mysigaste man kan göra är att åka skidor, skoter, pulka och alla sådana där vintersaker. Jag älskar att sedan gå in, dricka lite varm choklad med punch eller minttu, koka glögg, göra julgodis, känna pepparkaksdoften sippra fram genom ugnsluckan. Allt det DÄR har jag INGA som helst problem med.

MEN!

Ni som inte kan se en enda sketen baksida med detta snöfall bör testa på följande:

Köp ett hus. Gärna ett hus som inte ligger granne med Södermalm eller Haga eller någon annan central del dit traktorer och sådana tekniska prylar fortfarande tar sig.

Se sen till att det är en GRYM backe upp till huset och att vägen som ni ska åka på INTE hör till kommunens väg utan tillvägagångssättet för att få bort snön får ni lösa själva.

Kolla även upp att det är väldigt svårt ,ju mer det snöar, att hitta ett ställe att skyffla snön på.

SKOTTA!

När ni sedan går in och gör er redo för att åka iväg på jobbet, ta en funderare, what the fuck släpp lös och SLÅ VAD om, när han som ni betalar pengar till för att skotta faktiskt kommer att komma? Idag, imorgon eller tänker han vänta tills till våren?

Hoppas på turen att han kommer innan ni ska åka. Om han gör det, se till att ta en REJÄL sats redan från start eftersom han kommer lämna en snövall på en 40 cm alldeles ute vid garageuppfartens början.

Se även till att ni köpt en minimal men dock fyrhjulsdriven bil eftersom spåret han släpar upp med traktorn räcker till ungefär just det.

Sen gäller det till att plocka fram det positiva. Om ni tagit er över snövallen utan att fastna, put on a happy face och tänk: "Han HAR ju faktiskt skottat LITE."

Istället för att fundera på ifall det där var det enda han tänkte skotta, glöm den tanken. Han kommer säkert igen och tar mer noga. Eller inte.

När ni kommer hem, förbered er på en stor besvikelse, samt att ta på er storstövlarna, vantar och snölass. Det är ett krav ifall ni vill parkera på er egen uppfart. I annat fall, stanna bara bilen, kliv ur och skit i resten.

Kom ihåg att hädanefter, så länge det är snö, ransonera besöken av vänner och bekanta. De får helt enkelt inte plats att parkera där det är tänkt såvida ni inte enbart har hillbilliesvänner som kommer med skotern. Då kan ni ju bjuda hur många som helst för föret är ju PERFEKT!

Ja just ja, jag glömde även att berätta om vägen in till stan. Det är en väg som ingen nånsin i helvete kommer lägga ned några pengar på så OM och IFALL ni tar er ändå vägen in till civilisationen, BE HAPPY!
Alternativt köp en skoter, en sjujävla vidunder till jeep med alla extraextra du bara kan finna, eller FLYTTA!

Med det önskar jag er en trevlig dag ute i snön :)

tisdag 9 november 2010

Step up and be a woman

Har varit bra kaxig och klarat mig i tio år. Idag gick det inte längre. Lagens långa arm catches the sinners and so even today! Jag åkte dit så det sjöng om det! Hörde förvisso inga änglar men jag tror nästan att jag hörde hammarslagen då Satan fick mig under jorden.

MUGSHOT!


Det var nog UNGEFÄR SÅHÄR jag såg ut INNAN jag blev tagen för fortkörning! Efteråt önskade jag nog mest att jag hade stannat hemma idag, eller än bättre, att jag aldrig någonsin i mitt liv behövde köra bil igen!
Det sved kan jag säga, men det ska det ju göra.

"Hmmjaahaaa det gick lite fort det där."

No shit Sherlock! Hade du verkligen, jag menar VERKLIGEN, följt mitt trafikvett lite längre än för några sekunder hade nog lappen tagits i beslag, malts ned, kremerats och skickats i en av de där "black boxes" till något oigenkännligt ställe.
Jag kunde neka sa de. Svårt att se HUR bara. Eller VARFÖR?!  Nej nej, jag tar på mig det jag har gjort och försöker se det som ett wakeup-call. Lappen är fortfarande min min MIN och även fast jag blev en slant fattigare så får jag vara tacksam ändå. Faktiskt. Jag är på ett sätt glad över näsbrännan. Det är aldrig för sent att få en gammal hund att sitta. Mitt problem är nog däremot att hålla kvar den här känslan av total förödmjukelse och skam, och plocka fram den nästa gång blodet kokar runt tinningarna på grund av någon stackare som FAKTISKT KÖR FEMTIO på en femtioväg.

Well well. Av allt adrenalin gjorde jag ett grymt bra benpass på gymmet istället så LITE GLÄDJE får väl dagen dela med sig ändå!

Nu blir det till att köra iväg förbi brottsplatsen och mot salsan. Lite saktare den här gången...

måndag 8 november 2010

Robin Hood


Har precis tittat på den nya Robin Hood-filmen. Det var kanske en av de längsta tre-fyra timmarna i mitt liv.
Manus: En massa människor rider. Några är skadade, några är förbannade, några är upproriska. Den enes bröd, den andres död brukar det väl heta men i det här fallet tror jag det passar bättre med Den ene blöder, den andre är döder och orsaken till varför han dog var att de var varandras bröder.

Filmen fortsätter. Det blir slagsmål av nån orsak. Kan vara för att någon kallat någon annan för fransos fast han var britt. Kan även vara för att de helt enkelt kände för det. Troligast så.

Det måste till en story. Man kan ju inte slåss HELA filmen igenom. Eller vänta, det kunde man visst! Efter femtielva scener filmade i slowmotion där en pil träffar någon kroppsdel, i och för sig OLIKA kroppsdelar så det ska de ha cred för, miljontals hästar som skenar och skitiga karlar som dör för sin heder är filmen över.

Jag måste dock medge att de varit väldigt smarta med att visa hur mycket tekniken har utvecklats från då till nu. Eller så ville de bara visa att det vi har NU är minsann inga nymodigheter.
Exempel: De hade också sin Facebook. Visserligen lite långsammre och kanske lite mer spartansk men ändå. Brevduvorna funkade ju faktiskt klockrent så länge de inte hamnade i fel händer eller någon backstabbing sate sköt ned dem. Ungefär precis som nutidens Fejjan alltså.

Blocket. Eller Google, välj själva. Deras anslagstava var helt enkelt en jävla ek där de hängde upp information på olika sätt. Funkade ju minst lika bra!

Sen vet jag inte om de vill fördumma fransmännen eller så, men på slutet när fransmännen kommer i skepp så signalerar DE genom en sketen liten ugnslucka. Britterna har tänt ungefär 25 styckna FETA jävla MAJBRASOR för att visa vägen!! Hur svårt ska det VA liksom?

Nej var fan är Kevin Costner nånstans? Till och med i  NUTID slår han Crowe med hästlängder vad gäller hottnes.
Bryan Adams skulle kunnat göra filmmusiken full, drogad, bakbunden och på steroider. STILL vore den ÖVERLÄGSET bättre än alla dessa förbannade hovtramp och pilljud.

Undrar också, borde inte filmen sponsras av Ferrari? Det är väl ett blygsamt krav med tanke på alla hästkrafter som skuttar runt där??

Mjaa det var väl min recension av denna film. Vilken TUR att jag hade ABSOLUT INTE ETT SKIT att göra ikväll så jag har inte försakat något direkt!

lördag 6 november 2010

Missnöje förändrar?

En kort fundering som slog mig på vägen till jobbet ikväll:
Behöver människor vara lite lagom missnöjda och olyckliga för att kunna utveckas? Jag menar, en NÖJD människa är ju just det, NÖJD, och då har ju denna/denne inget som helst intresse i att försöka ändra på något. Så är det ett naturligt förlopp i våra liv, att ständigt vara lite lite missnöjda? Eller är det något annat som styr vår önskan om att förändra och förbättra? Jag har íngen aning, tyckte bara att det var en intressant tanke.

Sitter och försöker fila på hur jag vill att min blogg ska se ut. Skulle gärna vilja att den representerar mig och mitt liv lite bättre, speciellt nu när jag ändå ska ställa upp i Fitness Five. Vore ju kul att de som råkar hamna på min blogg kan med endast blotta ögat kasta en snabb blick och tänka "AHAAA det är DET hon skriver om!" Känner att jag skulle vilja ha lite mer träningsbilder på mig men jag vet inte, kan ni se mig stå och spänna mig på gymmet samtidigt som jag försöker se jävligt snygg och inne ut? Blir det en BRA bild det?

Har börjat inse att träning för mig är något mer än bara just träning. Det är mitt kryphål i världen, min frist, min alldeles egna ME-TIME där ingen ska komma och tycka till eller tänka ÅT mig. Haha det var ju en jävligt snygg tanke just nu när jag ska bli COACHAD fram till nästa sommar! Fast det är inte på DET sättet jag menar.
Reflekretar mer och mer över folk som faktiskt inte ens lyssnar på mig eller ens HÖR att jag FÖRSÖKER säga något. Jag vänder och vrider på orsaken till detta och ju mer jag funderar desto mer arg, ledsen och maktlös blir jag. Till ingen nytta. Jag VET att det egentligen inte har med mig att göra, jo till viss del eftersom jag tillåter att bli överkörd gång på gång, men egentligen är det ju DERAS problem, DERAS sätt att vara.

Så jag tar min tillflykt till gymmet. Där känner jag mig hemma och trygg och jag känner mig stolt över den resa jag har gjort från första gången jag klev in på ett gym fram tills nu.
Jag måste måste måste bara ta mig i kragen och anmäla mig till den där kursen jag läste om på internet. Vet inte varför jag inte gör det. Är det av snålhet då grundkursen går loss på en tusing? Dock vet jag ju att motsvarande utbildning, som för övrigt INTE kan göras på distans, kostar rätt många tusenlappar till. Tänker inte grubbla vidare på det utan bara KASTA mig ut och DO IT!

torsdag 4 november 2010

En jävligt bra dag

Den här veckan har varit bra på många sätt och vis. Slitsam men bra.
Tröskeln med förmiddagspassen på jobbet är avklarade, nu väntar fyra nätter. Nedförsbacke med andra ord ;) Skitbra att jag, som tänkte sova ut idag, inte kunde somna om när Arne for strax efter sex i morse. Upp och hoppa istället, frukost framför datorn och sen var det bara att dra iväg för lite ryggträning på gymmet. Bästa laddningen inför nattens övningar oh yeah!

Ryggpassen är inte mina favoritpass. Eller jo, jag tycker OM att träna ryggen men varenda gång blir jag lika besviken över hur överjävulskt SVAG jag är i mina underarmar! Skulle kunna köra på tyngre vikter men nähä, det är något som hänger och sladdrar under mina armbågar så det är stört omöjligt!! Får inget grepp med händerna utan jag får lägga ned innan jag riskerar att antingen skada någon förbipasserande genom att slänga stången efter dem, eller skada mig själv genom att hamna UNDER den. Snyggt det skulle vara!

Efter det var det dags för lite kostinformation från, tjaa ska jag säga min coach eller vad tro?
Kände att jag hade rätt bra grepp om det tills han började berätta att potatis är bättre att steka än att koka rent innehållsmässigt sett. Det ger ett lägre GI-värde, om jag minns rätt. OM man kokar dem och sen låter dem svalna är det också rätt bra, men bäst är ändå att koka, svalna och SEN steka.....Mein Godt jag blir alldeles snurrig haha!
Fast det är intressant, inget min annars så villiga teflonhjärna glömmer så lätt. Jag känner mig laddad och taggad och tänker verkligen satsa alla kort på detta. Kan man göra annat när man får världens bästa hjälp?! Det är liksom de bästa förutsättningarna EVER jag det tänker jag verkligen ta vara på.
Dessutom är det kanske en av jordens mest sköna snubbar som ska pusha mig på rätt väg och DET mina vänner känns RIKTIGT BRA!

Har funderat på att jag skulle vilja ta lite bilder på mig själv under resans gång. Häromdagen på gymmet så pratade jag med en härlig snubbe som har en fotostudio. Han sa då att det bara var att höra av sig ifall jag ville ha lite bilder tagna. KATSCHING! U read my mind liksom! Klart jag vill! Fast jag måste nog vänta lite tills formen infinner sig. Målet är att till sommaren belöna mig med en ny tatuering och lite schyssta bilder. Hur schyssta de där bilderna kommer att bli är väl en annan femma, jag är ju ingen supermodell direkt haha!

Vad mer har jag lärt mig idag tro?
JO! Äta sushi! Det var liksom lite bättre att blanda wasabin med soja, istället för att göra som jag, doppa hela sushibiten i ENDAST wasabi och tro att jag är lika tålig som Hulken. Which I´m NOT! Testade detta för några veckor sedan och SHIT vad det SVED i ögon, näsa och hals. Riktigt bra rensning, kan jag lätt tipsa om för de som vill bränna bort lite näshår.
Detta sätt var mycket bättre och jag ska LÄTT testa igen. Och igen. Och igen. Och...ja :)

måndag 1 november 2010

Don´t let me get me

Jag är less på mig själv!
Eller, om jag ska börja om, jag är less på alla negativa tankar jag har om mig själv. Ta hur jag tänker på jobbet tex:
Jag försöker hela tiden lära mig nya saker, vara med där det händer och testa på det jag inte har gjort förut. Sedan glömmer jag bort det jag precis har lärt mig eftersom en ny sak ska in i mitt huvud varpå jag blir vansinnigt frustrerad över att jag INTE KOMMER IHÅG det jag nyss har lärt mig. Detta gör att jag, istället för att bli mer och mer säker, blir mer och mer Osäker på vad fan jag håller på mig. Jag blir stressad för att jag inte känner mig säker, för att jag inte kan trots att jag känner att jag borde kunna. Jag blir stressad över en hel massa saker och då är det fan inte lätt att tänka klart!

Det blir som en ond spiral. Först funderar jag över hur det kunde bli såhär, vad bottnar dessa tankar i? Sen inser jag att det kan ha att göra med olika saker och då börjar jag fundera på hur jag ska kunna ändra på tänket. Sen händer något som gör att jag känner mig sådär liten och tilltryckt igen och då funderar jag på varför jag känner så och hur jag kan ändra på det. När jag inte finner ett svar så går det bara runt runt och jag får aldrig stopp.

Ibland får jag höra andras tankar om mig. De tankar som lyfter fram det som andra faktiskt tycker verkar vara en hel del massa BRA och POSITIVA saker. Då blir jag lite fundersam och för en stund lyckas jag tänka att "tjaa jag kanske är rätt bra ändå". Men den stunden glömmer jag så enkelt bort igen.
Problemet är att jag vill vara så förbannat BÄST hela tiden och när det inte går då lackar jag ur på mig själv.

Konstigt nog har det ännu inte hänt när det kommer till träningen. Å andra sidan har jag inte TÄVLAT på riktigt än, så jag antar att när den dagen kommer så kommer också Fröken Självpessimist att flytta in.

WHY WHY WHYYYY kan jag inte bara tänka jävligt ego här?!
Det här med att "Jag har fan VISST rätt och ÄVEN fast jag skulle ha fel så bryr jag mig inte ett skit utan jag tycker i alla fall att jag hade RÄTT."

SÅ önskar jag att jag kunde känna VARJE dag!

"I´m a hazard to myself. Don´t let me get me."

söndag 31 oktober 2010

Jag har blivit lite kär

Han är mörk och tuff, glider fram som en panter 
Luktar nytt och fräscht, inte alls som gamla tanter
Han får mig att vilja ha ha ha, det liksom killar i magen
Just en sån som man vill se, först av allt på dagen
Men vem är jag att tro, att det nånsin ska bli
något mer än var för sig, inte alls som jag vill, alltså vi
Nej jag ska bara sitta här, drömma och fantisera
Hur vi rusar fram över asfalt, genom lera
Känna kraften under min nu icke gnällande rumpa
Kanske kommer jag att sluta kallas för "liten stumpa"
Med honom bredvid kommer jag att ha känslan av makt
Lite som att ha en egen personlig och jävligt het vakt
Om jag sliter och gnetar, jobbar hårt av bara fan
Kanske han kan bli den som tar mig ut ur stan
Nej bäst att jag går ut på parkeringen och ser min egen verklighet
Det är häftigare att ha något lite oåtkomligt, som gör saker när jag inte vet
Kärleken är som mest intensiv när man inte är riktigt trygg och säker
När svetten glänser, hjärtat blöder och det känns som att det inte finns något som läker
Och om jag kisar i solens motljus så är du faktiskt riktigt snygg
Och jäklar i ditt sällskap känner jag mig allt annat än trygg
Jag älskar dig ditt helvete till bil
Bäst för dig att du tar mig många långa mil
För nu har jag försakat en riktig dyrgrip
Så bit ihop i vinter, jag vill inte se någon lip
Klappar dig lite kärleksfullt på baken
Med den rosten är det som att jag varje dag ser dig alldeles naken
Omkörd, påkörd eller bara helt körd
Du är alltid min pärla och jag är din Audi-nörd :)

lördag 30 oktober 2010

Middagstips och utekvällar

Idag har varit en helt fantastisk dag, det kassa vädret till trots!
Efter en halvdan utekväll igår där jag mer och mer började ifrågasätta den här stadens överlevnad, vaknade jag av små små tassar som trippade runt på mig före sju. Izzy hade tydligen bestämt sig för att nu jävlar ska ni vakna people, och vägrade take no for an answer! Kan ju i och för sig förstå hennes trots, vi har ju väckt henne före sex varenda dag hela veckan så det var väl payback time nu då.
Kunde inte somna om så jag hamnade ute i soffan, slötittandes tv. Till slut var jag så vansinnigt hungrig att jag var tvungen att fixa frulle och väcka Arne. Mysig frukost i soffan är den bästa starten på dagen!

Bestämde vilken mat vi skulle bjuda våra fina fina gäster på. Det blev ugnsstekt fläskfilé med potatiskaka och whiskysås. MYCKET gott faktiskt om jag får säga det själv. Har ingen bild tyvärr men det finns vittnen ifall ni inte tror mig :)

Känner mig riktigt laddad och taggad för denna träningssäsong. På torsdag är det nytt möte med min himmelssände coach då vi ska gå igenom lite kost. Jag är lite nyfiken på hur han kommer att lägga upp det hela. Jag vet i alla fall att vi kommer snacka lite om vikten av vilken mat vid vilken tid. Mängd och sådant vet jag ej om vi redan nu kommer lägga vikt vid eller om det kommer senare.
Det känns i alla fall riktigt bra! Idag sa han att det kommer att bli spännande att se om jag har psyket för att träna som han vill träna mig. MEEEN DUUU!!!! Jag ska i alla fall försöka till bristningsgränsen, sen kan jag inte lova att min kropp kommer svara upp till förväntningarna men IT BETTER! Tycker om att ha mål uppsatta, struktur för träning och kost och jösses så jag kommer att lära mig under tiden!

För att dra en liten återblick mot gårdagen. Jag och goaste Eva hade en mysig förfest hemma hos henne. Efter det begav vi oss genom regn och rusk ned till Primero för att hotta till oss lite med salsa. Det var första misstaget. Jag svär, jo jag SVÄR, på att jag INTE ska gå på en till salsafest INNAN jag antingen har lärt mig tillräckligt för att våga bjuda upp, eller att jag är så full så att jag inte bryr mig. För shit vad irriterande det är att stå där och bara vilja sway and shake men så bara sätter man upp en stor fet igenmurad dubbelsidig tredimentionell vägg som är OGENOMTRÄNGLIG!

Mardrömmen slutade klockan ett och vi tänkte att nu jäklar drar vi vidare så att vi kan boosta vårt danssjälvförtroende. Jaha, inte visste jag att folket i den här jävla stan var GJORDA AV SOCKER så fort det regnar lite! Det var ju INGEN ute!! På en LÖNINGSHELG??!! Stod och fluktade in genom fönstren på Oscar....stendött....vidare till Allstar. Där hade de ju i alla fall bemödat sig med en "fake-kö", som för att lura folk utanför att det verkligen var ASPACKAT innanför......smart tänkt men inte för två bruttor som varit med förr! Vi slutade på Kebabcity där jag kallt konstaterade att den här stan är på väg utför. Eller ingenstans, hade den varit på väg utför hade den kanske så småningom hamnat närmare Stockholm och då hade väl utelivet kanske stigit en smula. Eller inte, jag önskar inte att Sundsvall blir nya brat-town, det finns tillräckligt av sådana ändå.

Anyway, jag förstår verkligen varför jag lägger pengar på ett par nya löparpjucks än coola outfits för de få gånger jag tar mig ut kan jag använda samma trasa all over igen för ingen kotte kommer ändå att ha sett mig då det BARA är JAG som är UTE just DÅ!! GHAAA!!!!
Eva, vi kanske skulle provat den här kvällen också? Bara i studiesyfte sådär? :)

Nu blir det soffläge för resten av kvällen! Godnatt söta stad

torsdag 28 oktober 2010

Jag hatar verkligen att handla!

Iag har jag varit ledig. Tränade som vanligt och begav mig sedan mot Birsta city för att leta mig lite nya kläder. Har ju nästa INGA alls existerande långärmade tröjor, bara några få koftor.
Första affären jag kliver in på: Vero Moda. När jag PRECIIIIS satt foten innanför dörren kommer det fram en expedit och undrar:

"Kan jag hjälpa dig med något?"
"Nej jag bara kikar lite."
"Jaadå men säg till om du behöver hjälp."

Jag vandrar vidare. Hinner väl prova en sak och ta mig till andra sidan butiken när hon kommer fram IGEN!

"Kan jag hjälpa DIG med något?"
"Nää jag tittar FORTFARANDE" säger jag.
(För helvete har hon närminne som en guldfisk eller är jag väldigt svår att komma ihåg?!)
"Inget speciellt som du är ute efter? Kom med här ska du få se, väääärldens mysigaste långkofta."
"Mm den var fin."
"Eller vänta jag bara MÅÅÅÅSTE få visa den HÄÄÄÄR" säger hon och rycker fram någon slags skjortblus.
"Mjaa den var OCKSÅ fin."
"VINTERJACKA!!! Behöver du ingen sån??"
"NÄÄÄ jag bara TITTAR LITE."
"Men, säger hon och ser bekymrad ut, "jag vill ju så gärna hjälpa dig."

VAFAN?! Var hon bara säljstinn eller tyckte hon att jag såg ut att vara bortom all hjälp vad gäller kläder??
Jag smög mig bakom några klädställ och rörde mig sakta ut därifrån. Vad tusan, FATTAR man inte när man säger att man BARA TITTAR och inte ALLS behöver HJÄLP??!! Jag hade väl FRÅGAT i så fall.
Visst, det är jättesnällt att de frågar EN gång för ibland vill man ju faktiskt HA hjälp. Men när man säger klart och tydligt att näee tack, jag fixar det nog serru, och så är de som iglar ändå!

Hujeda mig!!
Handlade dock lite grejer, tre långärmade saker blev det till slut. Får väl prova om dem hemma och se vad slutresultatet blir.

Tycker dock att det är skitsvårt att hitta en partystass nuförtiden. Om man ska handla en grej så behöver man troligtvis ett antal grejer till för att göra outfiten fullständig. Det bara snurrar i min skalle och jag ORKAR inte ens fundera. Kläder FLYG till mig!
Vore det tre grejer jag fick välja som jag skulle få hjälp med vore det tveklöst:

1. Städning without a doubt!
2. Komma på vad vi ska äta, handla och laga till den.
3. Shoppa kläder och välja ut mina outfits

Förutom detta köpte jag också en ljuslykta som ska stå i hallen och göra det mysigt för våra gäster.

Har även hunnit med att skriva till Plus angående Volvo. Jag vet inte om just MITT ärende kommer att tas upp men det vore ju festligt :) PAYBACK TIME!!

söndag 24 oktober 2010

Vår nya bebis



Nu har jag försökt att göra ett litet collage av gårdagskvällen men nu ger jag fan upp! "Unknown server 503" står det bara. SATANS TEKNIK!
Så här kommer en liten bild på vårt nya tillskott. Det finns en VISS skillnad med att handla på olika ställen. Sist, på EM MATFORS MÖBLER, gick det ju jäkligt bra att beställa det vi ville ha, sen att det tog flera MÅNADER att komma fram till att "oh no shit vi HAR nog inte ens det ni har beställt och betalat för".

På MIO MÖBLER var tillvägagångssättet detta: Beställer grejerna på en söndag, på onsdag får jag ett sms att nu har de kommit, och igår var vi och hämtade dem. Snyggt jobbat Mio!

Nu väntar vi bara på att få veta om den "porr-orangea" mattan finns på lager så är köket fulländat!

Har varit en underbar ledig vecka med en underbar helg som avslut. Bäste bror och svägerska har varit här och hjälpt oss montera ihop allt samt umgås. ÄNTLIGEN!

Morgondagen känner jag lite ångest inför. Det är något stort på gång på jobbet, något som inte alls är bra, så stämningen lär inte vara den bästa är jag rädd. Dock är det ingen mening att grubbla i onödan innan vi får veta vad som händer så jag ska försöka skjuta det åt sida så länge.

Imorgon satsar jag på träning och sen ska jag åka till Härnösand och umgås med någon som jag inte sett på säkert fem år. Det ska bli HUR SKOJ SOM HELST!! BRA avslut på en misär-måndag!

Have a nice one cuties!

fredag 22 oktober 2010

Cliffhanger

Igår var jag och hjälpte pappa att hugga ved. Tro nu inte att det är något som händer var och varannan dag, no no, det har nog ALDRIG hänt tidigare. Detta innebär ju onekligen att jag har avancerat från att fälla spydiga kommentarer som grinig femåring bara för att jag inte fick vara med brorsan och hans coola kompisar, till att fälla träd med kroppstyngden. HOO-YA!!

Pappa var sitt vanliga stencoola jag. Han sprang som Rambo och vevade ned träd på löpande band med motorsågen. Måste säga att det är nog inte "barra" att hugga ved, man måste ha lite skills också. Jag nöjde mig med att köra lite funktionell träning genom att släpa, dra och kasta upp stockarna på vagnen.

Det jag vill säga med detta var att igår var jag vuxen. Jag var stor nog att göra "vuxensaker" eller ska jag säga "karlgöra"?

Idag blev jag genast liten igen. Bet you wonder WHY! Det ska jag genast berätta!

För er som följer denna blogg så har ni knappast missat misären med Bilbolaget och deras kidnappning av vår bil. Under tre månader har de inte ringt EN ENDA JÄVLA SKETEN GÅNG för att berätta vad i helvete det är som tar sådan förbannat lång tid! Jag SVÄR på att OM vi hade lämnat den till Bengt-Olles begagnade reparationer så hade vi fått tillbaka bilen efter en eller max två dagar, eftersom det INTE ÄR ett så FÖRBANNAT AVANCERAT FEL!! De är bara så satans tjuriga och snåla, men om de hade gjort rätt från början så hade det lätt blivit en hel del billigare för dem. Men skit detsamma, det är inte vårt problem.

Nej vårt problem är att vi inte är tillräckligt auktoritära. Tydligen måste man spela fet, rik, viktig och idiot för att få något serverat i det här landet. Hade vi varit DET så hade vi nog fått bilen efter de där två dagarna.

IDAG hände något alldeles haktappande (yes det är ett ord jag nyss kom på). BILBOLAGET RINGDE OSS!! Geee I wonder WHY! tänkte jag och MYCKET RIKTIGT, PAPPA HADE RINGT DEM!
What the fuck?!
Nu vill jag inte på NÅGOT sätt påskina att min pappa är ens i NÄRHETEN av den där beskrivningen, han är varken fet, rik eller idiot. Viktig är han i allra högsta grad dock.  Nu råkar det bara vara så att han har haft att göra med den där verkstadschefen ett antal gånger förut, och när han fick veta att JAG var PAPPAS DOTTER blev det annat ljud i skällan.

Ja det var väl jävligt bra att det HÄNDER nåt men TILLVÄGAGÅNGSSÄTTET gör mig, om möjligt, än mer förbannad. Ska det vara på det viset? Att man ska skilja på folk och folk?
Det här ska karln få äta upp tills han blir fet, fettRIK, överVIKTIG....idiot är han redan!

Så tack vare att jag är min fars dotter, vilket jag uppskattar på fler än ett sätt, så kanske vi får ett slut på den här historien också. Tråkigt för er läsare, vilken cliffhanger ska ni då förfasa er över?!

tisdag 19 oktober 2010

Like a virgin

Ja det är ungefär så jag känner mig just nu :)

Har nämligen i helgen gjort två saker som jag aldrig någonsin förr har gjort.
Det första var ju kanske som bekant salsafesten. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva kvällen. Besviken är ju ett ord som känns bekant. Om jag ska göra en lång kväll kort så kan jag väl sammanfatta det som sådan att om jag hade varit bättre på att dansa salsa, om fler kunde vara som vissa enstaka som dansade med ALLA OAVSETT,  och de som arrangerade festen hade varit bättre på att ta hand om oss nya så hade det blivit klart mycket bättre!
Tycker att det borde ringa en klocka när det starar minst två nybörjargrupper per termin, och det har hållit på i RÄTT många år, men de enda som är på festen är den innersta kretsen som dansat i en massa år och som känner varandra utan och innan.

Däremot ska jag inte skylla allt på DET. JAG hade ju kunnat bjuda upp någon jag med och inte bara suttit stelfrusen och chockad, men det är INTE LÄTT när jag inte kan så bra och jag ser att de jag skulle vilja dansa med är riktiga ess! Nej jag tror jag måste bita ihop, lära mig mer och sen bara gå dit och skita fullständigt i allt och bara gå på som en massaker och dansa med varenda jävla kung på stället! That´s the spirit folks!

Det ANDRA som jag varit med om är OERHÖRT spännande, roligt, läskigt, förvånande....ja en hel massa olika känslor virvlar runt.


Efter att ha läst en artikel i BODY om denna tävling så har jag funderat lite hit och dit ifall detta kanske kunde vara något att testa på. Efter det har allt gått rätt fort. Fick kontakt med en helt underbar människa som ska hjälpa och coacha mig längs vägen. Så nu är det väl bestämt liksom, JAG KÖR!! :)

Tävlingen som sådan går till på följande sätt:

Man tävlar i fem olika moment:
bänkpress:  herrar på kroppsvikt, damer på 60% av kroppsvikt
bicepscurl:  herrar på 50% av kroppsvikt, damer på 30% av kroppsvikt
knäböj:       herrar på 150% av kroppsvikt, damer på¨kroppsvikt
chins:          egen kroppsvikt
dips:           egen kroppsvikt

 Alltså, ju lättare man är desto mindre behöver man lyfta. Varje moment ska utföras i så många korrekta antal reps som möjligt på 75 sek.
Det kommer bli en lång och jobbig väg att vandra men jag ska göra mitt bästa! Jag är som bäst när jag får något att sträva efter, då är jag tvärtjurig!
Det värsta momentet för mig är chins. Hittills klarar jag av att göra EN korrekt chins! Haha, det behövs kanske runt en 29 till minst för att kunna hänga på järngänget.

Det var väl det jag hade att berätta för dagen. Ledigvecka för övrigt. Träning, markservice och vedhuggning hos pappa står på schemat. Tjo!

lördag 16 oktober 2010

Begravning

Ja se då var det lördag igen och mycket skoj, spännande och lite skrämmande står på tapeten. Först måste jag bara berätta något tråkigt och det handlar om begravningar.

Igår begravdes Arnes farfar. Trodde inte att det skulle påverka mig på det sätt det gjorde i och med att jag inte hade träffat honom så speciellt många gånger. Jag trodde främst att det skulle bli jobbigt att se Arne ledsen och att jag främst skulle vara ett stöd för honom.
Alby kyrka är en väldigt mysig lite kyrka, perfekt för små, intima bröllop. För en begravning ingav den ett lugn, som om den talade om för oss att "Det är lugnt, nu tar jag över".

Tårarna började rinna så fort kantorn började spela "Öppna landskap" på orgeln. Det var så vackert och så ändlöst sorgset. Tårarna slutade rinna först när kistan hade burits ut av närmsta släkten. Däremellan var det en jättefin begravning, verkligen värdig Hugo. Barnen berättade om när de fått vara med i skogen och lantbruket, hur viktig vedhögen och potatislandet var för honom. Själv tänkte jag på hur välkomnande det alltid var att stiga in i huset. Det var som om de alltid hade känt mig på något sätt.

Begravningar får mig även att tänka på andra sorgsna tankar som lätt sammankopplas till detta. Jag tänkte givetvis på den förra begravningen jag och Arne var på, Arnes mammas. Det var det mest orättvisa som kunde ha hänt, en sådan UNDERBAR människa SKA bara inte dö förrän hon levt minst hundra år! Ändå sker det.
Sedan undrar jag hur det känns för Arnes farmor. Nu är det hon kvar, hon har förlorat sin livskamrat, det som stod henne närmare än någon annan. Dock förundras jag över hennes lugn. Hon tog det sakligt, sa att nu hade han det bra, han var där han hörde hemma och att han hade haft ett bra liv. Det var dags nu.

Efter begravningen hölls tal om hur olika personer fått ta del av hans liv på olika sätt. Alla hade de gemensamt att han var en man med stort och varmt hjärta och att han alltid gjorde det han kunde för de sina men även för andra.

När jag ska begravas vill jag inte att folk ska vara svartklädda. Jag vet, det hör till, men det är inte så jag vill ha det. Jag vill ha lite färg och fart, jag är ingen dyster människa till sinnet. Nej på med det var och en trivs med, minns mig med skratt och känn inte sorg att jag är borta utan gläds åt den fina tid jag haft på denna jord. För det ska ni veta att det kan jag redan säga att jag har/har haft, och jag är superglad över varje dag som kommer till mig.
Ofta ser man inte sånt, man grämer sig över sånt som man tycker är skit, men så länge man får ha hälsan och MÖJLIGHETEN att göra det man drömmer om.....Då ska man vara nöjd.

Ikväll till exempel. Då ska jag på salsafest och jag hoppas och tror att IT´S GONNA BE A BLAST!!!!

Återkommer med detaljer...

onsdag 13 oktober 2010

Barn och pussar

Barn gör mig sjuk. Nej inte barnen I SIG utan de BACILLER de får med sig från dagis. Uppenbarligen så klarar inte min kropp av det av någon underlig jävla anledning. "Om man tränar regelbundet och äter bra håller kroppen sig frisk och stark." Jo tjena!
Flera gånger har det hänt att jag varit runt barn som varit förkylda, magsjuka etc och NÄSTAN VARENDA GÅNG blir jag smittad! Så förbannat frustrerande det är!! Och ändå så har jag ju börjat tänka på det mer och mer, att jag inte ska vara så nära om de tenderar att inte vara på topp, tvätta händerna ofta osv, men det verkar inte spela någon roll.

Nu leder detta vidare till nästa fundering, det här med att man ska pussas hejdå. Satt och pratade med en kompis om var denna handling kommer ifrån. Ingen av oss har något minne att vi, som barn, pussade alla hejdå när man skildes åt. Är det bara just vi som inte varit med om detta eller är det något som blivit inne och kommit på senare år?
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera detta utan att det ska bli snedvridet men jag ska göra ett försök.

Vi har en katt. Henne pussar jag på så fort jag får tillfälle. Jag ger fullständigt fan i att hon kanske varit ute och smaskat på en råtta eller tvättat sig på väl valda ställen. Jag pussar henne ändå. Just för att jag inte kan låta bli då jag tycker att ett djurs ansikte är så förbannat sött och mysigt.
Det är likadant med hundar. Jag tycker att det är så mysigt att snosa på sidan av nosen....säger man kinden om djur så är det den delen jag menar. Så varmt, mysigt, lent och mjukt.
Dock har jag full förståelse för att andra tycker att detta beteende är fullkomligt vidrigt och äckligt just eftersom djur inte har samma toalettvanor som vi människor har. Feel free to go and throw up aaaanytime you like liksom!

Nu kan jag ju liksom inte ens komma i närheten av att göra en liknelse till djurpussar och barnpussar. Det känns inte sådär rättvist!
Det värmer ju ända in i hjärtat när ett barn sträcker upp sina händer och vill ha en kram och puss. Tillika blir jag livrädd för jag vill INTE BLI SJUK! Och även fast just DET barnet kanske inte i sig är sjuk så kan ni ge er på att han/hon bär på alla andra dagisbaciller som virvlar runt som besatta. Och vad händer DÅ? Johoorusåatt, två dagar senare sitter jag där med halsbank eller näsöversvämning och undrar hur faan det gick till?!

Ni får tycka att jag är löjlig och det kanske jag är. Men jag har inga egna barn och därför heller inte immun mot allt som gärna attackerar immunförsvaret. Så OM jag någon gång avböjer en lite trutande blötpuss, ta inte illa upp! Jag har ingen specialriktad avsky mot just ER familj.....det är bara bacilluskerna jag har något otalt med! :)

tisdag 12 oktober 2010

Nytt bakförsök

Never give up!
Det är något som jag borde anamma lite mer. Det här med att försöka göra goda nyttiga efterrätter, fikabröd och bröd i största allmänhet, är dock något som jag har svårt att släppa. Eftersom jag inte tror på att stoppa i en massa sötningsmedel i maten så blir resultaten därefter. OÄTLIGA! Jag har nu inhandlat agave sirap som kanske kan hjälpa mig på min väg. Det är ju fortfarande kalorier i den också men dock av bättre sort.

Agavesirap- Ett naturligt sötningsmedel från en kaktusväxt. Ger en minimal blodsockerhöjning och kan användas som sötning i bröd, bakverk, ringlas över pannkakor eller i en smoothie.

Isn´t that great or what?!
I alla fulla fall. För att baka detta bröd gör man på detta vis:
6 msk fiberhusk
4 msk krossade linfrön
3 tsk bakpulver
4 ägg
1 tsk brödkryddor (valfria)
salt
50 g smör eller om man vill ta något nyttigare, välj olivolja
Rör ihop de torra ingredienserna. Vispa ihop äggen och blanda sedan ihop allt till en smet. Låt smeten vila en stund så att den hinner absorbera vätskan och bli mer hanterbar. Gör sedan små bröd av dem och gräddas i ugnen på 200 grader i ca 15 min. Hur många det blir beror ju förstås på hur stora bröd man gör men jag fick ihop 12 st små söta kakor :)
Dessa ska avnjutas (?) till frukost imorgon. Frågetecknet är ett bevis på min egen skepsis haha!
Om ni undrar över den nyttiga sockerkakan jag gjorde så ska jag ärligt erkänna att jag misslyckades katastrofalt och att det hade varit bättre att ha den till hands för att slå ihjäl inbrottstjuvar med än att bjuda vänner på :)
Men som sagt NEVER GIVE UP!
Nu blir det träning och jobb!

måndag 11 oktober 2010

Sagan som blev en skräckfilm


Det var en tidig morgon. Malin hade en låååååång arbetsdag framför sig. Hon stapplade in på sin arbetsplats med trötta steg och siktet inställt på kaffemaskinen. Efter ett febrilt tryckande på knappen hade hon fått i sig tillräckliga mängder för att hjärnan skulle börja fungera.
Hon satte fart ut i anläggningen, fortfarande med något trötta steg men med en förhoppning om bättring. Cykeln stod utanför dörren. Finemang tänkte hon, jag cyklar!
Solen tittade fram och trots att det blåste kändes det ändå rätt behagligt. En fin höstdag helt enkelt.

På väg tillbaka ser hon att hon inte är ensam. Något lurar bakom en buske vid bergsväggen. VAFALLS?!
Är det något som berget har spottat ut? Är det en miljöaktivist på väg att anfalla? Eller är det rätt och slätt en spion från ett icke EU-land som fått i uppdrag att undersöka hur i helvete våra miljövärden kan vara så bra?

Nä.
Det är något mycket renare, vackrare och sötare. En hare! Eller rättare sagt, DERAS hare! Deras alldeles egna maskot som funnit där i alla fal så länge hennes små fötter trampat runt på asfalten.
Förtjust trampade hon sakta sakta för att inte skrämma den.

Resten av dagen värmdes Malins hjärta av tanken på den lilla varelsen som så sorglöst skuttade runt. Fri som fågeln.

Hemgången var nära. Malin sprang ut till sin gamle trotjänare Ådi som snällt stod och väntade. Omtänksam som hon är väntade hon några minuter tills automatchoken (som naturligtvis är felande) slutade mata onödig bensin, och rattade sedan mot grindarna.

Plötsligt ser hon något i ögonvrån och sedan smäller det till. Allt blir väldigt tyst men i backspegeln ser hon någon som hon ALDRIG MER vill se. Det är något som ligger på vägen. Något som sprattlar förtvivlat och kämpar för att komma på fötter. Eller tassar. Eller klövar.

HAREEEEEEENNNNN!!!!!!!!!!!!!!!
ÅDI VI HAR DÖDAT HAREN!!!!!!!!

Förtvivlat ringer hon kontrollrummet som lovar rycka ut för att barmhärtigt släcka dess liv.
En till bil kommer. Det är den vanligtvis mindre heroiske arbetskollegan som rullar fram.

"KÖR ÖVER HAREN!" skriker hon, "KÖR ÖVER DEEEEEN SÅ DEN SLUTAR SPRATTLA!!!"

Kabonk. Kabonk. Bara sådär har de släckt ett oskyldigt liv.
Hjälp-mördar-gruppen kommer på packmoppen med en slägga i högsta hugg. Men det är redan över. Nothing to do. Endast att skrapa upp kvarlevorna och kremera dem. Blodpölen på asfalten vittnar om att något fasansfullt just har skett.

Resterande timmar som är kvar av dygnet ägnas åt att klä däcken med bomull och karossen med skumgummi. Nyckeln borde egentligen ligga på havets botten.

fredag 8 oktober 2010

Fredag och jag har avverkat lite måsten

Idag lyckades jag med något som ALDRIG händer mig, nämligen att ta RÄTT KASSAKÖ!! I KNOW! Blev ni inte chockade så säg! JAG blev det i alla fall. Trodde knappt mina ögon när jag brände förbi kön bredvid, den jag först hade tänkt ta, och till och med hann packa klart innan platsen jag hade hamnat på ens lagt upp sina grejer på bandet.

En dag att minnas håhåjaja.

Jag vet inte riktigt om det är hösten eller vad det är men något gör allting väldigt jobbigt just nu. Den här veckan har varit en enda lång transportsträcka. Jag har inte kunnat träna på grund av halsontet. Inte kunnat göra något hemma för jag har jobbat nätter och varit jävligt trött. Inte velat göra något heller för den delen, det känns som om all kraft har gått ur mig och jag ser inte det roliga i nåt.

Idag har jag gjort en rejäl uppshapning dock.
Åkte in för att lämna in Arnes kostym på kemtvätt. De hade naturligtvis STÄNGT på fredagar så det var bara att vända om. Hann dra igenom Citygross, Blomsterlandet, ICA Maxi, Mekonomen och Willys på vägen hem. Handlade ljung som jag i eftermiddag tänkte försöka få ned i lite krukor och grejer ute. Ser ju liksom så mycket finare ut än de vissna blomster som hälsar folk välkomna just nu.

Ådi ska få ÄNNU FLER nya delar nu! Ska byta ut tändspolen och tändkabeln så att han nu ska slippa bli grinig och stanna bara för att han har lite fel grejer under huven. Eventuellt har jag hittat en ny framskärm också. Kruxet är bara att den är röd och jag KAN BARA INTE låta honom vara delvis vit.....blir lite som en mulattbil och jag har hört att mulatter har svårt att veta var de hör hemma och var de kommer ifrån. Nu borde han ju däremot ha djupt rotade rötter och veta WHO`S YOUR MAMA men jag har ändå inte hjärta att göra det. Dessutom kan jag ju uppfattas som en riktig TIK:are och det vore ju att ljuga rejält. Har inget emot dem men är ju för tusan ingen sportfantast!!
Jag vill lacka skärmen men Arne tycker att jag är galen så nu lutar det åt att vi lappar ihop skärmen med någon slags pasta. I don´t know hur länge det funkar men blir Ådi glad blir jag glad!

Kvällen ska tillbringas hos min extrafamilj i Bällsta :) De har förbarmat sig över mig så att jag slipper vara ensam ikväll. Helgen kommer gå sakta som fan då jag ska jobba tolvtimmars pass. It sucks!

Puss och kram på er därute. Hoppas ni har en kärleksfull fredag!

onsdag 6 oktober 2010

En ärlig reflektion

Alla kan inte dansa.
Alla KAN INTE dansa.
A.L.L.A  K.A.N  I.N.T.E  D.A.N.S.A

Så är det bara, precis som att alla inte kan sjunga, spela teater eller vad det nu än kan tänkas vara. Vissa kan LÄRA sig bli mer eller mindre bra eller rent av vansinnigt duktiga men when it all comes down to it så....ALLA kan inte!

Salsakursen jag går just nu ångrar jag inte en sekund. Det är sjukt kul och jag känner mig levande och euforisk.......i ungefär fem minuter. Dessa fem minuter uppstår vanligtvis efter halva tiden då vi har PAUS från allt "uno dos tres.....stå i ring.....göra allt så sjukt sakta tills man bryter ihop och vill vråla MEN VAD I HELVETE ÄR DET NI INTE FÖRSTÅÅÅÅÅÅRRRRR" osv. Då brukar jag få dansa, verkligen DANSA, med någon av de grabbar som är ruskigt duktiga och way out of my league när det kommer till salsa. Men det är verkligen just då jag känner att mjoo men det här funkar nog bra för mig, jag kan jag kan jag kaaan!
Eller så är jag en av de stackars satar som kanske inte inser sina begränsningar who knows?

Det är ju det som är så synd. Visst, jag låter som en riktig bitch när jag uttrycker mig på detta sätt för alla måste ju få CHANSEN att dansa om det verkligen är det de vill! Herregud jag är dödsimpad av Ragnar 69 bast som står och svänger sina höfter så långt lårbenshalsen tillåter! Tycker att det är riktigt coolt att det är en sådan blandad ålder på folket, att de vill och törs. Jag tänker inte sålla ut folk för en SÅN sak!

DÄREMOT!
Är det ju bara så att de flesta, ja jag riktar mig till männen i första hand då det är dem jag dansar med, har noll taktkänsla eller motorik att föra samtidigt som de trampar upp och ned med fötterna.
Detta resulterar i att det är en ständig kamp för att manipulera mig fram till de få som är där för att hjälpdansa. Dessa underbara gossar ter sig som en oas med vatten mitt i hetaste Sahara. Jag och Eva rör oss likt hyenor kring bytet, vi smyger, sceamar och scannar av tills vi har haffat oss the real thing!

Har råkat ut för en riktig slemmig rackare också. Naturligtvis. Han började förra gången med att öppna upp med:
"You are very beautiful madame."
Ja det var väl inget ont i det, problemen började när HAN skulle tala om för MIG hur JAG skulle dansa! Hade god lust att tala om för honom att han borde manövrera sina fötter i eget kölvatten innan han styrde kosan mot MITT!

Nu måste jag tillägga att jag har INGA problem att ta till mig tips och råd från någon som verkligen KAN, det uppskattar jag verkligen. Däremot känns det ju väldigt konstigt att jag ska lyssna på någon som har väldigt svårt för att ta sig i en rak linje över golvet!

Anyway.
Igår var jag så less på att stå i den där ringen och trampa samma samma sammaaaaaa tur i en timme. Dessutom fick inte min favvodansare dansa då det fanns jämna par så det gjorde mig lite lack också. Till råga på allt så kommer den här snubben valsandes.
Han var väldigt snäll att upplysa mig om att det var spanska som Julio pratade, samt instruera mig i att nu ska vi dansa den här turen.......JA som vi har gjort den SENASTE TIMMEN! GHAAAA!!!!
Sen säger han:

"You look so sad. What has happened?"

Ja....DU kanske hade jag god lust att säga!

Jaja, jag har gnällt av mig nu. Nästa lördag är det salsafest så då är det väl JAG som kommer känna mig som en kalv på grönbete samtidigt som jag gestaltar Bambi på hal is. SHIT! MEEEN KUUL!! :)

tisdag 5 oktober 2010

En bacillusk i min hals


Mjaa riktigt sådär kanske den inte ser ut men man undrar ju vad TUSAN det är som bor i min hals!!
Vet inte om jag blev smittad av Rocky i fredags eller om det är något latent som flyttat in. Jag har inga andra men, är inte snorig, har inte feber, ingen värk i kroppen. Det är BARA BARA halsen som jävlas! Törs inte träna som det känns nu och det gör mig FRUSTRERAD!!!!!
Har gurglat med husmorstipset saltvatten så vi får väl se om det blir bättre. Nog för att det mesta antingen drog raka vägen igenom och ned till magen, rann nedför halsen eller kröp upp i min näsa så jag vet faktiskt inte egentligen hur mycket som jag faktiskt gurglade!
Är det det här som kallas att bli vuxen? Utsätta sig för nåt djävulskt bara för att bli bättre?

Ådi ska få sig en liten uppfräschning ikväll. Det är tyvärr inget som kommer synas men det kommer helt klart kännas bättre både för mig som förare och för honom som karavanvärd :) Tar mig ju inte ut genom förardörren såvida jag inte vevar ned rutan och öppnar utifrån. Känner ju att det där inte kommer funka i vinter då jag förmodligen antingen får NED rutan men inte UPP eller så får jag klättra ut genom passagerarsidan. Ingen vacker syn!
Så tonight is the night. Ny vajer it is!

Nu blir det en dusch och en fundering på vad jag ska äta till middag. Sen SALSAAAAA!!!!

måndag 4 oktober 2010

Höst ute höst inne


Vackra höst...


Bilden är stulen från internet, inte MIN alltså!

Ja det är verkligen en vacker höst som vi har/har haft hitttills. Varm, solig och just nu exploderar naturen i en massa vackra färger. Såhär var det länge sen jag upplevde en höst. Oftast brukar ju inte färgerna hinna framträda innan WAMBAMKADAM snön kommer som en osalig ande och förstör allt.

Känner mig inte riktigt kry i halsen. Vet inte om det är en förkylning eller vad det är men efter en rejäl natts sömn så känns det i alla fall bättre. Synd bara att det kommer bli dåligt med sömn nu när nattpassen startar igen.
Så det blir ingen träning för mig ikväll. Tog en timmes promenad istället. Skönt att lufta skallen och luftrören lite. Jag tänker så bra när jag promenerar. Eller, tänker BRA, jag TÄNKER i alla fall, på en massa saker som jag inte hinner reflektera över annars.

Till exempel det här med korsdrag. Varför är det så farligt att ha korsdrag i ett hus, ett rum etc? Är det bara något man har med sig sen barnsben, visste man inte bättre "förr"? Har försökt googla på det av ren frustration men icke. Det verkar inte som att det finns klara belägg för det. Eller? Är det någon som vet?

Kom hem med ett kreativt sinne och drog igång ett bak som förhoppningsvis ska resultera i en nyttigare form av sockerkaka. Återkommer under dagen med bildbevis och recept, vare sig det blev bra eller inte :) Tänker nog ta och baka lite bröd också men jag vet inte om jag har bra ingredienser för att lyckas.

Håller tummen för att jag imorgon vaknar pigg, fräsch och träningssugen för jag HATAR när jag inte kan träna!!

söndag 3 oktober 2010

Lat dag i soffan



Ja det tyckte både Izzy, jag och husse att vi var värda. Såhär skön stil hade inte vi dock :)

Helgen har rasat iväg som en snölavin och jag har inte hunnit med att det REDAN är söndag!!
Igår blev det frukost i soffan och sedan vidare till Mio för att kolla på köksbord. NÄÄÄ vi har FORTFARANDE ingen ordentlig köksmöbel! Har på känn att det där kommer lösa sig inom en snar framtid, vi har nog bestämt oss nu veliga som vi är.

Sen hem för lite vedkörning (jag) och skolplugg (Arne). Därefter blev det middagsdags och till det lite röd bubblig dryck. Mer film i soffan och då och då kastade jag ett nyfiket öga på de nya grannarna som håller på att flytta in. De får rena lyxen direkt med utespa, pool och grejer. DESSUTOM har de TVÅ golden retrivers......am I avis or what??! Kanske ska kila in sig som hundvakt nån gång ibland? Se hur det går med min allergi. Måste i alla fall ta och gå och hälsa på dem och välkomna dem till gräddhyllan :)

Jag är tråkig idag, jag vet. Har inget att berätta, inget som hänt mig. Känner mig lite småseg efter en lugn och mysig helg. Dags att kicka igång en ny vecka med nya salsatakter, träning och naturligtvis ett nödvändigt ont: jobb. Att vinna några miljoner känns inte helt fel en dag som denna!

torsdag 30 september 2010

Idag är ingen vanlig dag för idag är Malins födelsedag!



Och den HÄR fina fina tårtan fick jag av den bästa och goaste chef som finns! Kom på jobbet och hux flux stod han där med en tårta i famnen. MEN VAD I ALLSIN DAR?? Ingen har gjort en tårta till mig sen jag flyttade hemifrån så det här var en av de finaste presenter jag fått. NÅNSIN!

Jag är världens barnunge när det kommer till födelsedagar och julafton. Presenterna är inte the main thing, det är mer känslan av att få vara sådär alldeles speciell för en dag. Dagar som dessa, när man kommer till jobbet och får en massa kramar, gratulationer och till och med en egenhändiggjord tårta, då kan man inte låta bli att undra om man är lite speciell ändå. Bara sådär jävligt osvenskt tänkt :) Riktigt skön tanke!

Dagen började helt underbart med världens mysigaste frukost tillsammans med Camilla. Det är verkligen otroligt hur livet ter sig ibland. "Hittade igen" henne om man kan säga så och det är ett av de bästa fynd jag gjort på väldigt länge :) Vi mumsade och pratade ända tills det var dags för mig att dra på träning och jobb.

Telefonen har ringt större delen av dagen, folk har sjungit och hurrat. Har känt mig som drottningen eller nej Madeleine, hon är ju lite snyggare haha!

En av mina bästa födelsedagar någonsin, without a doubt! Helgen fortsätter i samma mysiga anda där jag och älsklingen ska fira och baaara rå om varandra HELA HELGEN!!! HÄÄÄÄÄRLIGT!!!!

onsdag 29 september 2010

För nu har vi flytet....

....eller som jag trodde att det var när jag var liten: "För nu har vi FLYTVÄST"....hahaha!

Anyway, det är väl bäst att jag delar med mig av de BRA erfarenheter jag får av folk man står i beroendeposition till, något jag har väldigt svårt att acceptera. Vår bil borde haft en egen blogg vid det här laget. Turerna kring den och Bilbolaget har varit långa trots att det egentliga felet inte berott på att det har varit speciellt krångligt. De har istället prioriterat andra som sitter mer i skiten än vad vi har gjort, och det var ett ärligt och rakt erkännande, vilket jag uppskattar till MAX! Hellre det än att smila in sig, ljuga och låtsas vara ens bästa vän när de egentligen skiter fullständigt i huruvida jag lder eller ej av deras beteende.

Bilen som jag lånade under tiden vår bil har varit inlämnad, ja den sista som jag lånade, en flångny Ford Focus, har visst råkat ut för en liten misär. En vacker dag upptäcks att den har blivit PÅKÖRD!! MEN VAD I SA&#NS FÖRB%%%"ADE HELVETE????" Tänker då jag. Ska det vara så förbannat svårt att få NÅT att gå bra och smärtfritt? VA?? Funderade hur i helvete detta skulle lösa sig. Ringde till slut för att höra vad fan jag skulle ta mig till.

DÅ!
 HÄNDER DET!
Karln säger rätt ut att "Men du, det där är inte ditt fel. Det VAR sådär när du hämtade den."
Just där, just då, hade jag kunnat göra vad som helst för den mannen. Jag blev så ooootroligt lättad. FINALLY!!! Nåt som går som på räls!! Klantigt av mig att inte kolla upp det bättre INNAN jag satte mig och körde, I KNOW, men till mitt försvar har jag att dels hade jag jobbat tre nätter, dels skulle jag bara ha bilen "någon dag".

Dessutom hade han kunnat blåljuga och säga "Jaha du lilla vän, det är bara att öppna plånkan."
Men! Det skedde icke och det ska han i alla fall ha all heder för! Jag är inte sen att ändra mig när jag har fel.

Nog om detta. Bäst att gå och lägga mig för imorgon ska jag upp med tuppen för att inhandla en mysfrukost som jag ska äta med finaste och goaste Camilla. HÄRLIG TORSDAG VÄLKOMMEN!!

tisdag 28 september 2010

Bra och anus

Det är min summering av denna dag. Bra och anus. Kort och koncist.

Vad har då varit bra?
Först och främst fyller min ÄLSKADE pappa år idag.
Det är en pappa som är den mest fantastiska på alla sätt och vis. Han är alltid glad, det sitter aldrig fast utan han slår hellre knut på sig själv eller delar på sig med en kniv för att hjälpa när någon kallar. Han är lagom knasig och tokig och skäms inte för sig själv. Jag har alltid varit stolt över min pappa. Kommer ihåg när han kom där i sin buss, så stilig i sin kostym. Då växte mitt hjärta och jag tänkte "Jajamän det DÄR är MIN PAPPA det!" :)

Han är pappan som säger saker som : " Hon blev lång som en fiollåda i ansiktet." Vilket innebär att människan i fråga blev förvånad. Han är pappan som tror att Bon Jovi egentligen heter Bonnjävel och att de är ett gäng kannibaler som slår ihjäl varann med yxa. Han är pappan som, trots en utförlig instruktionsritning av mig, ändå inte kan få iväg ett sms men i samma sekund undrar varför han inte har en telefon med MMS-funktion :) Han är pappan över alla pappor och den dag han försvinner kommer jag att gå sönder av sorg. Önskar bara att han kunde känna exakt HUR MYCKET han betyder för mig men även för en hel del andra människor som korsat hans väg.

Vidare under dagen:
Pannan är lagad av världens bästa rörkrökare, Sören från Stöde. Jag blir nästan tårögd av lycka när man får ta del av sådana människor. Sådana som bara fixar, inga problem jag kommer, och aldrig aldrig JÄVLAS! All heder till Sören, och kom det namnet ihåg kära vänner!! Ifall ni behöver en rörmokare.

Det var detta som var BRA idag.

Vad var då ANUS?
Jo. Jag råkade peta in mitt finger i min salsalärares öga ikväll! Hur det gick till? Ja inte fan vet jag men vi dansade och han är ju rätt duktig på att röra sig. Vips hade han dragit till i min hand och PLOPP så satt min nagel rakt i hans öga. Nej den satt inte FAST men det kändes som att det var den som tog i. Sen torkade och torkade han ögat och fick till slut skölja med vatten. Men faaan va skoj! NOT! Får väl skämmas ur mig MINA ögon på tisdag. Han kanske vägrar dansa mer med mig, det vore ju snyggt! Haha!

Imorgon är det mer jobb och mer träning. Over and out scream and shout!

måndag 27 september 2010

Good and bad stuff

Kontakt.........





Nej ingen kontakt som ger ström eller som man kan sätta i väggen, utan en MÄNSKLIG kontakt har jag skapat mig :)
Pratade ju tidigare om att eventuellt, LÄS NU EVENTUELLT, testa på tävlingsformen "Fitness Five". Har nu, tack vare en snäll snäll vän, fått kontakt med en riktig genuint trevlig och vansinnigt motiverande människa som kanske kan hjälpa mig på min ack så smala och krokiga stig. Får väl se hur det artar sig men ett är säkert! NI KOMMER FÅ VARA DELAKTIGA i det hela!

Annat som hänt?
Kom hem idag och hittade en pöl med vatten i pannhuset. Van driftare som jag är insåg jag ganska snabbt att den INTE hörde hemma där. Ja nu var jag lite ironisk eftersom VEM SOM HELST hade kunnat spåna fram DET!
Nåväl. Paniken spred sig i min kropp eftersom vi nu i norden, i detta bistra klimat som nu knackar på, så är vi ju ändå RÄTT SÅ beroende av att kunna få värme och varmvatten. Sonderade terrängen lite och ringde en vän, en riktig MacGyver som imorgon klockan sju knackar på min dörr. Då ska han berfria mig från detta helvete........eller tala om hur många pengar som behövs för att reda ut härvan. Suck, det är väl det som är tjusningen med att ha hus. Ällä?

lördag 25 september 2010

Lås på kylskåpet

Just nu är min karaktär nere på MINUS! Jag är VÄRDELÖS på att vara nyttig när jag jobbar nätter. Tycker liksom att jag förtjänar något gott, det är ju det enda roliga som jag faktiskt KAN göra när jag jobbar såhär, att äta något mumsigt piffar ju upp dagen med miljoner små rosa moln. Det börjar alltid med att jag kliver upp, stoppar i mig något bra, nyttigt och väl sammansatt med protein, fett och kolhydrater. Sen ligger jag i soffan, tittar på tv och funderar på hur i helvete jag ska lyckas göra dagen lite roligare.

Resultatet blir oftast något mindre lyckat. Tur är väl att jag för det mesta inte har så mycket godsaker i skåpen. Jag skulle aldrig orka plocka fram något ur frysen, som bullar eller någon kaka, nejnej, jag liksom småplockar, rotar och botaniserar bland det som finns i skåpen. Ibland blir det lite salta kex, russin, någon liten chokladbit, ja you name it men det ska gärna smaka bra med kaffet :)

Sen tycker jag ju att jag har varit väldans nyttig ÄNDÅ, men när jag väl börjar konstatera MÄNGDEN jag mulat i mig så sjunker genast den faktorn. Idag får jag väl ändå försöka räkna som att jag förenat lite nytta med nöje genom att smaska i mig en sådan:


......med pepparkakesmak! Var ungefär som att bläddra fram kalendern tre månader. Jag tror nog att jag kommer smaska på ett ANTAL fler av dessa till glöggen i december.

Nu är det ju oftast som så att människor misstolkar vad och hur mycket de kan äta REJÄLT! BARA för att det är lite NYTTIGARE eller att det är BRA för kroppen, så betyder inte detta att man kan smälla i sig OBSCENA mängder! Så jag tänker inte hurra eller göra vågen för mig idag, eftersom det rent krasst comes down to one thing......kalorier. Sen så är det ju självklart att det finns BÄTTRE och SÄMRE former av kalorier. Det är ju klart bättre rent bränslemässigt att äta rena, naturella nötter än en påse smågodis TROTS att man får i sig enorma mängder kalorier av nötter också. Detta vägs ju upp av alla nyttiga fetter man får i sig, men ska man gå ned i vikt så handlar det ju om energi in och energi ut.

Nej nu ska den här karaktärssviktande damen fortsätta med sin favoritsysselsättning under natthelgen. Ligga i soffan och känna mig oerhört slö och slapp :)

Have a nice weekend!

torsdag 23 september 2010

Buuhuuääää mina beeeeeeen!



Vaknade upp förvånansvärt fräsch i mina ben. För lat för att elda och för sktig i håret för att inte duscha såg jag en smart och enkel utväg. TA-DING! Jag åker på Helex, kör ett intervall och magpass, duschar sen och drar in på stan. WOOAH am I smart or what?

Not!
Benen var helt slut sedan gårdagens pass så cyklingen blev rena mardrömmen. Dock pinade jag mig igenom hela passet trots att jag trodde att jag skulle svimma av. Efter det körde jag ett magpass. Det var lite lättare då jag åtminstone inte hade träningsvärk DÄR. Inte idag men kanske imorgon :)

När benen är igång, när jag rör på mig så är det ju inte så farligt. Det är bara när jag sätter mig ned eller kliver i och ur bilen, eller ska ta mig ur soffan.........OH MY GOD! Men det är liiiite liiite skönt också. Synd bara att det tar flera dagar för mina ben att återhämta sig och då är det lite svårt att dra ut på en löptur. Måste ta mig en funderare på hur jag bäst ska lösa detta. Tips någon?

Idag har jag fyndat lite. Hade med mig ett rabatthäfte där det var 20-25% på en massa olika butiker. Köpte en ny sport-BH, lite underkläder samt proteinpulver och två proteinbars. Tänkte att jag lär ju bli LÄTT sugen på nåt gott i helgen när jag jobbar nätter och då kan det väl vara ett bra alternativ att snaska på hehe.

Nu måste jag försöka vila lite vilket jag redan har insett kommer att bli omöjligt. Crap!

onsdag 22 september 2010

Felkopplade ledningar

Att jag aldrig LÄR mig!!
Lax är gott, yes indeed. Men lax som, (trots att det står VILTFÅNGAD på förpackningsjäveln), är sådär platt fyrkantig är INTE GOTT!! Jag är way too snål för att hela tiden köpa sådana där tokgoda Findusfiléer, det får man hos mamma och moster, så istället försöker jag krydda på olika sätt för att få det att smaka gott.
Men VARJE gång ligger den där och simmar i sin form, hånler i mjugg åt att den lyckats överlista mig ÄN EN GÅNG och ja, den smakar torr skosula med en aningens för mycket salt och tråkig smak. DAMN IT! Försökte själv vara listig och göra god romsås till men inte ens det hjälpte!!
Tips någon?

Det konstiga är ju att så fort jag ätit något som jag inte tycker om, är jag lika hungrig igen som om jag inte ens ätit alls. Vafalls?! Jag har ju ändå ätit SAMMA MÄNGD som om det skulle vara gott? Är kanske smaklökarna och mättnadskänslan sammankopplad på FEL sätt i min kropp? Logiskt sett så borde det ju vara så att när jag äter något GOTT så ska kroppen lura mig till att jag fortfarande är hungrig för att jag ska vilja stoppa i mig MER. ÄLLÄ?

Har tränat ben idag för första gången på fyra-fem månader. Blev ju ett lååååångt uppehåll då jag först trampade Halvvättern, hade semester och sen satsade till Tjejmilen. Eftersom jag får en SJUK träningsvärk varje gång jag tränar ben så har jag liksom inte velat ta risken. Nu är det dock ett benpass som ska klämmas in en gång i veckan. Få se hur det går att gå imorgon. Kommer inte vara varken en vacker syn eller upplevelse!
Lite besviken är jag också att jag tidigare klarade över 100 kg i benpress men att jag nu fjantar runt på 80 kg. Tänkte ta det lite lugnt första gången, jo tjena! Imorgon få jag känna av hur "lugnt" det egentligen blev!

Nu ska jag brygga mig lite kaffe, gona ned mig i soffan och se på tv resten av kvällen. Herrlich!

måndag 20 september 2010

Inte riktigt som man tänkt sig

Nej det är då väl en mening som fler än en tänkt i helgen med tanke på valet. Varför JAG skriver den är av en helt annan orsak.
Det började med att man, glad i hågen, rattade mot Stockholm för att spendera en mysig helg i Upplands Väsby tillsammans med älsklingen. Planen var att strosa runt lite, kanske handla något sporadiskt, äta god mat men mest av allt UMGÅS. Vad händer då?

Johoo det ska jag minsann berätta! På lördagen började Arne känna sig lite konstig i magen. Trodde först att det var vanliga hungerskänslor så vi handlade lite lunch och åt. Efter lite vilande på soffan och en öl senare kände han sig bättre så vi bestämde oss för att åka in till stan för att gå på bio och äta lite gott. Hann bara in så ösregnade det. Kul. Inget paraply. Dubbelt kul. Väntade en stund men till slut bestämde vi oss för att testa att ta oss till bion. Väl framme FANNS det väl ingen film som gick just då så vi drog vidare för att beställa bord på en restaurang. Hann inte det heller för Arne fick bara mer och mer ont i magen.

Fick vända hem helt enkelt och för att göra en lång historia onödigt lång så kan jag väl säga att det hela slutade på Danderyds sjukhus där jag fick lämna Arne över natten. Blindtarmen skulle bort nämligen. Jaaaahapp! Äntligen ska jag väl tillägga! Han har ju haft problem med den tidigare men i Sundsvall ville de inte operera utan skickade hem honom med "Du KOMMER att få problem senare men NU gör vi INGET."
Weeeeellll!

Det var den mysiga helgen det! Som tur är kommer det fler så ja ä int bitter! Bilder på detta spektakel kommer senare! Nu ska jag försöka försona mig med tankar som "Ska jag åka och träna eller ut och springa?"

onsdag 15 september 2010

Kort livslängd på mina baciller

Har haft världens kortaste influensa tror jag. I måndags när jag kom hem hade jag lite lätt huvudvärk, vilket tillhör ovanligheterna för mig.
Fick besök av Linda, Jill och Alice på kvällskvisten. Satt som en padda i soffan och bara höll i tinningarna eftersom jag var lite rädd att de skulle göra ett rymningsförsök. Väldigt socialt av mig haha!
Efter att de hade åkt så bara small det till. Fick ont i hela kroppen, kände mig varm, fick ont i halsen och kallsvettades. Efter att Arne tvingat i mig två alvedon ( "Ska jag verkligen ta TVÅÅÅ???" undrade jag skeptiskt, jag som hatar allt vad piller heter.) så hoppade jag i säng.

Vaknade igårmorse och kände mig helt sänkt. Men skam den som ger sig. Tog en alvedon och pallrade mig till jobbet. Kan ju säga att dagen gick i sakta mak. Det gjorde ont så fort jag skulle ta mig för något meeeeeen jag tog mig igenom dagen vilket jag är stolt över!

Kvällen bjöd ju på så mycket SKOJ!! Salsa is in my blood! Var vansinnigt ROLIGT som väntat! Fick ju dansa med the king himself, Julio. Jag tror att han tyckte att jag var rätt duktig eller ja, han sa nåt på spanska, log och gnuggade händerna. Inte vet jag hur man ska tolka det?! :)
Känner verkligen att jag måste ta tillvara på dansen mer. Det är ju något som gör mig så vansinnigt glad, upprymd och euforisk så jag vore ju en idiot ifall jag inte lyssnade på mig själv där! Nä mer dans for me!

Mer dans och mer träning! Träningen gick ju åt skogen denna vecka. Fick ju i alla fall en förklaring till varför jag tyckte att jag var så svag i måndags. Inte så konstigt med tanke på att kroppen nog redan då brottades med bacillusker. Bättre lycka nästa vecka då jag förhoppningsvis är frisk och kry!

måndag 13 september 2010

Heaven and hell med makrill

Nu ska jag berätta en historia som för vissa kanske verkar osann men för mig är det en helt vanlig dag.
När jag kom hem från fjällresan slängde jag ut alla kläder som luktade grillkorvsrök på hallgolvet. Strax efter det kom Izzy inskuttandes med en råtta. Naturligtvis levde den och när den kvicknat till körde den riktig rally över golven. Jag försökte mota den mot dörren med hjälp av en sop. Då rantade den rätt in i min klädhög och FASTNADE med NOSEN, tänderna och halva huvudet i en av mina avklippta vantar. MEN VAFAN!??!?!

Fick ut vanten och råttan hängde med ut genom dörren. Efter lite skakande och ruskande så trillade den ut.
So far so good.

Tog hela klädhögen och slängde in den i tvättmaskinen för det kändes inte så mysigt att en råtta hade sprungit runt där.

När jag hängde tvätten märkte jag något mystiskt. Alla kläder var täckta av vad som såg ut som en massa små små fina sågspån. Hmmm? Hade mina strumpor klivit ned i och dragit med sig en hel sågspånsfabrik?
No no. Vad jag SER när jag tagit ut alla kläder är en liten silverburk i tvättmaskin. EN MAKRILLBURK!! Som varit OÖPPNAD men INTE LÄNGRE!!!!!
Helt sonika har jag lyckats fått med burkjävlen tillsammans med kläderna!!!!

Så nu har jag kört tvättmaskinen två gånger tom och en gång med samma kläder och jag tycker fortfarande att de luktar!!
Får väl se vart detta slutar. Till råga på allt så läcker det ur ett filter på maskin så jag mitt nöt skulle försöka laga vilket istället resulterade att det sprutade en stråle rakt i fejset mitt. Schysst!

På återseende!

söndag 12 september 2010

Sverigedemokraterna

Satt och diskuterade valet 2010 med en kompis. Jag har i och för sig försökt att höra mig för, diskutera, ta reda på, stöta och blöta det mesta med de flesta just för att ta reda på frågan som många ställer sig just nu:
VAD I HELVETE SKA MAN RÖSTA PÅ??

Min kompis sa i alla fall att hennes son skulle rösta på Sverigedemokraterna. WHAT THE FUCK??!!! Tänker man ju självklart då, detsamma gjorde ju hon. Därför började hon undersöka vad detta berodde på, hur kunde det liksom bli så att han ville rösta på DEM? Jo! Hon gick in på de olika partiernas sidor för att ta reda på vad de stod för, vad de ville åstadkomma etc etc och vad fann hon? Ett stort jävla mörker! INGEN kunde enkelt och riktigt spalta upp vad fan de egentligen ville säga, vilka frågor som står dem närmast osv. Ingen utom Sverigedemokraterna. Där fanns lättillgänglig information som man orkar ta sig igenom utan hysteriska svettningar och femton koppar kaffe. Skrämmande!

Mycket skrämmande anser jag. Har själv varit in och läst och jag blir fanimej mörkrädd. Är totalt ointresserad av politik. Hur jag nu egentligen ens kan säga så då alla faktiskt BORDE vara högst engagerade i vad som händer med vårt land. Men jag orkar bara inte med detta grottgrävande tungsnacket som de flesta svänger sig med. Jag fattar ju att de inte kan häva sig in i en debatt med ord som "määhh du ba sådääär ba" men.....ja jag vet inte. Jag skulle vilja ha det lite mer avskalat.

Därför förstår jag de unga som ska rösta för första gången. Jag förstår att de blir själaglada över ett parti som enkelt och taktfast pratar så att man inte ska känna sig som ett dumhuvud. Ändå är det det de inte gör. Det som står, om man läser mellan raderna, är något äckligt och vidrigt, som slime eller som snor som letar sig in och irriterar och förstör. Om de får något som helst att säga till om i vårt land, ja då förstår till och med JAG som är en riktig pundare inom politiken, att Sverige kommer gå åt helvete!

Tror inte att de andra partierna riktigt förstår vad de har framför sig. Det är som ett tåg som kommer rusande men ingen tror egentligen att det inte kan bromsa, utan man nöjer sig med fakta, att det FAKTISKT OFTAST inte händer någon katastrof. Så är det nog alla tänker med Sverigedemokraterna. Ingen tror EGENTLIGEN att svenska folket kan vara så satans dumma, men jag är fan brydd ändå. Om inte partierna skärper till sig och börjar tala TILL folket så kan det nog gå riktigt snett.

Förutom DET har jag ingen aning om hur jag ska rösta. Jo, en hint har jag men jag måste ta reda på mer.
Kanske inte ens borde yttra mig alls då jag ikväll istället väljer "Ensam mamma söker" bara för att en kille som jag känner är med där, än debatten mellan Reinfeldt och Sahlin........
Bara DET säger ju en hel del om mig.

fredag 10 september 2010

Hemma igen efter att ha nosat på Norges gränser


Så hann jag bara hem från Stockholm och vända. Nu var näsan styrd mot Norges gränser och lite fjälliv.
Jag, Anna-Karin och hennes hund Ino drog iväg sent på tisdagskvällen och kom fram till Fjällnäs vid ett på natten. Sprang runt med pannlampa för att få igång vatten, värme och el. Efter lite te och en jävla massa varma kläder var vi redo för John Blund.
Måste ha blivit varmt under natten för mössan åkte tydligen av någon gång under mina drömmar :)


Onsdagen bjöd på ett fabulöst vackert väder!
Vi packade ryggsäckarna, drog på oss stövlarna and off we went! Jag undrar hur asfaltsslickarna i 08-land egentligen får till sin eufori för bättre än det här har jag svårt att tänka mig!
Solen strålade från en isblå himmel, det blåste lite lagom ljumt, kaffet smakade underbart och utsikten var svår att slita blicken ifrån.
ME HAPPY!!


Hemvägen blev ett smärre misslyckande dock. Gick lite fel och fick gå en rejäl omväg som innefattade mycket utför (vilket var skönt) men då fick vi igen det lite senare då vi var tvungna att gå UPPFÖR lika mycket på slutet. INGET att rekommendera när man redan vandrat sju timmar!

Nu är jag hemma igen. Har handlat och väntar på finbesök från Stockholm. Tror jag ska ta och baka en sockerkaka medans jag väntar. Eller något annat gott?

JAA! Ni undrar förstås hur det gick på salsan?
WONDERFUL!!!! Det var SVIIINKUL! Ska nog få till de dör höftrullningarna så Shakira blir grön av avund och anmäler sig till en kurs hon med!

För övrigt har jag en mysig helg att se fram emot innan en ny vecka stundar.
Ny vecka, nya gymrutiner, nya övningar, fler dagar....here I come!

tisdag 7 september 2010

Belöningen


Efter en hård insats är det väl ändå dags för en belöning.....
....i form av lite god mat på Jensen´s Böfhaus samt en skål with my crew :)

Tjejmilen 2010




Nyss hemkommen efter en heeeeelt fantastisk och underbar helg i Stockholm!
Söndagens utmaning stod i fokus och jag hade med mig my crew bestående av:
Älsklingen
bäste bror och svägerska
samt
bäste Annika och Yrjö.
Jag var nervös, ja det var jag, men det var för att jag var rädd att i efterhand bli besviken för att tiden var dålig, att jag hade fått ont någonstans etc etc. Kort sagt så var jag rädd att misslyckas!
Tack och lov hände inget sådant och egentligen, vem fan MISSLYCKAS om man klarar att ta sig runt en bana på en mil, OAVSETT hur fort eller sakta det går??!!
Men here we go, prestationsångesten och jag, hand i hand.
Hade ju anmält mig till tidtagningsgrupp 2. Fick inte starta i grupp 1 då jag inte tidigare hade tävlat i något lopp. Stod ju liksom KLART OCH TYDLIGT vilka kvalifikationer man skulle ha för att ens tänka tanken att anmäla sig till grupp 2. MYCKET för att inte FÖRSTÖRA för de/oss som nu ville försöka få en så bra tid som möjligt.
MEN VAD ÄR DÅ DET FÖRSTA JAG SER när jag ställer mig i startfållan?? En tant som INTE ENS HAR tidtagningschip på sin nummerlapp. WHAT DA F&%K???? Nu var ju hon inte ensam. Knepigt va?
Det var HUR MÅNGA SOM HELST som började GÅ efter FEMTIO JÄVLA METER!!
Som tur var hade jag sedan Vårruset lärt mig att hålla mig till en kant för att lättare kunna ta mig om sniglar,(märk väl att alla har rätt att ta sig fram i sin egen takt men VÄLJ DÅ RÄTT GRUPP TACK) så jag sackade mig fram på högern för att plocka lite tid. Hade läst att banan till 95% bestod av asfalt vilket oroade mig då vänster vad bråkade lite. Nu ska jag väl istället TACKA de sniglar som jag lyckades ta mig om eftersom de inte gav mig någon annan möjlighet än att ta till diket och trädgrenarna för min framfart.
Hur som helst. Förutom den lilla parentesen så var det ett riktigt roligt och lättsprunget lopp. Sprang på 47.45 utan några större problem. Hade säkert kunnat kapa tiden ännu mer om jag hade startat längre fram samt inte hållit igen på slutet. Sprang tydligen om över 200 pers de sista 5 km :)
Det var en härlig känsla att, innan start, stå med ett helt gäng tjejer och tillsammans klappa takten till musiken och småhoppa för att peppa igång oss. Oslagart!
Nu ser jag fram emot nya mål. Nya tävlingar men samma crew :)

torsdag 2 september 2010

Snart helg och o´boy vad jag ska ha skoj!


Har i flera år varit sugen på att gå en salsakurs men då jag aldrig fått någon annan med mig samt att jag hellre velat tillbringa mina lediga kvällar med Arne istället för någon svettig salsakung, så har det liksom aldrig blivit av. Förrän NU!

Eva, my sweet sweet Subway-kompanjon, har anmält sig och då kunde ju inte jag vara sämre! Så på tisdagkväll smäller det. Vad tusan ska man ha på kropp och fot tro? Lär ju inte passa med strumpor men jag har ju liksom inga dansskor! Vore ju kungers om man var tvungen att banka in fötterna i high heels modell Lill-Babs! HUGA!! Då kommer min dans att se allt annat än lös och ledig ut! Snarare desperat och skitnödig!
Näääee dags att visualisera! Bort med tanken av mig insmord i grisfett i en trång bur av plexiglas, och HELLO till en hottare version av Shakira, intill Wyclef, SHAAAKING THAT HIIIPS!!! WIIHAA!!

Igår hade jag ungefär världens bästa dag. Klev upp före sju, hann med att träna innan det var dags för en date med Puff, ja Therése alltså. Brakfrullen intogs på IKEA, första gången man verkligen åt upp mat som motsvarade pengarna man investerade.....MED RÅGE!!
Efter det irrade vi planlöst men ack så motiverat runt och vände och vred på lite prylar och kläder.
Jag har verkligen tur som en tokig att brorsan lyckades kamma hem storvinsten både till honom OCH mig. Borde nog tacka honom vid närmare eftertanke för bättre svägerska än min Puff är nog svårt att hitta. AJ JUST LÖÖÖV THÄTT GÖÖÖÖRLLL!!! (Skrev som man talar så att det inte ska bli någon språkförvirring som det annars lätt kan bli haha.)

Imorgon är det nya upptåg på G. Av den typ som gör mig själaglad på alla sätt och vis. Det här med att vila mig i form tills på söndag har väl gått sådär meeen jag jobbar starkt på det från och med nu! Snälla söta rara vänner, håll tumlingen för mig så att jag tar mig runt på en acceptabel tid och att jag ska ha kul när jag gör det. Utan skador och utan mjälthugg.

Peace out!